Nej, vi jagar socialdemokrater!

Läser Göran Erikssons så kallade analys i Svenska Dagbladet.

"Nu har vi jagat Omar Mustafa i tre veckor och Veronica Palm i en vecka. Men henne fick vi ju inte på fall. Så är det nu inte dags att börja jaga socialdemokraternas partiledning igen och då är särskilt partisekreterarens roll intressant, så varför inte börja med Carin Jämtin?"
Föreslår Eriksson lite försiktigt och försåtligt.

"Få se om någon hakar på. Och kanske får ytterligare någon gå."
Så tycks han resonera.

Men varför inte kolla lite på den regering som faktiskt har ansvar för landet?

Är det inte dags för försvarsministern att avgå med tanke på det militära totalstrulet?
Eller näringsministern som mörkar krognotor?
Eller skolministern som skapat kaos i hela vårt utbildningsväsen?
Eller finansministern vars åtstramningspolitik bromsat investeringar och skapat massarbetslöshet?
Eller socialministern som är ansvarig för det växande "utanförskapet"?
Eller varför inte statsministern som är ansvarig för allt detta elände?

"Nej, vi jagar socialdemokrater! Det är mycket roligare. Det tycker vår tidningsledning och ägarna och hela den borgerlighet som vi arbetar för."

Bror Perjus

Historiens mest välbevakade suppleantval

I tre veckor har nu morron- och kvällstidningar, radio-, och TV haft valet av en suppleant till det socialdemokratiska partiets styrelse som toppnyhet. Det är nog första gången som ett suppleantval så totalt dominerat landets nyhetssidor och nyhetsprogram, ledarkommentarer och debattsidor och debattprogram i radio- och TV. Även kultursidorna har engagerat sig!

Det visar att vårt partis interna demokrati är en alldeles oerhört betydelsefull fråga för hela vårt land. Kanhända också för världen utanför vårt lands gränser. Jodå, suppleantvalet blev och är en viktig fråga, eftersom det var en framträdande muslim som valdes.

I själva sakfrågan håller min första kommentar. Han borde inte ha skickats fram i den främsta politiska frontlinjen på det sätt som skedde. Men när han nu valts av kongressen så skulle han ha försvarats och behållit sin plats. Vi borde inte ha gripits av panik inför mediadrevet.  

Ytterst handlade suppleantvalet om vår förmåga att utveckla demokratin i en tid med stor invandring till vårt land av människor med andra religiösa traditioner och kortare erfarenhet av demokrati än vi som bott här i flera generationer. I ett sådant konstaterande ligger ingen nedvärdering av invandrare. Personligen är jag övertygad om att deras erfarenheter medför en vitalisering av vår demokrati. Inte minst av vår förmåga att upprätta och föra dialog med människor med andra erfarenheter.

Men mediabevakningen har blivit väl fruktansvärt ensidig på grund av denna enorma uppmärksamhet av ett suppleantval. Vi var faktiskt 350 ombud från hela landet, som på drygt fyra fulltecknade arbetsdagar (ingen 8-timmarsdag där inte…) behandlade drygt 3 000 A4-sidor text, 1 900 motioner och 4 000 attsatser. Inget annat parti i världen är så ambitiöst och effektivt i sin demokratiska process. Det vågar jag påstå!

Och det var inga små beslut som fattades.

Vi valde en helt ny partiledning.

Vi behandlade ett helt nytt partiprogram på nära 50 sidor.

Ett mycket genomarbetat handlingsprogram, dessutom, på ca 40 sidor, för att ”knäcka” massarbetslösheten och påbörja återgången till ett samhälle med full sysselsättning.

En noga genomtänkt strategi för att återupprätta den demokratiska kontroll över skolan, vården och äldreomsorgen som håller på att gå förlorad till gigantiska, spekulativa internationella kapitalintressen som skickar sina vinster, våra skattemedel, till skatteparadis.

Själv fick jag, dessutom, med fullt stöd av Stockholms Läns och Göteborgs partidistrikt igenom ett uppdrag till partistyrelsen om att snarast påbörja arbetet med en ”strategi och ett program för demokratins globalisering”. Ingen liten fråga, observera! Egentligen tror jag att detta är det verkligt avgörande och stora uppdrag som socialdemokratin står inför i vår tid.  Det måste givetvis ske i samverkan med andra internationella politiska nätverk med samma värderingar och inriktning som vi.

För övrigt behandlade vi alla de stora politiska frågor som är avgörande för vårt lands invånare; miljö, klimat, ekonomisk politik, skatter, trafik, transporter, kommunikationer i bred mening, exempelvis radio, tv, datatrafik, barnbidrag, föräldrapenning, sjukförsäkring, a-kassa, pensioner, kriminalvård, socialpolitik, företagandets villkor, bostadsbyggande, kulturpolitiken, internationell solidaritet och en hel del annat.

Så massmedia är givetvis skyldiga oss en mera heltäckande och allsidig rapportering om vad som avhandlades vid partikongressen den 3-7 april i Göteborg – om det nu verkligen är så att socialdemokratins ställningstaganden är så oerhört viktiga för svenska folket, som den intensiva bevakningen av ett suppleantval antyder. Och så är det otvivelaktigt!

