söndag 22 juli 2018

Breivik, han är väl en barnamördare egentligen!

Ingen tjänar på det!

- Vi ska inte   

politisera Utöja…

Sover djupt. Drömmer om ett samtal, eller kanske är det en inre monolog?

Platsen: DNs ledarredaktion, lördag eftermiddag den 21 juli 2018.

Närvarande; Politiske redaktören, PS och två Ledarskribenter, L1 och L2, eller också bara en ensam ledarskribent. Lite osäkert, diffust, i drömmen. Men det är tre som pratar.

PS: - Imorron är det söndag, 22 juli!

L1: - Javisst, ja! Årsdagen av massakern på Utöja.

L2: - Hela regeringskvarteret i Oslo sprängdes i luften. En hel generation blivande socialdemokratiska ledare med regeringschefen Jens Stoltenberg och hans ministrar  skulle utplånas! För säkerhets skull drog han iväg till Utöja för att skjuta av också en kommande socialdemokratisk ledargeneration! Förre ledaren Gro Harlem Brundtland var ju också där.

L1: - Jovisst fanns det en klassfråga med - höger och vänster..!

L2: - Ja… Det var ju en högerextremist som placerade en laddning vid regeringskvarteret och sedan letade sig upp till det socialdemokratiska ungdomslägret, siktade och sköt socialdemokratiska ungdomar, en och en, så många han hittade på en hel timma.

PS: - Jo, jo, men det är valår! Vi har ett val den 9 september! Massmorden på Utöja ska inte politiseras. Ingen tjänar på det… Inte ens socialdemokraterna!

L2: - Men är inte det som att skriva om de nazistiska utrotningslägren utan att nämna att det var judar som förintades!?

PS: - Judar är inget politiskt parti…

L1: - Det var många andra som också utrotades! Romer, funktionshindrade, liberaler, glöm inte liberalerna! Socialdemokrater också för den delen…! All politisk opposition, faktiskt! Nazismen är skoningslös. Glöm inte att det var krig, världskrig. Alla tyskar som strök med, eldstormen som utplånade hela Dresden, amerikaner, ryssar, europeer, nordafrikaner, japaner, Hiroshima, Nagasaki, atombomberna som utplånade ett par hundra tusen japaner…

L2: - Skriver vi om Utöja så måste vi ändå nämna höger och vänster. Det var en ”högerextrem” terrorist som sprängde regeringskvarteret och sköt ungdomarna i Utöja. 77 döda. 319 överlevde.

PS: - Vi skriver ”ett ungdomsläger på Utöja” och en ”barnamördare”... Breivik var väl en barnamördare?! Ingen koppling till NMR eller Sverigedemokraterna.

L2: - Vi måste nämna att mördaren var en ”högerextrem terrorist”.

PS: - Ja, självklart! Skriv personligt om rädsla, skuldkänslor. Inte så politiskt! En spalt. Men, huvudledaren vad ska den handla om?

L1: Syrien! Mördaren al-Assad. Där är det ju han som är mördaren. Så länge han är kvar blir det aldrig fred, å så flyktingeländet… Putin, Rouhani och Erdogan också.. förstås, gudfäderna… Det är en maffia därnere!

Vaknar, det är tidigt! Sätter mej rakt upp i sängen. Svettas. Går ned till brevlådan och hämtar Dagens Nyheter. Ingen svalka. Hettan och torkan känns också overklig. Rötmånad. Går upp i stugan och kokar havregrynsgröt…

Bror Perjus

https://www.dn.se/ledare/signerat/lisa-magnusson-det-ar-klart-att-nagot-gick-sonder-efter-utoya/

lördag 21 juli 2018

Något att fundera på för Löfven, Damberg och partiet!


Ska vi alltid betrakta

staten som en

potentiell diktatur?

Statsminister Stefan Löfven och näringsminister Mikael Damberg, hela regeringen och hela partiet har något viktigt att fundera igenom noga i samband med #Teliaaffären!
Alla negativa kommentarer till #Teliaaffären bygger på att staten betraktas som en potentiell diktatur med intresse av att ta över massmedia och avskaffa såväl yttrandefriheten som övriga demokratiska institut. Men är inte den överordnade uppgiften i så fall att förhindra staten från att bli en diktatur?
Staten som en potentiell diktatur ställs av kritikerna mot ett myller av inbördes, självständiga, oberoende privata mediaägare som alla, entydigt men outsagt, antas värna demokratin. Men vilka dessa privata mediaägare är som antas utgöra demokratins värn mot staten, bryr sig kritikerna inte särskilt mycket om?
Istället fortsätter de oförskräckt att bygga under sin märkliga föreställning med berättelsen om det destruktiva inflytande över demokratin som mediamogulerna utgjort och utgör – en Berlusconi, Murdoch, Turner, Stenbeck, Schibsted i allians med högerextrema ledare i Ungern, Polen, Turkiet, Ryssland.

