I en annan värld

Hanne Kjöller är en väldigt matnyttig skribent på DNs ledarsida. Läs henne. Hon ger upphov till många KLOKA tankar.

Idag mobiliserar hon den legendariske medborgarrättskämpen Jesse Jackson för sin ståndpunkt i "den svenska politiska debatten om så kallad barnfattigdom" som hon anser handlar om "pengar, statusprylar eller semesterresor".

Men jag är rätt övertygad om att Jesse Jackson står på de fattiga barnens sida, mot Hanne Kjöller och den svenska högerregeringen.

Sedan fortsätter hon oförfärat att även mobilisera Barack Obama för sin syn på verkligheten. Han har, skriver hon helt riktigt, visat världen att det inte finns något ämbete i USA som är för högt för afroamerikaner att drömma om.

I Sverige saknar vi i hög grad den typen av berättelser, påstår hon.

Jasså?!

Nyligen hade vi en statsminister som var son till en ensamstående textilarbeterska från Borås.

Sverige är fyllt av berättelser, som Hanne Kjöller aldrig hört talas om för hon lever i en helt annan värld. 

Bror Perjus

Kålle blir en lysande LO-ordförande. Skarp insats i dagens lördagsintervju. Juholt och Thorwaldsson blir ett radarpart.

En fullkomligt lysande föreställning av Karl-Petter Thorwaldsson i dagens lördagsintervju i Sveriges Radio, P1. Han svarade snabbt, frejdigt och modigt på alla frågor från den skarpa frågeställaren Tomas Ramberg. Det är ganska sällan som den intervjuade klarar sig så helt utan att avslöja vare sig svagheter eller misstag. Verkligt tufft var det att i direktsändning, rakt upp och ned, ändra uppfattning om hur ledare ska väljas inom arbetarrörelsen. Fast jag tvivlar på att det var så spontant som det verkade. Nog hade han redan före intervjun bestämt sig för att göra den lilla  piruetten. Politiskt smart och så överraskande att Ramberg nästan kom av sig!

Det kanske allra mest värdefulla med Kålles insats grundade sig på hans rejäla förankring i arbetslivet som metallare och de ovärderliga erfarenheter det ger honom. Det var mycket rörande och berörande när han berättade om hur man på hans arbetsplats under 1980-talet hjälpte en alkoholiserad arbetskamrat att komma till jobbet på måndagarna efter helgens krökande. I verkliga livet finns många sådana berättelser. 

Ibland kallades han då för Antabus-Kålle, eftersom han brukade bära på sig några antabustabletter för att hjälpa de arbetskamrater som hade det svårt med spriten. Det är rejäl solidaritet och arbetarmoral, sådant som det behövs mer av.

Han försvarade samarbetet mellan LO och SAP kraftfullt och entydigt och på ett sätt som gör att de flesta som lyssnade nog insåg hur värdefullt det är. Han argumenterade också starkt för en rejäl förbättring av kvinnolönerna, vilket är en av den fackliga rörelsens viktigaste frågor.

Men den viktigaste frågan under intervjun var frågan om kampen mot arbetslösheten, en socialdemokratisk arbetslinje som bygger på principen ”gör din plikt, kräv din rätt”. Tomas Ramberg låtsades inte förstå skillnaden i den linjen med den som dagens högerregering driver. Men i grunden är det enkelt. Högerregeringen tycker att löntagarna ska ”göra sin plikt” men aldrig ”kräva sin rätt”.

När folk är arbetslösa eller sjuka så ska det verkligen finnas en ersättning från samhället  som är värd namnet, slog Kålle fast.

Han blir en bra LO-ordförande!

Med Karl-Petter Thorwaldsson och Håkan Juholt får arbetarrörelsen ett svårslaget radarpart i nästa valrörelsen.

Ärkebiskopens halvhjärtade nedtoning

Sveriges Kristna Råd, SKR, kräver att regeringen omedelbart ”redan i vår” ändrar reglerna för sjukförsäkringen. Svårt sjuka människor ska ha ” sin sjukpenning utan att behöva ge sig ut och söka arbete under sin sjukskrivning”, säger SKR.

Men vem bryr sig om Sveriges Kristna Råd?

Tjaa, det bör nog regeringen göra!

SKR består av fyra kyrkofamiljer, den lutherska där Svenska Kyrkan är dominerande, den katolska, den frikyrkliga och den ortodoxa. Sammanlagt har de här kyrkorna 8 miljoner 115 tusen medlemmar.

Företrädare för,  i det närmaste, hela Sveriges befolkning har alltså vänt sig med full kraft mot högerregeringens sjukförsäkringsreform. Och bland kyrkornas alla miljoner medlemmar finns väldigt många borgerliga väljare också.

Ordföranden i rådet, ärkebiskop Anders Wejryd, försöker visserligen tona ned de partipolitiska effekterna av kyrkornas kritik mot regeringen.  

-  Vi har redan varit hos Ulf Kristersson och fått förståelse för att det här är akut. Därför tycker jag inte att man omedelbart kan säga att frågan hamnar på en höger-vänsterskala. Här handlar det om oförutsedda konsekvenser av en systemförändring, säger han till Kyrkans Tidning.

Men Wejryds försök till nedtoning är minst sagt halvhjärtat.

Vi har fått minister Kristersson ”förståelse för att det är akut”, säger Wejryd.

Men ministern har flera gånger offentligt uttalat sin ”förståelse”, utan att någonting gjorts! Därför har diakoner inom Svenska Kyrkan slagit larm och samlat namnunderskrifter som tvingat det kristna rådet att agera. Diakonerna upplever direkt och dagligen hur brutalt sjukförsäkringsreformen slår mot utsatta människor,

”Ingen fråga på höger-vänsterskalan” säger Wejryd.

Men hela den politiska vänstern, socialdemokraterna, miljöpartiet, vänsterpartiet och fackföreningsrörelsen har gått till rasande attack mot de inhumana sjukreglerna. Nu ansluter sig hela den kristna rörelsen i Sverige till den attacken som entydigt är riktad mot högerregeringen.

Kan det bli mer tydligt på höger-vänsterskalan?

”Oförutsedda konsekvenser”, säger Wejryd.

Knappast!

Konsekvenserna var förutsedda av alla, även av högerregeringen. Marie Larsson, diakon på Gotland som drev igång debatten inom Svenska Kyrkan, gick redan 2008 ut med ett upprop som krävde att reformen inte skulle genomföras.

Men nu när hela det svenska folket sagt ifrån, kanske högerregeringen ändå tvingas backa från de allra värsta och mest inhumana inslagen i sjukreglerna?

Annars torde nästa steg vara ett formligt uppror mot den totalt lomhörda högerregeringen!