måndag 18 september 2017

Tala inte om ojämlikhet – tala om jämlikhet istället!

Följer ett av alla dessa fantastiska seminarier i ABF-huset, Sveavägen, Stockholm. Carl Tham är seminarieledare. Han är den enda svensk som varit skolminister i både en borgerlig och en socialdemokratisk regering. Han inleder som vanligt vältaligt och elegant. Ibland har jag en känsla av att de inbjudna talarna bara är en förevändning.

Men han är en skicklig seminarieledare!

LO-ekonomen Åsa-Pia Järliden berättar engagerat om de ekonomiska klyftorna i Sverige som ökat mer än i alla andra industriländer under de senaste årtiondena. Det har påvisats av sådana storheter som OECD och IMF – proppfulla med världens mest berömda ekonomer. Den ekonomiska tillväxten i Sverige skulle ha varit 20 procent högre om inte skillnaderna i inkomst ökat så mycket.

Ja, detta har vi nu hört och diskuterat en längre tid.

Men, det som irriterar mej är allt tal om ökad ojämlikhet. Varför inte det omvända? Vad skulle ökad jämlikhet innebära? 20 procent högre tillväxt istället för 20 procent lägre! Alltså 40 procent högre tillväxt! Allt annat lika som ekonomerna brukar säga!

Varför är vi inom arbetarrörelsen så fruktansvärt defensiva? Varför diskuterar vi ständigt eländet med ökade ekonomiska klyftor? Varför vågar vi inte tala om framtidens jämlika samhälle?

Jag lyckas fånga Carl Thams uppmärksamhet. Får mikrofonen! Säger att det nu krävs en oerhört kraftfull ideologisk offensiv. De rödgrönas opinionssiffror måste upp med minst 8 procentenheter för att kunna bilda en majoritetsregering efter valet nästa år!

För att det ska vara möjligt måste vi tala om framtidens jämlika samhälle.

Ideologi är kanske inte ekonomernas uppdrag. Men de kan redogöra för den ekonomiska forskningens vetenskapligt belagda fakta som visar att ökad jämlikhet är ekonomiskt effektivt.

En skola som lyfter de barn som har de svåraste förutsättningarna för studier bidrar framförallt till ökad ekonomisk tillväxt. Högre sjukersättning ger också högre tillväxt! Detsamma gäller a-kassa, försörjningsbidrag och högre påslag för lågavlönade!

Allt detta är ekonomiskt effektivt. Precis tvärt emot vad de borgerliga partierna påstår.

Jämlikhet är bra och värdefullt för alla medborgare, för hela samhället, för hela landet och för hela världens folk.

Carl Tham ser lätt irriterad ut. Jag har talat nästan lika länge som han själv. Men han minns bara den sista meningen. Och säger att socialdemokratin alltid insett att välfärdssamhället också måste ge något till medelklassen - barnbidrag exempelvis. En gammal trivial sanning!

Åsa-Pia Järliden lyssnar välvilligt och intresserat på mitt inlägg. Säger sedan att den sociala rörligheten är större i mer jämlika samhällen, tvärt emot vad många tror. Alltså möjligheten för barn från fattigare familjer att göra en klassresa, karriär och bli rik.

De har ingenting förstått av vad jag sagt.

Klassresor är förstås bra - för den som lyckas göra en klassresa. Barnbidrag till medelklassen är förstås bra, eftersom det får medelklassen att acceptera högskattesamhället. Men det jämlika samhället handlar om att lyfta alla de som idag har det sämst ekonomiskt. Det skapar nämligen ett mera ekonomiskt effektivt samhälle - 40 procent högre tillväxt! Dessutom är det givetvis ett mera humant och solidariskt samhälle – men det är en helt annan fråga.

Tänk att det är så svårt att förstå?!

Om det talade jag med LO-ekonomernas chef Ola Petterson under Almedalsveckan. Han sa sig vara så trött på att behöva försvara jämlikhet med ekonomiska argument. I så fall är det något han missuppfattat!

Det är hans och LO-ekonomernas huvuduppgift, enligt min enkla mening!