Så förknippas dessa figurer på ett ytterligt försåtligt sätt med demokratiskt övertygade och fritt valda politiska ledare – ja, med själva demokratin som ett hot mot sig själv via den potentiellt ständigt farliga staten, som antas vara det enda hotet mot demokrati och yttrandefrihet.   
I själva verket förhåller det sig förstås precis tvärt emot vad kritikerna av #Teliaaffären utgår från. De helt dominerande medierna kontrolleras idag av den privata, ekonomiska eliten som med entydigt kommersiella intressen styr allt mer av världens medier. Här finns det hot mot yttrandefriheten som bäddar för de högerdiktaturer som nu breder ut sig inte minst i Europas länder och steg för steg begränsar demokratin.

Därtill kommer dagens helt globala, digitala, privat ägda, kommersiellt drivna medier som i snabb takt håller på att ta makten över hela världens kommunikation; sådana som Google, Facebook, Twitter, Instagram o s v.
Kommer dessa globala giganters ägare att utgöra en garant för demokratins försvar, överlevnad och helt nödvändiga utveckling i det längre perspektivet?

Knappast!
Vår utmaning är att med demokratiska medel förhindra att kommersialismen helt tar över och att, med staten som medel, garantera en journalistik som är fri och oberoende från såväl partipolitiska, som kommersiella intressen och entydigt verkar i demokratins, pressfrihetens och yttrandefrihetens tjänst..

En svår uppgift bland många andra för politiken i vår tid…
Men det allra sämsta alternativet är att ge upp!

#Teliaaffären utgör en mycket liten bit i det pusslet, vilket antagligen inte ens Telias eller Bonniers ledning själva funderat över. Men i grunden handlar det om principer, synsätt och demokratins villkor i framtiden och då är även den minsta lilla pusselbit viktig.
Kritikerna av #Teliaaffären tycks ha tappat bort den pusselbiten. Kanske ligger den under bordet, eller under någon dammig matta någonstans?

Bror Perjus

måndag 9 juli 2018

Missuppfattningen om Sverigedemokraterna!


De behöver bara

syndabockar,

någon att nedvärdera

Det finns en grundläggande missuppfattning om Sverigedemokraterna. De är egentligen inte ute efter invandrare, flyktingar, asylsökande. Det Sverigedemokraterna behöver är syndabockar. De behöver syndabockar, i princip vilka som helst, som kan användas som hävstång för deras kamp om den politiska makten. Utpekandet av syndabockar är nämligen deras enda exklusiva, unika politiska budskap, deras enda politiska medel. I alla andra frågor finns det andra partier som intar liknande ståndpunkter. Därför måste någon, egentligen vem som helst, pekas ut som mindre värd, ha mindre rätt att leva gott, eller ens rätt att leva.  
Sverigedemokraterna jagar invandrare och exploaterar främlingsrädsla, främlingsfientlighet, xenofobi, för att slippa diskutera människovärde, demokrati och humanism. Men framförallt handlar det om att förhindra en rättvis fördelning av produktionens överskott. Det mest förhatliga för detta parti är det jämlika samhället. Jämlikhet förutsätter nämligen att ingen pekas ut som syndabock. För oss socialdemokrater däremot, är det jämlika samhället vårt viktigaste mål och strävan, det är den ”provisoriska utopi” som vi ständigt kämpar för.

Men för Sverigedemokraterna gäller det att undvika varje samtal om det jämlika samhällets uppenbara fördelar och möjligheter. På den, för hela samhällsdebatten, avgörande punkten så har Sverigedemokraterna, helt och hållet, sammanfallande intressen med alla de borgerliga partierna. Därför är Sverigedemokraterna ett borgerligt, ett extremt, ett högerextremt parti.
Sverigedemokraterna har ett existentiellt behov av att kunna skapa rädsla för ”den andre”, för ”någon annan”, för någon som är ”annorlunda” och ”mindre värd”, någon som kan nedvärderas och nedgöras. Därför hjälper det inte ens om invandringen begränsas till noll. Då tvingas Sverigedemokraterna hitta nya syndabockar.

