Göran Persson, vår främsta politiska dubbelagent

Säga vad man vill om Göran Persson, vårt lands främsta politiska dubbelagent som Daniel Suhonen påpekat! Men han kan återkomma gång på gång och överraska. Och han har bett i sina politiska kommentarer, även om de numera dessvärre skickas ut från ett av världens största lobbyföretags stockholmskontor.

Nu efterlyser Göran Persson effektiv kritik från landets ledande politiker mot undermineringen av a-kassan och sjukförsäkringen. ”Någon måste tala för de sjuka och arbetslösa” säger han till DNs politiska reporter och skickliga kommentator Ewa Stenberg. Annars får vi ”en väldigt farlig samhällsutveckling”, noterar Persson, med tydlig hänvisning till ungdomsuppror i förorterna.  

Sedan tar han upp den oerhört allvarliga utvecklingen inom EU, ett annat tema som det är märkligt tyst om från ledande politiker. Ska vi hamna ute i Nordsjön tillsammans med britterna och norrmännen, undrar han, uppenbarligen för att skrämma upp alla badkrukor som idag går och gruvar sig inför det första doppet. Och även om sommaren känns rätt varm just nu, så måste jag säga att ett dopp  i Nordsjön är inte det jag längtar efter mest av allt.

Men än värre är det som sker på fastlandet i Europa; främlingsfientligheten, de allt hårdare sociala konflikterna och den växande arbetslösheten som skylls på EU när de skyldiga är den maktfullkomliga, globaliserade ekonomiska elit som bollar med våra pengar – de som Göran Perssons JKL främst företräder.

Lite sur är Göran Persson över att socialdemokratins gruppledare i riksdagen, Mikael Damberg, jämförde Fredrik Reinfeldt med honom i partiledardebatten nyligen när sittande statsminister försökte bortförklara den växande arbetslösheten. ”Illa påläst” muttrar Persson och påpekar att vi hade en stigande sysselsättning 2006 då han själv regerade. Å andra sidan var det orsaken till att han självbelåtet påpekade att arbetslösheten inte var någon stor valfråga, vilket socialdemokratin förlorade valet på…

Persson är just nu för att statsbudgetens överskottsmål, som han själv var med om att införa, ska överges. Det kan vara riktigt i dagsläget, men bara tillfälligt. Starka statsfinanser är med all säkerhet ännu viktigare idag än någonsin tidigare i världshistorien. Helt rätt har han däremot i att det är farligt att göra det i smyg, eftersom det riskerar att fördärva förtroendet för hela det finanspolitiska  ramverket.

Sedan talar han sig varm för minoritetsregeringar som tvingas förhandla med andra i riksdagen. Det innebär att förslag ”slipas av, rättas till, tonas ned, förstärks allt efter behov och sunt förnuft”.
Och se, det är en rejäl snyting till sittande högerkoalition!  

Helt utan sunt förnuft har den strulat till det mesta; sjukförsäkringen, a-kassan, arbetsrätten, skolan, sjukvården, äldreomsorgen, pensionerna, bostadsfrågan, kollektivtrafiken, försvaret, utrikespolitiken och….

Ja, något har jag antagligen glömt!

Slutligen talar sig hr Persson varm för Miljöpartiet, begränsade vinster i välfärden och förkortad arbetstid. Kompletterat med full sysselsättning är det ett ganska hyggligt program för en vänsterregering.

Bror Perjus

 

Även Tyresö går emot privata vinster i välfärden!

Socialdemokraterna i Tyresö ansluter sig nu också till den allt starkare kritiken inom partiet mot privata vinstintressen inom skattefinansierad välfärdssektor. Vid senaste medlemsmötet ställde sig arbetarekommunen bakom nedanstående motion till partikongressen nästa år, som jag tillsammans med Carl-Johan Karlsson, Lennart Jönsson och Jerry Svensson utarbetat. Motionen riktar mycket stark kritik mot privatiseringarna inom såväl förskola, som grundskola, gymnasium, äldreomsorg och apotek:

Privata vinstintressen, framförallt i form av stora koncerner ägda av riskkapitalbolag, tar över allt mer av utbildning, sjukvård, läkemedelsförsäljning och äldreomsorg i vårt land. Serien av avslöjade skandaler om stora bolag som gravt vanvårdar människor i äldreomsorgen, samt plockar ut stora vinster ur skattefinansierad verksamhet och gömmer pengarna i skatteparadis utgör bara toppen av ett isberg.

Inom sjukvården har vårdvalen medfört överetablering inom områden med stor köpkraft och mindre sjukvårdsbehov och underetablering i områden med mindre köpkraft och större sjukvårdsbehov.

