Anders Borg "kritiserar" - men Stefan Löfven "anklagar" - eller är det tvärt om?

En textkritisk filolog borde få i uppdrag av SOM-institutet i Göteborg att granska hur ord som kritiserar, anklagar, påstår, hävdar o s v används i politiska texter i de stora rikstidningarna Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Expressen och Aftonbladet. 

Jag har en stark känsla av att socialdemokratiska företrädare oftast refereras med formuleringar som ”anklagar” och ”påstår”, medan borgerliga politikers uttalanden oftare refereras med ord som ”kritiserar” och ”hävdar”.

Ett intressant aktuellt exempel är de här texterna hämtade ur DN idag. Kursiveringarna här har jag gjort av pedagogiska skäl.

”Förre finansministern Anders Borg (M) riktar i Sveriges Radios lördagsintervju hård kritik mot statsminister Stefan Löfven för att denne utlyst extraval i Sverige.”

Tidningens skribent väljer här ordet ”kritik” som ger läsaren ett intryck av att Anders Borgs åsikt är objektiv, seriös och korrekt.

I samma tidning refereras statsminister Stefan Löfvens svar på ”kritiken”:

”S-ledaren anklagar Borg, som efter den borgerliga valförlusten den 14 september lämnade politiken i samma veva som statsminister Fredrik Reinfeldt, för att ha smitit undan sitt ansvar.”

Nu väljer skribenten ordet ”anklagar”. Det markerar att statsministerns uttalanden är mer av en partsinlaga, mindre seriöst och kanske inte helt korrekt.

Anta att man väljer att låta de båda avgörande begreppen ”anklagar” och ”kritiserar” byta plats. Då skulle det låta såhär:

”Förre finansministern Anders Borg (M) anklagar (…) statsminister Stefan Löfven för att denne utlyst extraval i Sverige.”

”S-ledaren kritiserar Borg (…) för att ha smitit undan sitt ansvar.”

Jag kan förstås inte med någon vetenskaplig exakthet hävda att Dagens Nyheter genomgående använder ord som underminerar socialdemokraters budskap - eller att tidningen genomgående använder ord som förstärker trovärdigheten i borgerliga företrädares budskap. Men jag har en stark känsla av att det är så. Därför menar jag att det vore intressant med en sådan textkritisk mediaforskning, som visar hur ledande politikers uttalanden karaktäriseras och tolkas i nyhetstexter.

Jag är själv journalist, jag har skrivit några böcker och numera bloggar jag regelbundet. Så jag vet att jag ständigt överväger vilka ord jag ska välja för att karaktärisera ett budskap. Väljer jag ”kritisera” så vet jag att jag förstärker budskapet. Väljer jag ordet ”anklaga” så försvagar jag det budskap som refereras. Som skribent vet jag att det är ett medvetet val som avslöjar på vilken sida jag står i en politisk debatt.

Men jag hävdar inte att jag är opartisk. I mina texter tar jag ställning och använder retoriska knep för att förstärka och underbygga mina egna åsikter. Dagstidningarnas journalister däremot hävdar att de är opartiska på nyhetsplats. Men den opartiskheten kan vara mer försåtlig än en öppet redovisad politisk position. Och läsaren måste vara mera på sin vakt. Särskilt socialdemokrater eftersom de dominerande tidningarna i grunden är borgerliga.

Bror Perjus

PS. Det kanske finns sådan forskning? I så fall slår jag in en öppen dörr. Men det kan ändå vara intressant att fundera på och vara uppmärksam på hur små enkla ord kan användas. DS

Expressen och Svenska Dagbladet har startat sina valkampanjer

Expressen och Svenska Dagbladet har nu startat sina valkampanjer mot socialdemokratin. De politiska reportrarna tävlar om att sänka det rödgröna blocket och säkra en fortsatt borgerlig regering. Frågan är hur fortsättningen blir i de borgerliga medierna fram till valdagen 14 september? Det kan avgöra till de borgerligas fördel.

Expressen är som vanligt värst!

I fredags dominerades första sidan av rubriken ”EXPRESSEN AVSLÖJAR: Löfven anklagas för smutskampanj. S kopierade privatpersoners mejl”. Det är den desperat scoop-jagande politiske reportern Niklas Svensson som skrivit en fullständigt substanslös artikel.

