DN Kulturs militanta försvar för "varken det ena eller det andra"

”Kulturen är inte ett verktyg som ska användas för att åstadkomma varken det ena eller det andra.”

Det har nu DNs Kulturchef Björn Wiman idag bestämt och slagit fast i rak, öppen och ärlig polemik mot kulturminister Alice Bah Kuhnke (MP). Wiman är, gudskelov, inte vem som helst. Han kan bestämma sådant, både "det ena och det andra"! 

Han är chef för Sveriges mest inflytelserika kultur-medium. Han har betydligt mera makt över kulturen än någonsin en liten kulturminister från ett litet parti, riskabelt nära det svarta hål som kallas för 4-procentsspärren till riksdagen.

På Wimans sida finns också Ola Wong, inflytelserik skribent i den andra stora morgontidningen, SvD, liksom författaren Bengt Olssons lätt flytande penna och så giganten Torgny Lindgren, dessvärre sig själv icke vetande, eftersom han är avliden.

Själv är jag emellertid inte helt med!

För mej låter Wimans beslut som ett recept på att göra kulturen slutgiltigt och totalt meningslös. Nu tror jag ju inte att han kan göra DN Kultur till ”ett verktyg för varken det ena eller andra” utan att själv, av DNs ägare som kan bestämma ännu mer över "det ena och det andra", skickas ned i ett svart hål.

”Kulturen är ett fantastiskt verktyg för att förnya demokratin”, lär kulturministern ha sagt, till synes utan att tänka på att kulturen kan vara ett ”fantastiskt verktyg” också för ”raka motsatsen”, meddelar Wiman.

Alltså; kulturen får icke vara ett verktyg för demokratin eftersom kulturen då också kan göras till ett verktyg för diktaturen. Finns det då något verktyg för demokratin, som samtidigt inte kan göras till ett verktyg för diktaturen?

Wiman föreslår själv bildning! ”I ett nytt bildningsdepartement skulle kulturpolitiken få sin rätta plats som en organisk del av samhället,” skriver han.

Jag måste medge! Jag vet inte varför. Men jag ryser när jag läser just ordet ”organisk”. Ska nu även jag bli en liten organism, en organisk del av samhället?  

Avskaffa kulturdepartementet och lägg in kulturen i ett Bildningsdepartement. Det är vad Wiman föreslår. Men kan då icke ett Bildningsdepartement också användas för ”raka motsatsen”?

Betänk, hela bildningsväsendet; förskola, grundskola, gymnasium, universitet, forskning, varför inte också radio, TV, digitala medier, tidningar. Tanken är skrämmande! Vad kan inte en diktatur använda ett sådant väloljat Bildningsdepartement till?

Kan ö h t rösträtten vara ett verktyg för demokratin? Det är väl i själva verket grunden för demokratin? Jo, men betänk om en majoritet av väljarna får för sig att välja en diktator! Det var väl närapå vad som hände i Tyskland tidigt 1930-tal? Jojo, de fick bara 32 procen!.. Men är det inte på väg idag i USA, Ryssland, Turkiet, Polen, Ungern, Österrike…?  

Är det inte bäst att se upp med all denna folkets rösträtt och allt politiskt som den allmänna och lika rösträtten medför i en osäker framtid, där alternativet kan råka bli ”raka motsatsen”. Bättre då med en kultur för ”varken det ena eller det andra”... 

Bror Perjus

Läs Thommy Berggren i DN idag! Se ”Godheten” av Stefan Jarl och "Inequality for all"! Valarbeta!

”Det är ur allas vår gemensamma kassa som denna självutnämnda överklass delar ut miljoner till varandra. Efter den 14 september måste den ekonomiska grisfesten få ett slut.” Säger Thommy Berggren! Med en vrede och inlevelse som vi sällan upplever i dagens samhällsdebatt och på våra politiska möten i arbetarekommunerna.

”Hur kan vissa få för sig att de ska ha miljonbonusar, i det ligger en sorts människoförakt. Att vissa människor skulle vara värda så mycket mer än andra… Osmakligt. Att jämna ut de sociala och ekonomiska skillnaderna borde bli valets stora fråga.” Fortsätter han!  

”Annika Falkengren på SEB har en årslön på 8,5 miljoner, en pension till ett värde av 130 miljoner plus en massa andra förmåner. Och hon, den nya vd:n för Svenskt Näringsliv, Carola Lemne, tjänar 490 000 i månaden, medan de sjuksköterskor jag nyligen träffade på Danderyds sjukhus har runt 20 000. Vad är det för ett jävla samhälle?”

Ja, det frågar man sig?

Heder åt DN Kultur som lyfter fram den här intervjun mitt i valrörelsen och skam åt SVT som inte vågar visa ”Godheten” mitt i valrörelsen.

Gå också och se ”Inequality for all” på biografen Forellen i Tyresö, måndag den 1 september kl 19.00. 

Bill Clintons arbetsmarknadsminister Robert Reich visar i den filmen hur de växande ekonomiska klyftorna sätter hela ekonomin i gungning. Det gäller Sverige, det gäller USA, det gäller framförallt den globaliserade ekonomin som mält sig ut ur alla former av demokratisk kontroll…

Det måste vi göra något åt, tillsammans!

