söndag 25 februari 2018

DN Kulturs militanta försvar för "varken det ena eller det andra"

”Kulturen är inte ett verktyg som ska användas för att åstadkomma varken det ena eller det andra.”

Det har nu DNs Kulturchef Björn Wiman idag bestämt och slagit fast i rak, öppen och ärlig polemik mot kulturminister Alice Bah Kuhnke (MP).
Wiman är, gudskelov, inte vem som helst. Han kan bestämma sådant, både "det ena och det andra"! 


Han är chef för Sveriges mest inflytelserika kultur-medium. Han har betydligt mera makt över kulturen än någonsin en liten kulturminister från ett litet parti, riskabelt nära det svarta hål som kallas för 4-procentsspärren till riksdagen.
På Wimans sida finns också Ola Wong, inflytelserik skribent i den andra stora morgontidningen, SvD, liksom författaren Bengt Olssons lätt flytande penna och så giganten Torgny Lindgren, dessvärre sig själv icke vetande, eftersom han är avliden.

Själv är jag emellertid inte helt med!
För mej låter Wimans beslut som ett recept på att göra kulturen slutgiltigt och totalt meningslös. Nu tror jag ju inte att han kan göra DN Kultur till ”ett verktyg för varken det ena eller andra” utan att själv, av DNs ägare som kan bestämma ännu mer över "det ena och det andra", skickas ned i ett svart hål.

”Kulturen är ett fantastiskt verktyg för att förnya demokratin”, lär kulturministern ha sagt, till synes utan att tänka på att kulturen kan vara ett ”fantastiskt verktyg” också för ”raka motsatsen”, meddelar Wiman.
Alltså; kulturen får icke vara ett verktyg för demokratin eftersom kulturen då också kan göras till ett verktyg för diktaturen. Finns det då något verktyg för demokratin, som samtidigt inte kan göras till ett verktyg för diktaturen?

Wiman föreslår själv bildning! ”I ett nytt bildningsdepartement skulle kulturpolitiken få sin rätta plats som en organisk del av samhället,” skriver han.
Jag måste medge! Jag vet inte varför. Men jag ryser när jag läser just ordet ”organisk”. Ska nu även jag bli en liten organism, en organisk del av samhället?  

Avskaffa kulturdepartementet och lägg in kulturen i ett Bildningsdepartement. Det är vad Wiman föreslår. Men kan då icke ett Bildningsdepartement också användas för ”raka motsatsen”?
Betänk, hela bildningsväsendet; förskola, grundskola, gymnasium, universitet, forskning, varför inte också radio, TV, digitala medier, tidningar. Tanken är skrämmande! Vad kan inte en diktatur använda ett sådant väloljat Bildningsdepartement till?

Kan ö h t rösträtten vara ett verktyg för demokratin? Det är väl i själva verket grunden för demokratin? Jo, men betänk om en majoritet av väljarna får för sig att välja en diktator! Det var väl närapå vad som hände i Tyskland tidigt 1930-tal? Jojo, de fick bara 32 procen!.. Men är det inte på väg idag i USA, Ryssland, Turkiet, Polen, Ungern, Österrike…?  
Är det inte bäst att se upp med all denna folkets rösträtt och allt politiskt som den allmänna och lika rösträtten medför i en osäker framtid, där alternativet kan råka bli ”raka motsatsen”. Bättre då med en kultur för ”varken det ena eller det andra”... 


Bror Perjus


fredag 26 januari 2018

Sorry, United States – att ni fick Trump efter Obama!

Den snabba och totala omsvängning som inträffat i världspolitiken på mycket kort tid är omskakande och häpnadsväckande. Kommer vår tid, i ett historiskt perspektiv, att betraktas som fullkomligt unik?

Ett exempel, men ett tydligt och betydelsefullt! Omedelbart efter Barack Obama, förmodligen den bästa president som USA haft, tillträder Donald Trump, USAs förhoppningsvis sämsta president någonsin. Vi kan bara hoppas att ingen ännu sämre väljs i framtiden.