Bror Perjus


torsdag 14 september 2017

Gör en antinazistisk handling - Rösta i kyrkovalet på söndag!


Att gå till vallokalen och rösta i kyrkovalet nu på söndag är en antinazistisk handling. Det är det allra minsta du kan göra för att bekämpa den idag obehagligt högljudda nazismen. Bakgrunden är att det svårt nazistiskt influerade partiet Sverigedemokraterna storsatsar på en framgång i just kyrkovalet, där det är mycket lätt att uppnå enkla framgångar eftersom valdeltagandet är så lågt. Jämförelsevis få röster kan därför radikalt ändra förutsättningarna för Svenska Kyrkans inriktning och verksamhet.

Kryssa Carl-Johan Karlsson, Tyresö, i kyrkovalet!
Alltså, gå och rösta! Uppmana familjen, grannar, släktingar, vänner och bekanta att också gå till vallokalen! Bidra till ett högt valdeltagande som förhindrar en framgång för de naziinfluerade sverigedemokraterna!

Men det finns många fler skäl till att rösta på söndag. Svenska Kyrkan har traditionellt varit ett stöd för demokratin i vårt land, samtidigt som den påverkats positivt av demokratin och särskilt då av socialdemokratin.

Demokratins starka position i vårt land har medfört att Svenska Kyrkan gått i spetsen för samverkan mellan religioner, vilket i sin tur motverkat religiösa motsättningar och fundamentalism och förhindrat auktoritära krafter från att i antidemokratiska syften spela ut olika religioner mot varandra.

Den svenske biskopen Nathan Söderblom blev på sin tid tongivande inom den internationella ekumeniska rörelsen som verkar för just dialog och samverkan mellan kristna rörelser, men också för fred och nedrustning.

Idag verkar biskopen i Skara, Åke Bonnier, för dialog mellan kristna, muslimer och judar för att överbrygga just de motsättningar som tillspetsats av dagens diktaturer i mellanöstern för att förhindra demokrati och fred som alltid utgör det främsta hotet mot diktaturer. Det är kanske vår tids allra viktigaste uppgift för kristendomen.

Inom Svenska Kyrkan finns också ett betydande stöd för kampen mot idag växande militära konflikter, upprustning och nya akuta kärnvapenhot. Mycket tyder på att vi i Sverige idag går mot en ny djupgående och avgörande debatt både om vår militära alliansfrihet och om kärnvapenfrågan.  

Religionsdialog, fred, nedrustning och demokrati är alltså starka motiv för att gå till vallokalen nu på söndag.

Socialdemokratin är oerhört viktig för Svenska Kyrkan. Utan socialdemokratin hade inte den svenska kyrkan reformerats, förnyats och moderniserats så som den gjort. Socialdemokratin har varit pådrivande och avgörande kraft bakom accepterandet av alla människors lika värde inom Svenska Kyrkan, vilket innebär att alla kan bli präster oavsett kön, härkomst eller sexuell läggning.

Samtidigt har Svenska Kyrkan utvecklats till en humanitär kraft i det svenska samhället. I samband med den stora flyktingvågen hösten 2015 gjorde Svenska Kyrkan en stor insats på flera håll i landet.

I Tyresö samlades över 300 frivilliga i församlingshuset i Bollmora Centrum för att hjälpa de nyanlända. Antalet flyktingar i världen är just nu större än någonsin. Över 65 miljoner människor befinner sig på flykt undan förtryck, krig och klimatkatastrofer. Flyktingstödet kommer fortsatt att vara en avgörande humanitär uppgift i vårt land och globalt.

Jag vill gärna också uppmana alla röstande att kryssa för Carl-Johan Karlsson, ledande socialdemokrat i Tyresö, som kandiderar till Kyrkomötet, Svenska Kyrkans ”riksdag” som fattar de avgörande besluten om kyrkans framtid och inriktning. 

Svenska Kyrkan är en av de främsta och viktigaste opinionsbildarna i vårt land. Den får inte överlämnas i händerna på antidemokratiska, främlingsfientliga och människofientliga krafter.

