Vaddå, högerfronten hotar spricka!

SD måste

legitimeras

Under den yta som består av talmannen Anders Norlén, arbetar nu mycket starka krafter för att legitimera Sverigedemokraterna. Inte därför att krafterna älskar Sverigedemokraterna. Nej, de ogillar, ja föraktar Sverigedemokraterna! Det är något som katten släpat in på den glänsande östermalmsparketten.

Men Sverigedemokraterna kan användas för att äntligen genomföra en radikal högervridning av Sverige. Och då spelar det ingen roll om Sverigedemokraterna är ett hot mot demokratin eller inte. Högern har aldrig haft särskilt mycket till övers för demokratin. De bekämpade demokratin från allra första början. De vred och vände på sig av olust, men accepterade den gradvis i takt med att svenska folket organiserade sig i fackföreningar och i ett politiskt parti och genomdrev allmän och lika rösträtt.

Det var ett politiskt parti som visade sig kunna styra rätt bra. Sverige räddades ur 20- och 30-talens ekonomiska kriser, hölls utanför kriget och utvecklades till världens kanske mest jämlika och välmående land.

Krafterna irriterades högeligen när de inte ens vågade ifrågasätta den svenska modellen, eftersom den var så oerhört lönsam. Friska, starka, väl utbildade arbetare, kvinnor och män, producerade och konsumerade i en omfattning som gjorde dem bara rikare och rikare.

De kunde inte bortförklara att de tjänade oerhört mycket pengar på den svenska modell som de hatade. Men de hatade den därför att de inte själva fick hela äran av all denna produktion, all denna export och alla rikedomar som de kunde samla på sig. Inget land i världen kunde konkurrera med Sverige som med god vinst exporterade hälften av hela sin industriproduktion.

Men nu finns äntligen chansen! Tack vare Sverigedemokraterna! Ett helt nytt parti, obefläckat av den politiska makt som de alltid betraktat som korrumperande. Ett parti helt utan ideal och principer som lyckats lura över nästan hälften av medlemmarna i Landsorganisationen, LO, från Socialdemokraterna till högersidan.

I det läget ska ingen förhindra det avgörande maktskiftet! Nu ska den förhatliga arbetsrätten avskaffas, de lägsta lönerna, a-kassa, sjukförsäkring och socialbidrag ska sänkas rejält. Folk ska lära sig veta hut och göra vad de blir tillsagda att göra. Inga Reinfeldtska halvmesyrer med ”öppna hjärtan”. Hjärtat ska stängas av. Nu ska hjärnan bestämma, det sunda förnuftet!

Men plötsligt har någon fått för sig att skriva en ledare i DN precis på tvärs mot allt detta sunda förnuft.  Mitt i talmansrundan, onsdag den 26 september, landar en DN-ledare som tror att Annie Lööf ”skulle kunna tolereras av en riksdagsmajoritet” som statsminister. Samma dag varnar, på DN Debatt, några hjärtliga direktörer som Robert Weil, Proventus och Carl Bennet: ”Inflytande för SD äventyrar viktiga värden för näringslivet”.

Så, den 29 september, ett uttalande från 261 tjänstemän i regeringskansliet. De är oroliga för att ett parti som inte ser judar och samer som riktiga svenskar ska inta kansliet. Och en göteborgsdocent i lärdomshistoria, Andreas Önnerfors, får stöd från 800 på facebook som kräver att Alice Teodorescu, politisk chef på Göteborgsposten, ska avskedas för ”öppna antisemitiska konspirationer”.

Men, vaddå? Högerfronten hotar att spricka! Vad gör Annie Lööf som fått sin bildning av näringslivets hjärnkontor Timbro tillsammans med Ulf Kristoffersson? Sverigedemokraterna kan spelas ut och socialdemokraterna återfår kanske kommandot!

Då rycker sunda förnuftet ut. Lördag den 29 september korrigerar DNs ledarsida onsdagens position med hjälp av en stor bild på de legendarer under Fredrik Reinfeldts ledning som en gång träffades hemma hos Maud Olofsson i Högfors och bildade Alliansen. Nu ska borgerligheten ”värna arvet från Högfors”. Alliansen ska hålla ihop. Inget solospel för Annie Lööf. Det kan sluta i en ”mardröm” påpekas avslutningsvis.

Dagen efter, den 30 september, meddelar DNs opolitiska kommentator Ewa Stenberg att ”partiledarna … snart måste kunna förklara vari det oacceptabla består i Sverigedemokraternas politik”.

