Någon måste ju vara vriden, så som världen ser ut!

Högerregeringens socialminister, Ulf Kristersson, vill lagstifta om höjda pensionsåldrar och den förre förrädiske högerstrategen Per Schlingman, numera krönikör i Svenska Dagbladet, vill idag avskaffa semestern; ja, än så länge bara ordet semester, men ändå..!  

Det kan vara ett första smart steg! Tänk att ingen tidigare kommit på det knepet?! Varför inte börja med att avskaffa själva ordet pension? Sedan avskaffar vi ordet a-kassa, sedan ordet sjukförsäkring. Barnbidrag, oanvändbart ord! Föräldrapenning! Stryk det i ordlistan!

Vad ska man egentligen med ordet äldreomsorg till? Sjukvård, onödigt ord! Socialbidrag, bedrövligt ord – redan avskaffat! Det heter nu försörjningsstöd. Men varför i hela fridens namn ska folk ha stöd att försörja sig? Ordet är en verklig styggelse, en bläckplump i Svenska Akademiens ordlista!

Lön, det är också ett ord som inte borde finnas. Visst ska dom ha betalt, om dom verkligen gör något, men lön, jämt och ständigt...?! Jämlikhet, väldigt jobbigt och opraktiskt ord! Kanske kan man på försök avskaffa ett sådant där ord som demokrati. Nu när det ändå avslöjats att Moderata Samlingspartiets föregångare, Högerpartiet, inte ens var med om att införa demokrati ö h t i vårt land. Lika bra att avskaffa ordet apartheid också. Vårt parti ville faktiskt inte vara med och bekämpa just apartheid i Sydafrika, oavsett vad den där Arkel.. någonting, va hon nu hette, påstod.  

Det var väl Schlingman, däremot, som kom på den lysande idén att kalla Moderata Samlingspartiet för Det nya arbetarpartiet - alltså inte arbetarepartiet, partiet för arbetare, utan arbetarpartiet för sådana som verkligen arbetar, alltså kapitalägare som arbetar med att förvalta sitt kapital, arbetande kapital har ni väl hört talas om? Nu har han gått ett steg längre. Nu ändrar han inte bara ordens innebörd utan nu vill han börja avskaffa ord.

Utmärkt!

Han är verkligen supersmart den grabben!

Tänk va praktiskt! När ett annat politiskt parti föreslår höjda barnbidrag, så är det bara att svara;

- Omöjligt! Ordet finns inte!

Om en arbetare kräver högre lön svarar man;

- Det går inte! Vi har inget sådant ord!

Den där irriterande krönikören i Dagens Nyheter, Johan Croneman, skriver för övrigt idag på Kultursidan, kultur förresten, vicket ord (!) det är nästan så att man måste osäkra sin revolver;

”Vi har numera en högervridning i medierna som är närmast absolut; skulle de aktuella förhållandena någon enda gång ifrågasättas så triggar det i gång 300 högerkrönikörer i tweed som per omgående börjar mala om vänstervridningen på 70-talet. Det är bara fyrtio år sedan och det var dessutom en myt redan då. Högervridningen i svenska medier är absurd, och accepterad, och noll ifrågasatt.”

Alltså borde ordet högervridning avskaffas! Tweed, vad är det? En varm kavaj! Högerkrönikörer, sådana finns inte! De är vänstervridna, hela högen, utom Schlingman!

Höger i politiken har redan avskaffats i och med att Högerpartiet bytte namn. Höger i trafiken får vi väl ha kvar tills vidare, eftersom vi kör på höger sida numera. Annars skulle väl alla bilar börja krocka med varandra. En möjlighet vore förstås att uppmana folk, i så fall, att köra moderat!

- Men hallå! T o m Nikita Chrustjov fick ju semester vid Svarta Havet…

- Jo, men det handlade om vänstervridning!

Det ordet ska vi ha kvar. Någon måste ju vara vriden, så som världen ser ut!

Bror Perjus

 

Reformistiska manifestet

"Den ekonomiska krisen är inte politikernas fel. Det är en permanent kris som vandrar jorden runt, varv efter varv. Och den drabbar de fattiga och gynnar de rika."

Det är budskapet i Reformistiska Manifestet, som kan läsas som en senkommen replik på Marx och Engels "Kommunistiska Manifestet" eller som ett inslag i debatten om socialdemokratins nya partiprogram som ska antas av partikongressen 3-7 april i Göteborg, eller som en analys av den permanenta, globala ekonomiska kris som just nu grasserar i Europa. 
A-smedjan har publicerat min text med titeln ”Reformistiska manifestet”:
Hela manifestet kan laddas ner som PDF-fil här:  Bror Perjus Manifest

Så här inleds det nya manifestet:

”Kommunisterna (…) förklarar öppet att deras mål endast kan nås genom våldsam omstörtning av hela den nuvarande samhällsordningen. Må de härskande klasserna darra för en kommunistisk revolution. Proletärerna har ingenting annat att förlora än sina bojor. De har en värld att vinna. Proletärer i alla land, förenen eder!”