I årets kyrkoval kan vi se till att Svenska Kyrkan allt mer utvecklas som en humanitär och solidarisk kraft i vårt land.

Bror Perjus


lördag 2 september 2017

Har DNs Ewa Stenberg fått skrivförbud?*

DNs politiska kommentator Ewa Stenberg är nog landets skickligaste och mest läsvärda politiska kommentator. Idag har hon den mest klargörande redovisningen av innehållet i Transportstyrelsens register.

Läs detta och tänk efter!

I registret finns, skriver Ewa Stenberg, ”bilder på de personer med fingerade identiteter som i största hemlighet rekryterar och leder arbetet med hemliga agenter. (…) Bilhandlare, åkerier, privatbilister, försäkringsbolag, taxiförare är beroende av att Transportstyrelsens service fungerar. Under 2005 genomfördes en och en halv miljon slagningar och transaktioner om dagen, bland annat cirka 10 000 ägarbyten på bildar. Skatter och avgifter ger statskassan cirka 18 miljarder kronor om året. Polisen använder också registret, 2015 gjordes nästan 37 miljoner sökningar. Detta ville Transportstyrelsens nu straffade generaldirektör Maria Ågren inte äventyra. Frågan är om regeringen skulle velat att hon hösten 2015 stoppat outsourcingen och accepterat sämre service. Hade oppositionen gjort det?”
Men varför ställer Ewa Stenberg inte Allians-regeringen till svars för det första, grundläggande och avgörande beslutet?


Vågar eller får hon inte för sina chefer och för DNs borgerligt, liberala ägare, Bonnierfamiljen?  
Hur kunde en svensk regering, Allians-regeringen, komma på den fullkomligt befängda tanken att överlämna ett sådant register i händerna på ett privat, transnationellt företag?
Och varför tror Ewa Stenberg att "oppositionen", alltså den dåvarande Allians-regeringen, skulle kunna tänkas stoppa den outsourcing som de själva fattat beslut om att genomföra?
Hela rapporteringen utgår nu från att allt började 2015. I verkligheten avgjordes ärendet före valet 2014. Den förfalskade rapporteringen har rent Orwellska dimensioner.
I praktiken ställdes den nya S/MP-regering - som tillträdde efter valet 2014 - inför fullbordat faktum. Det som återstod för den nya regeringen var att försöka göra de uppgifter som eventuellt hamnat i händerna på främmande makters spioner inaktuella. Det krävde givetvis ett avancerat hemlighetsmakeri, exempelvis sammanträden i avlyssningssäkra rum.

Det används nu hänsynslöst som ett politiskt slagträ mot S/MP-regeringen.  
Bror Perjus
*Rubriken på fredagens huvudledare i DN var; "Ge Wallström skrivförbud" 

fredag 1 september 2017

DN vill beröva utrikesministern hennes yttrandefrihet


Dagens huvudlösa, huvudledare i det liberala huvudorganet DN, har den huvudlösa rubriken ”Ge  Wallström skrivförbud”.
Jag tar mig för pannan!

Har DNs ledarskribent helt tappat förståndet?
Vill DN avskaffa den grundlagsskyddade tryck- och yttrandefriheten exklusivt för landets utrikesminister?

Eller är man ute efter ett mer generellt förbud?
Vilka andra ministrar rekommenderar DN yttrandeförbud för?

Hela regeringen kanske?
Är det liberalism?

Är det liberal politik numera?
Liberalerna, som brukar berömma sig över sin konsekventa inställning till yttrandefriheten!

I DN-ledaren odlas föreställningen om att utrikesminister Margot Wallström och försvarsminister Peter Hultqvist har olika och oförenliga åsikter i frågan om Sverige ska underteckna FN-förslaget om ett globalt kärnvapenförbud.
I sak har DN fel. Båda ministrarna säger tydligt att frågan måste utredas, för att undvika problem med det försvarspolitiska samarbetet med EU-länderna, USA och Nato. Däremot är det naturligt att en utrikesminister och försvarsminister formulerar sig lite olika. Försvarsministern har ansvar för försvarssamarbetet. Men utrikesministern har ansvar för hela utrikespolitiken.