Eller kan det möjligen vara så att massmedierna enbart fixerade sig vid den bristfälliga hanteringen av suppleantvalet i ren besvikelse över utebliven intern strid och förödande partisplittring kring frågan om vinster i välfärden? Den frågan avgjorde vi ju med ett mycket väl genomarbetat och elegant förslag som samtliga 350 ombuden ställde sig bakom enhälligt! Möjligen ett antiklimax för konfliktorienterade medier.

Men nej, så cyniska är nog ändå inte våra massmedier och landets samlade kår av politiska journalister. Och då återstår fortfarande deras uppdrag att rapportera om vad som egentligen hände vid partikongressen i övrigt, vid sidan av suppleantvalet! Jag väntar med spänning på en serie artiklar som är lika ambitiösa som vårt kongressarbete, 3 000 sidor!.

Bror Perjus

Om antisemitism, islamofobi och regeringsduglighet

”Stefan Löfven måste också svara på frågan om han kan regera ett land när hans parti inte klarar av att sätta ihop en partistyrelse." Skriver Ewa Stenberg i en så kallad analys i DN idag. Jag vill minnas att nuvarande statsminister inte ens klarade av att sätta ihop en regering. Det började med en hel serie avgångar omedelbart efter regeringsbildningen 2006. Det är betydligt allvarligare än en avgång från en nyvald partistyrelse.

Ewa Stenberg passar också på att lufta påståenden om att Ilmar Reepalu "uttalat sig antisemitiskt". Det har han förstås aldrig gjort. Det är felaktigt och dumt att, som Ilmar Reepalu, kräva att judar i Malmö ska vara mera aktiva i kritiken mot Israels palestinapolitik än alla vi andra. Men det är inte ett ”antisemitiskt uttalande”.

Att tolka in antisemitism där antisemitism inte finns skadar den viktiga kampen mot antisemitismen. 

Det gäller också kritiken mot Omar Mustafa – den kan inte beskrivas som islamofobi. Det handlar om att diskutera en politisk företrädares grundläggande inställning till de mänskliga rättigheterna. I den fortsatta debatten om Mustafa och partistyrelsevalet vid kongressen bör vi undvika felaktiga kategoriseringar som bidrar till ökade motsättningar mellan politiska och religiösa grupperingar. Istället bör vi måna om nyanserade samtal och ökad förståelse. Då kan slutresultatet bli värdefullt för oss alla.

Turbulensen kring såväl Ilmar Reepalu som Omar Mustafa visar vilken oerhört viktig och känslig politisk fråga som diskussionen, kommunikationen, samtalen mellan människor med olika kulturell, etnisk och religiös bakgrund är i vårt land idag. I grunden handlar det om att bereda väg för demokratiskt inflytande för alla nykomlingar till vårt land.

Det är utan tvekan en av socialdemokratins främsta uppgifter idag. Och det handlar givetvis inte enbart om att skapa förståelse mellan människor med olika bakgrund och åsikter. Ännu mer handlar det om att skapa arbete, bygga bostäder och garantera utbildning för alla. Utan välfärd är det svårt att skapa förståelse.

Bror Perjus

Omar Mustafa hade redan valt partiet!

Partiordförande Stefan Löfven markerade enbart att Omar Mustafa måste välja mellan socialdemokraternas partistyrelse och ordförandeposten i Islamiska Förbundet. Nu uppges att Omar ska lämna ordförandeposten. Alltså har han följt partiordförandens rekommendation.

Dessutom har Islamiska Förbundet skrivit om sina stadgar som innehöll värderingar som var oförenliga med socialdemokratins värderingar. Än så länge vet jag inte vad som står i de nya stadgarna, som ska antas vid kommande årsmöte. Men det tyder på att den så viktiga dialogen kan vara på väg att ge värdefulla resultat. Det understryker i så fall min uppfattning om att vi borde haft mera is i magen i förhållande till mediadrevet.

Bror Perjus

Omar Mustafa, du kan göra en stor insats om du lyckas hantera din bitterhet!

Det blev sämsta tänkbara utfall av debatten kring valet av Omar Mustafa som suppleant till socialdemokratiska partiets styrelse. Han borde inte så hastigt och hafsigt skickats fram i den främsta politiska frontlinjen så som skedde. Men när han nu valdes av kongressen så borde vi ha stått fast vid valet.

Han klargjorde tydligt att han var öppen och påverkbar i de avgörande frågor där det fanns skillnader mellan Islamiska Förbundets och socialdemokratins principer. Och det var faktiskt inledningen till en oerhört viktig och värdefull dialog med alla muslimer i vårt land, men också med andra invandrare från olika kulturer och bekännare till olika religioner.

Nu har den dialogen drabbats av ett allvarligt bakslag. Frågan är hur det ska kunna repareras? Kanske står hoppet till att dessa grupper av invandrare har förmåga att visa större tolerans och intresse av dialogen än vi socialdemokrater har visat i det här läget.

