Svenska Dagbladets ledare idag; "Sätt Sverige före Alliansen"

I Svenska Dagbladet uppmanar idag Thomas Gür Moderaterna att ”ägna sig åt att rannsaka och utveckla den egna politiken och inte åt det politiska spelet”, samt att ”fundera på hur man uppnår det som är bäst för Sverige, istället för vad som är bäst för Alliansens sammanhållning”.  

Det är ett alldeles utmärkt råd som Moderaterna genast borde ta till sig.

Bäst för Sverige är att Alliansen förblir i opposition och att de rödgröna regerar Sverige. Historien har visat att det går allra bäst för Sverige när socialdemokratin styr med stöd av vänstern och på senare år även med Miljöpartiet som koalitionspartner.

Förr i tiden var Bondeförbundet, under Gunnar Hedlunds tid som partiledare, också ett alldeles utmärkt stödparti. Efterföljaren Centerpartiet under Annie Lööf är ett utpräglat högerparti av den typ som Gunnar Hedlund aldrig ville samarbeta med. De radikala, miljöengagerade krafter som förr tidvis samlades hos Centerpartiet finns nu hos Miljöpartiet. Därmed har förutsättningarna för blocköverskridande regeringar i praktiken upphört.

Nu går det återigen som allra bäst för Sverige. Det brukar det göra under ledning av socialdemokratin, av den enkla anledningen att samhället blir mera jämlikt och rättvist. Och jämlikhet är den effektivaste ekonomiska drivkraften, som också skapar harmoni och sammanhållning i samhället.

Svensk ekonomin utvecklas nu så starkt att Konjunkturinstitutet, som ständigt mäter sådant, gång på gång får justera upp sina förutsägelser. Sysselsättningen ökar och arbetslösheten sjunker. Företagens och gemensamma sektorns största problem är att hitta arbetslösa som de kan anställa.

Skatteintäkterna ökar och välfärden kan nu förbättras på område efter område.

Bostadsbristen kan byggas bort, sjukvården kan förbättras, barnbidrag, föräldrapenning, sjukersättning och a-kassa kan höjas, skolan kan ta bättre hand om de elever som har det svårt, högre utbildning kan byggas ut för allt fler och bli allt bättre och pensionärernas orättvisa skattevillkor kan rättas till.

Under Sveriges moderna historia har de borgerliga partierna vid tre tillfällen lyckats erövra regeringsmakten. Det var åren 1976 - 1982, 1991 - 1994 och 2006 - 2014. Det gick illa varje gång. Under de båda första borgerliga perioderna drabbades Sverige av katastrofala ekonomiska kriser, delvis på grund av en valhänt hantering av statens ekonomi som gjorde landet känsligt för spekulationsattacker och bankkrascher, delvis på grund av en politik för ökade klyftor och orättvisor.

Under den senaste borgerliga regeringsperioden genomfördes väldiga skattesänkningar främst till  de mest högavlönade och till kapitalägarna, samtidigt som järnvägar, vägar, sjukvård, skolor och socialförsäkringar försämrades och arbetslöshet och bostadsbrist ökade.

Skulle Moderaterna ta Thomas Gürs råd på allvar så borde de helt enkelt förbli i opposition. Det är ”bäst för Sverige”. En demokrati behöver en opposition. Och de borgerliga är som bäst i opposition, så varför inte förbli i opposition…

I opposition kan Alliansen vara hur oenig som helst och dessutom strunta i elefanten i vardagsrummet.

Bror Perjus

Vad är egentligen problemet med Bill Gates?

En mycket begåvad, blygsam, generös och charmerande person. Han får stormande applåder av studiopubliken i Skavlans talkshow i Sveriges Television. Bill Gates är en av världens allra rikaste personer. Och han har faktiskt bestämt sig för att ge bort det mesta av sin förmögenhet till välgörenhet!

Han är väl fin!?

Och inte nog med det. Han har dessutom fått ytterligare 122 dollarmiljardärer att lova att ge bort ”åtminstone hälften av sin förmögenhet till välgörenhet under sin livstid, eller åtminstone efter sin död”.

Giving Pledge, kallas det, Löfte att Ge. 

