måndag 25 februari 2013

Reformistiska manifestet

"Den ekonomiska krisen är inte politikernas fel. Det är en permanent kris som vandrar jorden runt, varv efter varv. Och den drabbar de fattiga och gynnar de rika."


Det är budskapet i Reformistiska Manifestet, som kan läsas som en senkommen replik på Marx och Engels "Kommunistiska Manifestet" eller som ett inslag i debatten om socialdemokratins nya partiprogram som ska antas av partikongressen 3-7 april i Göteborg, eller som en analys av den permanenta, globala ekonomiska kris som just nu grasserar i Europa. 
A-smedjan har publicerat min text med titeln ”Reformistiska manifestet”:
Hela manifestet kan laddas ner som PDF-fil här:  Bror Perjus Manifest

Så här inleds det nya manifestet:

”Kommunisterna (…) förklarar öppet att deras mål endast kan nås genom våldsam omstörtning av hela den nuvarande samhällsordningen. Må de härskande klasserna darra för en kommunistisk revolution. Proletärerna har ingenting annat att förlora än sina bojor. De har en värld att vinna. Proletärer i alla land, förenen eder!”

Så lyder den berömda avslutningen på det Kommunistiska Manifestet – som visade sig vara en återvändsgränd. Den våldsamma omstörtningen medförde ingen ny samhällsordning bara nya former av förtryck. Nu har den kommunistiska politbyrån i Kina, världens folkrikaste nation, förenat sig med de ”härskande klasserna”, den globaliserade ekonomiska eliten. Det är en naturlig allians mellan två auktoritära system. Och nu hotas världen av en helt ny form av diktatur, en kommunistisk/kapitalistisk diktatur.
Vårt alternativ är ickevåld, demokrati, jämlikhet och blandekonomi!

Krisen skapades inte av politiker
Den ekonomiska krisen i Grekland är inte orsakad av politiker. Det är inte en grekisk kris. Det är inte en italiensk, eller portugisisk, eller fransk, eller irländsk kris. Och det är inte en kris för Europa, EU eller för den gemensamma europeiska valutan euro, eller för den amerikanska dollarn eller den japanska yenen. Det är inte en kris som orsakats av politiker.
Därför ska vreden inte riktas mot demokratiskt valda politiker.
För betänk, vad händer om folkens vrede krossar demokratin?
Det som pågår är en och samma kris, en ständigt pågående global ekonomisk kris. Dess akuta krishärdar rör sig mellan olika marknader, länder och världsdelar. Det är en permanent kris som vandrar jorden runt, varv efter varv. Och den drabbar de fattiga och gynnar de rika.