De grundläggande socialdemokratiska värderingarna om jämlikhet och jämställdhet mellan alla människor oberoende av kön och sexuell läggning är givetvis okränkbara. Men de värderingana måste spridas och förankras genom en nyanserad och finstämd dialog. De kan inte spridas genom att förtroendevalda sparkas in och sparkas ut.

Vi kan hoppas att Omar Mustafa inte låter sig övermannas av sin besvikelse, utan har förmågan och kraften att arbeta vidare för socialdemokratins värderingar. Om han gör det kan han göra en mycket stor insats för hela det svenska samhället.

Ett annat allvarligt problem för socialdemokratin är att vi låter oss styras i allt för hög grad av mediadrev. Det är i dagens mediasamhälle oundvikligt att socialdemokratins högsta ledning ockuperas av ett mediauppbåd så fort ett problem eller en tvetydighet uppstår. Det får vi leva med. Men det är nödvändigt att ha mera is i magen och inte fatta snabba beslut under stress, framtvingade av mediauppbådet.

Intressant att notera är att Abdirizak Waberi, riksdagsman för moderaterna och Omar Mustafas företrädare som ordförande för Islamiska Förbundet inte alls utsatts för samma mediadrev, trots att det rimligen är ännu mera betydelsefullt att nomineras till riksdagen som stiftar lagarna i vårt land än till den socialdemokratiska partistyrelsen.

Till det finns två förklaringar. Den ena är att svenska folket, med all rätt, ställer helt andra och högre krav på socialdemokratin än på moderaterna. Den andra är att medierna är borgerligt dominerade och tenderar att se mellan fingrarna på moderaterna. Det får vi också leva med ända tills vi gör något verkligt konkret åt vårt mediala underläge.

Bror Perjus

 

Debatten om Omar Mustafa är värdefull

Antisemitism är vidrigt! Judar är inte, vare sig de bor i Israel eller Sverige eller i något annat land i världen, kollektivt ansvariga för israeliska bosättningar på ockuperad palestinsk mark. Det finns faktiskt i Israel och bland judar över hela världen en betydande opinion mot muren, bosättningarna, för fred och för en tvåstatslösning med ett fredligt, demokratiskt och fritt Palestina.

Och att skicka JAS-plan mot Israel är förstås en stollig tanke.

Homosexualitet är inte onaturligt. Det är en naturlig variant av mänskligt beteende precis som heterosexualitet. Det har ingenting med moral att göra. Jämställdhet mellan kvinnor och män är en av våra allra viktigaste frågor.

Valet av Omar Mustafa, ordförande för Islamiska Förbundet, som ledamot i Socialdemokratiska partiets styrelse är tveksamt. Han har uttalat sig svävande i sådana frågor och bjudit in talare med uppenbart antisemitiska och homofoba åsikter. Jag var kongressombud och är alltså ansvarig för valet av partistyrelse, precis som alla andra ombud. Valet var enhälligt och fattades med acklamation utan debatt.

Jag hade ingen aning om Omar Mustafas position, åsikter och bakgrund. Men just därför borde jag ha krävt en rejäl genomgång av alla personer föreslagna till partistyrelsen. Det gjorde jag inte. Om jag känt till Omar Mustafas åsikter hade jag röstat emot hans inval. Hade de varit allmänt kända av kongressens delegater hade han med säkerhet inte blivit vald.

Men nu är han vald och det finns ett mycket stort värde i att ha en så framträdande företrädare för muslimerna i vårt land i den socialdemokratiska partistyrelsen. Han har uppenbarligen också fått sig en egen rejäl tankeställare och tagit offentligt avstånd från oacceptabla ståndpunkter. Det är mycket värt!

Få ämnen är så viktiga idag som dialogen mellan människor med olika etnisk, social och religiös bakgrund. Från Stockholms Län fick vi socialdemokrater in begreppet ”interkulturalitet” i partiprogrammet. Det är precis vad det här handlar om; nämligen att bidra till ett utvecklande utbyte mellan olika kulturer, traditioner och religioner. Att i det här läget kräva att Omar Mustafa lämnar partistyrelsen vore därför olyckligt. Det skulle kunna främja en mycket destruktiv misstänksamhet bland muslimer i vårt land som skulle skada den dialogen.

Dessutom har hans inval nystartat just den dialog som är så oerhört viktig och nödvändig. Han har själv korrigerat sina åsikter på ett tydligt sätt. Förhoppningsvis kommer det att påverka den fortsatta dialogen, den ”interkulturella” processen i vårt land, på ett positivt sätt. Hans fortsatta verksamhet som ordförande för Islamiska Förbundet och i vår partistyrelse kan komma att bidra till en intensifiering och fördjupning av den nödvändiga dialogen.

Tidskriften Expo och Willy Silberstein, ordförande i Svenska kommittén mot antisemitism, som gjort en viktig insats genom att offentligt kritisera Omar Mustafa. Silberstein säger nu till DN att ”det Omar Mustafa nu säger är bra”. Men han vill följa Omar Mustafas uttalanden ”under lång tid” innan han tror på honom. Det är alldeles utmärkt! En mycket viktig dialog har fått ny näring och intensitet.

Bror Perjus