För varje sunt tänkande människa i USA är det förstås en stor sorg och skam att Donald Trump lyckats bli landets president. Han valdes av en minoritet på grund av ett diskriminerande, bisarrt och krångligt valsystem, en brutal valkampanj bedriven av enfaldiga, högerextremistiska krafter, starka och partiska massmedier och ett effektivt utnyttjande av (i detta fall) ”a-sociala” medier. Antagligen bidrog också digital manipulation utövad av Putin-folk som tänker lika primitivt som Trump.

Barack Obama var en eftertänksam, analytisk, nyanserad politisk ledare som sakta och varsamt försökte baxa USA i en riktning som var konstruktiv både för USA och resten av världen. Och han är förstås fortfarande en ytterligt värdefull symbolgestalt för antirasism och multikulturalism.

När Donald Trump idag håller tal för den globala finanseliten och ledande världspolitiker i Davos, så bojkottas han av vredgade afrikanska politiska ledare och desillusionerade FN-tjänstemän. Till och med Frankrikes president, Emmanuel Macron, åker hem innan USAs president håller sitt tal.

Donald Trump försöker manipulera världspolitiken med enfaldiga slagord och illa formulerade twitter-utfall. Barack Obama ger vid 34 års ålder ut en fängslande bok på 456 sidor med titeln ”Min far hade en dröm”. Det är fascinerande att detaljerat och ingående följa en ung mans upplevelser och tänkande, med insikten om att han - när han skriver - själv är totalt främmande för alla tankar på att han ska bli USAs president. Men ”ja, så här måste uppväxten vara för den som ska bli USAs bästa president”, tänker jag när jag läser.  

Donald Trump är uttalad rasist. Han vill förbjuda muslimer från att komma till USA. Barack Obamas far var svart, muslim, född och uppväxt i Kenya, medlem av Luo-stammen. Farfar var jordbrukare och medicinman.

Barack Obamas mor var välutbildad, vit, principfast idealist, dotter i en medelklassfamilj med högst normala amerikanska värderingar och ett ljumt kristet engagemang. Sedan hon skiljt sig från Baracks far gifte hon sig med en indonesisk statstjänsteman. I Indonesien gick Barack två år i en muslimsk skola.

Rakt igenom hela boken brottas den unge Obama, USAs blivande 44e president, med sin rasmässiga, klassmässiga och nationella identitet. Han gör upp med alla religiösa funderingar, slutar med tobak, sprit, narkotika och tillfälliga kärleksförhållanden, för att gå helt in för sina studier.

”Jag la av med droger och på söndagarna fastade jag.”

Han läser och diskuterar marxism, socialism, filosofi, juridik och tar ställning för demokrati, mot alla former av fanatism, rasism och våldsmetoder även hos sina svarta vänner. Han lyssnar på ett, som han tycker förvirrat anförande av Stokely Charmichael, en gammal ledare för Black Panther Party.

Under en kort anställning i ett privat företag, helt dominerad av vita, är Barack Obama på väg att göra en snabb, välbetald karriär. Men hans samvete slår till och han bestämmer sig för att sluta och istället börja arbeta som lågt betald, närmast idealistisk samhällsorganisatör i Chicago – en sorts aktiv socialarbetare som inte fördelar ekonomiskt bistånd, utan organiserar fattiga så att de själva, gemensamt och solidariskt, kan slå vakt om och kräva sina rättigheter.

Sedan gör han politisk karriär, en ganska enastående sådan, får man väl ändå medge! Efter åtta år som USAs president tvingas han dessvärre lämna plats för en bortskämd, självupptagen, maniskt penningfixerad, blonderad fastighetshaj som ärvt större delen av sina tillgångar.

Sorry, United States!

Bror Perjus

torsdag 18 januari 2018

Stefan Löfven, nu går vi till val på ”Trygghet i det jämlika samhället”


"Trygghet i det jämlika samhället" - det är den svenska modellen idag!
Det är okej för min del med flera poliser och – om möjligt - effektivare polisarbete. I princip hur många polisen som helst. Ja, även militär! Om det behövs för att stävja, stoppa och utrota gängkriminalitet, systematiskt våld och skjutningar som nu ökar och på allvar hotar trygghet och sammanhållning  även i vårt land.
Men all kriminalitet kan knappast utrotas. Än så länge har vi aldrig upplevt samhällen helt utan olaglighet. Möjligen kan demokratiskt kontrollerad polis och militär till en viss gräns pressa tillbaka kriminaliteten.

