Partiledningens två allvarliga och avgörande strategiska misstag i valrörelsen!

Den socialdemokratiska partiledningen gjorde två allvarliga strategiska misstag i valrörelsen 2014. Det kostade de rödgröna majoriteten i riksdagen och skapade en parlamentarisk situation som i dagsläget förefaller närmast omöjlig att hantera.

Nu har den märkliga situationen uppstått att det ska bildas en rödgrön regering, trots att de borgerliga partierna har en klar majoritet i riksdagen. Risken är stor att den rödgröna regeringen fälls när den lägger fram sitt första förslag till statsbudget i oktober.

Sedan kan de borgerliga partierna hävda att de rödgröna helt enkelt inte är regeringsdugliga.

Misstag nr 1: Genom hela valrörelsen lät socialdemokratin Sverigedemokraterna gå fria från tunga och konsekventa attacker.

Det ingick uppenbarligen i strategin att Sverigedemokraterna inte skulle förknippas direkt med den regerande Alliansen. S-företrädare påtalade ständigt Alliansens mycket svag ställning i opinionsmätningarna. Men aldrig någonsin gick S-företrädarna vidare ett steg och klargjorde att; Alliansens enda chans att behålla regeringsmakten var en rejäl framgång för Sverigedemokraterna, att; en röst på Alliansen de facto var en röst på Sverigedemokraterna som vågmästare i riksdagen.

Fredrik Reinfeldts makalöst hycklande utspel om kostnaderna för invandringen, kombinerat med prat om det ”öppna hjärtat” var ett väl planerat stöd för Sverigedemokraterna som gav ett utfall på kanske 3 procent fler väljare.

Socialdemokratins företrädare borde under valrörelsens sista veckor tydligt, vid varje framträdande i tidningsintervjuer, i TV och på torgmöten, ha kopplat samman Sverigedemokraterna med Allians-partierna.

Istället fick Sverigedemokraterna framstå och segla fritt som något sorts mittenparti, trots att det är ett extremistiskt, människofientligt, fascistiskt parti på yttersta högerkanten, till höger om moderaterna. Deras mittenposition framhävdes ytterligare av massmedias grafiska framställning av opinionsmätningar och av TVs placering av Jimmie Åkesson i mitten mellan de rödgröna och Alliansen.

Alliansen var aldrig någonsin i närheten av egen majoritet utan Sverigedemokraterna. De rödgröna däremot kunde med ett tuffare agerande från socialdemokratins sida mot Alliansen och Sverigedemokraterna ha säkrat en riksdagsmajoritet!

Misstag nr 2: S företrädare talade nästan aldrig om sin vision av det jämlika samhället. 

Hela budskapet från socialdemokratin blev därmed fragmenterat, uppsplittrat i enskilda, i och för sig vällovliga sakfrågor; som sänkt skatt för pensionärer, en tredje ”pappamånad”, höjt tak i a-kassan, bort med stupstocken i sjukförsäkringen, flera hyresrätter och kamp för jobben; innovationsråd, energiomställning och 90-dagarsgaranti för ungdomar.

Det saknades en ideologisk sammanfattning av alla dessa budskap som tydliggjorde att alla förslagen syftar till just ett mera jämlikt samhälle. Det saknades också ett kraftfullt och tydligt budskap om att jämställdhet mellan kvinnor och män är en del av vår vision av det jämlika samhället, precis som vår solidaritet med invandrare, politiska flyktingar och asylsökande.

Misstagens gemensamma nämnare. Det finns en tydlig gemensam nämnare mellan misstag 1 och misstag 2. ”Misstag 1” handlar om bristen på kritik och angrepp mot alla de borgerliga och högerextremistiska krafter som på olika sätt strävar efter ett mindre jämlikt samhälle, ett samhälle med växande klyftor och orättvisor. ”Misstag 2” handlar om underlåtenheten eller oförmågan att formulera visionen om ett jämlikt samhället som en alternativ och tydlig motbild till det ojämlika och orättvisa samhället.

Slutligen! Det saknades också en stark och genomtänkt agitation för det jämlika samhället som sådant. En beskrivning av varför det jämlika samhället faktiskt är ”bättre för alla”. Nu framstod slagordet ”Ett bättre Sverige för alla” ungefär som om socialdemokratin vill ge ”allt åt alla”. Det framstod som om socialdemokratin vill att också mångmiljonärer och extremt högavlönade ska få en högre materiell standard och moralisk rätt att konsumera ännu mera, att tära ännu mera på jordens ändliga resurser, att bidra ännu mera till den globala uppvärmning som redan börjat skapa en förödande klimatkris.

Men slagordet ”Ett bättre Sverige för alla” måste tolkas så att även de som redan har en hög materiell standard faktiskt mår ”bättre” av att avstå och att leva i ett samhälle med mindre ekonomiska klyftor. Då räcker det inte med att avskaffa jobbavdraget för den som tjänar över 60 000 kronor i månaden!

