Någon måste ju vara vriden, så som världen ser ut!

Högerregeringens socialminister, Ulf Kristersson, vill lagstifta om höjda pensionsåldrar och den förre förrädiske högerstrategen Per Schlingman, numera krönikör i Svenska Dagbladet, vill idag avskaffa semestern; ja, än så länge bara ordet semester, men ändå..!  

Det kan vara ett första smart steg! Tänk att ingen tidigare kommit på det knepet?! Varför inte börja med att avskaffa själva ordet pension? Sedan avskaffar vi ordet a-kassa, sedan ordet sjukförsäkring. Barnbidrag, oanvändbart ord! Föräldrapenning! Stryk det i ordlistan!

Vad ska man egentligen med ordet äldreomsorg till? Sjukvård, onödigt ord! Socialbidrag, bedrövligt ord – redan avskaffat! Det heter nu försörjningsstöd. Men varför i hela fridens namn ska folk ha stöd att försörja sig? Ordet är en verklig styggelse, en bläckplump i Svenska Akademiens ordlista!

Lön, det är också ett ord som inte borde finnas. Visst ska dom ha betalt, om dom verkligen gör något, men lön, jämt och ständigt...?! Jämlikhet, väldigt jobbigt och opraktiskt ord! Kanske kan man på försök avskaffa ett sådant där ord som demokrati. Nu när det ändå avslöjats att Moderata Samlingspartiets föregångare, Högerpartiet, inte ens var med om att införa demokrati ö h t i vårt land. Lika bra att avskaffa ordet apartheid också. Vårt parti ville faktiskt inte vara med och bekämpa just apartheid i Sydafrika, oavsett vad den där Arkel.. någonting, va hon nu hette, påstod.  

Det var väl Schlingman, däremot, som kom på den lysande idén att kalla Moderata Samlingspartiet för Det nya arbetarpartiet - alltså inte arbetarepartiet, partiet för arbetare, utan arbetarpartiet för sådana som verkligen arbetar, alltså kapitalägare som arbetar med att förvalta sitt kapital, arbetande kapital har ni väl hört talas om? Nu har han gått ett steg längre. Nu ändrar han inte bara ordens innebörd utan nu vill han börja avskaffa ord.

Utmärkt!

Han är verkligen supersmart den grabben!

Tänk va praktiskt! När ett annat politiskt parti föreslår höjda barnbidrag, så är det bara att svara;

- Omöjligt! Ordet finns inte!

Om en arbetare kräver högre lön svarar man;

- Det går inte! Vi har inget sådant ord!

Den där irriterande krönikören i Dagens Nyheter, Johan Croneman, skriver för övrigt idag på Kultursidan, kultur förresten, vicket ord (!) det är nästan så att man måste osäkra sin revolver;

”Vi har numera en högervridning i medierna som är närmast absolut; skulle de aktuella förhållandena någon enda gång ifrågasättas så triggar det i gång 300 högerkrönikörer i tweed som per omgående börjar mala om vänstervridningen på 70-talet. Det är bara fyrtio år sedan och det var dessutom en myt redan då. Högervridningen i svenska medier är absurd, och accepterad, och noll ifrågasatt.”

Alltså borde ordet högervridning avskaffas! Tweed, vad är det? En varm kavaj! Högerkrönikörer, sådana finns inte! De är vänstervridna, hela högen, utom Schlingman!

Höger i politiken har redan avskaffats i och med att Högerpartiet bytte namn. Höger i trafiken får vi väl ha kvar tills vidare, eftersom vi kör på höger sida numera. Annars skulle väl alla bilar börja krocka med varandra. En möjlighet vore förstås att uppmana folk, i så fall, att köra moderat!

- Men hallå! T o m Nikita Chrustjov fick ju semester vid Svarta Havet…

- Jo, men det handlade om vänstervridning!

Det ordet ska vi ha kvar. Någon måste ju vara vriden, så som världen ser ut!

Bror Perjus

 

Historieförfalskningarnas Parti (HP)

”När demokratin infördes i Sverige 1918 var det arbetarrörelsens demonstrationer på allmän plats som till slut fick högern och kungamakten att böja sig för kraven från socialdemokrater och liberaler på allmän och lika rösträtt”, skriver arkitekten Ola Andersson, Svenska Dagbladet Brännpunkt den 26 oktober.

