Demokrati är krig – Så förvanskas orden och språket

”Kriget om vinsterna går vidare”. Det är Svenska Dagbladets rubrik efter den socialdemokratiska partistyrelsens beslut om vilket förslag de ska gå vidare med till partikongressen i april nästa år.

Det är en både märklig och avslöjande rubrik.

Märklig därför att landets näst största morgontidning betraktar demokrati som ”krig”. Det skulle kunna betraktas som ytterligare ett exempel på att högerkrafterna ständigt försöker förändra ordens, språkets innehåll – om det inte vore så att tidningen är partipolitiskt oberoende, helt opartisk och fullkomligt objektiv.

Rubriken är avslöjande därför att den visar hur angelägna massmedier är om att skapa, hålla igång och fördjupa konflikter. Men i någon mån är det en av journalistikens och samhällskritikens uppgifter att peka på skillnader, brister och ofullkomligheter i ett förslag. Och inte ens den socialdemokratiska partistyrelsens förslag är fullkomliga. De ska och kommer att diskuteras vid partikongressen som fattar de avgörande besluten.

Men en sak visar rapporteringen. Det är inom socialdemokratin som den avgörande samhällsdebatten pågår. Ingen tycks längre bry sig om vad landets så kallade regering, ”Alliansen”, de fyra borgerliga partierna tycker i den här frågan. Det gäller också en lång rad andra avgörande politiska frågor som kampen mot arbetslösheten, hur sjukförsäkringen och a-kassan ska se ut i framtiden, hur utbildningen och äldreomsorgen ska förbättras, vilka skatter som ska tas ut och hur de ska fördelas, för att inte tala om utrikespolitiken som förs ensam av den pompöse och alltmer desperat twittrande och bloggande Carl Bildt.

Den här regeringen håller gradvis på att tappa greppet om utvecklingen. Moderaterna skickar tillbaka sin propagandaminister Per Schlingman till partihögkvarteret i ett desperat försök att hitta nya socialdemokratiska begrepp, strategier och idéer som de kan stjäla, förvanska och använda i valrörelsen 2014.

Under tiden förs en djupgående och intensiv debatt inom arbetarrörelsen om hur framtidens skola, vård och omsorg ska organiseras, utvecklas och förbättras.  Den debatten blir avgörande för vårt framtida samhälle.

Han är smart och finurlig, den nye partiledaren Stefan Löfven. Partistyrelsens förslag är i en mening smart nytänkande, nämligen att alla intäkter och kostnader ska redovisas helt öppet på enhetsnivå, d v s för varje skola, varje vårdinrättning och varje äldreboende och inte tillåtas försvinna in i en jättekoncern med stuprör direkt till något skatteparadis i Engelska kanalen eller Västindien. Det är en helt ny tanke som överraskat och skapat tjurig frustration bland de borgerliga partierna. 

Kommunerna ska dessutom ha full bestämmanderätt över vilka företag som får etablera sig i välfärdssektorn. Upphandlingar ska kunna riktas till icke vinstdrivna företag. Genomarbetade kvalitetskrav ska upprättas och gälla för hela landet. Meddelarfrihet ska införas för alla anställda. Skolor, vårdinrättningar och äldreboenden ska inte kunna köpas och säljas hur som helst.

Det här är reformförslag som går helt i linje med vår motion från Tyresö Arbetarekommun om att det ”privata vinstintresset inom välfärden långsiktigt ska pressas tillbaka”.

Men kvar står att omfattande regelverk och kontroller, som en stor privat verksamhet tvingar fram, riskerar att skapa en tung och dyr byråkrati. Det där med valfrihet är övervärderat. Den viktigaste valfriheten och enklaste kontrollen är fortfarande den som vi väljare utövar genom fria val vart fjärde år till kommuner, landsting och riksdag. Det gäller att se upp så att inte den kontrollen via regelverk övertas av byråkrater.

Slutligen; vinst kan fortfarande plockas ut och skickas till skatteparadis även med partistyrelsens förslag. Därför lär det bli en intensiv debatt vid partikongressen, vilket är utomordentligt värdefullt eftersom den debatten också skärper medvetande, kunskaper och insikter hos politiskt aktiva socialdemokrater från hela landet som sedan kan förklara, införa och följa upp besluten lokalt. Det är så socialdemokratin genom ständig debatt förändrar och utvecklar samhället. Det är inget krig, det är demokrati.