I frågan om kärnvapenförbud har DN en lika huvudlös argumentation.
”Atomvapen är en livförsäkring och Kim Jong Un tänker inte kassera dem. (…) Det är ett skäl till att inte desarmera de egna bomberna,” förklarar DN. Men såvitt jag vet har Sverige inga ”egna” atombomber. Den frågan avgjordes för mer än 50 år sedan!

”Har hon någon idé om hur Putin ska tvingas följa kärnvapenförbudet?” fortsätter DN insinuant.
Men inte ett ord om att USAs så omvittnat pålitliga, balanserade och omdömesgilla president kanske också borde ”tvingas” – han har faktiskt öppet ställt den fasansfulla frågan:

”Om vi nu har kärnvapen, varför kan vi inte använda dem?”
DNs märkligt selektiva hänvisning till stollar som just nu råkar styra världen är givetvis inte ett argument för utan mot kärnvapen. FN-förslaget om kärnvapenförbud ska förstås gälla också för Nordkorea och Ryssland och alla andra kärnvapenstater – har DN missat det?

Sverige har alltsedan socialdemokratin sa nej till svenskt kärnvapen intensivt och på olika plan arbetat för att alla kärnvapnen ska avskaffas, steg för steg genom internationella förhandlingar, som ett led i den övergripande kampen för fred-, nedrustning och demokrati.
Olof Palme ledde en FN-kommission med representanter på högsta nivå från dåvarande Sovjetunionen och USA, men också från en rad andra länder. I rapporten ”Gemensam säkerhet” lades det fram en serie förslag som syftade till kärnvapnens avskaffande. Det avgörande argumentet var att ”ingen kan segra i ett kärnvapenkrig”.

Det innebär istället hela mänsklighetens utplåning.

Bror Perjus

lördag 26 augusti 2017

Stefan Löfven kan inte lita på Jan Björklund och Annie Lööf

Mycket av Sveriges framtid avgörs just nu av ledarkrisen inom Moderaterna. Om den nye moderatledaren fullföljer Kinberg Batras beslut, som också har stöd av KD-ledaren Ebba Bush Thor, om att hålla dörren öppen för Sverigedemokraterna – då talar mycket för att även Centerns Annie Lööf och Liberalernas Jan Björklund efter valet faller för frestelsen att bilda regering med stöd av Sverigedemokraterna i riksdagen.

Då är demokratin hotad av brun/svarta krafter på väg att ta över makten i vårt land.
Och nu följer ett snårigt resonemang om hur en regering kan sättas samman om inte de rödgröna partierna lyckas få en majoritet i riksdagen vid valet den 9 september nästa år. Hela den diskussionen kan avfärdas som politisk spelteori och meningslösa spekulationer. Bättre då att diskutera politiska sakfrågor, tycker många. Och det kan ligga något i det.

Men faktum kvarstår!
Vilken regering som bildas efter valet är helt avgörande för landets framtid. Det kan ingen väljare bortse ifrån. Det är regering vi väljer den 9 september 2018! Tidigare borgerliga regeringar har ställt till mycket elände ekonomiskt, socialt och kulturellt.

Men en borgerlig regering! Beroende av stöd i riksdagen från ett parti med nazistiska rötter! Ett nazianstruket parti som är större än alla de partier som ingår i regeringen! Det är en framtid som vi inte vill uppleva!
Stefan Löfven har konsekvent argumenterat och agerat för att en blocköverskridande regering ska bli möjlig efter valet om valresultatet gör det oundvikligt. På den punkten har han förstås rätt. Landet måste ha en regering. Och Sverigedemokraterna måste hållas utanför politiskt inflytande. 

Enligt min uppfattning är en blocköverskridande regering ändå bara ett andrahandsval för socialdemokratin och då enbart om de rödgröna partierna, S, MP och V efter valet är mindre än Fyrpartialliansen M, KD, C och L.
Men då har Fyrpartialliansen, å andra sidan, sagt att de bildar regering själva, med passivt stöd från Sverigedemokraterna i riksdagen. Fyrpartialliansens ledare försöker hela tiden påstå att Sverigedemokraterna i ett sådant läge inte får något politiskt inflytande.