Nu har också Svenska Dagbladets ledarsida vaknat till försvar för Sverigedemokraterna och Alice Teodorescu. Chefen Tove Lifvendahl tar till Franklin D Roosevelts ord från 1933; ”the only thing we have to fear is fear itself…” Men det var inte ett försvar för nazism och antisemitism, utan något helt annat.

Göteborgsdocenten och de 261 tjänstemännen i regeringskansliet jämförs av Lifvendahl  med de krafter som plågade Kinas folk under rysk och japansk ockupation, kommunistisk terror, och medeltidens ” häxprocesser” i vårt eget land.

Nog förefaller det som om en viss oro börjar breda ut sig i det borgerliga lägret på grund av de något knepiga regeringsförhandlingarna?!

Bror Perjus

För sent började ledningen tala om jämlikhet!

Var de rädda

för att

bränna tungan?

Den svenska socialdemokratin har såhär långt klarat eldprovet. Valrörelsen 2018 är en arbetsseger. Valarbetarna, fotfolket, har uppenbarligen gjort en enorm insats. Förmodligen är det en av de bästa valrörelser som partiet presterat, organisatoriskt!  

Partiet behåller sin styrka, sin kraft och sin sammanhållning. Det behåller sin position som det största och politiskt dominerande partiet i landet.  Det har inte drabbats av den försvagning som tyvärr drabbat flertalet andra demokratiska vänsterpartier i vår omvärld.

Det finns två orsaker till detta. Högerkrafternas hot mot demokratin har fått partiets medlemmar att inse allvaret i årets allmänna val. Partiets inre organisationen har förbättrats, utom på en punkt, när det gäller den fackligt/politiska samverkan som dessvärre försämrats.    

Men oavsett hur det går med regeringsinnehavet så krävs nu - framför allt - också en politisk, ideologisk radikalisering och vitalisering för att den svenska socialdemokratin ska kunna gå vidare och åter bli det självklara, regeringsbärandet partiet och den förebild som socialdemokratin internationellt är i skriande behov av.

Partiet har lyckats klara övergången från det mekaniska till det digitala samhället, som är en större och mera genomgripande förändring än industrialiseringen, eftersom den genomgripande förändrar allt i samhället; produktion, distribution, de fysiska kommunikationerna och de intellektuella kommunikationerna, forskning, utbildning och media och inte minst demokratins villkor.

Men den snabba samhällsomvandling innebär inte att det blir mindre viktigt att hålla samman samhället och öka jämlikheten mellan människor. Tvärt om! Kampen för jämlikhet blir ännu mycket viktigare. Samhällsomvandlingen är själva grundorsaken till de växande ekonomiska klyftorna, de växande materiella orättvisorna och de sociala problem som håller på att driva isär samhället och ställa grupper av människor mot varandra.

Jämlikhet, som är det socialdemokratiska partiets ideologiska kärna, blir därför inte mindre viktigt utan istället oerhört mycket viktigare. Det är en insikt som den socialdemokratiska partiledningen ännu inte riktigt lyckats ta till sig på fullt allvar. Först i slutskedet av den här valrörelsen har ledande företrädare gått ut och talat om jämlikhet.

Men allmänna förslag om skärpt beskattning av stora kapitalvinster och banker lyftes in allt för sent i valrörelsen. Kritiken mot privatiseringar och vinster i välfärden var allt för försiktiga. Den skicklige analytikern Per Molander utsågs plötsligt i valrörelsens sista veckor att leda en utredning med uppdrag att lägga fram grundläggande reformer för att minska de ekonomiska klyftorna. Det borde han ha fått börja med direkt efter valet 2014.

Statsminister Stefan Löfven och finansminister Magdalena Andersson började först i slutskedet lite trevande att använda ordet jämlikhet. Det var som om de försiktigt prövade på att bita i ett hett nygräddat bakverk, rädda för att bränna tungan.

Innan dess var det som om några mystiska strateger i bakgrunden, fullproppade med dataanalyser av vilka ord som är gångbara bland väljarna, förhindrat dem från att använda socialdemokratins allra viktigaste ord.

Det medförde att de borgerliga partierna och Sverigedemokraterna kunde orera till stora delar ideologiskt oemotsagda och därmed fick ett övertag, som skapade ett falskt intryck av större trovärdighet bakom deras ständiga, verbala attacker mot idén om det mer jämlika samhället, som är socialdemokratins främsta uppdrag och mål.   