Hoppsan! Nåväl, detta är ju historia! Vem bryr sig om vad som hände 1918? Nu ska vi se framåt! Nu kan vi glömma det som var. Men är historia verkligen utan betydelse för framtiden? Nej, knappast! Det är enbart genom våra erfarenheter som vi kan försöka förutsäga vad som ska hända i framtiden.

Erfarenheter är sådant vi upplevde i förra veckan, för femtio år sedan, men också sådant som inträffade innan vi var födda och som vi kan läsa om i böcker. Erfarenheter blir, i samma ögonblick som vi upplever dem, historia. Därför brukar diktaturer förfalska historien och bränna böcker på bål. Men den som förfalskar historien förfalskar också framtiden. Och när det gäller demokratin så är vår erfarenhet alldeles tydlig.

Allmänna Valmansförbundet företrädde de privilegierade, de rikaste, adeln, de högre militära befälen, storbönderna och det mer förmögna borgarskapet i 1800-talets Sverige. Partiet var inte för allmänna val Partiet bekämpade allmänna val med nästan alla till buds stående medel, rättsväsende, militär och polis. Redan namnet var alltså en historieförfalskning.

När demokratin ändå genomdrevs tvingades de byta namn, för att sudda i sin nesliga historia. Men som Högerpartiet fortsatte de bekämpa demokratins utbredning till samhällslivets alla områden. De var emot  barnbidrag, utbyggnaden av daghem och förskola, allas rätt och möjlighet till högre utbildning vid gymnasium och universitet, lagstadgad semester för alla, en anständig sjukförsäkring, god sjukvård för alla, bra pension för alla och en god äldreomsorg. Det är inte märkligt att namnet Högerpartiet, med tiden, också blev en historisk belastning. Dags för en ny historieförfalskning.

Högerpartiet bytte namn till Moderata Samlingspartiet. En förfalskning eftersom partiet varken var Moderat eller Samlingsparti, utan ett extremt ytterkantsparti som inte samlade ens borgerligheten. Där fanns också Kristen Demokratisk Samling, Centerpartiet och Folkpartiet.

Det Moderata Samlingspartiet bekämpade Medbestämmandelagen, Lagen om anställningsskydd och alla andra lagar som stiftats för att demokratisera arbetslivet. De föreslog skattesänkningar på hundratals miljoner kronor för de mest besuttna och motsvarande nedskärningar av välfärden för vanligt folk. Inget av detta blev några politiska framgångar. Dags igen för en ny historieförfalskning. Den hittills allra grövsta. Nu kallar de sig för Nya Moderaterna Arbetarpartiet, under förevändning att de plötsligt står på arbetarnas och de utsattas sida.

Och plötsligt lyckas de. Plötsligt är våra historiska erfarenheter som bortblåsta. Uppmuntrade går Nya Moderaterna Arbetarpartiet vidare med en serie av historieförfalskningar. De kallar skattesänkningar för jobbskatteavdrag. Men några nya jobb skapar det inte. Däremot, som vanligt, mera pengar i fickorna för de mest högavlönade, kapitalägare och innehavare av lyxvillor i de allra mest välmående förorterna. Partiet påstår att det givit mest till de lågavlönade.

De försämrar a-kassan och påstår att en sämre a-kassa minskar arbetslösheten. En komisk sammanblandning av orsak och verkan. Däremot har de lyckats med sin verkliga avsikt, nämligen att försvaga fackföreningsrörelsen. Hundratusentals medlemmar har, i strid med sina egna intressen, lämnat fackföreningarna. Det stärker kapitalägarnas ställning i förhandlingarna om produktionens överskott. 

De försämrar sjukförsäkringen och påstår att det gör människor friskare. En föreställning som knappast har något stöd i den medicinska forskningen.

De fortsätter att bekämpa demokratin genom att privatisera så mycket som möjligt av vår gemensamma sektor som vi byggt i god demokratisk ordning. Sjukhus, skolor, äldreboenden, apotek och järnvägstrafik säljs ut billigt till penningstinna. I partiledarens egen hemkommun Täby får några lyckliga lärare en hel skola nästan gratis.

Förevändningen för privatiseringarna är att allt ska bli mycket billigare och bättre. När den historieförfalskningen avslöjas av Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, som står de borgerliga partierna nära, får forskningschefen omedelbart sparken.

Snart står de allra lönsammaste statliga företagen, Vattenfall och LKAB, på säljlistan. Staten kan inte driva företag påstås det. Sanningen är att de båda företagen drar in miljarder till vårt gemensamma hushåll.