Om det inte finns några invandrare att ta till så tvingas de peka ut icke invandrare som syndabockar, exempelvis ”samer” eller ”judar” eller andra som så kallade minoritetsfolk betraktade människor. Det har redan förberetts av riksdagens nuvarande vice talman Björn Söder, som möjligen kan tänkas bli den samlade högerns talmanskandidat efter valet den 9 september, den som föreslår statsminister.  
Om inte ens minoritetsfolk finns att tillgå, så börjar de leta efter ”mindre försvenskade”, genom att spåra människors bakgrund i allt flera generationer bakåt för att fastställa graden av eventuell ”svenskhet”. På Gotland, som nyligen varit bataljscen för detta skrämmande framtidsperspektiv, brukar man säga att ”gotlänning är du inte förrän du levt här i tre generationer”. I grunden en fascistisk människosyn, även om den är oskuldsfullt omedveten för det flesta gotlänningar och mest tas på skämt. Liknande talesätt finns för övrigt i de flesta landskap och landsdelar, men det gör inte talesättet mindre skrämmande om det börjar tillämpas på allvar.

Nästa steg är utpekandet av ”undermåliga”, exempelvis handikappade och homosexuella, samt ”folkförrädare”, som kan vara i princip vem som helst som inte underordnar sig den nya makten, i princip alla som står till vänster på den politiska, ideologiska skalan. Den yttersta konsekvensen av Sverigedemokraternas politiska framgångar är nazismen. Det blir till sist slutresultatet om vi med demokratiska medel inte lyckas sätta stopp för deras framfart.
Sådant ser hotet mot demokratin ut i vårt land, i vår tid. Mycket avgörs den 9 september.

Bror Perjus

söndag 1 juli 2018

Ann Heberlein som brygga mellan moderater, högerextremism och nazism

Är det vi ser
ett demokratins
jordskred?
Allting glider. Är vi på väg mot ett jordskred? Allt känns mycket obehagligt. Plötsligt öppnar sig ett bråddjup när jag läser Svenska Dagbladet Kultur idag, söndag den 1 juli 2018. Fyra helsidor om Ann Heberlein av Sam Sundberg, en skicklig och läsvärd skribent. Heberlein har jag försökt undvika. Nu känner jag mig osäker också inför Sundberg.

Heberlein har fått sin senaste bok stoppad av förlaget och startat en kampanj på nätet för att samla in pengar till utgivningen. Hon fick in mer än miljon kronor till sitt swish-konto över en helg!

Ann Heberlein är gift med Erik van der Heeg som i Sundbergs text betecknas som ”radikal islamkritiker”.

Vad betyder det; radikal islamkritiker?  

Erik van der Heeg spred nyligen ett otäckt skämt, skriver Sundberg, med citationstecken kring skämt. ”Skämtet” publicerades på en Facebooksida skapat av den ”kryptonazistiska svenska alt-right-rörelsen” och handlade om att ”hänga politiska motståndare i lyktstolpar”.

Vad är skillnaden mellan ”kryptonazist” och riktig ”nazist”? Är en ”kryptonazist” en något mildare form av nazist?

Vad är den ”svenska alt-right-rörelsen” för sorts fenomen? Betyder det en rörelse som är allright.
Denna ”rörelse” har tydligen lanserat något som fått namnen ”Finspång-rättegångarna” som menar att ”folkförrädare” ska stå till svars inför en krigstribunal när extremhögern tar makten i vårt land.

Ann Heberlein försvarar sin makes Twitter-skämt om att ”hänga politiska motståndare i lyktstolpar” med orden: ”Funderar över vad som är värst – bristen på humor eller tendensen till hysteri?”

Till den ”högerpopulistiska” sajten ”Nyheter idag” säger Heberlein att det hennes make skrivit är ”ett skämt” inte ”nazistisk propaganda”.

”Högerpopulism”, vad är det? Det betyder ju ”folklig höger”. Finns det en sådan höger? Hänger en ”folklig höger” folk i lyktstolpar?

Så långt läsande uppleva jag hur marken glider under mina fötter. Är det vi upplever ett demokratins jordskred? Bråddjupet öppnar sig när det visar sig att Ann Heberlein är vald av moderaternas medlemmar i Lund att representera partiet på deras valsedel till både kommunfullmäktige i Lund och till riksdagen.