Det låter patetiskt avslöjande också när den vältalige moderatledaren Ulf Kristersson säger att ”kriminella kan inte begå brott så länge de sitter inlåsta”. Inte helt sant dock! Det begås en hel del brott även av inlåsta brottslingar, dessvärre! Och ju fler inlåsta, ju fler brott av inlåsta brottslingar!

I ett längre perspektiv kan kriminalitet och våld bara stävjas och minimeras med sociala reformer, ekonomisk rättvisa och ett jämlikt samhälle. Därför bör den svenska socialdemokratin gå till val den 9 september på det idag självklara huvudbudskapet som innefattar både polis, militär och välfärd; ”Trygghet i det jämlika samhället”.  

Numera vet vi vet att kriminaliteten är lägre och att tillit och trygghet är större ju mera jämlikt ett samhälle är. Det är både vetenskap och socialdemokratisk ideologi!

Och vi ska göra allt för att stävja all kriminalitet här i vårt eget land, men också i det globala perspektiv vi måste tillägna oss i en numera helt globaliserad värld.

Vi ska stävja och helst stoppa all kriminalitet, från småtjuveri, till inbrott, mobbning, sexuella trakasserier och rånöverfall. Men vi ska också angripa de superrikas skatteflykt till alla världens skatteparadis. För det är förstås den värsta formen av kriminalitet! Eller hur, Ulf Kristersson?

Det är idag tusentals miljarder kronor, euro, dollar som genom skattefusk undandras arbetslösa, lågavlönade, fattiga och svältande människor över hela världen. Miljarder med vilka alla dessa människor skulle kunna leva ett drägligt liv.

Och det är dessa gigantiska ekonomiska klyftor och orättvisor, som i hög grad orsakas av skatteflykt som provocerar de sociala motsättningar som ytterst leder till krig och kan accelerera till världskrig med kärnvapen och hela mänsklighetens utplåning. Framförallt är det de rika som med militär  försöker försvara sina privilegier, som utlöser krig.

Just nu pågår detta krig som värst i länder som Afghanistan, Syrien, Irak, Jemen, Somalia, med direkt inblandning av rysk, amerikansk, turkisk, iransk och saudiarabisk militär som slukar gigantiska ekonomiska resurser. Och det är ingen tillfällighet, att det är där kriget pågår - (förutom då i Rinkeby, Rosengård och Bergsjön, förstås!)

Det är i den delen av världen där de ekonomiska orättvisorna är som allra mest påtagliga och så gränslöst provocerande. Och det är därifrån som flyktingströmmarna sprids upp genom Europa. Sambandet är uppenbart, för alla som vill se och förstå!

Bror Perjus

måndag 15 januari 2018

Krigshets eller valpanik i Sälen?!

Högeralliansen och de båda stora morgontidningarna, DN o SvD, har gripits – kanske inte av krigshets – men av valpanik i Sälen. I DN råder plötsligt inte minsta åtskillnad mellan ledare och nyheter. Alla former av opartisk journalistik är som bortblåsta.

Ledarsidans aggressiva, politiska agitation mot statsminister Stefan Löfven personligen råder genomgående, rakt igenom Dagens Nyheter. Alla texter argumenterar entydigt, onyanserat och reservationslöst utefter precis samma linje som Sverigedemokraterna, Moderaterna, Liberalerna, Centerpartisterna och Kristdemokraterna.
Ämnet för dagen är; risken av ett ryskt militärt anfall på Sverige.

Sidan ett, nyhetsartiklar och kommentar på nyhetsplats har precis samma agiterande, tendentiösa rubriksättning och innehåll som ledarsidan, utan minsta reservation eller citationstecken.
All opartisk journalistik har kastats i papperskorgen.

Rubrik på DNs förstasida:

Förvirring om försvaret efter statsministerns tal
Stefan Löfven skapade osämja istället för klarhet

På ledarsidan:
Oförsvarliga motsägelser

På nyhetsplats:
Förvirring efter Löfvens nya besked
Statsministern trampade i ett säkerhetspolitiskt klaver

Svenska Dagbladet är något mer balanserad i sin rapportering, men påstår ändå att ”Löfven ger dubbla besked om risk för militärt angrepp mot Sverige”. Det är förstås inte korrekt!
För att vara exakt; saken gäller följande formulering i Försvarsberedningens uppgörelse som alla partier står bakom: ”Ett väpnat angrepp mot Sverige kan inte uteslutas”. Det är förstås en självklarhet! Annars skulle vi inte behöva något militärt försvar!

