Det är ett vidrigt ord därför att ordet i sig faktiskt
inte beskriver vad som inträffat. Läser man bara ordet så undrar man; vem blev
egentligen mördad och av vem? Det var faktiskt Olof Palme som mördades - om nu
någon i den yngre generationen bara halkar förbi rubriken utan att läsa texten!
Jag inser att det är ett lättvindigt rubrikord, det är
lättare, kortare och snabbare att skriva, än "mordet på Olof Palme". Men
det är en dålig ursäkt.
Under alla de 30 år som nu gått sedan Olof Palme mördades
har vi matats med återkommande spekulationer om mordet; vem som egentligen är
mördare, hur illa mordutredningen sköttes av polisen och de politiska turerna
kring mordutredningen, hela tiden rubricerade med det vidriga ord som reducerar
människan och politikern till ett kittlande kriminalfall. Och framförallt! Det
döljer effektivt det politiska budskap som Olof Palme stod för, vilket givetvis är bekvämt och fördelaktigt för borgerligheten.
Nu är det tydligen dags att exploatera ett annat lika
vidrigt, lättvindigt och förvirrande ord; "Palmehatet", bara för att slippa
diskutera Olof Palmes politiska budskap.
I Dagens Nyheter läser jag idag "Tonen i svensk
politik hätskare än på Palmehatets tid". Alltså; vem hatar och vem blir
hatad. Och ingressen lyder; "Olof Palme har efter sin död blivit en
symbol för ett polariserat samhälle".
Jasså, hur har det gått till?
Det är som om Olof Palme beskylls för en polarisering av
samhället som allt sedan dess blivit bara värre, nu förstärkt av de
sociala eller asociala medier där
också den här texten publiceras.
Visst; i den långa DN-artikeln över fyra helsidor
nyanseras bilden, men slutintrycket blir ändå; det var Olof Palme som
provocerade och därmed skapade det hat som nu allmänt i rubrikerna kallas för
"Palmehatet".
Men är det sant att Olof Palme skapade Palmehatet?
I DN-artikeln står det om "Palmes konfrontativa
stil", han "väckte känslor på gott och ont", han hade
"svårt att hejda sina giftpilar", "Palmehatet var delvis
obegripligt" - jo, men bara "delvis" alltså delvis också
"begripligt", eftersom han var så "giftig".
Den mest intressanta meningen i texten är följande: "Palme företrädde inte bara arbetarrörelsens
intressen, han kunde också framställa dessa intressen som moraliskt överlägsna.
Många i borgerligheten upplevde att han gick över gränsen."
- Olof Palme fullständigt klöv landet", påstår den
före detta moderatledaren Ulf Adelsohn som ett sorts objektivt sanningsvittne.
Men tänk om det är så att arbetarrörelsens intressen
verkligen är "moraliskt överlägsna"?
Tanken borde inte vara så oerhört främmande! Arbetarrörelsen
har faktiskt under mer än 100 år kämpat för demokrati, allmän och lika rösträtt
och alla människors lika värde i ett mera jämlikt samhälle, medan
borgerligheten kämpat för motsatsen.
Låt vara att de givit upp kampen mot demokratin när
rösträtten väl var genomförd. Men kampen mot ett jämlikt samhälle fortsätter de
oförtröttligt med sina krav på sämre a-kassa, sämre sjukförsäkring, sämre
pensioner, lägre "ingångslöner" och otrygga arbetsvillkor - alltså
allting sämre för de som redan har det sämst.
Sådant är faktiskt inte moraliskt försvarbart!
Och självklart gick Olof Palme "över en gräns"
när han lyckades framställa arbetarrörelsens intressen som moraliskt
överlägsna. Men det var högerkrafternas, de privilegierades, de superrikas godtyckligt
dragna gräns han överskred.
Och tänk om det således inte var Olof Palme som
"fullständigt klöv landet" utan dessa, de privilegierade i
klassamhället som "fullständigt klöv landet" genom sitt hat som
alltså nu allmänt kallas för "Palmehatet" men rätteligen bör heta
"hatet mot Olof Palme" eller kanske ännu mera relevant "hatet
mot arbetarrörelsen och det jämlika samhället".
Det är alltså ingen självklarhet som formuleras i
DN-ingressen: "Olof Palme har efter sin död blivit en symbol för ett
polariserat samhälle". Varje sådan formulering i tidningar, radio och TV gör
orättmätigt Olof Palme till en symbol för ett polariserat samhälle.
Det är inte sant och därför djupt orättvist. Olof Palme
gjorde sig känd över hela världen för sin kraftfulla kamp för fred, nedrustning
och försoning. Därmed utmanade han mycket starka krafter, precis de krafter som lever och existerar
tack vare hat och oförsonlighet, exempelvis den väldiga resursslukande
vapenindustrin, militären och diktaturerna som enbart existerar med hjälp av hat,
förtryck och brutalitet.
Bror Perjus