Och vem bryr sig om vad den så kallade Alliansen tycker och gör? Deras tid i  regeringsställning håller på att rinna ut.  

Bror Perjus

https://www.facebook.com/bror.perjus
http://www.s-bloggar.se/
http://www.google.se/webhp?sourceid=toolbar-instant&hl=sv&ion=1&qscrl=1&nord=1&rlz=1T4ADRA_svSE403SE404

Vinsterna i välfärden! Sätter Stefan Löfven ned foten? Nej, knappast…

”Nu sätter partiledaren Stefan Löfven ned foten om vinsterna i välfärden”, skriver DN idag. Det är en lätt överdrift. I själva verket resonerar han ganska förutsättningslöst med tidningens reporter om några ganska begränsade förslag som kommer att diskuteras vid partikongressen i april 2013.

Stefan Löfven vet att partiets medlemmar just nu väljer delegater till partikongressen i april nästa år. Och inställningen till vinster i välfärden är en av flera avgörande frågor när partimedlemmarna ska kryssa för vilka de vill se som sina representanter till partikongressen. Och ytterst är det här en fråga som partikongressen kommer att avgöra. Så fungerar demokratin i socialdemokratin. Det är partikongressen som sätter ned foten.

Stefan Löfven säger uttryckligen att ”vinsterna måste begränsas avsevärt”. Men lösningen är ”inte att säga noll eller x procent”. ”Det finns så många sätt att komma runt det”, påpekar han. Och det är riktigt. Det tolkar reportern som ett kategoriskt nej till att införa ett tak eller ett vinstförbud.

Men framförallt lanserar partiledaren ett förslag som innebär att varje privatägd förskola, grundskola, gymnasium, vårdcentral, sjukhus och äldreboende ska redovisa sin ekonomi öppet och i detalj. Det ska inte vara tillräckligt att den koncern som äger enheterna ska redovisa sin ekonomi. I kombination med hårda kvalitetskrav vid upphandling och vid återkommande ingående kontroller ska den detaljerade ekonomiska redovisningen bidra till att begränsa vinsterna.

Ett sätt att kontrollera kvaliteten i en verksamhet är förstås också meddelarfrihet för de anställda, vilket Stefan Löfven också pläderar för. Det är ett utmärkt förslag. Och det genomförde vi socialdemokrater i Lidingö kommun för flera år sedan, trots en kraftig borgerlig majoritet i fullmäktige. Men då handlar det om rena missförhållanden som personalen kan slå larm om, inte om olika nivåer på kvalitén i verksamheten. En sådan lagstiftning finns för övrigt redan inom sjukvården i form av Lex Maria som innebär att personalen till och med är skyldig att anmäla missförhållanden.

Problemet är att det finns många sätt att ”komma runt kontrollen” av vinster i privat verksamhet, oavsett hur kontrollerna konstrueras. Om möjligheterna att ta ut vinst begränsas så innebär det att kapital hela tiden ackumuleras i en verksamhet. Det innebär att ett väldigt stort värde ackumuleras när verksamheten säljs vidare. Och den som då köper måste sedan rationalisera hårt för att få tillbaka de pengar man satsat vid köpet av verksamheten. Det kan givetvis mötas med någon sorts hembudsrätt, d v s att kommunen har förköpsrätt och dessutom kanske med en begränsad köpeskilling.

Men till sist hamnar vi i ett kontrollsamhälle där det gradvis blir helt ointressant för privata utövare och där den kommunala byråkratin, på grund av alla kostnader för upphandling och kontroller kraftigt fördyrar själva verksamheten. Och redan nu har det ju visat sig att privat verksamhet inte är vare sig effektivare eller billigare än gemensam. Nej, då är det nog bättre ändå att bedriva välfärdsverksamhet gemensamt och utöva kontrollen i sedvanliga demokratiska former, d v s via allmänna val till kommun, landsting och riksdag. Det gör vi i fria val vart fjärde år. Det är rationellt och effektivt.

Det enda som återstår är det ytterligt tvivelaktiga och märkliga argumentet om valfrihet. Men att kunna välja mellan en privat skola och en gemensamt ägd skola är rätt meningslöst om man inte utgår från att det ena alternativet är bättre än det andra. Men det betyder också att någon ska utbilda sig eller vårdas i det sämre alternativet. Den enda rimliga politiska målsättning måste vara att alla ska ha en lika bra skola, sjukvård eller åldringsvård av högsta kvalitet.

