Har DNs Ewa Stenberg fått skrivförbud?*

DNs politiska kommentator Ewa Stenberg är nog landets skickligaste och mest läsvärda politiska kommentator. Idag har hon den mest klargörande redovisningen av innehållet i Transportstyrelsens register.

Läs detta och tänk efter!

I registret finns, skriver Ewa Stenberg, ”bilder på de personer med fingerade identiteter som i största hemlighet rekryterar och leder arbetet med hemliga agenter. (…) Bilhandlare, åkerier, privatbilister, försäkringsbolag, taxiförare är beroende av att Transportstyrelsens service fungerar. Under 2005 genomfördes en och en halv miljon slagningar och transaktioner om dagen, bland annat cirka 10 000 ägarbyten på bildar. Skatter och avgifter ger statskassan cirka 18 miljarder kronor om året. Polisen använder också registret, 2015 gjordes nästan 37 miljoner sökningar. Detta ville Transportstyrelsens nu straffade generaldirektör Maria Ågren inte äventyra. Frågan är om regeringen skulle velat att hon hösten 2015 stoppat outsourcingen och accepterat sämre service. Hade oppositionen gjort det?”

Men varför ställer Ewa Stenberg inte Allians-regeringen till svars för det första, grundläggande och avgörande beslutet?

Vågar eller får hon inte för sina chefer och för DNs borgerligt, liberala ägare, Bonnierfamiljen?  

Hur kunde en svensk regering, Allians-regeringen, komma på den fullkomligt befängda tanken att överlämna ett sådant register i händerna på ett privat, transnationellt företag?

Och varför tror Ewa Stenberg att "oppositionen", alltså den dåvarande Allians-regeringen, skulle kunna tänkas stoppa den outsourcing som de själva fattat beslut om att genomföra?

Hela rapporteringen utgår nu från att allt började 2015. I verkligheten avgjordes ärendet före valet 2014. Den förfalskade rapporteringen har rent Orwellska dimensioner.

I praktiken ställdes den nya S/MP-regering - som tillträdde efter valet 2014 - inför fullbordat faktum. Det som återstod för den nya regeringen var att försöka göra de uppgifter som eventuellt hamnat i händerna på främmande makters spioner inaktuella. Det krävde givetvis ett avancerat hemlighetsmakeri, exempelvis sammanträden i avlyssningssäkra rum.

Det används nu hänsynslöst som ett politiskt slagträ mot S/MP-regeringen.  

Bror Perjus

*Rubriken på fredagens huvudledare i DN var; "Ge Wallström skrivförbud" 

De odlar politikerförakt - Mats Knutsson, Lena Mellin, K G Bergström, Ewa Stenberg och Göran Eriksson

De politiska kommentatorerna i massmedia utger sig för att vara opolitiska?! En verbal paradox?  Är de politiska eller opolitiska?
Dessvärre är paradoxen inte enbart verbal!

I verkligheten blir de politiska kommentatorerna allt mer partiska och samtidigt allt mera tongivande för den politiska opinionen. Det finns alltid ett underliggande budskap i deras kommentarer, men deras positioner bygger i hög grad på att de är skickliga just på att framställa kommentarerna som opartiska.

Därmed blir deras kommentarer också så förrädiska.

Men den som lyssnar eller läser noga upptäcker snart att deras kommentarer genomgående ger ett alldeles tydligt stöd för borgerligt slentriantänkande och ogenomtänkta ryggmärgsreflexer som ytterst främjar populism och enfald.

Kommentarerna förstärker därmed människors  mest cyniska och negativa syn på politik och politisk aktivitet. Den demokratiska processen framställs som enbart till för politikerna själva och deras karriärer. Det kan på sikt visa sig vara förödande för demokratin.

Demokrati kan nämligen inte fungera och existera utan politiskt aktiva människor och politiker valda i  fria och allmänna val. Därför bidrar de så kallade opolitiska kommentatorerna till ett växande hot mot demokratin.

Kommentatorerna är långt ifrån oskyldiga till det politikerförakt som i hög grad bidragit till Sverigedemokraternas politiska framgångar.