Själv har Bill redan skänkt bort 100 miljarder dollar. Och han har fortfarande kvar 75 mdr dollar. (Forbes o Dagens Industri 20140124). Han skänker årligen bort 4 mdr dollar. Med den takten är pengarna slut om ca 20 år, då han är nära 80. Förutsatt att hans förmögenhet inte fortsätter växa. Men det är förmodligen är uteslutet!

Han äger ändå Microsoft, ett av världens mest lönsamma företag som, såvitt jag kan förstå, fortsätter fylla på hans kassa. Och ju mer hans förmögenhet växer, ju mer kan han förstås skänka bort.

Gates årliga bistånd, 4 mdr dollar, blir omräknat i svenska kronor ca 25 miljarder. Det kan jämföras med Sverige, som ger nästan mest i bistånd av alla länder räknat per medborgare, ger årligen 40 miljarder kronor. Kanske upplevs det som orättvist att jämföra en enskild person, Bill Gates med en hel nation, Sverige. Men tänk på att Gates samlar ihop sin gigantiska förmögenhet med hjälp av en av världens mest lönsamma koncerner, vars datorprogram finns i praktiskt taget alla datorer över hela världen. Så det är många som bidragit genom att konstruera, producera och köpa hans program. 

Så frågan är; åt vilket håll är det orättvist?!

Och vad är orättvist?

Men vad är då problemet med Bill Gates och hans 122 dollarmiljardärskompisar. De lovar ju skänka bort sina pengar, åtminstone sedan de avlidit?

Ja, ett av problemen är uppenbarligen Bill Gates oerhörda charm och popularitet! Den riskerar spilla över på alla andra miljardärer och mångmiljonärer, de som inte vill skänka bort sina pengar. Det finns totalt 1 426 dollarmiljardärer i världen. Fjorton kommer från Sverige, sådana som Hans Rausing, Antonia Ax:son Johnson och Stefan Persson. Och tyvärr är inte alla beredda att skänka bort sina pengar. De flesta är istället maniskt inriktade på att samla på sig ännu större rikedomar, genom höga priser, låga löner och låga eller inga skatter alls.

Miljoner människor ser den trevlige Bill Gates småprata med Fredrik Skavlan om sitt flygplan som han lyckligtvis hade tillgång till för att hinna fram till programmet, vilket Skavlan var underdånigt tacksam för.

Många tycker kanske att det är utomordentligt bra med dessa enorma ekonomiska klyftor som skiljer den fattiga hemlösa gatusittaren från jetplanåkande Gates, eftersom Gates ändå skapat så många jobb och stora värden och sedan skänker bort sina pengar till de fattiga.

Är inte risken stor att Bill Gates bidrar till en ökad tolerans även för de som låter sina gigantiska förmögenheter gå vidare i arv till sina barn och barnbarn som lever i en brutal lyx och i ett gigantiskt överflöd, brakande runt via jetplan, helikoptrar och lyxbåtar, till sina fester i lyxvillor på alla möjliga håll i Västindien, på Bali o s v. Även om allt sådant är Bill Gates helt främmande. Han sitter i ett hörn på festerna och pratar.

- De som tycker om att prata om tuberkulos och malaria tycker att jag är en funny guy, säger han småleende..

Han berömmer det statliga biståndet från Sverige, Norge och Danmark, mest i hela världen per capita räknat. Men han aktar sig för att berömma det högskattesamhälle som är förutsättningen för det jämförelsevis generösa statliga biståndet.

När avstod du senast från något du tyckte var allt för dyrt, frågar Skavlan finurligt.

-         Jag har inga dyra vanor, svarar Bill, med ett brett vänligt leende och publiken skrattar införstående.

(Ha, ha, ha – vad skulle va för dyrt för honom?)

-         Flygplanet var förstås dyrt, men utan det hade jag inte kunnat komma hit, lägger Bill till och publiken råkar nästan i extas.

-         Snart finns det inga fattiga länder mer, förklarar Bill Gates.

Men han glömmer att de fattiga människorna finns kvar, även om länderna blir rikare. I Indien har antalet miljardärer tiodubblats under det senaste decenniet. Orsaken är skattelättnader för de rikaste. Men det är i Kina, där kommunismen gått ihop med kapitalismen i en mycket lönsam allians, som antalet miljardärer växer som allra snabbast. Och för varje ny miljardär så ökar landets genomsnittliga tillgångar.