Så lyder den berömda avslutningen på det Kommunistiska Manifestet – som visade sig vara en återvändsgränd. Den våldsamma omstörtningen medförde ingen ny samhällsordning bara nya former av förtryck. Nu har den kommunistiska politbyrån i Kina, världens folkrikaste nation, förenat sig med de ”härskande klasserna”, den globaliserade ekonomiska eliten. Det är en naturlig allians mellan två auktoritära system. Och nu hotas världen av en helt ny form av diktatur, en kommunistisk/kapitalistisk diktatur.
Vårt alternativ är ickevåld, demokrati, jämlikhet och blandekonomi!

Krisen skapades inte av politiker
Den ekonomiska krisen i Grekland är inte orsakad av politiker. Det är inte en grekisk kris. Det är inte en italiensk, eller portugisisk, eller fransk, eller irländsk kris. Och det är inte en kris för Europa, EU eller för den gemensamma europeiska valutan euro, eller för den amerikanska dollarn eller den japanska yenen. Det är inte en kris som orsakats av politiker.
Därför ska vreden inte riktas mot demokratiskt valda politiker.
För betänk, vad händer om folkens vrede krossar demokratin?
Det som pågår är en och samma kris, en ständigt pågående global ekonomisk kris. Dess akuta krishärdar rör sig mellan olika marknader, länder och världsdelar. Det är en permanent kris som vandrar jorden runt, varv efter varv. Och den drabbar de fattiga och gynnar de rika.

Så här avslutas ”Reformistiska manifestet”:
Det är dags att förkasta den väpnade revolutionen, men bejaka den fredliga revolten och en demokratisk ickevåldsstrategi. Politiken ska inte ta ett steg tillbaka. Politiken ska ta många steg framåt. Politik är demokratins uttrycksform. Demokratin ska ta kommandot över ekonomin. Och demokratins mål ska vara jämlika samhällen i en jämlik värld.
Ibland sägs det att det inte är rikedomen som ska bekämpas utan fattigdomen. Men det är rikedomen och lyxkonsumtionen som är det stora problemet. De superrika lever fel. De lever i lyx och överflöd, de slösar med jordens ändliga tillgångar och förstör den miljö som krävs för att upprätthålla liv på jorden. Det är de superrika, inte de fattiga, som investerar i monstruösa vapensystem som skapar fattigdom och krig. De investerar i produktionssystem som skapar miljöförstörelse, naturkatastrofer, sjukdomar och svält.
Det är de rika, inte de fattiga, som genom sina spekulationer i råvaror, aktier, valutor och obligationer skapar och upprätthåller en idag permanent, global ekonomisk kris, som bromsar den ekonomiska utvecklingen och förhindrar en teknisk utveckling som kan rädda vår framtida livsmiljö.
Det jämlika samhället fungerar bättre än det ojämlika.
Jämlikhet är den främsta ekonomiska drivkraft som finns.
Jämlikhet innebär ekonomisk stabilitet och långsiktigt hållbar utveckling.
Föreställ dig en annan värld än den vi lever i idag!
Föreställ dig en värld där alla har full rösträtt, yttrandefrihet, föreningsfrihet, mötesrätt, strejkrätt och rätt att fritt demonstrera på gator och torg, i ett samhälle som styrs av lagar fastställda genom demokratiska beslut och bevakade av oberoende rättssystem och självständiga massmedier.
Föreställ dig en värld där demokratin fungerar på alla nivåer och beslut fattas på rätt nivå från familjens köksbord via kommun, landsting, nation, kontinent (Europa, Afrika, Amerika, Stilla-Havs-regionen, Asien) till FNs generalförsamling.
Föreställ dig en värld där spädbarnsdödligheten är ett minimum, där alla barn får en god omvårdnad och en bra utbildning, där alla har ett arbete med goda arbetsvillkor och en rimlig lön, tillräcklig näringsrik föda, kläder, bostad, sjukförsäkring och god sjukvård, där alla äldre har en bra pension och en god omsorg de sista åren i livet.
Är det inte rimligt att anta att det är en värld som fungerar mycket bättre för oss alla, fysiskt och mentalt och dessutom mycket ekonomiskt effektivare än dagens värld?
I dagens värld lever flertalet i fattigdom och saknar allt eller något av livets nödtorft; mat för dagen, bostad, utbildning, arbete, ersättning vid sjukdom, sjukvård, pension och äldreomsorg.
Det är en värld där samtidigt en liten ekonomisk superelit lever i obeskrivligt överflöd. Deras dominerande problem är vad de ska göra av alla sina pengar.
Det är en värld som präglas av de rikas övermakt och av kvarvarande diktaturers vetorätt och manipulerade rättssystem.
Men i vilken riktning går utvecklingen i vår värld?
Låt oss inte vara allt för pessimistiska!
Låt oss inte ge upp!
Demokratin, som är den enda acceptabla styresformen, avancerar redan globalt som teori och praktik och erövrar land efter land.
Det är möjligt, redan med dagens teknik och produktion, att helt avskaffa fattigdomen, om bara alla accepterar en rimlig levnadsstandard utan extremt överflöd.
Forskning och teknisk utveckling gör ständigt häpnadsväckande framsteg. Industrin blir ständigt allt effektivare och producerar allt mer tekniskt avancerad utrustning som underlättar människans liv. Fler och fler människor lever faktiskt redan under anständiga villkor.
Så framförallt handlar det om att, med demokratin som medel, radikalt reducera de gigantiska kapitalvinsterna och fördela produktionens växande överskott mera rättvist.