Socialdemokraternas kommundagar i Örebro i helgen kan fungera som exempel. Statsminister Stefan Löfven meddelar där att kommunerna ska få 10 miljarder kronor i ökade anslag av statliga medel för att kunna anställda fler i främst äldrevård och skolor.

Studioreportern i Rapport har fått order från kommentatorn Mats Knutsson att ställa följande fråga exakt;

Varför kommer Stefan Löfven med det beskedet just idag?

Mats Knutsson, svarar tvärsäkert.

- Han är hårt pressad av dåliga opinionssiffror och svaga förtroendesiffror. Här är han på hemmaplan. Här finns ett 100-tal socialdemokratiska kommunpolitiker och det här är vad de vill höra. De knepet använde också Göran Persson på sin tid. Det här kan betyda att det interna stödet för honom kan växa.

"Stefan Löfven slåss som en gladiator för att höja opinionssiffrorna", berättar Lena Mellin i Aftonbladet. "Stefan Löfven gick också till skarpa angrepp mot ”högern” i sitt tal. Inget fel med det om han ville frammana utmåla en gemensam fiende för sina partikamrater."

"Förklaringen är att partiledningen är så besatt av att visa att partiet är regeringsdugligt att det till och med offrar gamla heliga hjärtefrågor," meddelar  K G Bergström i  Expressen.

"Med ett generalangrepp mot alla borgerliga partier vill S ta bort fokus från flyktingpolitiken. Men det är inte säkert att han lyckas med det" siar Ewa Stenberg i Dagens Nyheter.

"Förtroendet för regeringens flyktingpolitik är svagt och Socialdemokraterna vill tala om något annat", slår Göran Eriksson fast i Svenska Dagbladet.

Alltså; Stefan Löfven försöker flytta fokus från flyktingpolitiken, pekar ut högern som fiender, slåss som en "gladiator" för att höja opinionssiffrorna och delar ut 10 miljarder till kommunerna, enbart för att stärka sin egen ställning i partiet.

Detta enligt de allvetande opolitiska, politiska kommentatorerna!

Kan man inte tänka sig att Stefan Löfven verkligen anser att det behövs fler anställda i skola och äldreomsorg, att utbildning är bra för unga människor och att våra äldre behöver en bättre vård? Kan det inte tänkas att han betraktar det som överordnat sin egen person och bilden av honom som statsminister?

Borde inte de opolitiska, politiska kommentatorerna på allvar istället fundera kring frågan om det är värt att satsa 10 miljarder av skattemedel på flera lärare och flera undersköterskor i äldreomsorgen?

Bror Perjus

Göran Persson, vår främsta politiska dubbelagent

Säga vad man vill om Göran Persson, vårt lands främsta politiska dubbelagent som Daniel Suhonen påpekat! Men han kan återkomma gång på gång och överraska. Och han har bett i sina politiska kommentarer, även om de numera dessvärre skickas ut från ett av världens största lobbyföretags stockholmskontor.

Nu efterlyser Göran Persson effektiv kritik från landets ledande politiker mot undermineringen av a-kassan och sjukförsäkringen. ”Någon måste tala för de sjuka och arbetslösa” säger han till DNs politiska reporter och skickliga kommentator Ewa Stenberg. Annars får vi ”en väldigt farlig samhällsutveckling”, noterar Persson, med tydlig hänvisning till ungdomsuppror i förorterna.  

Sedan tar han upp den oerhört allvarliga utvecklingen inom EU, ett annat tema som det är märkligt tyst om från ledande politiker. Ska vi hamna ute i Nordsjön tillsammans med britterna och norrmännen, undrar han, uppenbarligen för att skrämma upp alla badkrukor som idag går och gruvar sig inför det första doppet. Och även om sommaren känns rätt varm just nu, så måste jag säga att ett dopp  i Nordsjön är inte det jag längtar efter mest av allt.

Men än värre är det som sker på fastlandet i Europa; främlingsfientligheten, de allt hårdare sociala konflikterna och den växande arbetslösheten som skylls på EU när de skyldiga är den maktfullkomliga, globaliserade ekonomiska elit som bollar med våra pengar – de som Göran Perssons JKL främst företräder.