Men med tanke på den omfattande privatisering som genomförts i vårt land så är det självklart inte möjligt att i ett enda slag omedelbart socialisera alltsammans. Däremot krävs en långsiktig strategi som går ut på att radikalt pressa tillbaka det privata vinstintresset inom skattefinansierad välfärd där det inte hör hemma, samtidigt som vi genomför radikala förbättringar av skolan, vården och omsorgen – precis som vi argumentar för i vår motion från Tyresö Arbetarekommun.

Egentligen är det ett mera långt gående förslag än vinstförbud och vinsttak.

Bror Perjus

Jag, ett barnbarnsbarn av 1800-talet!

”Global demokrati! Det du pratar om ligger kanske 250 år framåt i tiden…”

Så svarade, med ett föraktfullt fnysande, en av socialdemokratins professionella ”tänkare” för en tid sedan, när jag försökte mej på att väcka en lite framåtsyftande diskussion.

Förr i tiden var man inom arbetarrörelsen inte, som idag, rädd för att diskutera de verkligt stora frågorna. Olle Sahlström är författare. En gång i tiden var han ombudsman i LO. Men av någon konstig anledning fick han sparken. Han brukar berätta om när han läste en lokal facklig avdelnings protokoll från sent 1800-tal. På den tiden skrev man noggranna protokoll. Det är verkligen tur, eftersom vi i senare generationer nu kan ta del av deras väldigt framsynta diskussioner.

Avdelningen hade vid två tillfällen intensivt diskuterat följande fråga;

Har livet någon mening?

Dessutom hade mötesdeltagarna efter sina stora diskussioner alltid en omröstning. Den här gången röstade man alltså om huruvida livet har någon mening. Efter den första diskussionen ansåg en majoritet att livet var meningslöst, på grund av usla löner, vidrig arbetsmiljö, orimliga arbetstider, bedrövliga bostäder…

Men efter den andra diskussionen, strax före omröstningen, var det en av mötesdeltagarna som begärde ordet. Han sa att han förra gången hade röstat nej, eftersom han upplevde livet som meningslöst. Men efteråt hade han funderat länge på frågan och ändrat uppfattning.

-          Kanske livet inte har någon mening för mej, men livet kanske kan bli meningsfullt för mina barn och barnbarn tack vare att vi bildat vår fackförening.

Vid efterföljande omröstning så visade det sig också att en majoritet nu röstade ja.

Livet hade fått en mening!

Då och då brukar jag dra mej den här berättelsen till minnes och skicka en tanke av oändlig tacksamhet till de arbetare som sent 1800-tal gick samman och bildade sina fackföreningar, fick sparken, hotades till livet, svartlistades och utsatte sina familjer för ännu djupare fattigdom och svält, men som vågade och lade grunden till den politiska och fackliga arbetarrörelse som helt och hållet ändrade på livsvillkoren i vårt land och skapade de villkor som vi lever under idag.

Jag är deras barnbarnsbarn!

Och jag har egna barn och barnbarn som kanske finns om hundra år!

Det berättas om den tidigare amerikanske presidenten Bill Clinton, att han vid ett seminarium i London fått frågan; Om du haft makt att genomföra en enda reform som skulle gälla för alla människor i hela världen, vilken reform skulle du då välja att genomföra? Clinton funderade en stund innan han svarade. Kanske hade vi väntat oss ”fred på jorden”, ”näringsriktig mat till alla människor” eller ”stopp för all miljöförstörelse”…

Men han svarade;

-          Obligatorisk förskola för alla barn.

Det har nu den socialdemokratiska partiledningen bestämt sig för att införa i vårt land, om vi lyckas återerövra regeringsmakten 2014. Kanske är det, som Bill Clinton anser, den allra viktigaste reform som mänskligheten kan genomföra just nu.

Kanske är det helt avgörande för mänsklighetens framtid att alla barn får en riktigt bra start i livet, oavsett hur deras hemmiljö ser ut, även om de föds av brutalt auktoritära föräldrar i cyniska rikemanshem eller i fattiga hem med arbetslösa föräldrar eller i hem där droger, våld och kriminalitet härskar, eller där det saknas tillgång till ett språk som fungerar i vårt samhälle.