Fattigdomen i världen påstås minska. Men fortfarande är 1,2 miljarder människor på jorden extremt fattiga. De kan inte äta sig mätta varje dag. Och ett eget privat flygplan är inte att tänka på. Men så kommer de heller aldrig till Skavlans talkshow.

Bror Perjus

Carl Bildts arroganta och lättsinniga twittrande

Carl Bildt är inte en bra utrikesminister. Han börjar bli en allt större belastning för högerregeringen, men framförallt för vårt land. Hans arrogant och lättsinnigt twittrande utrikespolitik ger ett alltmer oseriöst intryck som försvagar vår position internationellt. Idag får han förödande kritik i DNs huvudledare för sin dispyt på ”nätet” med Egyptens ambassadör i Stockholm.

”I det enorma flödet av kommentarer på mikrobloggen devalveras utrikesministerns uttalande till ett i raden av andra åsikter som ständigt strömmar förbi,” skriver landets ledande morgontidning, som påpekar att ”När Sverige reagerar måste det ske genomtänkt, mer utförligt och kraftfullt”. Det är ett mycket viktigt påpekande.

Det är mycket illa att vi har en utrikesminister som sköter utrikespolitiken praktiskt taget ensam med vänster (eller är det höger?) hand.

Situationen i Egypten, Syrien och Tunisien, de trevande förberedelserna för nya förhandlingar mellan Israel och palestinierna, samt det utomordentligt känsliga läget för demokratiprocessen i hela mellanöstern och Nordafrika kräver seriöst, kraftfullt och långsiktigt engagemang även från Sverige.

Alla de nordiska länderna borde samlas till en genomarbetad offensiv till stöd för de krafter som strävar efter demokrati i det här området. Men det största landet i Norden har en statsminister som sitter och twittrar. 

En hel välutbildad och modernt tänkande ungdomsgeneration försöker värja sig mot fundamentalism och fatalism. Men de vandrar på en knivsegg och risken är att de förlorar sitt inflytande till våldets makter som har flera ansikten. Risken är att regionen störtas ned i en ny avgrund. Sådant hanteras inte med några hastigt utkastade ord i förbifarten på twitter.  

Bror Perjus

DNs ledarskribent förnedrar läkarkåren

Läser dagens DN!

Noterar ännu en bekräftelse på den borgerliga skolpolitikens misslyckande. ”Mer än var tionde elev i Stockholms län går ut grundskolan utan behörighet till gymnasiet.”

Läkaruppropet mot den misslyckade vårdpolitiken har nu undertecknats av 6 630 läkare. Då passar DNs självutnämnda vårdexpert Hanne Kjöller på att förnedra hela den svenska läkarkåren. Redan före ”systemskiftet” skriver hon att landets läkare "har presterat erbarmliga siffror vad gäller patientkontakt”. Hon har absolut ingenting förstått. Det är precis det som är felet med dagens vårdpolitik, att patientkontakt betraktas som viktigare än att bota sjuka. 

Tänk om hennes nedvärdering av hela läkarkollektivet provocerar alla landets läkare att omedelbart underteckna Läkaruppropet!

Samtidigt som Kjöller breder ut sig över en helsida i tidningens huvudupplaga, återges i en liten undanskymd notis i stockholmsbilagan att Socialdemokraterna ”har full förståelse” för läkarnas protester.

***

På DN Debatt skriver återigen Urban Bäckström, vd för Svenskt Näringsliv, att ”svensk ekonomi står stark utom på främst två områden, de höga marginalskatterna och regelverket på arbetsmarknaden.”

Visst! Sverige skulle kunna vara ett verkligt paradis för de rika, om bara skatterna sänktes ytterligare för de högst avlönade och arbetsgivarna fick behandla sina anställda precis hur som helst.

Men, nu ökar ju ändå klyftorna mellan rika och fattiga i Sverige snabbare än i något annat OECD-land! Blir dom aldrig nöjda?

***

Följer så Edward Snowdens kurragömmalek med det militärindustriella komplex som fortfarande dikterar USAs utrikespolitik. Vart ska han ta vägen? Kuba, Island, Vietnam, Equador eller Venezuela? Det är frågan! Det är inte utan att jag tycker lite synd om Barack Obama och John Kerry som tvingas hota en av den digitala epokens nya, unga frihetshjältar med livstids fängelse.

