Om Carin Jämtin, Gud, Jesus, Den Heliga Ande och Jämlikhetsanden

Vid ett möte med den fantastiska Onsdagsklubben i Stockholm, föreslog jag partisekreterare Carin Jämtin att sätta hela den socialdemokratiska partistyrelsen i en studiecirkel om boken Jämlikhetsanden*.

  Men hon förstod nog inte riktigt allvaret i min uppmaning.

-           -Jag noterar ditt förslag, sa hon och log så vänligt som nästan bara hon kan. Men den boken kom ju för nästan fyra år sedan, så många har nog läst den.

  Javisst, många av partistyrelsens ledamöter har säkert läst den. Det är jag rätt övertygad om. Men det var inte riktigt så jag menade. Frågan är om alla i partistyrelsen verkligen läst den på det sätt som man måste läsa en sådan bok? Har de läst så intensivt att de förstått sprängkraften i bokens budskap? Har de läst så ingående att de kan argumentera utförligt, ingående och konsekvent med utgångspunkt från Jämlikhetsandens budskap?

  Man kan göra en liten jämförelse med en annan bok om en annan ande, Bibeln.

-         

J       Ja, men Bibeln kom ju ut för 2 000 år sedan, så många har nog redan läst den.

  

  Så skulle inte ens Carin Jämtin svara. Och jag tror att hon är kristen!? Åtminstone skulle en övertygad kristen inte svara så. De kristna går ständigt tillbaka till bibeln, läser den gång på gång, hela eller delar, utvalda avsnitt, enskilda citat. Varje rad, varje vers, varje stycke i bibeln är numrerat. Det är lätt att hitta och hänvisa. På sekunder kan man slå upp citat i Bibeln och påminna sig och andra om budskapet.

  Över hela världen studeras bibeln intensivt, hela teologiska institutioner har inrättats på universitet, tusentals forskare i teologi fingranskar, tolkar och diskuterar innehållet, vrider och vänder på budskapet. Spränglärda professorer undervisar studenter i teologi. Biskopar, kyrkoherdar och präster predikar söndagar och vardagar, år ut och år in, det budskap som är 2 000 år gammalt och som de flesta redan är till stora delar bekanta med.

  Det är ungefär så jag menar att vi nu och inte minst partistyrelsen måste läsa Jämlikhetsanden.

  

  Bibelns budskap är att Gud finns, att Jesus är hans son och att det tillsammans utgör den helige Ande, en allsmäktig treenighet som i praktiken kan göra vad som helst och när som helst. Gud kan ingripa genast och ställa allt elände tillrätta – om han bara vill. Gud är både god och allsmäktig, vilket vissa anser vara en motsägelse med tanke på hur världen ser ut. Det är tro och metafysik.

  

  Jämlikhetsanden är inte lika utopisk. Den utgår inte från att någon högre makt kan ingripa, men att ett bra samhälle kan skapas av oss själva med demokratiska medel, allmän och lika rösträtt o s v.

Författarna till Jämlikhetsanden har gemensamt erfarenhet av femtio års samhällsforskning. De har genomfört jämförande studier av 27 industriländer och samtliga de 51 stater som utgör USA. De amerikanska delstaterna kan ju i storlek jämföras med många av de ledande industriländerna.

  Slutresultatet av deras forskningen är att ju mera jämlika dessa samhällen är ju bättre fungerar de både ekonomiskt och socialt. Den slutsatsen bygger författarna på vetenskaplig forskning med i nutid kontrollerbara fakta, inte på 2000 år gammal okontrollerbar metafysik.

  Det innebär helt enkelt att det vi socialdemokrater tror, det har nu också visat sig vara en vetenskapligt grundad sanning. Vi socialdemokrater tror på ett jämlikt samhälle. De borgerliga tror på ett ojämlikt samhälle. Men de alltså fel! Vi har rätt! Vetenskapen står på vår sida!

  Så när nu de borgerliga kommer dragande med sina föreställningar om att de ekonomiska klyftorna mellan människor måste ökas, att löneskillnaderna är för små, att direktörer och aktieägare måste tjäna miljoner och miljarder, att a-kassa och sjukförsäkring ska hållas låg och att försörjningsstödet till de fattigaste ska skäras ned och när de med fasa i rösten säger att vi socialdemokrater tänker återinföra något som de kallar för bidragssamhället; ja, då ska vi bemöta dem med den vetenskapligt bevisade, sanna berättelsen om hur mycket bättre det jämlika samhället är. Men då måste partistyrelsen först gå i studiecirkel om Jämlikhetsanden.