Inom utbildningen har privatiseringarna försämrat utbildningens kvalitet, samt skapat betygsinflation och allt större problem med planering för såväl elever och studenter som för samhället.

Privatiseringen av apoteken har ökat läkemedelspriserna och försämrat tillgängligheten för många livsviktiga mediciner.

Privatiseringarna av välfärdssektorn har skapat en konstgjord marknad, där den som satsar sitt kapital alltid är garanterad vinst tack vare skattefinansieringen, vilket professor Sverker Sörlin m fl belyst i en artikel i vår ideologiska tidskrift Tiden. Följden har blivit att stora vinstdrivna bolag lägger beslag på en allt större del av våra skattemedel, samtidigt som kostnaderna per insats ökar och välfärd och trygghet för landets medborgare urholkas med oförändrat skatteuttag.

Privata intressen, inte bara riskkapitalbolag, har alltid vinstmaximering som mål för sin verksamhet. Servicen till medborgarna kommer enbart i andra hand. Därför kommer privatiseringarna av offentlig välfärdssektor fortsatt att skapa växande orättvisor och ojämlikhet i vårt samhälle, helt i strid mot socialdemokratins grundläggande ideologi och värderingar.

Det främsta motivet för privatiseringarna av den offentliga sektorn uppges vara att konkurrens förbättrar kvalité och pressar kostnader. Men en ambitiös genomgång av tillgänglig forskning visar att det är en myt. Genomgången utfördes - observera ! - av den borgerliga tankesmedjan Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, SNS. Den presenterades av forskningschefen Laura Hartman på DN Debatt den 7 september 2011. Efter en skarp attack från de samlade högerkrafterna inom näringsliv och politik tvingades Laura Hartman att lämna sin post som forskningschef för SNS. Flera andra renommerade forskare valde då att också lämna sina uppdrag för SNS.

En naiv förhoppning var att privatiseringarna framförallt skulle leda till att allt fler ideella vårdorganisationer, samt lokala vårdgivare, personal- och brukarkooperativ skulle etablera sig och bidra med förnyelse och utveckling av välfärdssektorn. Det har inte infriats. Det är de stora vårdbolagen som tagit över det mesta. På vissa håll förhindras t o m kommunen själv och brukarkollektiv från att delta i upphandling.

En annan lika naiv förhoppning är att effektiva metoder för upphandling av privata välfärdstjänster ska motverka privatiseringarnas negativa effekter. Ingenting talar för att det kommer att lyckas. Istället leder det till att en dyrbar byråkrati skapas för att sköta dessa mycket komplicerade upphandlingar, vilket ytterligare ökar kostnaderna för skattebetalarna.

Men eftersom privatiseringarna nu fått en så stor omfattning är det inte möjligt att omedelbart eller på kort sikt avveckla de privata alternativen.

Istället bör socialdemokratin utarbeta en långsiktig strategi som ökar valfriheten, samt utvecklar, förbättrar och effektiviserar den demokratiskt styrda offentliga välfärdssektorn i nära samverkan med brukarorganisationer och dem som arbetar inom sektorn.

Det bör också skapas ett utrymme för småskalig så kallad non-profit-verksamhet i välfärdssektorn i linje med beslut vid 2012 års LO-kongress.

Vi motionärer föreslår att socialdemokratin, vid sin ordinarie kongress 2013, beslutar utarbeta en strategi som utvecklar den offentliga välfärdssektorn, öppnar för mer av småskaliga non-profit-alternativ, samt långsiktigt begränsar och pressar tillbaka det privata vinstintresset inom skattefinansierad välfärdssektor. 

Bror Perjus

Arbetarekommunens yttrande över motionen:

Arbetarekommunen delar motionärernas syn på de problem som kommit av en alltför politiserad driven privatisering och avreglering av välfärdens olika tjänster av den borgerliga regeringen. 

Välfärden står inför stora utmaningar. Andelen äldre i befolkningen ökar, allt fler går ner i arbetstid för att klara omsorgen om barn och äldre, arbetskraftsbrist hotar i omsorgen, hälsoklyftorna växer och i den svenska skolan sjunker resultaten. Den svenska välfärden är unik. Ingenstans i världen finns en i så hög grad skattefinansierad välfärd som samtidigt är så obefintligt reglerad.

I det läget är upprördheten över att privata skol- och vårdkoncerner gör stora vinster på skattefinansierad verksamhet och delar ut pengarna till aktieägarna knappast märklig. Den är befogad. Det står helt klart att välfärden kommer att behöva mer resurser framöver och varenda skattekrona som går till välfärden kommer att behövas för att möta andelen äldre men också höja kvaliteten i verksamheterna. 