I Sälen citerade Stefan Löfven precis den formuleringen, men sedan tillade han också att: ”ett enskilt militärt angrepp mot Sverige är osannolikt”.
Resonemanget bakom de båda formuleringarna är enkelt och tydligt.

Om Putin-regimen skulle bestämma sig för att försöka invadera de baltiska länderna eller Finland militärt, så kan risken ”inte uteslutas” att även Sverige dras in i ett sådant krig.
Däremot är det ”osannolikt” att Putin skulle beordra sin militär att angripa just Sverige utan att angripa vare sig de baltiska länderna eller Finland. Enligt min mening är det fullkomligt otänkbart med ett sådant militärt angrepp mot enbart Sverige i ett i övrigt helt fredligt närområde.

Den krigs- eller valhetsande förenade högeralliansen däremot, vill nu inbilla svenska folket att rysk militär plötsligt skulle promenera in på svenskt territorium, utan att bry sig om något annat land som gränsar till deras väldiga territorium med hundratals mil av gränser att bevaka i Asien, mot Kanada och USA (Alaska) vid Nordkalotten, i redan krigsdrabbade Mellanöstern och i Europa.
Om det inte vore en så oerhört allvarlig fråga som försvars- och utrikespolitiken gentemot kärnvapenförsedda stormakter, så skulle man kunna ignorera högeralliansens trams och grälsjuka. Men i den verklighet vi lever i gäller det att se till så att de inte kommer i regeringsställning och kan hetsa vidare. Valet den 9 september kommer allt närmare!

Bror Perjus  


måndag 18 september 2017

Tala inte om ojämlikhet – tala om jämlikhet istället!

Följer ett av alla dessa fantastiska seminarier i ABF-huset, Sveavägen, Stockholm. Carl Tham är seminarieledare. Han är den enda svensk som varit skolminister i både en borgerlig och en socialdemokratisk regering. Han inleder som vanligt vältaligt och elegant. Ibland har jag en känsla av att de inbjudna talarna bara är en förevändning.

Men han är en skicklig seminarieledare!

LO-ekonomen Åsa-Pia Järliden berättar engagerat om de ekonomiska klyftorna i Sverige som ökat mer än i alla andra industriländer under de senaste årtiondena. Det har påvisats av sådana storheter som OECD och IMF – proppfulla med världens mest berömda ekonomer. Den ekonomiska tillväxten i Sverige skulle ha varit 20 procent högre om inte skillnaderna i inkomst ökat så mycket.

Ja, detta har vi nu hört och diskuterat en längre tid.

Men, det som irriterar mej är allt tal om ökad ojämlikhet. Varför inte det omvända? Vad skulle ökad jämlikhet innebära? 20 procent högre tillväxt istället för 20 procent lägre! Alltså 40 procent högre tillväxt! Allt annat lika som ekonomerna brukar säga!

Varför är vi inom arbetarrörelsen så fruktansvärt defensiva? Varför diskuterar vi ständigt eländet med ökade ekonomiska klyftor? Varför vågar vi inte tala om framtidens jämlika samhälle?

Jag lyckas fånga Carl Thams uppmärksamhet. Får mikrofonen! Säger att det nu krävs en oerhört kraftfull ideologisk offensiv. De rödgrönas opinionssiffror måste upp med minst 8 procentenheter för att kunna bilda en majoritetsregering efter valet nästa år!

För att det ska vara möjligt måste vi tala om framtidens jämlika samhälle.

Ideologi är kanske inte ekonomernas uppdrag. Men de kan redogöra för den ekonomiska forskningens vetenskapligt belagda fakta som visar att ökad jämlikhet är ekonomiskt effektivt.

En skola som lyfter de barn som har de svåraste förutsättningarna för studier bidrar framförallt till ökad ekonomisk tillväxt. Högre sjukersättning ger också högre tillväxt! Detsamma gäller a-kassa, försörjningsbidrag och högre påslag för lågavlönade!