All forskning visar att barns tidigaste uppväxtår är helt avgörande för hur de utvecklas senare i livet; alltså, om deras liv blir meningsfulla!

Och egentligen handlar väl allt, i ett längre perspektiv, om människans utveckling till en socialt fungerande varelse?

Stor fråga?

Ja, men kanske borde vi åter börja diskutera de stora frågorna!

Bror Perjus

Tyresö Arbetarekommun kräver strategi för demokratins globalisering

Vår trovärdighet i kampen mot arbetslösheten avgör valet 2014. Men för att det ska bli möjligt att återupprätta full sysselsättning så måste Socialdemokratin skaffa sig ett betydligt mera ideologiskt genomtänkt och långsiktigt perspektiv. Om det handlar den andra motionen till partikongressen 2013 som jag utarbetat tillsammans med Lennart Jönsson, Jerry Svensson och Carl-Johan Karlsson och som Tyresö Arbetarekommun enhälligt antagit som sin egen.

I början av förra seklet rasade en rasade en hård ideologisk debatt inom den svenska arbetarrörelsen. Den ledde till att en vänsterfalang bröt sig ur partiet 1917 och bildade ett kommunistiskt parti. Men socialdemokratin, i vårt land och i andra länder, ansåg att kapitalismen kunde tämjas med demokratiska medel och inom nationalstatens ram.

Så formades den socialdemokrati som under ett helt sekel gått i spetsen för demokratins genomdrivande i land efter land och därigenom spelat en ledande politisk roll i stora delar av världen. Idag står vi inför en ny avgörande debatt om förhållandet mellan demokratin och marknaden, men nu i ett globalt perspektiv.

Idag dikteras nationernas ekonomiska villkor av en global ekonomisk elit. Ett begränsat antal personer kontrollerar de stora koncernernas globala produktionskedjor. De dominerar alla marknader; såväl jordbruk, som industri, transport och service. De behärskar också det finansiella systemets dominerande investmentbolag, riskkapitalbolag, försäkringsbolag och banker. Deras opinionsbildning är oerhört kraftfull och genomgripande, eftersom de också kontrollerar världens viktigaste massmedier. Denna elit samverkar genom gemensamt ägande och personallianser i koncernstyrelser och i mäktiga organisationer för samråd och lobbying.

Genom sin enastående maktposition ovanför nationalstaternas räckvidd kan den ekonomiska elitens tillskanska sig enorma vinster och tillgångar som dessvärre i allt större utsträckning används till spekulation, alltså en handel med aktier, obligationer, valutor och råvaror som inte har något produktivt syfte, utan syftar enbart till att skapa nya och ännu större vinster för den som spekulerar.  Denna spekulation utgör i sin tur drivkraften bakom de allt svårare ekonomiska kriser som, med allt kortare mellanrum för återhämtning, hemsöker världsekonomin och orsakar kraftiga hack i den ekonomiska utvecklingen.

Alla de ödesfrågor som mänskligheten står inför i vår tid kan bara lösas genom lokal demokratisk förankring och demokratiska beslut på global nivå. Det gäller massfattigdomen, fred i Mellanöstern och Centralasien, terrorismen, världens resursslukande vapenproduktion, kärnvapen- och klimathot och spridningen av miljögifter som hotar hela vår livsmiljö.

Men det är framförallt den ekonomiska utvecklingen som avgör om alla andra stora problem ska kunna lösas. Ingen av mänsklighetens ödesfrågor kan lösas i en värld som allt oftare drabbas av allt mer svårhanterliga ekonomiska kriser, med massarbetslöshet och växande sociala motsättningar som följd. Och världsekonomin kan stabiliseras enbart genom en mera jämlik fördelning av produktionens överskott, vilket i praktiken är genomförbart endast med en globalisering av demokratin.

Med det budskapet som grund måste socialdemokratin formulera en ny och tydlig idé om det framtida samhället, inte bara för vårt land, utan för hela Europa och hela världen.

”Detta är den fråga som oroar mig allra mest, sa förre partiordföranden och statsministern Ingvar Carlsson i en intervju i Svenska Dagbladet den 7 maj 2012 och tillade; ”Nationalstatens metoder fungerar dåligt och politiken har för litet att sätta emot kapitalets makt. (…) Vi som tror på politiken har ett stort ansvar i partier och fackföreningar att utforma strategier. Här finns mycket kvar att göra. (…) Politik måste fungera på fyra nivåer: lokalt, nationellt, europeiskt och globalt.”