Hon behöver bara 3 000 personkryss för att komma in i Sveriges Riksdag. Förmodligen en enkel sak för den som över en helg kan samla in en miljon kronor för sin senaste bok.

Men varför detta relativiserande av politiska beteckningar i artikeln? Varför använder inte Sam Sundberg oreserverat raka beteckningar som högerextremism och nazism?

Givetvis är det en balansgång för Svenska Dagbladet.
Ann Heberlein är flitig skribent i Svenska Dagbladet. Hon skulle ha anlitats av tidningens ledarsida för framträdande under Almedalsveckan, men har nu stoppats.

Ann Heberlein kan uppenbarligen fungera som en brygga mellan moderaterna, Sverigedemokraterna och kretsar i utkanten av Sverigedemokraternas högerflank.

Nu är det inte bara Jimmy Åkesson som tvingas till akut ”renhållningsarbete”? Även Ulf Kristersson måste ingripa. Kan han förhindra Heberlein från att få 3 000 personkryss? Valsedeln är redan registrerad hos Länsstyrelsen!

Bror Perjus



torsdag 21 juni 2018

Stefan Löfven, jag efterlyser ordet?!

Folkomröstningen
måste handla om
”det jämlika samhället”


Det är främst genom språket vi når och förstår varandra. Enstaka ord kan vara avgörande inför valet den 9 september. Sedan en tid tillbaka lyssnar och spanar jag nästan maniskt efter det ord som jag tror kommer att avgöra valet.

Det räcker inte med det starka samhället, ordning och reda, plikt och ansvar. Statsminister Stefan Löfven har sagt att valet ska bli en folkomröstning om välfärden. Men ordet välfärd räcker inte! Många i vårt land lever redan med en lyxkonsumtion som håller på att ta död på hela vår planet.
Det ord jag efterlyser är jämlikhet. Folkomröstningen måste handla om det jämlika samhället. Det är vårt partis viktigaste mål! Vi kommer aldrig att nå dit helt och hållet. Ernst Wigforss, vår främste ideolog någonsin, kallade det för en ”provisorisk utopi”. Men socialdemokratin ska alltid vara på väg i den riktningen. Därför är jag socialdemokrat.
Karin Boye har formulerat det bättre än någon annan:
”Visst finns det mål och mening i vår färd –
men det är vägen som är mödan värd”
I DN 20 juni berättar finansminister Magdalena Andersson om vad S, MP och V genomfört trots motstånd från en kraftig borgerlig majoritet i riksdagen.
Hon avslutar med orden:
”Så vill vi socialdemokrater öka jämlikheten
och bygga samhället starkare.
Sverige ska vara ett tryggt land.” 
Så hänger det ihop! Det är bara med ökad jämlikhet som samhället kan bli starkare och tryggare. Det inser nu äntligen allt fler tongivande samhällsvetare och ekonomer.
Ekonomiprofessor Lars Calmfors har i 30 år argumenterat för ökade ekonomiska klyftor. Nu varnar han för de ökande ekonomiska klyftorna. Det gör också globala ekonomiska institutioner som OECD, Världsbanken och Internationella Valutafonden, som tidigare hävdat motsatsen.
Böcker som Tony Judts ”Illa far landet” (Karneval), Per Molanders ”Ojämlikhetens anatomi” och ”Condorcets misstag” (Weyler) beskriver hur destruktivt det är med växande ekonomiska klyftor i ett samhälle.
Kate Picketts och Richard Wilkinsons ”Jämlikhetsanden” (Karneval) visar konkret hur överlägset det mer jämlika samhället är. Deras banbrytande rapport jämför de 23 rikaste länderna i världen samt USAs 50 delstater med varandra och bevisar att följande gäller i det mer jämlika samhället:
Människors hälsa är bättre! Människor lever längre! Spädbarnsdödligheten är lägre. Antalet tonårsfödslar är färre. Barns skolresultat är bättre. Oro, ångest och psykiska sjukdomar är mindre vanligt. Kriminaliteten är lägre. Färre missbrukar alkohol och droger. Färre antal våldsbrott och mord begås. Färre sitter i fängelse. Förtroendet mellan människor är större. Tilliten till myndigheter, politiker och företag är större.
Befolkningen mår bättre, är fredligare, friskare och mer högpresterande i mer jämlika samhällen än i mer ojämlika samhällen. Jämlikhet är den effektivaste tänkbara ekonomiska drivkraften – precis tvärt emot vad alla högerkrafter ständigt påstår. Det jämlika samhället är förstås en förutsättning också för en väl fungerande integration av alla våra nyanlända svenskar.
Till sist!
Vi har ett överväldigande väljarstöd för ökad jämlikhet. Fyra av fem väljare anser att det är en viktig regeringsuppgift att minska de sociala och ekonomiska klyftorna (Novus, Katalys och Jämlikhetsfonden, DN 2017-05-11). Många normalt borgerliga anhängare vill alltså ha ett mera jämlikt samhälle, samtidigt som de borgerliga partiernas politik entydigt går ut på att öka klyftorna. Vi kan med tillförsikt göra valet den 9 september till en folkomröstning om det jämlika samhället!  
Vårt lands ekonomi är dessutom nu urstark. Vi har en låg och sjunkande statsskuld, en snabb ekonomisk tillväxt, ökande sysselsättningsgrad och minskande arbetslöshet. Det finns alltså väldiga ekonomiska resurser i vårt samhälle. De resurserna ska – enligt min mening, Stefan! - i första hand användas för att öka jämlikheten mellan människorna i våra samhällen, kommuner och regioner.
Visst, de samlade högerpartierna kommer att hånfullt kalla oss för ett ”bidragsparti”. Det ska vi vara stolta över! Självklart ska vi bidra till alla som har det svårt. Det får de gärna håna oss för! Så avslöjar de bara sin brutala cynism!
Stefan, nu väntar jag bara på ett glödande tal i Almedalen, med en konkret reformagenda och ett tydligt uttalat syfte att öka jämlikheten i vårt land.  
Vi ses i Almedalen! Jag ska lyssna noga efter ordet!
Bror Perjus
Gräsrot (S), journalist och författare