Det är naturligtvis nonsens! Sverigedemokraterna får inflytande vare sig de stöder en borgerlig Fyrpartiregering aktivt eller passivt.
Om de rödgröna, S, MP och V blir större än Fyrpartialliansen, då säger Centerns Annie Lööf och Liberalernas Jan Björklund att de inte vill bilda en borgerlig Fyrpartiregering även om de tillsammans med Sverigedemokraterna har majoritet i riksdagen – vilket är ett mycket troligt valresultat. Orsaken till Björklunds/Lööfs tveksamhet då är att en sådan regering blir beroende av aktivt stöd av Sverigedemokraterna i riksdagen.

Jan Björklund har levererat den - för de borgerliga partierna - politiskt smartaste lösningen i den situationen. Då, säger han, ska socialdemokraterna erbjudas att ingå i en regering som består av fem partier; S, M, KD, C och L. Därmed kan Sverigedemokraterna helt riktigt uteslutas från allt politiskt inflytande.
Men frågan är då; vem ska vara statsminister i en regering med S, M, KD, C och L? Stefan Löfven som ledare för koalitionens största parti eller ledaren för det största borgerliga partiet?

För socialdemokratin är det – enligt min uppfattning – helt uteslutet att ingå som minoritet i en sådan regering med det största borgerliga partiets ledare som statsminister. Då vandrar vi ut i samma öken som tyvärr flera andra europeiska socialdemokratiska partier.
Nej, då bör socialdemokraterna gå i opposition och överlåta åt de borgerliga partierna att bilda regering bäst de kan.

Men Stefan Löfvens huvudsyfte är att splittra Fyrpartialliansen. Det är ett tjänsteåliggande för socialdemokratins ledare. I så fall kan han kanske bilda regering med MP, C och L. Därmed utgår han från att Lööf och Björklund verkligen står fast vid sina besked om att inte bilda en borgerlig regering som är beroende av Sverigedemokraternas aktiva stöd i riksdagen.  
Det är en mycket riskabel strategi. Risken är att Lööf/Björklund efter valet, under starkt tryck från en ny högerorienterad moderatledare och de allt mer reaktionära kristdemokraterna, går med på att bilda en Fyrpartikoalition med Sverigedemokraternas aktiva stöd i riksdagen. Särskilt troligt är det efter några vändor hos talmannen där alla andra alternativ visat sig omöjliga. Helt klart står att Fyrpartialliansen bildar regering om det räcker med Sverigedemokraternas passiva stöd.

Därför är det helt avgörande att socialdemokratin satsar stenhårt på en stor valseger den 9 september.
Hela partiet måste mobiliseras på ett sätt som saknar motstycke i vår moderna historia. Det förutsätter en helhjärtad, konsekvent politisk satsning på det jämlika samhället, ekonomiskt, kulturellt och ideologiskt. Vi ska ställa ”det jämlika samhället” mot borgerlighetens budskap om ”det ojämlika samhället” med växande klyftor och skoningslös utslagning av barn i skolan och vuxna i arbetslivet.

Bror Perjus

fredag 25 augusti 2017

Oppositionens enda idé – sprida misstro bland väljarna!

Ledarna för oppositionen har bara en idé – sprida misstro bland väljarna om regeringens enskilda ledamöter. Men det tycks slå tillbaka mot dem själva. Oppositionspartiernas egna medlemmar riktar istället sitt misstroende mot sin egen ledning. Och väljarna riktar misstroendet mot hela oppositionen.