Demokratins globalisering är avgörande för kommande generationers livsvillkor och kanske för hela mänsklighetens överlevnad. Därmed utgör demokratins globalisering arbetarrörelsens nya stora utmaning i vår tid. I debatten om den svenska socialdemokratins framtid får perspektivet inte vara kortare och mera inskränkt än så.

Därför är vårt krav från Tyresö Arbetarekommun till partikongressen att partiet utarbetar en strategi och ett program för demokratins globalisering och att partiet går vidare och initierar ett sådant programarbete också inom Socialistinternationalen och i andra internationella politiska nätverk som vi kan samverka med.

Bror Perjus

Öppet brev till Stefan Löfven om den avgörande skiljelinjen i svensk politik.

Stefan, kampen mot massarbetslösheten och för full sysselsättning avgör valet 2014. Det har Du klargjort med stor konsekvens sedan du blev partiledare. I dagsläget är arbetslösheten nära 8 procent. Vi brukar betrakta 4 procent som en katastrof! Vad som än påstås så finns det en ideologisk skiljelinje mellan moderaterna och socialdemokratin i den här frågan. Men det gäller att formulera den skiljelinjen tydligt. Jag vill göra ett försök!

Högerregeringen har försämrat för sjuka och arbetslösa och sänkt skatterna allra mest för de som har de högsta inkomsterna och stora förmögenheter, nu senast bolagsskatten som ska sänkas med 16 miljarder. De påstår att välfärd och jämlikhet skapar arbetslöshet. Men skälet är att den orättfärdiga politiken gynnar deras egna väljargrupper.

De påstår också, i strid med sin egen logik, att jobbskatteavdragen räknat i procent givit mest till lågavlönade. Men räknat i kronor ger jobbskatteavdragen oerhört mycket mer till högavlönade. För att inte tala om hur orättfärdigt pensionärerna behandlats. Ingen kan betala mat och hyra med procent. Priser och hyror är satta i kronor och ören. En liter mjölk och ett halvt kilo köttfärs kostar lika mycket för den lågavlönade som för den högavlönade.

Högerregeringar tvingas alltid, som Du Stefan uttryckte det i TV-debatten, trixa med siffror. De verkliga siffrorna skulle avslöja hur orättfärdig deras politik är för det stora flertalet av väljarna och då skulle högern aldrig få stöd av en majoritet. Dessutom bidrar deras orättfärdiga politik till massarbetslöshet.  

Vi socialdemokrater anser ju, tvärt emot högern, att välfärd och jämlikhet pressar tillbaka arbetslösheten och främjar en ekonomisk utveckling mot full sysselsättning. Sambanden är tydliga. Om en lågavlönad barnfamilj får 1 000 kronor mer i plånboken per månad så används det mesta av pengarna till konsumtion, eftersom deras behov är eftersatta. Därmed ökar efterfrågan på varor och tjänster. Det betyder flera arbeten och minskad arbetslöshet.

Men om den högavlönade och förmögna, som redan har alla sina behov tillgodosedda, får 1 000 kronor mer så går pengarna – som det så vackert brukar heta – till sparande. Det är numera i allt större utsträckning liktydigt med spekulation i fonder som köper och säljer råvaror, aktier, ränteobligationer o s v. I nästa led försvinner pengarna ut ur landet till skatteparadis. Det skapar inga nya jobb! Det bidrar enbart till att upprätthålla den permanenta, globala ekonomiska krisen och den massarbetslöshet som vi upplever idag, även i Sverige trots att vi för närvarande har en stark offentlig ekonomi.  

Mitt förslag till slagord i valrörelsen 2014 är:

”Välfärd och jämlikhet skapar full sysselsättning – rösta på Socialdemokraterna.”

Moderaterna får väl, om de som vanligt försöker stjäla vår identitet, gå till val på slagordet:

”Välfärd och jämlikhet skapar massarbetslöshet – rösta på Moderaterna!”

De bästa hälsningar och lycka till i fortsättningen!

