Är Fredrik Reinfeldt dum i huvudet?

Nu har Fredrik Reinfeldt varit i Bryssel och talat om för EU;s ledning att de länder som missköter sin ekonomi ska straffas med indragna miljöbidrag.

Man tar sig för pannan!

Hela Europa, ja hela världen, diskuterar hur pengar ska kunna pumpas in i de euro-länder som är på väg att drabbas av statsbankrutt. Varför? Jo, därför att annars kan hela världen hamna i en djup ekonomisk depression. Då åker vår statsminister ner och talar om för EU;s ledning att vi istället ska dra in pengar från samma länder som straff för att de håller på att gå i konkurs.

Är han dum i huvudet? Ja, med all säkerhet!

Hur kan då samtidigt Financial Times utse hans finansminister till Europas bästa finansminister? Är Anders Borg mera begåvad? Knappast! Anders Borg lever fortfarande högt på den brutala budgetsanering som Göran Persson tvingades genomföra, tillsammans med Vänsterpartiet och det gamla Centerpartiet under Olof Johanssons tid, sedan den globala ekonomiska krisen nästan slagit ut Sverige i början av 1990-talet. Det utrymme som budgetsaneringen skapade har Borg använt för att sänka skatterna, mest för hans egna rikare väljare. Sådant är kvalificerande i Financial Times perspektiv.

Men egentligen borde det inte förvåna.

Moderaterna och hela högerregeringen har den filosofin. Om ett landsting har övernog med ekonomiska resurser och därför kan hålla sig med en hög standard på sjukvården, ja, då ska de belönas med ännu mera pengar, så de kan satsa på en ännu bättre vård, alternativt sänka skatten mest för de som har mest pengar.

Om ett landsting har ont om pengar och tvingas hålla standarden nere på sjukvården, ja då ska de bestraffas med indragna statsmedel, alternativt tvingas höja skatten. Samma sak inom skolans område och inom alla annan samhällsservice.

Det handlar om högerns mest grundläggande instinkt. Den som är rik ska ha ännu mera. För då skapar den rike arbete åt den fattige. Den som är fattig ska bestraffas med sämre utbildning, indragen a-kassa, sämre sjukförsäkring, sämre pension, sämre äldrevård; för då förstår den fattige att hålla sig undan utbildning, förse sig med arbete, helst ett mycket högavlönat sådant, strunta i att bli sjuk och se till så åldrandet stannar av.

Det viktiga för moderaterna är inte att samhället fungerar. Det viktiga är att de ekonomiska klyftorna, orättvisorna, ojämlikheten ökar, trots att allt sunt förnuft och all vettig forskning visar att ökade ekonomiska klyftor bromsar den ekonomiska utvecklingen i ett samhälle och globalt och att alla människor i ett samhälle med stora ekonomiska klyftor mår och presterar sämre.  

Bror Perjus

Sofia Arkelsten, högern och demokratin

Moderaternas partisekreterare Sofia Arkelsten har öppnat Pandoras ask. Allmänna Valmansförbundet, senare Högerpartiet och idag Moderata Samlingspartiet, kämpade under hela rösträttsstriden för det så kallade penningstrecket; alltså att den som hade egendom, pengar, kapital, skulle ha flera röster än de som var enbart lönearbetare.

Arkelsten medger idag i DN oförbehållsamt att hon har fel.

Barbro Hedvall, som varit ledarskribent i såväl Expressen som Dagens Nyheter, säger idag i DN:

- Det här är ren och skär historieförfalsking. Hela rösträttskampen fanns just för att högern var emot.

Och fortfarande är det så i praktiken att de som har stora kapitaltillgångar har ett mycket större politiskt inflytande via sina starka propagandamegafoner och sina möjligheter till ekonomisk utpressning mot demokratins företrädare. I Sverige har idag har de ekonomiska makthavarna också den politiska makten och vi upplever nu en maktkoncentration utan motstycke sedan rösträtten infördes.

Till det kommer att den ekonomiska makten koncentrerats någonting alldeles oerhört och dessutom globaliserats. Det medför att vinsterna på kapital stadigt ökar på lönernas bekostnad. De väldiga kapitalvinsterna används i allt större utsträckning för spekulation på alla marknader. Man spekulerar i livsmedel, olja, metaller, aktier, valutor, kreditobligationer o s v. Dessa spekulationer skapar de allt tätare och allt mer svårhanterliga ekonomiska kriser som sköljer över världen idag. De enskilda staterna tvingas, för att förhindra sammanbrott, ekonomiskt kaos och massarbetslöshet, att gång på gång gå in med skattemedel och betala när spekulanterna drar tillbaka sitt kapital från banker, riskkapitalbolag och andra företag för att säkra sina vinster. 

Därför uppstår växande statsskulder i land efter land. Regeringarna tvingas sedan skära ned barnbidrag, föräldrapenning, på skolor, studiemedel, a-kassa, sjukförsäkring, pensioner o s v. Därmed uppstår misstrogna folkopinioner som vänder sig mot politikerna istället för mot spekulanterna. Så skapas ett politikerförakt som undergräver demokratin. 

Sofia Arkelsten har en del att lära om såväl historia som ekonomi och demokrati! Kanske kan vi andra också lära oss något av hennes märkliga uttalande.

Bror Perjus