Bror Perjus

Läs gärna också:

Den 21 juni.

https://brorperjus.blogspot.com/2018/06/stefan-lofven-jag-efterlyser-ordet.html

29 maj

http://www.dagensarena.se/opinion/nu-kravs-ett-s-manifest-jamlikhet-och-solidaritet/

Den 3 augusti

https://brorperjus.blogspot.com/2018/08/antligen-infor-valrorelsens-slutspurt.html

Välj mellan tillit och självförtroende eller misstro och hat, välj...

Svenskarnas

stora starka stolta

nationalism!

Det finns en nationalism som är demokratiskt förankrad i ett väl fungerande välfärdssamhälle.

Den nationalismen bygger på förtroende mellan landets medborgare och tillit till omvärlden.

Den nationalismen bygger på stolthet för den egna nationen som en förebild för sin omvärld.

Den nationalismen är samtidigt en internationalism.

Den nationalismen strävar ständigt efter dialog och en allt bättre samverkan med andra nationer och andra folk.

Den nationalismen vill ha ett öppet utbyte av tankar och idéer över alla nationsgränser mellan fria enskilda människor och självständiga, demokratiska organisationer och folkrörelser.    

Den nationalismen vill dela med sig av sina demokratiska erfarenheter.

Den nationalismen syftar till en stegvis utbredning av demokratin till alla länder och på alla nivåer; lokalt, nationellt och globalt.  

Den nationalismen är en förutsättning för en framtida demokratisk, rättvis och jämlik värld.

Den nationalismen vill bidra med ekonomiskt bistånd för en demokratisk och ekonomisk utveckling i länder med svårare interna konflikter och sämre ekonomiska förutsättningar. 

Den nationalismen är för fri handel och ekonomiskt utbyte på en världsmarknad med regler utformade av stater bilateralt och multilateralt genom gemensamma internationella institutioner.

Den nationalismen söker hela tiden att utveckla tillit och fredlig samverkan med andra länder. 

Den nationalismen vill gemensamt, över alla nationsgränser, söka vägar och metoder för att stoppa överförbrukningen av jordens resurser som hotar att förstöra livets förutsättningar för kommande generationer.

Den nationalismen vill se andra nationer och dess folk som sina vänner i arbetet för fred och nedrustning, istället för kapprustning, krig och miljöförstörelse.

Det är en nationalism som symboliseras av vår blågula svenska flagga.

Det är en nationalism som vi svenskar kan vara stolta över.    

Men det finns en helt annan sorts nationalism!  

Det är en nationalism som har sin förankring långt tillbaka i historien, innan demokrati existerade.

Det är en nationalism som vill återskapa ett gammalt auktoritärt, hierarkiskt samhällsskick som bygger på förtryck.

Det är en nationalism som utesluter meningsmotsättningar och därmed alla grundläggande demokratiska och mänskliga fri- och rättigheter.

Det är en nationalism som saknar tillit till sina egna medborgare och som därför måste skapa det totala och fullkomliga kontrollsamhället. 

Det är en nationalism som i grunden bygger på misstro, hot, skräck och paranoia som i sin tur skapar hat. 

Det är en nationalism som utgår från principen om ”ett land ett folk…” 

Det är en nationalism som upplever hotet från omvärlden som en oundviklig konsekvens av sin egen brist på tillit.

Det är en nationalism som till sist tvingas överlåta all makt till en stark ledare.

Det är en nationalism som gång på gång slutat i katastrof för mänskligheten och som nu hotar att sluta i den slutgiltiga katastrofen.

Det är en nationalism som nu åter vinner anhängare i allt flera länder.

Det är en nationalism som nu tycks på väg att ta över makten i länder som vi tidigare betraktat som stabila, självklara, eviga demokratier.

Det är en nationalism som saknar förmåga att skapa det samförstånd, mellan länder och folk, som krävs för att vi gemensamt ska kunna förhindra att jordens ekosystem kollapsar.

Det är en nationalism som betraktar andra nationer som potentiella fiender och därför  bygger upp sin militära kapacitet i det oändliga.

Det är en nationalism som har kärnvapenkrig och allt livs utplåning som sin yttersta konsekvens.

Det är en nationalism som vi svenskar enbart borde känna förakt för och bekämpa med all den kraft vi kan mobilisera.

Vid valet den 9 september 2018 har vi vår möjlighet.

Vi kan lägga vår röst på den nationalism som bygger tillit och självförtroende.

Men vi kan också lägga vår röst på den nationalism som bygger misstro och hat.

Var lägger du din röst?

Bror Perjus

Författare, journalist och samhällsdebattör