Aldrig någonsin har en opposition haft en så stark ställning i riksdagen. Och aldrig någonsin har en opposition varit så förvirrad och kraftlös. Trots att de har en kraftig majoritet i riksdagen och när som helst kan avsätta den regerande S/MP- koalitionen så regerar Stefan Löfven vidare; lugn, trygg, säker och fylld av självförtroende.
I SvD räknas de nu upp alla de ministrar upp som Fempartialliansen försöker rikta väljarnas misstroende mot. Förutom de två ministrar som tvingats bort, Anders Ygeman och Anna Johansson, så står nu på tur; Peter Hultqvist, försvarsminister, Thomas Eneroth, infrastrukturminister, Per Bolund, biträdande finansminister, Mikael Damberg, näringsminister, Ardalan Shekarabi, civilminister, Ann Linde, EU- och handelsminister.

Men den fråga som vän av ordning kan ställa sig är: Varför inte omedelbart rikta misstroende mot hela regeringen och genast ta över regeringsmakten?
I teorin kan de plocka den ena ministern efter den andra tills hela regeringen är utbytt. Den siste som får gå blir väl i så fall Stefan Löfven själv. Men sittande statsminister kan förstås inte utse en ersättare till sig själv.

Så då måste väl ändå oppositionen ta över?
Det innebär att Fempartialliansen måste bilda en Fempartikoalitions-regering och gå till val den 9 september på ett gemensamt program. Statsminister blir automatiskt Jimmy Åkesson, enligt den gamla Allians-formeln som säger att största oppositionsparti ska utse statsminister.

Och det blir nog bra! Det är trots allt betydligt fler väljare, enligt en opinionsmätning i DN, som vill ha Jimmy Åkesson som statsminister (14 procent) än Anna Kinberg Batra (6 procent).
Anna Kinberg Batra kommer – för övrigt och med största sannolikhet – att bytas ut mot någon annan moderat partiledare. Men det kommer knappast att räcka till för att göra moderaterna fler än sverigedemokraterna. I skrivande stund ser jag att hon beslutat avgå. 

Problemet är bara att inom denna Fempartiallians råder fullt inbördeskrig. Det påminner mej om en utombordsmotor som inte vill gå igång. Vatten i bensinen, fukt i fördelardosan och förgasaren. Den bara spottar och fräser ur sig misstroendevotum och brun/svart avgasrök. Fempartialliansen saknar användbara förslag om hur Sverige ska drivas framåt på gropig sjö. Därför vägrar den att gå igång med regerandet!
Roligast är som vanligt Jan Björklund.

I DN fredag säger han till moderaterna; ”Jag önskar att de stänger dörren till SD och prioriterar Alliansen. Eller också får de göra något annat fullt ut, men att ge flera besked samtidigt, det är där svårigheten ligger.”
Jo, tjenare! (Som det populärt heter för tillfället)

Svårigheten ligger mycket riktigt i att både hålla dörren öppen och stängd. Med en så avancerad politisk analys så borde det vara lätt för alla liberaler att ta ställning i det lilla inbördeskriget i det stora inbördeskriget och välja Birgitta Olsson till ny partiledare.
Under tiden lägger en effektiv, väl samordnad S/MP-koalition under Stefan Löfvens stabila ledning, fram en reformbudget med 40 nya, färska miljarder kronor för ett mera jämlikt och tryggare samhälle, bättre förskola, grundskola, gymnasium och universitet, bättre sjukvård, sjukförsäkring, a-kassa, sänkt pensionärsskatt, bättre äldreomsorg, högre barnbidrag och minskade utsläpp av växthusgaser som hotar hela vår livsmiljö.

Bror Perjus






torsdag 24 augusti 2017

Stockholmsmoderaternas skamlösa angrepp på Anna Kinberg Batra

När endast 6 procent av landets väljare vill ha Anna Kinberg Batra som statsminister är det begripligt att moderaterna ser sig om efter en annan partiledare. Men att moderaterna i Stockholms län nu går i spetsen för försöken att avsätta henne är ett skamlöst försök att dölja att just stockholmsmoderaterna är de moderater som ställt till allra mest elände i modern tid.