Den handlar om en PR-konsult, anställd av socialdemokraterna i Stockholms stad, som begärt ut epost från FP-politikern och borgarrådet i Stockholm, Lotta Edholm. Det är helt förenligt med svensk grundlag och offentlighetsprincip. Sedan har PR-konsulten kontaktat en person som i ett mejl till Lotta Edholm kritiserat den borgerliga politiken. PR-konsulten har frågat om den personen accepterar att socialdemokraterna offentliggör kritiken i sin valkampanj i Stockholm.

I artikeln är det absolut ingen som anklagar Stefan Löfven för någon ”smutskampanj”. Det närmaste Lotta Edholm själv kommer är när hon säger ”Det är kränkande att enskilda nu riskerar att bli uthängda i en socialdemokratisk smutskampanj”. Märk väl ”enskilda riskerar”. ”Enskilda” har inte blivit ”uthängda”. En person är tillfrågad och har chans att säga både ja och nej.

Stefan Löfven själv är ö h t inte inblandad. PR-konsulten arbetar för socialdemokraterna i Stockholms Stad, en bra bit bort från partiledaren Stefan Löfven som på Expressens första sida får hela ansvaret för en aktion som i sig inte är anmärkningsvärd. Det här handlar snarare om Expressens smutskampanj mot Stefan Löfven! Bildvalet är medvetet illasinnat. På första sidan väljs en bild där Löfven råkar se riktigt skurkaktig ut. På insidan väljs en bild där en person i huva med misstänkt utseende syns strax bakom Löfven. Lotta Edholm däremot ser närmast änglalik ut på båda bilderna.

Artikeln blåses upp över hela förstasidan och på två helsidor på bästa nyhetsplats i Expressen. Samma dag som Stefan Löfven vid en presskonferens offentliggör att Margot Wallström, går in i valrörelsen med full kraft. Hon är en av socialdemokratins mest lysande och rutinerade företrädare. Hon har närmast oslagbara politiska meriter som riksdagsledamot, statsråd, miljökommissionär och vice ordf i EU-kommissionen, samt en mycket uppmärksammad insats inom FN för arbetet med att organisera skydd för hårt utsatta kvinnor i krigsområden.

Välplanerat och nyhetsmässigt fullkomligt omdömeslöst av Expressens redaktionsledning, med ett enda medvetet syfte; att ”sänka” en positiv socialdemokratisk nyhet!

Å så Svenska Dagbladet då!

Tidningen meddelar idag, lördag, till vår stora förvåning, över hela sin förstasida, att moderaterna ökat med 3,4 procent. Det hade förstås blivit en rejäl ”kick” för de borgerliga, om det hade varit sant. För säkerhets skull manar dessutom den politiske reportern Göran Eriksson, även det på första sidan, de borgerliga till ”en valspurt som överträffar alla andra”.

Den som läser texten på insidan och granskar staplarna upptäcker emellertid att moderaternas ökning inte är 3,4 utan 0,7 procent sedan förra mätningen. Och fortfarande leder S, V och MP med 49,3 procent över Alliansens 38,5 procent. Det är mer än tio procent. Dessutom åker både C och KD, enligt mätningen, ur riksdagen och tar med sig ytterligare 7,8 procent av de borgerligas röster. Därmed är den så kallade Allians-regeringens underlag helt utplånat. De människoföraktande Sverigedemokraterna däremot kan vara på väg mot en kraftfull vågmästarposition. Så hade rimligen den viktiga nyheten presenterats på en seriös morgontidnings första sida.  

Men som sagt, Expressen och Svenska Dagbladet, har börjat sina valkampanjer för en borgerlig valseger och därmed tappat omdömet. Frågan är om det räcker för en borgerlig valseger?

Bror Perjus

Det går bra för socialdemokraterna i massmedia, just nu…

Svenska Dagbladet beskriver idag kraftfullt bostadsbristen i landet, särskilt i Stockholms stad som också styrs av de borgerliga partierna. Samtidigt får Ingvar Carlsson och SSUs ordförande Gabriel Wikström efterlysa en ny socialdemokratisk bostadspolitik på SvDs debattsida, Brännpunkt. De båda berättar om hur en radikal socialdemokratisk bostadspolitik formad sent 1960-tal avskaffade bostadsbristen i hela landet. En miljon bostäder byggdes på tio år!