Bror Perjus

Är Fredrik Reinfeldt dum i huvudet?

Nu har Fredrik Reinfeldt varit i Bryssel och talat om för EU;s ledning att de länder som missköter sin ekonomi ska straffas med indragna miljöbidrag.

Man tar sig för pannan!

Hela Europa, ja hela världen, diskuterar hur pengar ska kunna pumpas in i de euro-länder som är på väg att drabbas av statsbankrutt. Varför? Jo, därför att annars kan hela världen hamna i en djup ekonomisk depression. Då åker vår statsminister ner och talar om för EU;s ledning att vi istället ska dra in pengar från samma länder som straff för att de håller på att gå i konkurs.

Är han dum i huvudet? Ja, med all säkerhet!

Hur kan då samtidigt Financial Times utse hans finansminister till Europas bästa finansminister? Är Anders Borg mera begåvad? Knappast! Anders Borg lever fortfarande högt på den brutala budgetsanering som Göran Persson tvingades genomföra, tillsammans med Vänsterpartiet och det gamla Centerpartiet under Olof Johanssons tid, sedan den globala ekonomiska krisen nästan slagit ut Sverige i början av 1990-talet. Det utrymme som budgetsaneringen skapade har Borg använt för att sänka skatterna, mest för hans egna rikare väljare. Sådant är kvalificerande i Financial Times perspektiv.

Men egentligen borde det inte förvåna.

Moderaterna och hela högerregeringen har den filosofin. Om ett landsting har övernog med ekonomiska resurser och därför kan hålla sig med en hög standard på sjukvården, ja, då ska de belönas med ännu mera pengar, så de kan satsa på en ännu bättre vård, alternativt sänka skatten mest för de som har mest pengar.

Om ett landsting har ont om pengar och tvingas hålla standarden nere på sjukvården, ja då ska de bestraffas med indragna statsmedel, alternativt tvingas höja skatten. Samma sak inom skolans område och inom alla annan samhällsservice.

Det handlar om högerns mest grundläggande instinkt. Den som är rik ska ha ännu mera. För då skapar den rike arbete åt den fattige. Den som är fattig ska bestraffas med sämre utbildning, indragen a-kassa, sämre sjukförsäkring, sämre pension, sämre äldrevård; för då förstår den fattige att hålla sig undan utbildning, förse sig med arbete, helst ett mycket högavlönat sådant, strunta i att bli sjuk och se till så åldrandet stannar av.

Det viktiga för moderaterna är inte att samhället fungerar. Det viktiga är att de ekonomiska klyftorna, orättvisorna, ojämlikheten ökar, trots att allt sunt förnuft och all vettig forskning visar att ökade ekonomiska klyftor bromsar den ekonomiska utvecklingen i ett samhälle och globalt och att alla människor i ett samhälle med stora ekonomiska klyftor mår och presterar sämre.  

Bror Perjus

Stupstock som healing

Jag är imponerad! De borgerliga tidningarnas försvar för den sittande regeringens historiska sociala reform är sååå retoriskt effektivt.

Reformen i korthet. Tusentals simulanter behöver inte längre ligga hemma och slötitta på TV. Nu kan alla gå ut och jobba! Alla har fått helt nya friska krafter, tack vare en stupstock i sjukförsäkringen.