Dags att skriva ett nytt partiprogram för Nya Moderaterna Arbetarpartiet! Inför framtiden gäller det att sudda i historien. Nu ska alla historieförfalskningar bli den historiska sanningen om Sverige och den svenska modellen.

”Det var demonstrationer på allmän plats som till slut fick Socialdemokratin och kungamakten att böja sig för Moderaternas krav på allmän och lika rösträtt.”

”I samverkan med fackföreningsrörelsen genomdrev sedan Nya Moderaterna Arbetarpartiet alla de reformer som förhindrade välfärdssamhällets sammanbrott”.  

Vid nästa partikongress etableras det nya namnet Nya Statsbärande Partiet, NSP. Fattigdom är rikedom! Fåtalsvälde är demokrati! Privat är gemensamt! Orättvist är rättvist! Sjuk är frisk! Krig är fred!

Nej, förlåt! Så grova medel använder man sig inte av!

Men så råkar partisekreteraren Sofia Arkelsten säga att Moderaterna var med och genomdrev allmän och lika rösträtt i Sverige. Och i det nya partiprogrammet antyds, ytterligt försiktigt, snarast försåtligt, att moderaterna var med, inte bara om att införa demokrati i Sverige, utan också om att avskaffa apartheid i Sydafrika.

Det blev allt för magstarkt.

”Hela rösträttskampen fanns just för att högern var emot”, dundrar , Barbro Hedvall, liberal ledarskribent sedan årtionden tillbaka.

Så har då historien har, trots alla förfalskningar, åter hunnit ifatt Nya Moderaterna Arbetarpartiet.

Genast förklarar partiledaren Fredrik Reinfeldt att han, av det skälet, kan tänka sig att börja sudda i det program som partiets högsta beslutande instans enhälligt antagit, i god demokratisk ordning, bara för några dagar sedan….

Ännu en historieförfalskning. Alltså!

Bror Perjus

Sofia Arkelsten, högern och demokratin

Moderaternas partisekreterare Sofia Arkelsten har öppnat Pandoras ask. Allmänna Valmansförbundet, senare Högerpartiet och idag Moderata Samlingspartiet, kämpade under hela rösträttsstriden för det så kallade penningstrecket; alltså att den som hade egendom, pengar, kapital, skulle ha flera röster än de som var enbart lönearbetare.

Arkelsten medger idag i DN oförbehållsamt att hon har fel.

Barbro Hedvall, som varit ledarskribent i såväl Expressen som Dagens Nyheter, säger idag i DN:

- Det här är ren och skär historieförfalsking. Hela rösträttskampen fanns just för att högern var emot.

Och fortfarande är det så i praktiken att de som har stora kapitaltillgångar har ett mycket större politiskt inflytande via sina starka propagandamegafoner och sina möjligheter till ekonomisk utpressning mot demokratins företrädare. I Sverige har idag har de ekonomiska makthavarna också den politiska makten och vi upplever nu en maktkoncentration utan motstycke sedan rösträtten infördes.

Till det kommer att den ekonomiska makten koncentrerats någonting alldeles oerhört och dessutom globaliserats. Det medför att vinsterna på kapital stadigt ökar på lönernas bekostnad. De väldiga kapitalvinsterna används i allt större utsträckning för spekulation på alla marknader. Man spekulerar i livsmedel, olja, metaller, aktier, valutor, kreditobligationer o s v. Dessa spekulationer skapar de allt tätare och allt mer svårhanterliga ekonomiska kriser som sköljer över världen idag. De enskilda staterna tvingas, för att förhindra sammanbrott, ekonomiskt kaos och massarbetslöshet, att gång på gång gå in med skattemedel och betala när spekulanterna drar tillbaka sitt kapital från banker, riskkapitalbolag och andra företag för att säkra sina vinster. 

Därför uppstår växande statsskulder i land efter land. Regeringarna tvingas sedan skära ned barnbidrag, föräldrapenning, på skolor, studiemedel, a-kassa, sjukförsäkring, pensioner o s v. Därmed uppstår misstrogna folkopinioner som vänder sig mot politikerna istället för mot spekulanterna. Så skapas ett politikerförakt som undergräver demokratin. 

Sofia Arkelsten har en del att lära om såväl historia som ekonomi och demokrati! Kanske kan vi andra också lära oss något av hennes märkliga uttalande.

Bror Perjus