https://www.dn.se/debatt/sverige-slar-eu-rekord-i-andelen-som-arbetar/

söndag 3 juni 2018

Horace Engdahl:

- Jag kan bli folkkär...
Fem helsidor i Svenska Dagbladet Kultur om Horace Engdahl. Jag blir nyfiken, men förstår egentligen inte riktigt varför. Jo, jag undrar förstås vem den mannen är, eller snarare vad han är ett symptom på. Jag läser hela den långa texten långsamt och funderar hela tiden på vad jag ska tycka om honom.

Känner sympati med honom när han beskrivs som en mobbad underdog, slagen blodig vid något tillfälle och transporterad till sjukhus, men motsatsen när allt fler av hans drag som arrogant  intelligenssnobb gradvis tonar fram. Två inte helt ovanliga drag hos en människa som blir utsatt och sedan ger igen mot ”massan”.

En inte helt ofarlig psykologisk cocktail – det har mänsklighetens historia visat.
Men vad ska man då tycka om Horace Engdahl? Jag vacklar fram och tillbaka, för och emot, tills jag läser det avslutande skriftliga meddelande han skickat till de journalister som arbetar med att porträttera honom.

Där skriver Horace Engdahl:
”Oavsättbara ledamöter – för Akademiens ledamöter är i realiteten oavsättbara – tar inte kommandon, har ingen `ledare´. Jag medger att detta kan vara svårt att förstå, eftersom resten av samhället fungerar genom hierarkisk underordning, ibland kallad ´demokrati´, men så är det.”

Jomenvisst, Svenska Akademien är som alla vet en rest av det kungliga enväldet, en artefakt av den gamla  svenska diktaturen som en majoritet av vårt lands befolkning fortfarande försvarar.
Gustav III skrev på 1700-talet de regler som fortfarande gäller.

Karl XVI Gustav, vår monark i tiden valåret 2018, anses fortfarande vara den som har den oinskränkta och slutgiltiga makten över Svenska Akademien. Hela svenska folket väntade andlöst på att kungen skulle ingripa och rädda Nobelpriset i litteratur och Sveriges anseende inför hela världens vitterhet.
Horace Engdahl, som allt nu tycks kretsa kring, anser att demokrati är lika med hierarkisk underordning.

Sverigedemokraterna stormar fram i opinionsmätningarna och är snart – kanske - regeringsunderlag i riksdagen.
Nazisterna behärskar 1 maj gatorna i Ludvika och Boden, snart ska de hålla tal i Almedalen, Bokmässan får de inte delta i, den här gången…

Horace Engdahl avslutar sitt meddelande till Svenska Dagbladet med en förutsägelse. ”Ibland slår det om och jag blir nästan folkkär”.
Då går det en iskall vind genom min kropp, där jag sitter och läser fastän rekordhet majsol strålar in genom fönstret och påminner om klimathotet. Har maj blivit den nya rötmånaden? Kan vår "hierarkiska underordning" ersättas av "verklig demokrati", eller någonting helt annat?