Stupstock som healing!

Du lame, ta din säng och gå!

Även om antalet arbetslösa redan är 400 000 så finns det ändå 50 000 lediga jobb för cancersjuka, diabetiker, epileptiker och rullstolsbundna med knäckt ryggrad.

En av reformens mest lysande försvarare är Hanne Kjöller, ledarskribent i Dagens Nyheter.

Onsdagen den 4 maj avslöjar hon att ”ingen seriös forskare sätter likhetstecken mellan sjukfrånvaro och sjukdom”.

Varför har ingen tidigare, i denna snedvridna debatt, talat med någon seriös forskare om detta obefintliga samband mellan sjukfrånvaro och sjukdom?

Ett obegripligt förbiseende!

Men vårt sunda förnuft borde redan ha sagt oss att sjukfrånvaro i själva verket är det slutgiltiga beviset på att personen i fråga är fullt frisk. Om en och annan råkar bli sjukskriven på grund av just sjukdom så är det givetvis ett misstag. Det visar all forskning.

Visst finns det reformkritiker. Men de seglar under falsk flagg. De ”presenteras eller presenterar sig som sjuka, utförsäkrade, drabbade eller offer”, påpekar Kjöller när deras identitet egentligen borde vara ”revisor, bankkassörska eller undersköterska (eller) något annat”.

Den som påstår sig påverkad av sjukförsäkringens stupstock och som, av någon obegripligt anledning, intervjuas i Sveriges Radio ska självklart säga:

-         Nej, nej jag är inte drabbad av sjukförsäkringsreglerna. Jag är revisor!

”Arbetsförmåga är inget svart-vitt begrepp”, klargör nu Hanne Kjöller. I realiteten har alla sjuka en viss arbetsförmåga. Det vet vi alla! Kanske kunde hela sjukförsäkringen avskaffas? Det skulle stärka statsbudget, tillväxt och BNP.  Något finger kan man alltid röra på, eller en tå kanske.

Varför ska man ha betalt för att ligga hemma i influensa? Lite arbetsförmåga har man alltid kvar, så länge febern inte överstiger 43 grader någon längre tid, då döden lär inträda? Först då har man ingen arbetsförmåga. Men då behöver man, å andra sidan, heller ingen ersättning från Försäkringskassan.

Och så klagar de hela tiden över sin ekonomi, dessa simulanter! En kvinna påstod i Ekots lördagsintervju att hennes ekonomi ruinerats av denna historiska sociala reform. Hon uppgav sig inte ha råd med ”remouladsås till fiskpinnarna”. En annan kvinna berättade att hon ”varit utan inkomst sedan december förra året”. Men Hanne Kjöller ställer den precis rätta frågan. ”Vad har det specifikt med sjukförsäkringen att göra?”

Jag håller med! Om folk inte har råd med remouladsås kan de väl äta créme fraiche.

Slutligen öppnar DNs Hanne Kjöller falluckan för de 108 läkare som kritiserat reformen i konkurrenttidningen Svenska Dagbladet. ”Sluta straffa våra patienter”, skrev de.

”Vad vi inte fick veta är hur många som INTE skrev under”, konstaterar Hanne Kjöller, som samtidigt avslöjar att ”en av dem (som vägrat skriva på) skrev till mig och han lät berätta att han ingalunda var ensam”.

Nu tycker jag förstås, som den skolade retoriker jag är, att Hanne Kjöller här blottar sig en aning för motangrepp. Det är ju BARA EN läkare som skrivit till Hanne Kjöller på DN, samtidigt som 108 läkare skrivit till Svenska Dagbladet.

Frågan blir så lätt; hur många är det som INTE skrivit till Hanne Kjöller.

Men då kan jag genast ingripa till hennes försvar och tala om hur det ligger till. Sveriges Läkarförbund har cirka 43 000 läkare som INTE undertecknat det obskyra debattinlägget från 108 läkare som därmed förlorar all SIN trovärdighet! Deras läkarlegitimation bör omedelbart dras in för all framtid.

Tyvärr inleder Hanne Kjöller sin retoriskt skickliga ledare med att något uppgivet medge; ”kanske är regeringen dömd att förlora frågan om sjukförsäkringen”.

Risken är uppenbar med tanke på den osakliga debatt som pågår överallt.

Varför begriper inte folk vilken historisk social reform som denna regering genomfört?!

Vad är allmän folkskola, allmän och lika rösträtt, barnbidrag, barnomsorg, föräldrapenning, trygghet i anställningen, lagstadgad semester och pension, jämfört med en stupstock i sjukförsäkringen – 2000-talets, vår tids stora sociala reform?

Bror Perjus