  Kanske är det Jämlikhetsanden som i verkligheten är Den heliga anden?

  Kanhända har vi också den verkligt genuina kristendomens ursprungliga budskap på vår sida. I så fall talar såväl vetenskapen som metafysiken för den socialdemokratiska visionen om ett jämlikt samhälle som ett gott samhälle.

  Vad har dom då att sätta emot; egentligen?!

Bror Perjus

*Jämlikhetsanden av Richard Wilkinson och Kate Pickett, Karneval Förlag, Stockholm 2010.

Någon måste ju vara vriden, så som världen ser ut!

Högerregeringens socialminister, Ulf Kristersson, vill lagstifta om höjda pensionsåldrar och den förre förrädiske högerstrategen Per Schlingman, numera krönikör i Svenska Dagbladet, vill idag avskaffa semestern; ja, än så länge bara ordet semester, men ändå..!  

Det kan vara ett första smart steg! Tänk att ingen tidigare kommit på det knepet?! Varför inte börja med att avskaffa själva ordet pension? Sedan avskaffar vi ordet a-kassa, sedan ordet sjukförsäkring. Barnbidrag, oanvändbart ord! Föräldrapenning! Stryk det i ordlistan!

Vad ska man egentligen med ordet äldreomsorg till? Sjukvård, onödigt ord! Socialbidrag, bedrövligt ord – redan avskaffat! Det heter nu försörjningsstöd. Men varför i hela fridens namn ska folk ha stöd att försörja sig? Ordet är en verklig styggelse, en bläckplump i Svenska Akademiens ordlista!

Lön, det är också ett ord som inte borde finnas. Visst ska dom ha betalt, om dom verkligen gör något, men lön, jämt och ständigt...?! Jämlikhet, väldigt jobbigt och opraktiskt ord! Kanske kan man på försök avskaffa ett sådant där ord som demokrati. Nu när det ändå avslöjats att Moderata Samlingspartiets föregångare, Högerpartiet, inte ens var med om att införa demokrati ö h t i vårt land. Lika bra att avskaffa ordet apartheid också. Vårt parti ville faktiskt inte vara med och bekämpa just apartheid i Sydafrika, oavsett vad den där Arkel.. någonting, va hon nu hette, påstod.  

Det var väl Schlingman, däremot, som kom på den lysande idén att kalla Moderata Samlingspartiet för Det nya arbetarpartiet - alltså inte arbetarepartiet, partiet för arbetare, utan arbetarpartiet för sådana som verkligen arbetar, alltså kapitalägare som arbetar med att förvalta sitt kapital, arbetande kapital har ni väl hört talas om? Nu har han gått ett steg längre. Nu ändrar han inte bara ordens innebörd utan nu vill han börja avskaffa ord.

Utmärkt!

Han är verkligen supersmart den grabben!

Tänk va praktiskt! När ett annat politiskt parti föreslår höjda barnbidrag, så är det bara att svara;

- Omöjligt! Ordet finns inte!

Om en arbetare kräver högre lön svarar man;

- Det går inte! Vi har inget sådant ord!

Den där irriterande krönikören i Dagens Nyheter, Johan Croneman, skriver för övrigt idag på Kultursidan, kultur förresten, vicket ord (!) det är nästan så att man måste osäkra sin revolver;

”Vi har numera en högervridning i medierna som är närmast absolut; skulle de aktuella förhållandena någon enda gång ifrågasättas så triggar det i gång 300 högerkrönikörer i tweed som per omgående börjar mala om vänstervridningen på 70-talet. Det är bara fyrtio år sedan och det var dessutom en myt redan då. Högervridningen i svenska medier är absurd, och accepterad, och noll ifrågasatt.”

Alltså borde ordet högervridning avskaffas! Tweed, vad är det? En varm kavaj! Högerkrönikörer, sådana finns inte! De är vänstervridna, hela högen, utom Schlingman!

Höger i politiken har redan avskaffats i och med att Högerpartiet bytte namn. Höger i trafiken får vi väl ha kvar tills vidare, eftersom vi kör på höger sida numera. Annars skulle väl alla bilar börja krocka med varandra. En möjlighet vore förstås att uppmana folk, i så fall, att köra moderat!