Vem är nu ansvarig för dessa avgörande två misstag? Låt mig bara spekulera, eftersom jag inte vet! Jag tror att partiordförande Stefan Löfven och partisekreterare Carin Jämtin, de främsta ansvariga för partiet, förstår och inser att det jämlika samhället är socialdemokratins överideologi. Men de har haft allt för kort tid på sig att forma en sådan ram för valbudskapet.

Kanske har de också varit allt för veka mot triangulerings-strategins konstruktörer, horden av inflytelserika rådgivare, opinionsmätare och kommunikationsexperter omkring dem, som har en krass och fantasilös instrumentell syn på politik och som förstår sig på politisk maktkamp, men inte på grundläggande samhällsomvandling.

Oavsett hur det går med regeringsbildandet och budgetförhandlingarna så måste nu partiledare och partisekreterare därefter ta sig tid att initiera ett djupgående ideologiskt samtal inom hela partiet.

Förutsättningarna är faktiskt goda. För, precis som Stefan Löfven menade på valnatten; den här valrörelsen har vitaliserat partiet och satt fart på det vi kallar för ”rörelsen”. Den här gången har fler partimedlemmar än någonsin engagerat sig, knackat dörr och talat med över två miljoner väljare öga mot öga. Nu behöver de ideologisk näring och inspiration för att orka fortsätta. Den svenska socialdemokratin är en stark rörelse. Men nu behöver den en teoretisk, ideologisk, filosofisk fördjupning och uppryckning.  

Bror Perjus

Om Carin Jämtin, Gud, Jesus, Den Heliga Ande och Jämlikhetsanden

Vid ett möte med den fantastiska Onsdagsklubben i Stockholm, föreslog jag partisekreterare Carin Jämtin att sätta hela den socialdemokratiska partistyrelsen i en studiecirkel om boken Jämlikhetsanden*.

  Men hon förstod nog inte riktigt allvaret i min uppmaning.

-           -Jag noterar ditt förslag, sa hon och log så vänligt som nästan bara hon kan. Men den boken kom ju för nästan fyra år sedan, så många har nog läst den.

  Javisst, många av partistyrelsens ledamöter har säkert läst den. Det är jag rätt övertygad om. Men det var inte riktigt så jag menade. Frågan är om alla i partistyrelsen verkligen läst den på det sätt som man måste läsa en sådan bok? Har de läst så intensivt att de förstått sprängkraften i bokens budskap? Har de läst så ingående att de kan argumentera utförligt, ingående och konsekvent med utgångspunkt från Jämlikhetsandens budskap?

  Man kan göra en liten jämförelse med en annan bok om en annan ande, Bibeln.

-         

J       Ja, men Bibeln kom ju ut för 2 000 år sedan, så många har nog redan läst den.

  

  Så skulle inte ens Carin Jämtin svara. Och jag tror att hon är kristen!? Åtminstone skulle en övertygad kristen inte svara så. De kristna går ständigt tillbaka till bibeln, läser den gång på gång, hela eller delar, utvalda avsnitt, enskilda citat. Varje rad, varje vers, varje stycke i bibeln är numrerat. Det är lätt att hitta och hänvisa. På sekunder kan man slå upp citat i Bibeln och påminna sig och andra om budskapet.

  Över hela världen studeras bibeln intensivt, hela teologiska institutioner har inrättats på universitet, tusentals forskare i teologi fingranskar, tolkar och diskuterar innehållet, vrider och vänder på budskapet. Spränglärda professorer undervisar studenter i teologi. Biskopar, kyrkoherdar och präster predikar söndagar och vardagar, år ut och år in, det budskap som är 2 000 år gammalt och som de flesta redan är till stora delar bekanta med.

  Det är ungefär så jag menar att vi nu och inte minst partistyrelsen måste läsa Jämlikhetsanden.

  

  Bibelns budskap är att Gud finns, att Jesus är hans son och att det tillsammans utgör den helige Ande, en allsmäktig treenighet som i praktiken kan göra vad som helst och när som helst. Gud kan ingripa genast och ställa allt elände tillrätta – om han bara vill. Gud är både god och allsmäktig, vilket vissa anser vara en motsägelse med tanke på hur världen ser ut. Det är tro och metafysik.

  

  Jämlikhetsanden är inte lika utopisk. Den utgår inte från att någon högre makt kan ingripa, men att ett bra samhälle kan skapas av oss själva med demokratiska medel, allmän och lika rösträtt o s v.

Författarna till Jämlikhetsanden har gemensamt erfarenhet av femtio års samhällsforskning. De har genomfört jämförande studier av 27 industriländer och samtliga de 51 stater som utgör USA. De amerikanska delstaterna kan ju i storlek jämföras med många av de ledande industriländerna.

  Slutresultatet av deras forskningen är att ju mera jämlika dessa samhällen är ju bättre fungerar de både ekonomiskt och socialt. Den slutsatsen bygger författarna på vetenskaplig forskning med i nutid kontrollerbara fakta, inte på 2000 år gammal okontrollerbar metafysik.

