Hanne Kjöller och det spegelvända argumentet

”Är det moraliskt rätt att genom nya regler, piska eller morot ”tvinga” högpresterande att gå i klasser med många lågpresterande, för att de sämsta inte ska bli ännu sämre?”

Hanne Kjöller svarar självklart nej på sin egen fråga idag i DN.

Hon har som bekant en konsekvent elitistisk människosyn. Hon är ständigt bekymrad över de privilegierades svåra situation. Hon har dessutom en statisk människosyn. Lågpresterande är lågpresterande. Högpresterande är högpresterande.   

Den inledande frågan används ständigt som ett förment dräpande argument av alla som försvarar segregeringen, friskolorna och det fria skolvalet, som för många inte alls är så fritt. Men Kjöller och andra försvarare av segregeringen begriper inte att argumentet kan användas precis tvärt om - spegelvänt!? 

Kanske är det en intellektuell brist hos dessa debattörer som visar att de är något mindre högpresterande än de själva tror?

Den inledande frågan kan lika gärna ställas såhär:

”Är det moraliskt rätt att genom nya regler, piska eller morot, ”tvinga” lågpresterande att gå i klasser med enbart många lågpresterande, för att de allra bästa ska kunna bli ännu bättre?”

Sedan vänder ändå Kjöller på klacken och kritiserar "curlingföräldrar från elitfamiljer som gör sina barn en björntjänst” genom att välja ”extremsegregerade överklasskolor”.

Alltså; Segregerade skolor är okej, bara de inte är ”extremsegregerade”.

För att ”inte göra livet allt för svårt för oss själva, måste vi” nämligen, fortsätter hon, ”lära oss att stå ut med kantiga och lågpresterande” som – underförstått – förekommer överallt i samhället och ställer till med problem och svårigheter för oss välartade och högpresterande.

Alltså; för Kjöller handlar det uteslutande om ”oss själva” inte om dom där ”lågpresterande”.

Hon diskuterar utifrån ett statiskt vi- och dom-samhälle och ett konsekvent överklassperspektiv.

Det bästa man kan säga om Hanne Kjöller är att hon provocerar tankeverksamheten, men dessvärre på ett djupt obehagligt sätt.

Huvudargumentet mot friskolorna och det fria skolvalet är att det sammanhållna skolsystemet generellt och allmänt fungerar bättre för lärandet och socialiseringsprocessen för alla och därmed för samhället som helhet.

Det jämlika samhälle som socialdemokratin strävar efter fungerar bättre intellektuellt, kulturellt, socialt och ekonomiskt än det ojämlika samhälle som borgerligheten strävar efter att genomföra. 

Bror Perjus  

Dra tillbaka Zlatan till mittfältet, som försvarare och framspelare

Ursäkta mej, kära läsare, om jag nu ägnar mig åt två helt separata ämnen utan inbördes samband, nämligen Folkpartiet och Fotboll som ju är ett lagspel som inte har något som helst med liberalism att göra.

Först Folkpartiet. Det är inte ofta, i princip aldrig, som jag citerar DNs ledarskribent Hanne Kjöller, med instämmande. Men det gör jag nu, eftersom hon idag uppenbarligen hittat ett korn.Och observera, jag har inte kallat henne för en blind höna. Det skulle vara könsdiskriminering och manlig härskarteknik! Folkpartiet, skriver hon, är ”ett litet parti som påbörjat en så desperat jakt på profilfrågor att det riskerar att sudda ut sig självt. En politisk rörelse som behöver leta efter sin politik och sina väljare påminner mer om en pr-byrå som söker nya affärsområden och kunder. Och det är en rätt svajig politisk grund att gå till val på.”

Alltså, det börjar gunga under fötterna på Jan Björklund och därmed under hela den borgerliga regeringens fötter.

Sedan Fotboll. Jag har själv spelat fotboll i Tandsbyns IF, div IV Jämtland, vänsterytter. Och sedan dess har jag hållit mig på vänsterkanten. Dessutom har jag varit sportjournalist ett halvår innan all sport, dygnet runt, varje dag i veckan, stod mej högt upp i halsen. Sedan dess har jag inte läst en sportsida. Jag ser däremot gärna bra fotboll, som är min absoluta favoritsport. Men när sportkommentatorerna kommer in i halvlek mellan fotbollsmatcherna så byter jag snabbt TV-kanal. Egentligen är det lite samma sak med kulturskribenter, litteratur-, teater- och konstkritiker, med vissa undantag. 

Icke desto mindre har jag nu ett gott råd, eller kanske två, till förbundskapten Erik Hamrén, efter den första matchen mot Portugal.

Det första är att dra tillbaka Zlatan Ibrahimovitc till mittfältet och ge honom uppgiften som försvarare, bollhållare och framspelare till några andra längst fram som kan peta bollen i mål på ett eller annat sätt. En av fördelarna med detta är att motståndarnas försvar plötsligt inte riktigt vet vem de ska bevaka.

Det andra rådet är att injaga mod och självförtroende i laget. Tala om för samtliga spelare att det är tillåtet att behålla bollen, dribbla en eller två gånger, stå stilla en tiondels sekund, se sig om och sedan spela en passning bakåt, åt sidan eller framåt. 