Så deras siffror borde egentligen ligga långt under 6 procent.
De har huvudansvaret för de enorma miljardrullningar som länets skattebetalare drabbats av vid bygget av Nya Karolinska Sjukhuset. Det skulle kosta totalt 52 miljarder fram till år 2040. Men år 2015 avslöjade journalisterna Fredrik Mellgren och Henrik Ennart i Svenska Dagbladet att totalsumman istället kommer att hamna på drygt 61 miljarder, efter en rad fördyringar redan under byggets gång - trots att socialdemokratiske landstingspolitikern Ilja Batljan personligen upptäckte och lyckades stoppa moderata felräkningar som skulle kostat ytterligare cirka 7 miljarder.

Det har betecknats som världens dyraste sjukhus, dubbelt så dyrt som ett motsvarande sjukhus i Tyskland.
Denna miljardrullning är en ekonomisk katastrof som drabbar hela sjukvården i Stockholms län i årtionden framåt. Sedan avslöjades att det moderatstyrda landstinget i Stockholms län köpt in enorma mängder stödstrumpor för 6 000 kronor per styck!

Väl dyra strumpor?!
Därefter har länets invånare underhållits med en lång följetong om växande sjukvårdsköer, akut sjuka i korridorerna på Södersjukhuset, uppror bland läkare, sjuksköterskor, undersköterskor och nu senast barnmorskor på grund av orimliga arbetsförhållanden, samt barnaföderskor som forslas hit och dit för att hitta platser att kunna föda på.

Ett annat område som moderaterna i Stockholms län är huvudansvariga för är kollektivtrafiken och tunnelbanan som också är allt mer misskött; överfulla bussar och tunnelbanevagnar, massor av människor på perrongerna som tvingas vänta på försenade och inställda turer i tunnelbanan, samt överfulla vagnar när tågen äntligen anländer för att köra frustrerade stockholmare som kommer för sent till sina arbeten.
Och som en följd av detta; en katastrofalt ökande biltrafik som sprider mängder av växthusgaser upp i atmosfären - ett aktivt moderat bidrag till ett växande klimathot.

Allt detta är förstås ett exempel på ineffektiv kommunal ekonomi som kostar oss skattebetalare miljarders miljarder i onödan. Men värre är förstås att människor de facto dör i förtid på grund av bristerna i sjukvården, att unga kvinnor som föder sitt första barn drabbas av oerhört plågsamma förlossningsskador och att länets hälsostatus allmänt försämras i onödan av denna moderata politik som bara ser privatiseringar som lösningen på alla problem de själva ställt till med.
Har man bara en hammare så ser alla problem ut som en spik!

Under hela denna period av eländes elände har en majoritet av väljarna i Stockholms Läns faktiskt trott att det är socialdemokraterna som är ansvariga för sjukvård och kollektivtrafik i Stockholms Län – men det är främst moderaterna, men också de övriga Allianspartierna, som har majoriteten i Landstinget och därmed huvudansvaret för detta elände.
Nu börjar väljarna upptäcka vem som är ansvarig!

Därför har stödet för moderaterna i Stockholms län rasat från 31 till 19 procent. För att dölja sina missgrepp går då länets moderater på sin egen partiledare Anna Kinberg Batra som är i det närmaste oskyldig till deras egen ekonomiska vanskötsel av Landstinget.
Om alla väljare verkligen fick klart för sig vem som bär ansvaret borde moderaterna i Stockholms län i det närmaste utplånas! Tyvärr är de ledande tidningarna och även etermedierna dåliga på att klargöra var det politiska ansvaret de facto ska utkrävas för situationen inom Stockholms Läns Landsting.

Svenska Dagbladets ledarskribent Per Gudmundson är ändå något på spåren när han skriver;
”Moderaternas problem är inte primärt partiledaren. Det är ett liberalkonservativt parti i en tid när liberaler och konservativa står i konflikt om vägvalet. Man gör anspråk på statsministerposten utan trovärdigt svar på hur regeringsunderlaget ska utformas. Det är ett parti som inte förklarar vad det vill åstadkomma för att göra Sverige bättre.”

Nå, det skulle förmodligen gå ännu mer illa för moderaterna om de verkligen ”lyckades förklara vad de vill åstadkomma”. Och bättre för Sverige skulle det knappast bli!    
Bror Perjus