Allt detta är ekonomiskt effektivt. Precis tvärt emot vad de borgerliga partierna påstår.

Jämlikhet är bra och värdefullt för alla medborgare, för hela samhället, för hela landet och för hela världens folk.

Carl Tham ser lätt irriterad ut. Jag har talat nästan lika länge som han själv. Men han minns bara den sista meningen. Och säger att socialdemokratin alltid insett att välfärdssamhället också måste ge något till medelklassen - barnbidrag exempelvis. En gammal trivial sanning!

Åsa-Pia Järliden lyssnar välvilligt och intresserat på mitt inlägg. Säger sedan att den sociala rörligheten är större i mer jämlika samhällen, tvärt emot vad många tror. Alltså möjligheten för barn från fattigare familjer att göra en klassresa, karriär och bli rik.

De har ingenting förstått av vad jag sagt.

Klassresor är förstås bra - för den som lyckas göra en klassresa. Barnbidrag till medelklassen är förstås bra, eftersom det får medelklassen att acceptera högskattesamhället. Men det jämlika samhället handlar om att lyfta alla de som idag har det sämst ekonomiskt. Det skapar nämligen ett mera ekonomiskt effektivt samhälle - 40 procent högre tillväxt! Dessutom är det givetvis ett mera humant och solidariskt samhälle – men det är en helt annan fråga.

Tänk att det är så svårt att förstå?!

Om det talade jag med LO-ekonomernas chef Ola Petterson under Almedalsveckan. Han sa sig vara så trött på att behöva försvara jämlikhet med ekonomiska argument. I så fall är det något han missuppfattat!

Det är hans och LO-ekonomernas huvuduppgift, enligt min enkla mening!

Bror Perjus


torsdag 14 september 2017

Gör en antinazistisk handling - Rösta i kyrkovalet på söndag!


Att gå till vallokalen och rösta i kyrkovalet nu på söndag är en antinazistisk handling. Det är det allra minsta du kan göra för att bekämpa den idag obehagligt högljudda nazismen. Bakgrunden är att det svårt nazistiskt influerade partiet Sverigedemokraterna storsatsar på en framgång i just kyrkovalet, där det är mycket lätt att uppnå enkla framgångar eftersom valdeltagandet är så lågt. Jämförelsevis få röster kan därför radikalt ändra förutsättningarna för Svenska Kyrkans inriktning och verksamhet.

Kryssa Carl-Johan Karlsson, Tyresö, i kyrkovalet!
Alltså, gå och rösta! Uppmana familjen, grannar, släktingar, vänner och bekanta att också gå till vallokalen! Bidra till ett högt valdeltagande som förhindrar en framgång för de naziinfluerade sverigedemokraterna!

Men det finns många fler skäl till att rösta på söndag. Svenska Kyrkan har traditionellt varit ett stöd för demokratin i vårt land, samtidigt som den påverkats positivt av demokratin och särskilt då av socialdemokratin.

Demokratins starka position i vårt land har medfört att Svenska Kyrkan gått i spetsen för samverkan mellan religioner, vilket i sin tur motverkat religiösa motsättningar och fundamentalism och förhindrat auktoritära krafter från att i antidemokratiska syften spela ut olika religioner mot varandra.

Den svenske biskopen Nathan Söderblom blev på sin tid tongivande inom den internationella ekumeniska rörelsen som verkar för just dialog och samverkan mellan kristna rörelser, men också för fred och nedrustning.

Idag verkar biskopen i Skara, Åke Bonnier, för dialog mellan kristna, muslimer och judar för att överbrygga just de motsättningar som tillspetsats av dagens diktaturer i mellanöstern för att förhindra demokrati och fred som alltid utgör det främsta hotet mot diktaturer. Det är kanske vår tids allra viktigaste uppgift för kristendomen.

Inom Svenska Kyrkan finns också ett betydande stöd för kampen mot idag växande militära konflikter, upprustning och nya akuta kärnvapenhot. Mycket tyder på att vi i Sverige idag går mot en ny djupgående och avgörande debatt både om vår militära alliansfrihet och om kärnvapenfrågan.  

Religionsdialog, fred, nedrustning och demokrati är alltså starka motiv för att gå till vallokalen nu på söndag.