- Men hallå! T o m Nikita Chrustjov fick ju semester vid Svarta Havet…

- Jo, men det handlade om vänstervridning!

Det ordet ska vi ha kvar. Någon måste ju vara vriden, så som världen ser ut!

Bror Perjus

 

Är Fredrik Reinfeldt dum i huvudet?

Nu har Fredrik Reinfeldt varit i Bryssel och talat om för EU;s ledning att de länder som missköter sin ekonomi ska straffas med indragna miljöbidrag.

Man tar sig för pannan!

Hela Europa, ja hela världen, diskuterar hur pengar ska kunna pumpas in i de euro-länder som är på väg att drabbas av statsbankrutt. Varför? Jo, därför att annars kan hela världen hamna i en djup ekonomisk depression. Då åker vår statsminister ner och talar om för EU;s ledning att vi istället ska dra in pengar från samma länder som straff för att de håller på att gå i konkurs.

Är han dum i huvudet? Ja, med all säkerhet!

Hur kan då samtidigt Financial Times utse hans finansminister till Europas bästa finansminister? Är Anders Borg mera begåvad? Knappast! Anders Borg lever fortfarande högt på den brutala budgetsanering som Göran Persson tvingades genomföra, tillsammans med Vänsterpartiet och det gamla Centerpartiet under Olof Johanssons tid, sedan den globala ekonomiska krisen nästan slagit ut Sverige i början av 1990-talet. Det utrymme som budgetsaneringen skapade har Borg använt för att sänka skatterna, mest för hans egna rikare väljare. Sådant är kvalificerande i Financial Times perspektiv.

Men egentligen borde det inte förvåna.

Moderaterna och hela högerregeringen har den filosofin. Om ett landsting har övernog med ekonomiska resurser och därför kan hålla sig med en hög standard på sjukvården, ja, då ska de belönas med ännu mera pengar, så de kan satsa på en ännu bättre vård, alternativt sänka skatten mest för de som har mest pengar.

Om ett landsting har ont om pengar och tvingas hålla standarden nere på sjukvården, ja då ska de bestraffas med indragna statsmedel, alternativt tvingas höja skatten. Samma sak inom skolans område och inom alla annan samhällsservice.

Det handlar om högerns mest grundläggande instinkt. Den som är rik ska ha ännu mera. För då skapar den rike arbete åt den fattige. Den som är fattig ska bestraffas med sämre utbildning, indragen a-kassa, sämre sjukförsäkring, sämre pension, sämre äldrevård; för då förstår den fattige att hålla sig undan utbildning, förse sig med arbete, helst ett mycket högavlönat sådant, strunta i att bli sjuk och se till så åldrandet stannar av.

Det viktiga för moderaterna är inte att samhället fungerar. Det viktiga är att de ekonomiska klyftorna, orättvisorna, ojämlikheten ökar, trots att allt sunt förnuft och all vettig forskning visar att ökade ekonomiska klyftor bromsar den ekonomiska utvecklingen i ett samhälle och globalt och att alla människor i ett samhälle med stora ekonomiska klyftor mår och presterar sämre.  

Bror Perjus

Historieförfalskningarnas Parti (HP)

”När demokratin infördes i Sverige 1918 var det arbetarrörelsens demonstrationer på allmän plats som till slut fick högern och kungamakten att böja sig för kraven från socialdemokrater och liberaler på allmän och lika rösträtt”, skriver arkitekten Ola Andersson, Svenska Dagbladet Brännpunkt den 26 oktober.

Hoppsan! Nåväl, detta är ju historia! Vem bryr sig om vad som hände 1918? Nu ska vi se framåt! Nu kan vi glömma det som var. Men är historia verkligen utan betydelse för framtiden? Nej, knappast! Det är enbart genom våra erfarenheter som vi kan försöka förutsäga vad som ska hända i framtiden.

Erfarenheter är sådant vi upplevde i förra veckan, för femtio år sedan, men också sådant som inträffade innan vi var födda och som vi kan läsa om i böcker. Erfarenheter blir, i samma ögonblick som vi upplever dem, historia. Därför brukar diktaturer förfalska historien och bränna böcker på bål. Men den som förfalskar historien förfalskar också framtiden. Och när det gäller demokratin så är vår erfarenhet alldeles tydlig.