  Det innebär helt enkelt att det vi socialdemokrater tror, det har nu också visat sig vara en vetenskapligt grundad sanning. Vi socialdemokrater tror på ett jämlikt samhälle. De borgerliga tror på ett ojämlikt samhälle. Men de alltså fel! Vi har rätt! Vetenskapen står på vår sida!

  Så när nu de borgerliga kommer dragande med sina föreställningar om att de ekonomiska klyftorna mellan människor måste ökas, att löneskillnaderna är för små, att direktörer och aktieägare måste tjäna miljoner och miljarder, att a-kassa och sjukförsäkring ska hållas låg och att försörjningsstödet till de fattigaste ska skäras ned och när de med fasa i rösten säger att vi socialdemokrater tänker återinföra något som de kallar för bidragssamhället; ja, då ska vi bemöta dem med den vetenskapligt bevisade, sanna berättelsen om hur mycket bättre det jämlika samhället är. Men då måste partistyrelsen först gå i studiecirkel om Jämlikhetsanden.

  Kanske är det Jämlikhetsanden som i verkligheten är Den heliga anden?

  Kanhända har vi också den verkligt genuina kristendomens ursprungliga budskap på vår sida. I så fall talar såväl vetenskapen som metafysiken för den socialdemokratiska visionen om ett jämlikt samhälle som ett gott samhälle.

  Vad har dom då att sätta emot; egentligen?!

Bror Perjus

*Jämlikhetsanden av Richard Wilkinson och Kate Pickett, Karneval Förlag, Stockholm 2010.

S bäddar idag för blocköverskridande regering - Problemet är Jan Björklund

Idag publiceras en politiskt avgörande artikel på DN debatt. Socialdemokratins partiledare Stefan Löfven och partisekreteraren Carin Jämtin gör klart att partiet vid en valseger nästa år kan tänka sig att samregera brett över blockgränsen. ”Det enda parti vi utesluter är Sverigedemokraterna”, skriver de båda.

Det är ett mycket bra och tydligt politiskt besked. Inte heller Moderaterna och Kristdemokraterna utesluts från samarbete. Men i en allmän uppräkning av partier som man tidigare samarbetat med; Centerpartiet, Folkpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet, så finns Moderaterna och Kristdemokraterna inte med.

Skall man vara riktigt kremlologisk så kan man också notera att Vänsterpartiet kommer sist i uppräkningen. Men samtidigt kommer Miljöpartiet näst sist i upprepningen, trots att Miljöpartiet i en annan mening graderas upp i förhållande till andra partier och kallas för ”naturlig samarbetspartner framöver”.

För säkerhets skull görs sedan en ny uppräkning av övriga tänkbara samarbetspartier nu med Vänsterpartiet först, följt av Folkpartiet och Centerpartiet. Det är uppenbart att här har man tänkt till ordentligt i partihögkvarteret och vägt alla ord på guldvåg, både en och två gånger och kanske tre...

En mycket tung fråga till moderaterna ställs i artikeln; ”Lovar Moderaterna att genomföra Centerpartiets eller Kristdemokraternas förslag även om dessa partier inte ingår i ett framtida regeringsunderlag?” Alltså, om de två småpartierna inte får tillräckligt med röster för att komma in i riksdagen. 

Den frågan kommer att plåga Moderaterna under hela valrörelsen.

Med ett valresultat 2014 där Centerpartiet och Kristdemokraterna hamnar utanför riksdagen och Sverigedemokraterna får en vågmästarställning mellan blocken så ligger Folkpartiet uppenbarligen närmast till hands för ett samarbete. 

Men problemet är Jan Björklund. Det kommer knappast att fungera med honom som partiledare. Han får absolut inte bli utbildningsminister. På det området har han ställt till med allt för mycket strul. På försvarsdepartementet kan man heller inte placera en sådan militant politisk aktivist utan att riskera konfliktfyllda relationer till ”främmande makt” som det brukar heta. Jan Björklund har själv redan kommenterat artikeln på DNs nätbilaga som "pinsamt snömos". Kanske känner han marken gungar under sina fötter. 

Löfven och Jämtin gör klart att socialdemokratin vid en valseger siktar på att bilda en socialdemokratiskt ”ledd” regering med uppgift att skapa ”fler jobb, vända utvecklingen i skolan och stärka välfärden”. En S-regering ska ”ta tag i Sveriges framtidsutmaningar med ökad global konkurrens, en växande demografisk utmaning och en betydande klimatutmaning som kräver snabb omställning”. En S-regering ska bildas som är beredd att ”ta ansvar för Sverige – även i ett svårt parlamentariskt läge” genom samarbete ”över blockgränsen”.

Det är ett klokt, stabilt och väl genomtänkt besked inför valrörelsen. Läs själv och bilda Dej en egen uppfattning!

Bror Perjus

 http://www.dn.se/debatt/