Hanne Kjöller och det spegelvända argumentet

”Är det moraliskt rätt att genom nya regler, piska eller morot ”tvinga” högpresterande att gå i klasser med många lågpresterande, för att de sämsta inte ska bli ännu sämre?”

Hanne Kjöller svarar självklart nej på sin egen fråga idag i DN.

Hon har som bekant en konsekvent elitistisk människosyn. Hon är ständigt bekymrad över de privilegierades svåra situation. Hon har dessutom en statisk människosyn. Lågpresterande är lågpresterande. Högpresterande är högpresterande.   

Den inledande frågan används ständigt som ett förment dräpande argument av alla som försvarar segregeringen, friskolorna och det fria skolvalet, som för många inte alls är så fritt. Men Kjöller och andra försvarare av segregeringen begriper inte att argumentet kan användas precis tvärt om - spegelvänt!? 

Kanske är det en intellektuell brist hos dessa debattörer som visar att de är något mindre högpresterande än de själva tror?

Den inledande frågan kan lika gärna ställas såhär:

”Är det moraliskt rätt att genom nya regler, piska eller morot, ”tvinga” lågpresterande att gå i klasser med enbart många lågpresterande, för att de allra bästa ska kunna bli ännu bättre?”

Sedan vänder ändå Kjöller på klacken och kritiserar "curlingföräldrar från elitfamiljer som gör sina barn en björntjänst” genom att välja ”extremsegregerade överklasskolor”.

Alltså; Segregerade skolor är okej, bara de inte är ”extremsegregerade”.

För att ”inte göra livet allt för svårt för oss själva, måste vi” nämligen, fortsätter hon, ”lära oss att stå ut med kantiga och lågpresterande” som – underförstått – förekommer överallt i samhället och ställer till med problem och svårigheter för oss välartade och högpresterande.

Alltså; för Kjöller handlar det uteslutande om ”oss själva” inte om dom där ”lågpresterande”.

Hon diskuterar utifrån ett statiskt vi- och dom-samhälle och ett konsekvent överklassperspektiv.

Det bästa man kan säga om Hanne Kjöller är att hon provocerar tankeverksamheten, men dessvärre på ett djupt obehagligt sätt.

Huvudargumentet mot friskolorna och det fria skolvalet är att det sammanhållna skolsystemet generellt och allmänt fungerar bättre för lärandet och socialiseringsprocessen för alla och därmed för samhället som helhet.

Det jämlika samhälle som socialdemokratin strävar efter fungerar bättre intellektuellt, kulturellt, socialt och ekonomiskt än det ojämlika samhälle som borgerligheten strävar efter att genomföra. 

Bror Perjus