Bror Perjus


lördag 19 maj 2018

Ingvar Carlsson; demokratin är hotad!

Nu krävs ett
slagkraftigt
valmanifest
För några dagar sedan hörde jag en djupt oroad Ingvar Carlsson tala inför ett PRO-möte i Tyresö. Hans budskap: ”Underskatta inte hotet mot demokratin! Vi har gjort det en gång tidigare. Det slutade med katastrof.” Sedan dess har Sverigedemokraternas väljarstöd nått en ny rekordnivå och socialdemokratin rasat.
Därför, socialdemokrater! Nu är det dags att vakna! Nu måste vi samla oss och mobilisera som aldrig förr. Även du som ännu inte råkar vara socialdemokrat! Vi måste göra en starkare valrörelse än någonsin tidigare! Det är ett historiskt val i en för mänskligheten avgörande tid. Demokratin är hotad, även i länder där vi länge tagit den för självklar. Högerextremismen växer över hela världen, även i vårt land!
Vi vet hur M, KD, C och L lagt upp sin valrörelse. De prioriterar privatiseringar och ökade ekonomiska klyftor trots att det leder till ökade sociala konflikter och minskad tilltro mellan människor, otrygghet, kriminalitet, främlingshat, terrorism och ytterst krig. Och de är självsäkra! Med stöd av högerextremismen ska de bilda regering efter valet den 9 september.    
Men för oss räcker det inte med att varna för högerextremismen. Det krävs reformer för ökad jämlikhet! Tal om ”trygghet” och ”det starka samhället” är innehållslösa om vi inte lägger fram reformer för ökad jämlikhet. Det är nämligen jämlikheten som gör ”samhället starkt” och skapar ”trygghet”. Därför krävs nu ett mycket slagkraftigt socialdemokratiskt valmanifest i form av ett tioårigt reformprogram.
Viktigast i närtid är ökad jämlikhet; rejält ökade resurser för skolornas kompensatoriska uppdrag, integration av nyanlända, kultur, sjuk- och hälsovård, och äldreomsorg, höjd föräldrapenning, barnbidrag, sjukpenning, a-kassa, försörjningsbidrag och garantipensioner. Ökad jämlikhet är för övrigt också effektivt även i snävt ekonomisk mening.
I det längre perspektivet måste miljöförstörelse och klimathot bekämpas med stora offentliga investeringar i effektivare avfallshantering, energisnål infrastruktur, eldriven kollektivtrafik, tåg och bussar och nya positivbyggnader som producerar istället för förbrukar energi; bostäder, skolor, sjukhus, äldreboenden, kulturhus, idrottshallar och kommunalhus. 
Poängen med ett långsiktigt program är att insatserna kan avpassas över tid; dämpas i högkonjunktur och ökas i lågkonjunktur. Med ett tioårigt reformprogram pressas dessutom arbetslösheten tillbaka, sysselsättningen ökar och därmed också skatteintäkterna.
Det finns idag också stora ekonomiska risker! Kapitalismen har länge fått härja allt för fritt! Den höga inhemska privata skuldsättningen, framförallt bolånen, kan utlösa en inhemsk ekonomisk kris. Spekulationerna på en superdopad, oreglerad global finansmarknad, kan utlösa en kris i världsekonomin. Ekonomiska kriser riskerar också att stärka de antidemokratiska krafterna. Därför behövs en rejäl takhöjd i våra gemensamma finanser.
Men det har vi! Den svenska ekonomin går urstarkt och har dessutom stora reserver i den gemensamma sektorn. Genom att klämma åt skattesmitarna och beskatta kapital effektivare kan vi få in ännu större resurser till reformer utan skattehöjningar för vanliga löntagare.
Den svenska socialdemokratins historiska uppdrag och ansvar är att öka jämlikheten, rädda demokratin och miljön och visa vår omvärld att en annan framtid är möjlig, precis som vi gjorde på 1930-talet när vi  hävde massarbetslösheten och stoppade nazismen i vårt land. Vi har i snart 100 år bevisat att en djärv politik för jämlikhet och samhällsbyggande är bäst för mänskligheten.
Bror Perjus,
facklig redaktör i 30 år, författare, föreläsare och valarbetare.