De stora bostadskomplexen har sedan dess blivit starkt kritiserade – men de medförde då en enorm standardhöjning för bostadsbeståndet i vårt land. Praktiskt taget alla fick en bra och modern bostad. Nu efterlyser förre statsministern och SSU-ordföranden en ny motsvarande bostadspolitisk offensiv. Den kommer säkert med en socialdemokratisk regering efter valet 2014. 

Statsministern Fredrik Reinfeldt blir alltmer pompös och patetisk i takt med att han blir allt mer tomhänt på så kallade reformer. Och det kanske vi ska vara tacksamma för, eftersom det mesta visar sig blir allt sämre i takt med att dessa reformer börjar få genomslag i verkligheten. Trots eller snarare på grund av de väldiga skattesänkningar som givit allra mest till de rika och högst avlönade.

Problemen bara växer inom kollektivtrafiken, sjukvården, äldreomsorgen och skolan i takt med att borgerlighetens reformer får genomslag. Resande trängs i bussar och tåg som inte håller tiderna. Köerna i sjukvården ökar. Antalet sjukskrivna ökar. Larmrapporterna om skandalösa förhållanden inom äldreomsorgen droppar in. Skolresultaten blir allt sämre. Och massarbetslösheten biter sig fast…  

En huvudorsak till eländet är privatiseringarna, kapitalets ökande makt och utbredning, som dränerar vår gemensamma sektor på ekonomiska resurser. Pengarna hamnar i händerna på riskkapitalbolag som gör miljardvinster på försämrad kvalitet.

Men det intressanta är att det nu, även på Svenska Dagbladets, Dagens Nyheters och Expressens ledarsidor, debattsidor och nyhetssidor, allt oftare riktas kritik mot den borgerliga regeringen, som själv dessutom börjar vackla och backa från den ena ståndpunkten efter den andra.

Den 20 oktober skriver Anna Dahlberg på Expressens ledarsida;

”Samtidigt som Jan Björklund (FP) talar om lärlingssystemet som en ödesfråga för Sverige berövas tusentals elever rätten till en fullgod utbildning framför våra ögon. (…) det extrema svenska skolsystemet med fria vinstuttag, skolpeng, fri etablering och fritt skolval är fridlyst i debatten. (…) Det som i större delen av världen är självklarheter – som att vinstintresse och riskkapitalbolag inte hör hemma i skolans värld – är i Sverige en extremsynpunkt längst ut på vänsterkanten.”

I DN Kultur skriver teaterkritikern Leif Zern om Stockholms borgerliga kulturråd Madeleine Sjöstedt som kallar de fria teatergrupperna för ett särintresse;

”Det stämmer att särintresset härjar på flera områden i dagens samhälle. Men det beror ju till stora delar på den borgerliga politik som Sjöstedt företräder.”

I samma DN Kultur oroar sig den lysande krönikören Lawen Mohtadi över högerextremismens framfart i hela Europa i spåren av de växande samhällsproblem som borgerlighetens politik medför.

Hon skriver; ”Att socialdemokratin i detta läge inte förstår att deras kärnvärden – visionen om jämlikhet, människovärde och social sammanhållning – behövs mer än någonsin är djupt oroväckande. Snart måste de börja se.”

Det är förstås ett önskeläge för socialdemokratin när både borgerliga ledarskribenter och fristående kulturskribenter ropar högt efter socialdemokratiska kärnvärden.

Men frågan är; får de här skribenterna fortsätta att skriva fritt när valrörelsen kommer igång på allvar inför 2014 års val?

Tyvärr befarar jag att tidningsägarna då plockar fram de hårda nyporna och beordrar redaktionsledningarna att rensa i spalterna.  

Vi får väl se!

Bror Perjus

 

 

 

 

 

Lägg av med personstrider och intriger i partiet!

Åhåjaja, så kommer det då ut en uppgift om att Håkan Juholt, under sin tid som socialdemokratisk partiordförande, ska ha anlitat en advokat för att undersöka om det var möjligt att stämma Aftonbladet för förtal. Juholt ska också ha begärt att partiet ska betala 100 000 kronor för advokatarvodet. Men partiet ska ha vägrat betala. Slutligen uppges att advokaten ändå fått sina pengar från partiet, men att pengarna ska dras av från Håkan Juholts fallskärm.