Bror Perjus                           

Stentuff match om privata vinster på partikongressen

Det blir en stentuff match om privata vinster i välfärden på den socialdemokratiska partikongressen i april nästa år. Flera opinionsmätningar tyder på att kritiken mot privata vinster i välfärden är massiv. Bland partiets traditionella väljare kräver praktiskt taget alla att vinsterna ska stoppas. Men till och med bland borgerliga partiers väljare tycks ett flertal vara kritiska mot vinsterna.

Personligen har jag med tiden blivit helt övertygad om att privatiseringarna av både skola, sjukvård, äldreomsorg och apotek på sikt försämrar välfärden för det stora flertalet. Så det handlar inte bara om vinsterna utan också om privatiseringarna som sådana.

Självklart blir människor rasande när en grupp läkare köper en vårdcentral, Serafen i Stockholm, för 700 000 kronor och sedan säljer den för 20 miljoner till ett riskkapitalbolag i ett skatteparadis. Det betyder att skattemedel direkt försvinner i ett svart hål.

I senaste numret av Arbetet, f d LO-tidningen, avslöjas att en riskkapitalfond tagit över verksamheten med personliga assistenter till personer med funktionshinder i Skarpnäck, helt utan ersättning till kommunen. Skattebetalarna fick inte ett öre. Nu beräknas verksamheten i bolagsform vara värd nära 30 miljoner. Dags för riskkapitalfonden att sälja vidare?! Ekonomisk spekulation i service till funktionshindrade - kan det bli mera cyniskt?

De genomsnittliga vinsterna i privata välfärdsföretag ligger uppåt 15 procent, ungefär dubbelt så högt som i andra privata verksamheter inom exempelvis industri och handel, tack vare att samhället med skattemedel helt enkelt garanterar vinsterna. Kanske får stora kapitalägare snart för sig att de ska sälja sina industrier och köpa offentlig sektor för pengarna?! I praktiken är det redan vad Wallenberg-sfären gör. De satsar nu för fullt på sitt riskkapitalbolag EQT som går in massivt i välfärdssektorn med skattegaranterade vinster.

I en mycket tillförlitlig genomgång av det juridiska läget visar förre SSU-ordföranden och juristen Ardalan Shekarabi att det är fullt möjligt att via lagstiftning reglera vinstutdelning från välfärden, genom att ställa höga kvalitetskrav (DN-debatt 5 okt 2012). Intressant att det är juridiskt möjligt. EU-regler utgör exempelvis inget hinder. Men upphandling och kontroll kan bli så dyr att det ”minskar den samhällsekonomiska vinsten med konkurrensutsättning”, varnar Shekarabi. Och det är självklart ett av huvudproblemen. Jag tror att kontrollen i praktiken är omöjligt. Är det någon som tror att komunerna kan kontrollera alla de finurligheter som kapitalägare kan hitta på? 

Men det märkliga är att Ardalan Shekarabi tar det som en självklarhet att det ö h t finns en samhällsekonomisk vinst med konkurrensutsättning, trots att t  o m den borgerliga tankesmedjan SNS kom fram till att konkurrensutsättning varken medfört effektivare eller bättre skola, vård och omsorg, efter en ambitiös genomgång av all tillgänglig forskning. Jag tror att konkurrensutsättning är en samhällsekonomisk förlust, som blir ännu större på grund av den allt dyrare byråkrati som krävs för kontrollera av den privata verksamheten.

Det allra allvarligaste med privatiseringarna är att välfärdssystemet i vårt land styckas och bryts sönder och upphör att fungera i områden och för folkgrupper där behoven är som störst och blir överdimensionerade och närmast lyxiga i områden där behoven är som minst. Solidariteten slås i spillror och vårt samhälle dras isär. Klyftor, oro och motsättningar i samhället ökar. En förödande färdriktning, precis på tvärs mot allt som socialdemokratin och arbetarrörelsen står för.

För något decennium sedan gick socialdemokratin till offensiv mot övervinsterna i den privata sektorn, framförallt i den stora industriföretagen. Idag finns det märkligt nog socialdemokrater som lägger ned det mesta av sin energi på att försvara vinster i välfärdssektorn. Hur kan det ha blivit så? Vart tar ideologin och samhällskritiken vägen?