Så här avslutas ”Reformistiska manifestet”:
Det är dags att förkasta den väpnade revolutionen, men bejaka den fredliga revolten och en demokratisk ickevåldsstrategi. Politiken ska inte ta ett steg tillbaka. Politiken ska ta många steg framåt. Politik är demokratins uttrycksform. Demokratin ska ta kommandot över ekonomin. Och demokratins mål ska vara jämlika samhällen i en jämlik värld.
Ibland sägs det att det inte är rikedomen som ska bekämpas utan fattigdomen. Men det är rikedomen och lyxkonsumtionen som är det stora problemet. De superrika lever fel. De lever i lyx och överflöd, de slösar med jordens ändliga tillgångar och förstör den miljö som krävs för att upprätthålla liv på jorden. Det är de superrika, inte de fattiga, som investerar i monstruösa vapensystem som skapar fattigdom och krig. De investerar i produktionssystem som skapar miljöförstörelse, naturkatastrofer, sjukdomar och svält.
Det är de rika, inte de fattiga, som genom sina spekulationer i råvaror, aktier, valutor och obligationer skapar och upprätthåller en idag permanent, global ekonomisk kris, som bromsar den ekonomiska utvecklingen och förhindrar en teknisk utveckling som kan rädda vår framtida livsmiljö.
Det jämlika samhället fungerar bättre än det ojämlika.
Jämlikhet är den främsta ekonomiska drivkraft som finns.
Jämlikhet innebär ekonomisk stabilitet och långsiktigt hållbar utveckling.
Föreställ dig en annan värld än den vi lever i idag!
Föreställ dig en värld där alla har full rösträtt, yttrandefrihet, föreningsfrihet, mötesrätt, strejkrätt och rätt att fritt demonstrera på gator och torg, i ett samhälle som styrs av lagar fastställda genom demokratiska beslut och bevakade av oberoende rättssystem och självständiga massmedier.
Föreställ dig en värld där demokratin fungerar på alla nivåer och beslut fattas på rätt nivå från familjens köksbord via kommun, landsting, nation, kontinent (Europa, Afrika, Amerika, Stilla-Havs-regionen, Asien) till FNs generalförsamling.
Föreställ dig en värld där spädbarnsdödligheten är ett minimum, där alla barn får en god omvårdnad och en bra utbildning, där alla har ett arbete med goda arbetsvillkor och en rimlig lön, tillräcklig näringsrik föda, kläder, bostad, sjukförsäkring och god sjukvård, där alla äldre har en bra pension och en god omsorg de sista åren i livet.
Är det inte rimligt att anta att det är en värld som fungerar mycket bättre för oss alla, fysiskt och mentalt och dessutom mycket ekonomiskt effektivare än dagens värld?
I dagens värld lever flertalet i fattigdom och saknar allt eller något av livets nödtorft; mat för dagen, bostad, utbildning, arbete, ersättning vid sjukdom, sjukvård, pension och äldreomsorg.
Det är en värld där samtidigt en liten ekonomisk superelit lever i obeskrivligt överflöd. Deras dominerande problem är vad de ska göra av alla sina pengar.
Det är en värld som präglas av de rikas övermakt och av kvarvarande diktaturers vetorätt och manipulerade rättssystem.
Men i vilken riktning går utvecklingen i vår värld?
Låt oss inte vara allt för pessimistiska!
Låt oss inte ge upp!
Demokratin, som är den enda acceptabla styresformen, avancerar redan globalt som teori och praktik och erövrar land efter land.
Det är möjligt, redan med dagens teknik och produktion, att helt avskaffa fattigdomen, om bara alla accepterar en rimlig levnadsstandard utan extremt överflöd.
Forskning och teknisk utveckling gör ständigt häpnadsväckande framsteg. Industrin blir ständigt allt effektivare och producerar allt mer tekniskt avancerad utrustning som underlättar människans liv. Fler och fler människor lever faktiskt redan under anständiga villkor.
Så framförallt handlar det om att, med demokratin som medel, radikalt reducera de gigantiska kapitalvinsterna och fördela produktionens växande överskott mera rättvist.

Bror Perjus

fredag 22 februari 2013

De människoätande hajarna lurar i vassen

Enskilda ”stora obligationsinvesterare” (läs; spekulanter) ”sitter på mycket makt” i form av italienska statsobligationer som kan "stiga eller falla i värde med 100-tals miljoner” beroende på valutslaget, konstaterar SEBs chefsstrateg Johan Javeus, insiktsfullt.

Skulle Berlusconi vinna så inträffar ett ras. Om valutslaget pekar på en möjlig koalition mellan vänstern och Mario Montis parti så stiger värdet på obligationerna.

Men oavsett valresultat, höger- eller vänsterseger, så kan vi, enligt SvDs bedömare, ”vänta oss kraftiga reaktioner på världens börser och räntemarknaden när investerarna vaknar upp på måndag.”

Det är bara det att investerarna ligger inte och drar sig till måndag morron. Åtminstone deras högt avlönade penninghandlare är ständigt verksamma vid sina satellituppkopplade datorer, dygnet runt, årets alla dagar; antingen de som sitter i Europa, eller i Sydostasien eller i Nordamerika. Och de gör miljardaffärer på sekunder, för sina uppdragsgivare.