Lite sur är Göran Persson över att socialdemokratins gruppledare i riksdagen, Mikael Damberg, jämförde Fredrik Reinfeldt med honom i partiledardebatten nyligen när sittande statsminister försökte bortförklara den växande arbetslösheten. ”Illa påläst” muttrar Persson och påpekar att vi hade en stigande sysselsättning 2006 då han själv regerade. Å andra sidan var det orsaken till att han självbelåtet påpekade att arbetslösheten inte var någon stor valfråga, vilket socialdemokratin förlorade valet på…

Persson är just nu för att statsbudgetens överskottsmål, som han själv var med om att införa, ska överges. Det kan vara riktigt i dagsläget, men bara tillfälligt. Starka statsfinanser är med all säkerhet ännu viktigare idag än någonsin tidigare i världshistorien. Helt rätt har han däremot i att det är farligt att göra det i smyg, eftersom det riskerar att fördärva förtroendet för hela det finanspolitiska  ramverket.

Sedan talar han sig varm för minoritetsregeringar som tvingas förhandla med andra i riksdagen. Det innebär att förslag ”slipas av, rättas till, tonas ned, förstärks allt efter behov och sunt förnuft”.
Och se, det är en rejäl snyting till sittande högerkoalition!  

Helt utan sunt förnuft har den strulat till det mesta; sjukförsäkringen, a-kassan, arbetsrätten, skolan, sjukvården, äldreomsorgen, pensionerna, bostadsfrågan, kollektivtrafiken, försvaret, utrikespolitiken och….

Ja, något har jag antagligen glömt!

Slutligen talar sig hr Persson varm för Miljöpartiet, begränsade vinster i välfärden och förkortad arbetstid. Kompletterat med full sysselsättning är det ett ganska hyggligt program för en vänsterregering.

Bror Perjus

 

Om antisemitism, islamofobi och regeringsduglighet

”Stefan Löfven måste också svara på frågan om han kan regera ett land när hans parti inte klarar av att sätta ihop en partistyrelse." Skriver Ewa Stenberg i en så kallad analys i DN idag. Jag vill minnas att nuvarande statsminister inte ens klarade av att sätta ihop en regering. Det började med en hel serie avgångar omedelbart efter regeringsbildningen 2006. Det är betydligt allvarligare än en avgång från en nyvald partistyrelse.

Ewa Stenberg passar också på att lufta påståenden om att Ilmar Reepalu "uttalat sig antisemitiskt". Det har han förstås aldrig gjort. Det är felaktigt och dumt att, som Ilmar Reepalu, kräva att judar i Malmö ska vara mera aktiva i kritiken mot Israels palestinapolitik än alla vi andra. Men det är inte ett ”antisemitiskt uttalande”.

Att tolka in antisemitism där antisemitism inte finns skadar den viktiga kampen mot antisemitismen. 

Det gäller också kritiken mot Omar Mustafa – den kan inte beskrivas som islamofobi. Det handlar om att diskutera en politisk företrädares grundläggande inställning till de mänskliga rättigheterna. I den fortsatta debatten om Mustafa och partistyrelsevalet vid kongressen bör vi undvika felaktiga kategoriseringar som bidrar till ökade motsättningar mellan politiska och religiösa grupperingar. Istället bör vi måna om nyanserade samtal och ökad förståelse. Då kan slutresultatet bli värdefullt för oss alla.

Turbulensen kring såväl Ilmar Reepalu som Omar Mustafa visar vilken oerhört viktig och känslig politisk fråga som diskussionen, kommunikationen, samtalen mellan människor med olika kulturell, etnisk och religiös bakgrund är i vårt land idag. I grunden handlar det om att bereda väg för demokratiskt inflytande för alla nykomlingar till vårt land.

Det är utan tvekan en av socialdemokratins främsta uppgifter idag. Och det handlar givetvis inte enbart om att skapa förståelse mellan människor med olika bakgrund och åsikter. Ännu mer handlar det om att skapa arbete, bygga bostäder och garantera utbildning för alla. Utan välfärd är det svårt att skapa förståelse.

Bror Perjus