Socialdemokratin är oerhört viktig för Svenska Kyrkan. Utan socialdemokratin hade inte den svenska kyrkan reformerats, förnyats och moderniserats så som den gjort. Socialdemokratin har varit pådrivande och avgörande kraft bakom accepterandet av alla människors lika värde inom Svenska Kyrkan, vilket innebär att alla kan bli präster oavsett kön, härkomst eller sexuell läggning.

Samtidigt har Svenska Kyrkan utvecklats till en humanitär kraft i det svenska samhället. I samband med den stora flyktingvågen hösten 2015 gjorde Svenska Kyrkan en stor insats på flera håll i landet.

I Tyresö samlades över 300 frivilliga i församlingshuset i Bollmora Centrum för att hjälpa de nyanlända. Antalet flyktingar i världen är just nu större än någonsin. Över 65 miljoner människor befinner sig på flykt undan förtryck, krig och klimatkatastrofer. Flyktingstödet kommer fortsatt att vara en avgörande humanitär uppgift i vårt land och globalt.

Jag vill gärna också uppmana alla röstande att kryssa för Carl-Johan Karlsson, ledande socialdemokrat i Tyresö, som kandiderar till Kyrkomötet, Svenska Kyrkans ”riksdag” som fattar de avgörande besluten om kyrkans framtid och inriktning. 

Svenska Kyrkan är en av de främsta och viktigaste opinionsbildarna i vårt land. Den får inte överlämnas i händerna på antidemokratiska, främlingsfientliga och människofientliga krafter.

I årets kyrkoval kan vi se till att Svenska Kyrkan allt mer utvecklas som en humanitär och solidarisk kraft i vårt land.

Bror Perjus


lördag 2 september 2017

Har DNs Ewa Stenberg fått skrivförbud?*

DNs politiska kommentator Ewa Stenberg är nog landets skickligaste och mest läsvärda politiska kommentator. Idag har hon den mest klargörande redovisningen av innehållet i Transportstyrelsens register.

Läs detta och tänk efter!

I registret finns, skriver Ewa Stenberg, ”bilder på de personer med fingerade identiteter som i största hemlighet rekryterar och leder arbetet med hemliga agenter. (…) Bilhandlare, åkerier, privatbilister, försäkringsbolag, taxiförare är beroende av att Transportstyrelsens service fungerar. Under 2005 genomfördes en och en halv miljon slagningar och transaktioner om dagen, bland annat cirka 10 000 ägarbyten på bildar. Skatter och avgifter ger statskassan cirka 18 miljarder kronor om året. Polisen använder också registret, 2015 gjordes nästan 37 miljoner sökningar. Detta ville Transportstyrelsens nu straffade generaldirektör Maria Ågren inte äventyra. Frågan är om regeringen skulle velat att hon hösten 2015 stoppat outsourcingen och accepterat sämre service. Hade oppositionen gjort det?”
Men varför ställer Ewa Stenberg inte Allians-regeringen till svars för det första, grundläggande och avgörande beslutet?


Vågar eller får hon inte för sina chefer och för DNs borgerligt, liberala ägare, Bonnierfamiljen?  
Hur kunde en svensk regering, Allians-regeringen, komma på den fullkomligt befängda tanken att överlämna ett sådant register i händerna på ett privat, transnationellt företag?
Och varför tror Ewa Stenberg att "oppositionen", alltså den dåvarande Allians-regeringen, skulle kunna tänkas stoppa den outsourcing som de själva fattat beslut om att genomföra?
Hela rapporteringen utgår nu från att allt började 2015. I verkligheten avgjordes ärendet före valet 2014. Den förfalskade rapporteringen har rent Orwellska dimensioner.
I praktiken ställdes den nya S/MP-regering - som tillträdde efter valet 2014 - inför fullbordat faktum. Det som återstod för den nya regeringen var att försöka göra de uppgifter som eventuellt hamnat i händerna på främmande makters spioner inaktuella. Det krävde givetvis ett avancerat hemlighetsmakeri, exempelvis sammanträden i avlyssningssäkra rum.

Det används nu hänsynslöst som ett politiskt slagträ mot S/MP-regeringen.  
Bror Perjus
*Rubriken på fredagens huvudledare i DN var; "Ge Wallström skrivförbud"