Ardalan Shekarabi lanserar en handlingsplan som går ut på skärpta kvalitetskrav vid upphandling, ”någon sorts tak” för vinstutdelning och rätt för landsting och kommuner att ställa non-profitkrav vid upphandling. Det kan vara delar av en möjlig mera kortsiktig socialdemokratisk strategi. Men det räcker inte! I det mer långsiktiga perspektivet krävs en socialdemokratisk strategi som gradvis ”pressar tillbaka det privata vinstintresset i skattefinansierad välfärd”. Det är vad vi föreslår i en motion till partikongressen från Tyresö Arbetarekommun.

Men det är viktigt att vi inför valet 2014 inte låser partiledningen i en politiskt svår position. Vinster i välfärden blir med all säkerhet den stora tvistefrågan på partikongressen. Men vi bör inte fatta ett beslut som gör att vinstfrågan överskuggar den just nu allra viktigaste politiska frågan inför valet; nämligen hur vi ska pressa tillbaka massarbetslösheten, främst ungdomsarbetslösheten och hur vi ska börja återmarschen mot ett samhälle med full sysselsättning.

Det är med den pragmatiska utgångspunkten vi i Tyresö skrivit vår motion om vinster i välfärden. Därför utgör vår motion en bra plattform för en kompromiss vid partikongressen som kan ena partiet och samtidigt skapa nödvändigt handlingsutrymme för partiledningen.

Bror Perjus

 

Även Tyresö går emot privata vinster i välfärden!

Socialdemokraterna i Tyresö ansluter sig nu också till den allt starkare kritiken inom partiet mot privata vinstintressen inom skattefinansierad välfärdssektor. Vid senaste medlemsmötet ställde sig arbetarekommunen bakom nedanstående motion till partikongressen nästa år, som jag tillsammans med Carl-Johan Karlsson, Lennart Jönsson och Jerry Svensson utarbetat. Motionen riktar mycket stark kritik mot privatiseringarna inom såväl förskola, som grundskola, gymnasium, äldreomsorg och apotek:

Privata vinstintressen, framförallt i form av stora koncerner ägda av riskkapitalbolag, tar över allt mer av utbildning, sjukvård, läkemedelsförsäljning och äldreomsorg i vårt land. Serien av avslöjade skandaler om stora bolag som gravt vanvårdar människor i äldreomsorgen, samt plockar ut stora vinster ur skattefinansierad verksamhet och gömmer pengarna i skatteparadis utgör bara toppen av ett isberg.

Inom sjukvården har vårdvalen medfört överetablering inom områden med stor köpkraft och mindre sjukvårdsbehov och underetablering i områden med mindre köpkraft och större sjukvårdsbehov.

Inom utbildningen har privatiseringarna försämrat utbildningens kvalitet, samt skapat betygsinflation och allt större problem med planering för såväl elever och studenter som för samhället.

Privatiseringen av apoteken har ökat läkemedelspriserna och försämrat tillgängligheten för många livsviktiga mediciner.

Privatiseringarna av välfärdssektorn har skapat en konstgjord marknad, där den som satsar sitt kapital alltid är garanterad vinst tack vare skattefinansieringen, vilket professor Sverker Sörlin m fl belyst i en artikel i vår ideologiska tidskrift Tiden. Följden har blivit att stora vinstdrivna bolag lägger beslag på en allt större del av våra skattemedel, samtidigt som kostnaderna per insats ökar och välfärd och trygghet för landets medborgare urholkas med oförändrat skatteuttag.

Privata intressen, inte bara riskkapitalbolag, har alltid vinstmaximering som mål för sin verksamhet. Servicen till medborgarna kommer enbart i andra hand. Därför kommer privatiseringarna av offentlig välfärdssektor fortsatt att skapa växande orättvisor och ojämlikhet i vårt samhälle, helt i strid mot socialdemokratins grundläggande ideologi och värderingar.

Det främsta motivet för privatiseringarna av den offentliga sektorn uppges vara att konkurrens förbättrar kvalité och pressar kostnader. Men en ambitiös genomgång av tillgänglig forskning visar att det är en myt. Genomgången utfördes - observera ! - av den borgerliga tankesmedjan Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, SNS. Den presenterades av forskningschefen Laura Hartman på DN Debatt den 7 september 2011. Efter en skarp attack från de samlade högerkrafterna inom näringsliv och politik tvingades Laura Hartman att lämna sin post som forskningschef för SNS. Flera andra renommerade forskare valde då att också lämna sina uppdrag för SNS.

