Göran Persson, vår främsta politiska dubbelagent

Säga vad man vill om Göran Persson, vårt lands främsta politiska dubbelagent som Daniel Suhonen påpekat! Men han kan återkomma gång på gång och överraska. Och han har bett i sina politiska kommentarer, även om de numera dessvärre skickas ut från ett av världens största lobbyföretags stockholmskontor.

Nu efterlyser Göran Persson effektiv kritik från landets ledande politiker mot undermineringen av a-kassan och sjukförsäkringen. ”Någon måste tala för de sjuka och arbetslösa” säger han till DNs politiska reporter och skickliga kommentator Ewa Stenberg. Annars får vi ”en väldigt farlig samhällsutveckling”, noterar Persson, med tydlig hänvisning till ungdomsuppror i förorterna.  

Sedan tar han upp den oerhört allvarliga utvecklingen inom EU, ett annat tema som det är märkligt tyst om från ledande politiker. Ska vi hamna ute i Nordsjön tillsammans med britterna och norrmännen, undrar han, uppenbarligen för att skrämma upp alla badkrukor som idag går och gruvar sig inför det första doppet. Och även om sommaren känns rätt varm just nu, så måste jag säga att ett dopp  i Nordsjön är inte det jag längtar efter mest av allt.

Men än värre är det som sker på fastlandet i Europa; främlingsfientligheten, de allt hårdare sociala konflikterna och den växande arbetslösheten som skylls på EU när de skyldiga är den maktfullkomliga, globaliserade ekonomiska elit som bollar med våra pengar – de som Göran Perssons JKL främst företräder.

Lite sur är Göran Persson över att socialdemokratins gruppledare i riksdagen, Mikael Damberg, jämförde Fredrik Reinfeldt med honom i partiledardebatten nyligen när sittande statsminister försökte bortförklara den växande arbetslösheten. ”Illa påläst” muttrar Persson och påpekar att vi hade en stigande sysselsättning 2006 då han själv regerade. Å andra sidan var det orsaken till att han självbelåtet påpekade att arbetslösheten inte var någon stor valfråga, vilket socialdemokratin förlorade valet på…

Persson är just nu för att statsbudgetens överskottsmål, som han själv var med om att införa, ska överges. Det kan vara riktigt i dagsläget, men bara tillfälligt. Starka statsfinanser är med all säkerhet ännu viktigare idag än någonsin tidigare i världshistorien. Helt rätt har han däremot i att det är farligt att göra det i smyg, eftersom det riskerar att fördärva förtroendet för hela det finanspolitiska  ramverket.

Sedan talar han sig varm för minoritetsregeringar som tvingas förhandla med andra i riksdagen. Det innebär att förslag ”slipas av, rättas till, tonas ned, förstärks allt efter behov och sunt förnuft”.
Och se, det är en rejäl snyting till sittande högerkoalition!  

Helt utan sunt förnuft har den strulat till det mesta; sjukförsäkringen, a-kassan, arbetsrätten, skolan, sjukvården, äldreomsorgen, pensionerna, bostadsfrågan, kollektivtrafiken, försvaret, utrikespolitiken och….

Ja, något har jag antagligen glömt!

Slutligen talar sig hr Persson varm för Miljöpartiet, begränsade vinster i välfärden och förkortad arbetstid. Kompletterat med full sysselsättning är det ett ganska hyggligt program för en vänsterregering.

Bror Perjus

 

Duger Håkan Juholt?!

”Håkan Juholts svängar sågas” jublar Dagens Nyheter över en kolsvart helsida toppad med en väl vald bild av en bekymrad Juholt.

Sidan två, ytterligare en helsida, huvudledaren med rubriken ”Sluta vela om Libyen”, illustrerad av Juholt som joker på ett spelkort.

”Vad värre är, när Håkan Juholt i framtiden skickar upp sina försöksballonger om svenska militära insatser kan han vara statsminister.” heter det hotfullt i DN-ledaren.

Sedan, ett helt uppslag på sid 8-9. ”Juholts vinglande får hård kritik”, under en monterad jättebild där socialdemokratins ledare yvigt pekar åt två olika håll.

Nå, vad handlar det om?

Triss i reträtter, påstås det!

1) Han påstås i sitt installationstal till partikongressen ha hotat med att riva upp överenskommelsen om pensionerna mellan dagens fyra regeringspartier och socialdemokraterna, för att sedan ändra sig. Det hotade han aldrig med. Jag var med och hörde vad han sa. Talet delades dessutom ut skriftligt. Han ville ha en översyn av pensionerna tillsammans med de fackliga organisationerna, för att sedan ta upp en ny diskussion med övriga riksdagspartier. Pensionerna riskerar nämligen att bli allt för låga och allt för orättvisa i framtiden med dagens pensionsregler. Den huvudfrågan försöker högerkrafterna prata bort med sitt tal om Juholts svängar.

2) Fastighetsskatten. Där har han sagt sig vilja ”titta på om det finns en annan modell”, medan Tommy Waidelich sagt att ”boende är den största investering hushållen gör och då kan det inte ske förändringar så fort man byter majoritet”. Det är inte mycket till reträtt.

3) Libyen. Nej till fortsatt flyginsats. Och senare, efter intensiv intern debatt i partiet, kanske ok med marina insatser mot vapensmuggling.

När det socialdemokratiska partiet är fullkomligt enigt och partiledaren aldrig ändrar sig. Då utpekas partiet som en opåverkbar, maktfullkomlig betongmonolit med skramlande betongblandare.

Då är partiet fantasilöst, förstelnat och diktatoriskt. Då hävdas det att ingen intern debatt förekommer, att ingen intern kritik accepteras. Men det ligger förstås i sakens natur. Högerkrafterna ska aldrig vara nöjda med oss i vänstern. Och nu är de särskilt oroliga, därför att socialdemokratin sprudlar av idéer samtidigt som de är själva helt idélösa.

Just nu befinner sig socialdemokratin i opposition. Fördelen med det är att man då kan föra en mycket friare debatt på alla nivåer. Även partiledaren kan delta. En oppositionsledare har faktiskt rätten och möjligheten att pröva sig fram på ett annat sätt än en statsminister. Det är en av poängerna med den demokratiska principen om en regering och en opposition.

Debattens vågor går nu höga i partiets föreningar, arbetarekommuner och partidistrikt. Partiledaren själv skickar upp djärva försöksballonger. Vi knackar dörr, talar med väljare, vinner lokala omval och förbättrar opinionssiffror.

En ny klar och tydlig politik kommer att diskuteras och formuleras under tiden fram till nästa ordinarie den partikongress 2013 som i intensiva debatter kommer att slå fast en partilinje som gäller och håller som regeringspolitik. Rörelsen håller på att vitaliseras och formera sig inför valrörelsen 2014.

Håkan Juholt är en radikal, dynamisk och idérik partiledare på väg att ge det socialdemokratiska partiet ett historiskt lyft.

Det oroar högerkrafterna. Därför kommer de massiva angreppen!