***

Fortsätter sedan med en artikel om domen mot Silvio Berlusconi som dömts till sju års fängelse för otukt med minderårig. Äntligen, får man väl utropa, kan Italiens demokrati kanske snart vara rensat från en av sina mest cyniska och manipulerande storkapitalister.

***

Noterar slutligen, med sorg i hjärtat, att en av vår tids allra största förebilder är på väg ur tiden. Kan avståndet mellan två människor moraliskt, intellektuellt och mänskligt bli större än det mellan Nelson Mandela och Silvio Berlusconi?

***

Obs, denna blogg har skickats direkt via National Security Agencys centraldator och befunnits oantastlig!

Bror Perjus 

Debatten om Omar Mustafa är värdefull

Antisemitism är vidrigt! Judar är inte, vare sig de bor i Israel eller Sverige eller i något annat land i världen, kollektivt ansvariga för israeliska bosättningar på ockuperad palestinsk mark. Det finns faktiskt i Israel och bland judar över hela världen en betydande opinion mot muren, bosättningarna, för fred och för en tvåstatslösning med ett fredligt, demokratiskt och fritt Palestina.

Och att skicka JAS-plan mot Israel är förstås en stollig tanke.

Homosexualitet är inte onaturligt. Det är en naturlig variant av mänskligt beteende precis som heterosexualitet. Det har ingenting med moral att göra. Jämställdhet mellan kvinnor och män är en av våra allra viktigaste frågor.

Valet av Omar Mustafa, ordförande för Islamiska Förbundet, som ledamot i Socialdemokratiska partiets styrelse är tveksamt. Han har uttalat sig svävande i sådana frågor och bjudit in talare med uppenbart antisemitiska och homofoba åsikter. Jag var kongressombud och är alltså ansvarig för valet av partistyrelse, precis som alla andra ombud. Valet var enhälligt och fattades med acklamation utan debatt.

Jag hade ingen aning om Omar Mustafas position, åsikter och bakgrund. Men just därför borde jag ha krävt en rejäl genomgång av alla personer föreslagna till partistyrelsen. Det gjorde jag inte. Om jag känt till Omar Mustafas åsikter hade jag röstat emot hans inval. Hade de varit allmänt kända av kongressens delegater hade han med säkerhet inte blivit vald.

Men nu är han vald och det finns ett mycket stort värde i att ha en så framträdande företrädare för muslimerna i vårt land i den socialdemokratiska partistyrelsen. Han har uppenbarligen också fått sig en egen rejäl tankeställare och tagit offentligt avstånd från oacceptabla ståndpunkter. Det är mycket värt!

Få ämnen är så viktiga idag som dialogen mellan människor med olika etnisk, social och religiös bakgrund. Från Stockholms Län fick vi socialdemokrater in begreppet ”interkulturalitet” i partiprogrammet. Det är precis vad det här handlar om; nämligen att bidra till ett utvecklande utbyte mellan olika kulturer, traditioner och religioner. Att i det här läget kräva att Omar Mustafa lämnar partistyrelsen vore därför olyckligt. Det skulle kunna främja en mycket destruktiv misstänksamhet bland muslimer i vårt land som skulle skada den dialogen.

Dessutom har hans inval nystartat just den dialog som är så oerhört viktig och nödvändig. Han har själv korrigerat sina åsikter på ett tydligt sätt. Förhoppningsvis kommer det att påverka den fortsatta dialogen, den ”interkulturella” processen i vårt land, på ett positivt sätt. Hans fortsatta verksamhet som ordförande för Islamiska Förbundet och i vår partistyrelse kan komma att bidra till en intensifiering och fördjupning av den nödvändiga dialogen.

Tidskriften Expo och Willy Silberstein, ordförande i Svenska kommittén mot antisemitism, som gjort en viktig insats genom att offentligt kritisera Omar Mustafa. Silberstein säger nu till DN att ”det Omar Mustafa nu säger är bra”. Men han vill följa Omar Mustafas uttalanden ”under lång tid” innan han tror på honom. Det är alldeles utmärkt! En mycket viktig dialog har fått ny näring och intensitet.

Bror Perjus