En naiv förhoppning var att privatiseringarna framförallt skulle leda till att allt fler ideella vårdorganisationer, samt lokala vårdgivare, personal- och brukarkooperativ skulle etablera sig och bidra med förnyelse och utveckling av välfärdssektorn. Det har inte infriats. Det är de stora vårdbolagen som tagit över det mesta. På vissa håll förhindras t o m kommunen själv och brukarkollektiv från att delta i upphandling.

En annan lika naiv förhoppning är att effektiva metoder för upphandling av privata välfärdstjänster ska motverka privatiseringarnas negativa effekter. Ingenting talar för att det kommer att lyckas. Istället leder det till att en dyrbar byråkrati skapas för att sköta dessa mycket komplicerade upphandlingar, vilket ytterligare ökar kostnaderna för skattebetalarna.

Men eftersom privatiseringarna nu fått en så stor omfattning är det inte möjligt att omedelbart eller på kort sikt avveckla de privata alternativen.

Istället bör socialdemokratin utarbeta en långsiktig strategi som ökar valfriheten, samt utvecklar, förbättrar och effektiviserar den demokratiskt styrda offentliga välfärdssektorn i nära samverkan med brukarorganisationer och dem som arbetar inom sektorn.

Det bör också skapas ett utrymme för småskalig så kallad non-profit-verksamhet i välfärdssektorn i linje med beslut vid 2012 års LO-kongress.

Vi motionärer föreslår att socialdemokratin, vid sin ordinarie kongress 2013, beslutar utarbeta en strategi som utvecklar den offentliga välfärdssektorn, öppnar för mer av småskaliga non-profit-alternativ, samt långsiktigt begränsar och pressar tillbaka det privata vinstintresset inom skattefinansierad välfärdssektor. 

Bror Perjus

Arbetarekommunens yttrande över motionen:

Arbetarekommunen delar motionärernas syn på de problem som kommit av en alltför politiserad driven privatisering och avreglering av välfärdens olika tjänster av den borgerliga regeringen. 

Välfärden står inför stora utmaningar. Andelen äldre i befolkningen ökar, allt fler går ner i arbetstid för att klara omsorgen om barn och äldre, arbetskraftsbrist hotar i omsorgen, hälsoklyftorna växer och i den svenska skolan sjunker resultaten. Den svenska välfärden är unik. Ingenstans i världen finns en i så hög grad skattefinansierad välfärd som samtidigt är så obefintligt reglerad.

I det läget är upprördheten över att privata skol- och vårdkoncerner gör stora vinster på skattefinansierad verksamhet och delar ut pengarna till aktieägarna knappast märklig. Den är befogad. Det står helt klart att välfärden kommer att behöva mer resurser framöver och varenda skattekrona som går till välfärden kommer att behövas för att möta andelen äldre men också höja kvaliteten i verksamheterna. 

Vi lever idag med olika privata aktörer inom välfärdssektorn. Tyresö har idag flera förskolor, skolor och äldreboenden som drivs i privat regi. Några av dessa drivs av stora koncerner medan andra är mindre familjeföretag. Vi har också en stor del av välfärdens verksamhet i kommunen som drivs i egen regi. Skattemedel ska naturligtvis användas till välfärden och inte till vinstutdelning. För den generella välfärden är kärnan i den svenska modellen. Vi vet genom undersökningar att befolkningen vill ha en skattefinansierad välfärd som alla får del av på lika villkor. Som motionären pekar på är det viktigt att det utarbetas en långsiktig strategi som pressar tillbaka det privata vinsintresset och därmed ökar valfriheten.

Arbetarekommunen tycker också att det är viktigt att den egna verksamheten i kommuner och landsting också ska ha rätt delta i eventuella upphandlingar om verksamheten konkurrensutsätts.

Arbetarekommunen menar att restriktioner av privat verksamhet inom välfärdssektorn behövs och att en starkare reglering måste till. Det finns idag flera förslag som är värda att beaktas t ex det som Anne-Marie Lindgren, tidigare utredningschef på A-smedjan föreslagit. Lindgren föreslår en rad olika restriktioner kring bonusuttag och har också föreslagit att en ny form av bolagsordning borde tas fram avseende privata bolag inom den skattefinansierade sektorn. 

Arbetarekommunen välkomnar motionärens förslag om en långsiktig strategi för att utveckla offentliga välfärdssektorn, ställer sig bakom motionen och beslutar sända den som sin egen till partikongressen 2013.