Vi lever idag med olika privata aktörer inom välfärdssektorn. Tyresö har idag flera förskolor, skolor och äldreboenden som drivs i privat regi. Några av dessa drivs av stora koncerner medan andra är mindre familjeföretag. Vi har också en stor del av välfärdens verksamhet i kommunen som drivs i egen regi. Skattemedel ska naturligtvis användas till välfärden och inte till vinstutdelning. För den generella välfärden är kärnan i den svenska modellen. Vi vet genom undersökningar att befolkningen vill ha en skattefinansierad välfärd som alla får del av på lika villkor. Som motionären pekar på är det viktigt att det utarbetas en långsiktig strategi som pressar tillbaka det privata vinsintresset och därmed ökar valfriheten.

Arbetarekommunen tycker också att det är viktigt att den egna verksamheten i kommuner och landsting också ska ha rätt delta i eventuella upphandlingar om verksamheten konkurrensutsätts.

Arbetarekommunen menar att restriktioner av privat verksamhet inom välfärdssektorn behövs och att en starkare reglering måste till. Det finns idag flera förslag som är värda att beaktas t ex det som Anne-Marie Lindgren, tidigare utredningschef på A-smedjan föreslagit. Lindgren föreslår en rad olika restriktioner kring bonusuttag och har också föreslagit att en ny form av bolagsordning borde tas fram avseende privata bolag inom den skattefinansierade sektorn. 

Arbetarekommunen välkomnar motionärens förslag om en långsiktig strategi för att utveckla offentliga välfärdssektorn, ställer sig bakom motionen och beslutar sända den som sin egen till partikongressen 2013.

Är Fredrik Reinfeldt dum i huvudet?

Nu har Fredrik Reinfeldt varit i Bryssel och talat om för EU;s ledning att de länder som missköter sin ekonomi ska straffas med indragna miljöbidrag.

Man tar sig för pannan!

Hela Europa, ja hela världen, diskuterar hur pengar ska kunna pumpas in i de euro-länder som är på väg att drabbas av statsbankrutt. Varför? Jo, därför att annars kan hela världen hamna i en djup ekonomisk depression. Då åker vår statsminister ner och talar om för EU;s ledning att vi istället ska dra in pengar från samma länder som straff för att de håller på att gå i konkurs.

Är han dum i huvudet? Ja, med all säkerhet!

Hur kan då samtidigt Financial Times utse hans finansminister till Europas bästa finansminister? Är Anders Borg mera begåvad? Knappast! Anders Borg lever fortfarande högt på den brutala budgetsanering som Göran Persson tvingades genomföra, tillsammans med Vänsterpartiet och det gamla Centerpartiet under Olof Johanssons tid, sedan den globala ekonomiska krisen nästan slagit ut Sverige i början av 1990-talet. Det utrymme som budgetsaneringen skapade har Borg använt för att sänka skatterna, mest för hans egna rikare väljare. Sådant är kvalificerande i Financial Times perspektiv.

Men egentligen borde det inte förvåna.

Moderaterna och hela högerregeringen har den filosofin. Om ett landsting har övernog med ekonomiska resurser och därför kan hålla sig med en hög standard på sjukvården, ja, då ska de belönas med ännu mera pengar, så de kan satsa på en ännu bättre vård, alternativt sänka skatten mest för de som har mest pengar.

Om ett landsting har ont om pengar och tvingas hålla standarden nere på sjukvården, ja då ska de bestraffas med indragna statsmedel, alternativt tvingas höja skatten. Samma sak inom skolans område och inom alla annan samhällsservice.

Det handlar om högerns mest grundläggande instinkt. Den som är rik ska ha ännu mera. För då skapar den rike arbete åt den fattige. Den som är fattig ska bestraffas med sämre utbildning, indragen a-kassa, sämre sjukförsäkring, sämre pension, sämre äldrevård; för då förstår den fattige att hålla sig undan utbildning, förse sig med arbete, helst ett mycket högavlönat sådant, strunta i att bli sjuk och se till så åldrandet stannar av.

Det viktiga för moderaterna är inte att samhället fungerar. Det viktiga är att de ekonomiska klyftorna, orättvisorna, ojämlikheten ökar, trots att allt sunt förnuft och all vettig forskning visar att ökade ekonomiska klyftor bromsar den ekonomiska utvecklingen i ett samhälle och globalt och att alla människor i ett samhälle med stora ekonomiska klyftor mår och presterar sämre.  

Bror Perjus