Faktum är att det är precis vad jag tror att Stefan Löfven håller på att göra med arbetarrörelsen och det socialdemokratiska partiet. Steg för steg håller han på att överta mittfältet, behålla bollen, dribbla lite fräckt och sedan spela fram några anfallare med uppgift att peta in bollarna. Problemet är att jag i dagsläget inte ser riktigt vilka anfallarna kan vara. Vi behöver få fram några helt nya som är både snabbtänkta, smarta och gärna fräcka i käften.

I dagens svenska landslag, i fotboll alltså, förefaller det som om spelarna betraktar bollen som en osäkrad granat som kan explodera när som helst. 

Det är inte särskilt smart av en förbundskapten och tränare att före matchen ha den inställningen att "motståndarna kommer att ha bollövertag och kontrollera spelet, så bäst att satsa allt på försvar". 

Att med den strategin ändå placera den bästa spelaren längst fram, där han ändå aldrig får komma i närheten av bollen, förefaller vara ett ofelbart undergångsrecept.

Bror Perjus 

DNs ledarskribent förnedrar läkarkåren

Läser dagens DN!

Noterar ännu en bekräftelse på den borgerliga skolpolitikens misslyckande. ”Mer än var tionde elev i Stockholms län går ut grundskolan utan behörighet till gymnasiet.”

Läkaruppropet mot den misslyckade vårdpolitiken har nu undertecknats av 6 630 läkare. Då passar DNs självutnämnda vårdexpert Hanne Kjöller på att förnedra hela den svenska läkarkåren. Redan före ”systemskiftet” skriver hon att landets läkare "har presterat erbarmliga siffror vad gäller patientkontakt”. Hon har absolut ingenting förstått. Det är precis det som är felet med dagens vårdpolitik, att patientkontakt betraktas som viktigare än att bota sjuka. 

Tänk om hennes nedvärdering av hela läkarkollektivet provocerar alla landets läkare att omedelbart underteckna Läkaruppropet!

Samtidigt som Kjöller breder ut sig över en helsida i tidningens huvudupplaga, återges i en liten undanskymd notis i stockholmsbilagan att Socialdemokraterna ”har full förståelse” för läkarnas protester.

***

På DN Debatt skriver återigen Urban Bäckström, vd för Svenskt Näringsliv, att ”svensk ekonomi står stark utom på främst två områden, de höga marginalskatterna och regelverket på arbetsmarknaden.”

Visst! Sverige skulle kunna vara ett verkligt paradis för de rika, om bara skatterna sänktes ytterligare för de högst avlönade och arbetsgivarna fick behandla sina anställda precis hur som helst.

Men, nu ökar ju ändå klyftorna mellan rika och fattiga i Sverige snabbare än i något annat OECD-land! Blir dom aldrig nöjda?

***

Följer så Edward Snowdens kurragömmalek med det militärindustriella komplex som fortfarande dikterar USAs utrikespolitik. Vart ska han ta vägen? Kuba, Island, Vietnam, Equador eller Venezuela? Det är frågan! Det är inte utan att jag tycker lite synd om Barack Obama och John Kerry som tvingas hota en av den digitala epokens nya, unga frihetshjältar med livstids fängelse.

***

Fortsätter sedan med en artikel om domen mot Silvio Berlusconi som dömts till sju års fängelse för otukt med minderårig. Äntligen, får man väl utropa, kan Italiens demokrati kanske snart vara rensat från en av sina mest cyniska och manipulerande storkapitalister.

***

Noterar slutligen, med sorg i hjärtat, att en av vår tids allra största förebilder är på väg ur tiden. Kan avståndet mellan två människor moraliskt, intellektuellt och mänskligt bli större än det mellan Nelson Mandela och Silvio Berlusconi?

***

Obs, denna blogg har skickats direkt via National Security Agencys centraldator och befunnits oantastlig!

Bror Perjus 

I en annan värld

Hanne Kjöller är en väldigt matnyttig skribent på DNs ledarsida. Läs henne. Hon ger upphov till många KLOKA tankar.

Idag mobiliserar hon den legendariske medborgarrättskämpen Jesse Jackson för sin ståndpunkt i "den svenska politiska debatten om så kallad barnfattigdom" som hon anser handlar om "pengar, statusprylar eller semesterresor".

Men jag är rätt övertygad om att Jesse Jackson står på de fattiga barnens sida, mot Hanne Kjöller och den svenska högerregeringen.

Sedan fortsätter hon oförfärat att även mobilisera Barack Obama för sin syn på verkligheten. Han har, skriver hon helt riktigt, visat världen att det inte finns något ämbete i USA som är för högt för afroamerikaner att drömma om.

I Sverige saknar vi i hög grad den typen av berättelser, påstår hon.

Jasså?!

Nyligen hade vi en statsminister som var son till en ensamstående textilarbeterska från Borås.

Sverige är fyllt av berättelser, som Hanne Kjöller aldrig hört talas om för hon lever i en helt annan värld. 

Bror Perjus