Därför råder det nu ”stor nervositet” på den så kallade marknaden, påstår Javeus. Men det är nog snarare ”stor eufori” som råder. Här finns nämligen enorma möjligheter att tjäna miljoner…

Eftersom opinionsmätningar är förbjudna i Italien under valrörelsens slutskede, så har dessa kopiöst rika ”obligationsinnehavare” möjlighet att göra egna, hemliga opinionsmätningar och i god tid placera sina ”investeringar” så att de tjänar pengar oavsett vilket valresultatet blir och oavsett när det offentliggörs för allmänhet och småsparare.

Det verkligt galghumoristiska är att Berlusconi själv är en av de verkligt stora så kallade ”obligationsinvesterarna” . Frågan är om han satsar på en seger för sig själv eller en förlust. Helt säkert så satsar han på det som i god tid förefaller mest troligt. Så kan han tjäna miljoner på sitt eget politiska nederlag.

Det märkliga är att det alltid talas om ”risk” och ”nervositet” för ”investerarna” när det gäller denna enorma, globala spekulationsekonomis makthavare. Istället borde det talas om ”möjlighet” och ”eufori” för ”spekulanterna”. De människoätande hajarna lurar i vassen

Bror Perjus

torsdag 14 februari 2013

Tyskt 30-tal är redan här!

Den 11 februari 2013, skriver Ewa Stenberg i DN om det fruktansvärda näthatet mot kvinnor i offentlig debatt. Men det som gör mej mest upprörd, ja chockad, är hennes beskrivning av politikernas både utsatthet och undfallenhet. Jo, jag har hört siffrorna förr, men nu plötsligt framstod allt så skrämmande tydligt. Någonting har hänt i samhället. Och jag ställer mej frågan; Är det redan för sent?

”Hela 16 procent av alla förtroendevalda i Sverige blev hotade, misshandlade eller trakasserade 2011 i samband med sina uppdrag. Över två tusen politiker på ett enda år. Mer än var tredje riksdagsledamot blev utsatt. (…) Nästan var tionde politiker har undvikit att engagera sig eller uttala sig i en specifik fråga på grund av detta,” skriver hon och refererar till Brottsförebyggande Rådet.
Det som slår mej är att det redan har gått för långt. Fascismen håller på att tysta demokratin med våld! Varför finns det ingen politisk aktionsplan mot detta? Varför lägger regeringen ingen proposition, varför ingen motion från oppositionen, varför ingen riksdagsdebatt?

När två riksdagsledamöter beväpnar sig med järnrör på stan i syfte att ta lagen i egna händer och spöa upp en ”uppkäftig komiker”, så måste Riksdagen givetvis ta en generaldebatt. Men icke! Bara några försynta antydningar i bisatser i helt andra debatter. Den grundläggande frågan är; Ska vi ha sådana politiker i riksdagen? En har lämnat. Men en är kvar! Tyskt 30-tal är redan här! ”Järnrören” får inte sänkt utan ökat stöd i opinionsmätningarna. Det är dags att ta bladet från munnen angående de så kallade Sverigedemokraterna innan det är för sent.  
Mitt förslag är att riksdagen arrangerar en stor generaldebatt om människosyn. Vilken människosyn har de olika politiska partierna; Moderaterna, Folkpartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet, Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna? Anser samtliga riksdagspartier att alla människor har samma värde? Och vad innebär det att ha samma värde?

Har människor som sitter på Stockholms trottoarer och tigger samma värde som Handelsbankens VD Pär Boman? Har en lågavlönad, deltidsarbetande, ensamstående mor och hennes barn samma människovärde som Nordeas VD Christian Clausen? Har en sjukskriven och en arbetslös samma människovärde som Ericssons VD Hans Vestberg?
Vad menas i så fall med uttrycket ”samma värde”? Vad innebär uttrycket ”människovärdets okränkbarhet”? Vågar Riksdagens ledamöter sig på en sådan generaldebatt? Det var den frågan som Ewa Stenberg faktiskt väckte? Och det är den fråga som vi i en grupp socialdemokrater och allmän vänster i Tyresö diskuterat nu vid flera tillfällen.