Allmänna Valmansförbundet företrädde de privilegierade, de rikaste, adeln, de högre militära befälen, storbönderna och det mer förmögna borgarskapet i 1800-talets Sverige. Partiet var inte för allmänna val Partiet bekämpade allmänna val med nästan alla till buds stående medel, rättsväsende, militär och polis. Redan namnet var alltså en historieförfalskning.

När demokratin ändå genomdrevs tvingades de byta namn, för att sudda i sin nesliga historia. Men som Högerpartiet fortsatte de bekämpa demokratins utbredning till samhällslivets alla områden. De var emot  barnbidrag, utbyggnaden av daghem och förskola, allas rätt och möjlighet till högre utbildning vid gymnasium och universitet, lagstadgad semester för alla, en anständig sjukförsäkring, god sjukvård för alla, bra pension för alla och en god äldreomsorg. Det är inte märkligt att namnet Högerpartiet, med tiden, också blev en historisk belastning. Dags för en ny historieförfalskning.

Högerpartiet bytte namn till Moderata Samlingspartiet. En förfalskning eftersom partiet varken var Moderat eller Samlingsparti, utan ett extremt ytterkantsparti som inte samlade ens borgerligheten. Där fanns också Kristen Demokratisk Samling, Centerpartiet och Folkpartiet.

Det Moderata Samlingspartiet bekämpade Medbestämmandelagen, Lagen om anställningsskydd och alla andra lagar som stiftats för att demokratisera arbetslivet. De föreslog skattesänkningar på hundratals miljoner kronor för de mest besuttna och motsvarande nedskärningar av välfärden för vanligt folk. Inget av detta blev några politiska framgångar. Dags igen för en ny historieförfalskning. Den hittills allra grövsta. Nu kallar de sig för Nya Moderaterna Arbetarpartiet, under förevändning att de plötsligt står på arbetarnas och de utsattas sida.

Och plötsligt lyckas de. Plötsligt är våra historiska erfarenheter som bortblåsta. Uppmuntrade går Nya Moderaterna Arbetarpartiet vidare med en serie av historieförfalskningar. De kallar skattesänkningar för jobbskatteavdrag. Men några nya jobb skapar det inte. Däremot, som vanligt, mera pengar i fickorna för de mest högavlönade, kapitalägare och innehavare av lyxvillor i de allra mest välmående förorterna. Partiet påstår att det givit mest till de lågavlönade.

De försämrar a-kassan och påstår att en sämre a-kassa minskar arbetslösheten. En komisk sammanblandning av orsak och verkan. Däremot har de lyckats med sin verkliga avsikt, nämligen att försvaga fackföreningsrörelsen. Hundratusentals medlemmar har, i strid med sina egna intressen, lämnat fackföreningarna. Det stärker kapitalägarnas ställning i förhandlingarna om produktionens överskott. 

De försämrar sjukförsäkringen och påstår att det gör människor friskare. En föreställning som knappast har något stöd i den medicinska forskningen.

De fortsätter att bekämpa demokratin genom att privatisera så mycket som möjligt av vår gemensamma sektor som vi byggt i god demokratisk ordning. Sjukhus, skolor, äldreboenden, apotek och järnvägstrafik säljs ut billigt till penningstinna. I partiledarens egen hemkommun Täby får några lyckliga lärare en hel skola nästan gratis.

Förevändningen för privatiseringarna är att allt ska bli mycket billigare och bättre. När den historieförfalskningen avslöjas av Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, som står de borgerliga partierna nära, får forskningschefen omedelbart sparken.

Snart står de allra lönsammaste statliga företagen, Vattenfall och LKAB, på säljlistan. Staten kan inte driva företag påstås det. Sanningen är att de båda företagen drar in miljarder till vårt gemensamma hushåll.

Dags att skriva ett nytt partiprogram för Nya Moderaterna Arbetarpartiet! Inför framtiden gäller det att sudda i historien. Nu ska alla historieförfalskningar bli den historiska sanningen om Sverige och den svenska modellen.

”Det var demonstrationer på allmän plats som till slut fick Socialdemokratin och kungamakten att böja sig för Moderaternas krav på allmän och lika rösträtt.”

”I samverkan med fackföreningsrörelsen genomdrev sedan Nya Moderaterna Arbetarpartiet alla de reformer som förhindrade välfärdssamhällets sammanbrott”.  

Vid nästa partikongress etableras det nya namnet Nya Statsbärande Partiet, NSP. Fattigdom är rikedom! Fåtalsvälde är demokrati! Privat är gemensamt! Orättvist är rättvist! Sjuk är frisk! Krig är fred!