Uppgiften kommer märkligt nog via Aftonbladets konkurrent Expressen och lämpligt nog dagen efter presentationen av en bok om Håkan Juholts tid som partiledare, där det riktas kritik mot delar av den dåvarande partiledningen och mot tjänstemän i partiet. Håkan Juholts enda kommentar är; ”Det finns felaktigheter i Expressens artikel”.

Okej, det här måste väl ändå vara sista ordet i den här för partiet djupt destruktiva historien!

Socialdemokratiska partiet har under sin drygt hundraåriga historia haft många hårda interna strider. Men främst har det handlat om politiska sakfrågor och ideologiska vägval. Sådana strider är nödvändiga och värdefulla och måste även delvis föras offentligt, för att väljare och medlemmar ska kunna ta ställning.

Men den här formen av interna personstrider som utspelas inför öppen ridå med hjälp av magsura avslöjanden i böcker och anonyma läckor till en mindre nogräknad kvällspress är något helt nytt. Det riskerar, om det fortsätter, att mycket allvarligt skada partiets trovärdighet och tillförlitlighet.

Nu förväntar vi oss, vi som utgör fotfolket i partiet, en rejäl uppstramning på alla nivåer inom partiet. Lägg nu av med personstrider och intriger. Nu behöver vi en benhård fokusering på sakfrågor och långsiktig politisk strategi.

Vi har tre val framför oss inom nära framtid. Partivalet till Svenska Kyrkans olika nivåer nästa år är viktigt i sig, men kan också ses som första steget i en trestegsraket. Året därpå, i början av juni 2014 kommer det andra steget, valet till EU-parlamentet och så de allmänna valen till kommuner, landsting och riksdag i september. Låt oss tillsammans sikta på tre val och tre valsegrar!

Bror Perjus

 

Sofia Arkelsten, högern och demokratin

Moderaternas partisekreterare Sofia Arkelsten har öppnat Pandoras ask. Allmänna Valmansförbundet, senare Högerpartiet och idag Moderata Samlingspartiet, kämpade under hela rösträttsstriden för det så kallade penningstrecket; alltså att den som hade egendom, pengar, kapital, skulle ha flera röster än de som var enbart lönearbetare.

Arkelsten medger idag i DN oförbehållsamt att hon har fel.

Barbro Hedvall, som varit ledarskribent i såväl Expressen som Dagens Nyheter, säger idag i DN:

- Det här är ren och skär historieförfalsking. Hela rösträttskampen fanns just för att högern var emot.

Och fortfarande är det så i praktiken att de som har stora kapitaltillgångar har ett mycket större politiskt inflytande via sina starka propagandamegafoner och sina möjligheter till ekonomisk utpressning mot demokratins företrädare. I Sverige har idag har de ekonomiska makthavarna också den politiska makten och vi upplever nu en maktkoncentration utan motstycke sedan rösträtten infördes.

Till det kommer att den ekonomiska makten koncentrerats någonting alldeles oerhört och dessutom globaliserats. Det medför att vinsterna på kapital stadigt ökar på lönernas bekostnad. De väldiga kapitalvinsterna används i allt större utsträckning för spekulation på alla marknader. Man spekulerar i livsmedel, olja, metaller, aktier, valutor, kreditobligationer o s v. Dessa spekulationer skapar de allt tätare och allt mer svårhanterliga ekonomiska kriser som sköljer över världen idag. De enskilda staterna tvingas, för att förhindra sammanbrott, ekonomiskt kaos och massarbetslöshet, att gång på gång gå in med skattemedel och betala när spekulanterna drar tillbaka sitt kapital från banker, riskkapitalbolag och andra företag för att säkra sina vinster. 

Därför uppstår växande statsskulder i land efter land. Regeringarna tvingas sedan skära ned barnbidrag, föräldrapenning, på skolor, studiemedel, a-kassa, sjukförsäkring, pensioner o s v. Därmed uppstår misstrogna folkopinioner som vänder sig mot politikerna istället för mot spekulanterna. Så skapas ett politikerförakt som undergräver demokratin. 

Sofia Arkelsten har en del att lära om såväl historia som ekonomi och demokrati! Kanske kan vi andra också lära oss något av hennes märkliga uttalande.

Bror Perjus