Bror Perjus

tisdag 5 februari 2013

Fler låglönejobb åt de högavlönade!

Allt mera ihärdigt efterlyser nu moderaterna fler låglönejobb. Är det verkligen Sveriges problem? Jag tror inte det! Ingenting talar för att fler låglönejobb minskar arbetslösheten, vilket moderaterna fått för sig. Låga löner skapar snarare arbetslöshet.

Men den viktiga frågan, tycker jag, är inte om Sverige behöver fler låglönejobb, utan varför låglönejobb ska vara låglönejobb. Det finns ingen objektiv faktor som avgör att vissa jobb ska vara lågavlönade medan andra ska vara högavlönade.

I själva verket kan man hävda att låglönejobben borde vara höglönejobb och tvärt om! Högavlönade har ofta fysiskt lätta, intressanta och stimulerande jobb som är förenade med stor frihet och självbestämmande. De lågavlönade däremot får kämpa hårt med fysiskt tunga eller monotona arbeten som sliter hårt på deras kroppar och dessutom är ofria, tråkiga och toppstyrda. Egentligen borde dessa arbeten vara kompenserade med högre löner.
De högavlönade däremot har det ofta så trevligt på jobbet att de gärna kunde stå ut med lite lägre lön. Det enda argumentet för de högavlönades höga löner är möjligen att de studerat länge och dragit på sig höga studieskulder. Det kunde lätt avhjälpas med rejält höjda studiemedel, vilket har den fördelen att alla oavsett ekonomiska utgångsvillkor kan studera.

För övrigt har de som studerar oftast också väldigt trevligt när de studerar, för att inte tala om den tillfredsställelse som studier och intellektuell utveckling ger i sig, särskilt jämfört med ett fysiskt och mentalt nedbrytande, monotont och tråkigt arbete. Se där, ytterligare ett argument för lägre löner åt de högavlönade och högre löner för de lågavlönade. Men varför får vi aldrig höra moderaterna efterlysa fler låglönejobb åt de högavlönade och fler höglönejobb åt de lågavlönade?
Min erfarenhet är dessutom att de som har de tråkigaste, mest monotona jobben oftast är de mest begåvade människor jag träffat; vidsynta, generösa, snabbtänkta och sociala. Kanske borde det också belönas ekonomiskt! Så kanske vi också kunde bli av med några snikna dumskallar på de allra högsta posterna i samhället. Exempelvis sådana som efterlyser fler låglönejobb.  
Bror Perjus



söndag 3 februari 2013

Bankernas utdelningar!


Aktieägarna i Swedbank, SEB och Nordea får 30 miljarder i utdelning för krisåret 2012, samtidigt som 70 000 människor i vårt land varslas om uppsägning!
30 miljarder kunde användas för att rejält öka statens insatser mot arbetslösheten (67,2 mdr)
eller för bättre hälsovård, sjukvård och social omsorg (62,2 mdr),
eller mer än fördubbla stödet till studerande ungdomar (22 mdr),
eller tiodubbla (!) stödet för regional tillväxt (3,4 mdr),
eller fördubbla Sveriges internationella bistånd för demokrati och ekonomisk utveckling (31,2 mdr).
Miljarder till redan rika och smulor till fattiga! Snart får Handelsbankens aktieägare också ett rejält antal miljarder. Så blåser bankerna ytterligare upp den redan uppblåsta finansiella ekonomi som skapat en permanent global ekonomisk kris som ökar arbetslöshet och fattigdom för de mest utsatta i vår värld.
Bror Perjus