Nej, förlåt! Så grova medel använder man sig inte av!

Men så råkar partisekreteraren Sofia Arkelsten säga att Moderaterna var med och genomdrev allmän och lika rösträtt i Sverige. Och i det nya partiprogrammet antyds, ytterligt försiktigt, snarast försåtligt, att moderaterna var med, inte bara om att införa demokrati i Sverige, utan också om att avskaffa apartheid i Sydafrika.

Det blev allt för magstarkt.

”Hela rösträttskampen fanns just för att högern var emot”, dundrar , Barbro Hedvall, liberal ledarskribent sedan årtionden tillbaka.

Så har då historien har, trots alla förfalskningar, åter hunnit ifatt Nya Moderaterna Arbetarpartiet.

Genast förklarar partiledaren Fredrik Reinfeldt att han, av det skälet, kan tänka sig att börja sudda i det program som partiets högsta beslutande instans enhälligt antagit, i god demokratisk ordning, bara för några dagar sedan….

Ännu en historieförfalskning. Alltså!

Bror Perjus

Anf 2 på partikongressen - Jämlikhet

Självklart ska vi utforma en politik

för en majoritet av väljarna.

Men det ska vara en majoritet

som bygger på solidaritet,

med dom som har det svårast.

Högerns valseger visar, dessvärre, att de lyckats

spela ut de mest utsatta grupperna mot varandra.   

De så kallade jobbskatteavdragen har ställt lågavlönade

mot arbetslösa, sjuka, förtidspensionerade, handikappade,

studerande ungdomar och vårdbehövande äldre.

Det är en djupt cynisk politik och det är också den politiken

som fört Sverigedemokraterna in i riksdagen.  

När man ställer de mest utsatta grupperna mot varandra,

så öppnar man dörren på vid gavel för fascismen.

Vi ska inte spela med i det spelet

Vi ska inte triangulera och försöka vinna

en fiktiv medelklass med borgerliga förslag.

Vi ska agitera för att övertyga en majoritet

om att det jämlika samhället är bättre för alla

än det ojämlika samhället.

Vi ska agitera - inte triangulera!

Vårt uppdrag är att återskapa solidariteten

med dem som har det sämst.

Vi ska – som Sverker Sörlin skriver i en lysande artikeln i Tiden – ”insistera på att det går att göra världen bättre för alla

och att detta är politikens uppgift”.

Högern påstår att jobbskatteavdrag, försämrad a-kassa och sjukförsäkring  ”sänker trösklarna tillbaka till arbetslivet”

för arbetslösa och sjuka.

Hör ni hur falskt det ekar?

De utgår från att människor är arbetslösa och sjuka

på grund av höga skatter och allt för bra a-kassa och sjukförsäkring.

Men statistiken visar att antalet arbetslösa

är långt fler än antalet jobb.

Den brutala stupstocken i sjukförsäkringen

drabbar fruktansvärt hårt.

I LO-tidningen finns upprörande vittnesmål

om självmord,

cancersjuka som inte har råd med sin medicin,

diabetiker utan ben som tvingas till arbetsförmedlingen,

barn till sjukskrivna föräldrar som inte har råd med skolutflykter, familjer som tvingas sälja sina bostäder och andra värdesaker

för att få socialbidrag.

Vi socialdemokrater har inte sagt ifrån tillräckligt kraftfullt.

Jag ogillar skarpt när någon säger att

”Vi måste ha en politik också för dom som jobbar.

Vi får inte bli ett bidragsparti.”

Den som säger så har accepterat högerns samhällsanalys.

Jämlikhet är den starkaste ekonomiska drivkraft som finns.

Självklart!

I ett samhälle

där alla får en bra uppväxt, utbildning och arbete,

där arbetsvillkoren är goda

där sjukvård och äldreomsorg fungerar väl för alla

där  - fungerar - självklart - ekonomin - också som allra bäst.

Men, hur kan det då komma sig att de som ständigt tjatar om ekonomisk tillväxt, tycks vara motståndare till jämlikhet?

Ja, förklaringen är enkel.

När de talar om tillväxt så menar de vinst, profit.

Tillväxt låter mindre girigt och mera allmännyttigt.

Men deras problem är

att jämlikhet främjar tillväxt

men motverkar profit.

Och det, partivänner, det är vår styrka!