Det är vad valet den 14 september handlar om!

Bror Perjus

Det lutande tornet i Pisa, en perfekt professor Higgins, ständigt denne major Björklund…!

Jan Björklund, det lutade tornet i Pisa, blir allt mer illa åtgången i landets liberala liv- och husorgan, Dagens Nyheter. Här om dagen blev han åtutad av Erik Helmersson på DNs ledarsida, för att han försöker skylla ifrån sig sju års misslyckad skolpolitik.

Och i min bloggserie på temat ”hur länge får de hålla på” noterar jag nu att teaterrecensenten Mikael Löfgren går till förnyad attack mot skolministern på DN Kultur. I en recension av Bernhard Shaws gamla berömda pjäs Pygmalion på Göteborgs Stadsteater, kallar han Björklund för en ”i all sin uppblåsthet perfekt Higgins”.

”Stackars det uppväxande släkte som tvingas vara hans (Björklunds alltså!) Eliza”, skriver Löfgren som är besviken över den uppsättning som borde ha varit en ”bitsk satir över de vidgande klassklyftor som präglar dagens Europa. Inte minst på skolans område, där den ansvarige ministern (Björklund alltså!) skyller ifrån sig misslyckandet för den förda politiken och istället åkallar patriarkala åtgärder från det förflutna – som katederundervisning!”

Löfgren kunde ha lagt till att han (Björklund, alltså!) nu dessutom vill låsa klassrummen så att vissa elever inte ens ska få komma in och få någon som helst undervisning.

Mikael Löfgrens har förstås rätt.

Hans idé om Pygmalion som en satir över den reaktionära skolpolitiken med Jan Björklund som professor Higgins är lysande. Den skulle säkert den vänsterradikale, irländske författaren George Bernard Shaw själv ha gillat.

Men, åter till mitt tema; ”hur länge får de hålla på” med denna vänsterpropaganda i Dagens Nyheter?

När ingriper ägarna och kräver rättning i ledet inför det stora supervalåret 2014, till EU-parlament, riksdag, landsting och kommuner?

Eller ska man låta det lutande tornet helt enkelt tippa omkull?

Nu kommer jag på ytterligare ett epitet till major Björklund. Han finns ju faktiskt också med i Åke Holmbergs böcker om Ture Sventon. Björklund som Ville Vessla, ständigt denne Björklund som sticker fram sina spetsiga, välputsade skor under en överklassgobeläng, ett lutande torn på väg att tippa, en daterad professor Higgins, en reaktionär major som vacklar omkring på sitt förödda slagfält och ger order om kasernpedagogik, katederdisciplin och låsta dörrar i skolsalar som arrestlokaler!

En snart mytisk figur i tragedin om den svenska skolans utveckling…

Bror Perjus

Varför får inte Maria Schottenius spridning utanför över- och medelklass i stockholmsområdet?

Det blir bara allt värre i det borgerligt styrda Sverige! 

  Och det avslöjas allt oftare och allt tydligare – faktiskt! – i de två stora borgerliga morgontidningarna. Idag skriver Maria Schottenius på DN Kultur en krönika om ”resursbristen” i psykiatrin som innebär planer på ”fot- och handbojor” på sjuka människor, att ”barn och vuxna vistas på samma slutna psykiatriska vårdavdelningar” och att ”unga flickor med självskadebeteende hamnat på samma avdelning som pedofiler”.

  Några sidor längre fram i DN Kultur beskriver Maciej Zaremba hur Akademiska Sjukhuset i Uppsala påstår sig ha sparat 50 miljoner kronor på att släppa in kommersiella TV-bolag för att filma bland annat en döende människa, utan tillstånd från vare sig den döende eller de anhöriga.

  Sedan överlåter Akademiska åt TV-bolaget, ägt av ett riskkapitalbolag i Finland, att utforma det juridiska försvaret för denna moraliskt oförsvarbara handling. Det betyder, skriver Zaremba, att ett riskkapitalbolag utformar ”landstingets inställning till integritetsfrågor på svenska sjukhus”. Han ställer frågan; ”Vad har alliansen för mandat att försvaga patientsekretessen?”

  Zaremba har tidigare avslöjat hur New Public Management förvandlat vårdbehövande till ”produkter” och sjukhus till ”producenter”. Nu går allianspolitikerna i Uppsala ett steg längre och förvandlar patienten till ”råvara för underhållnings-tv”.

  I Svenska Dagbladet har idag Andreas Cervenka ännu en dräpande och djupt oroväckande krönika om de sjunkande investeringarna och den höga arbetslösheten i Sverige. Han noterar att börsindex, priset på aktier, stigit med 19 procent i år vilket är bara 5 procent från all-time-high som uppnåddes strax före finanskrisen som inleddes 2007.

  Företagen lånar mer pengar än någonsin. Men investeringarna, pengar till fabriker, maskiner, produktion och arbeten, visar ”en brant nedgång”. Så vad används pengarna till, undrar Cervenka. För övrigt så minskar också, noterar han, de offentliga investeringarna; det innebär sämre skolor, sämre lokaler för sjukvård och äldreomsorg, sämre kollektivtrafik och vägar.

  ”Mätt som BNP per capita har svensk ekonomi stått stilla mellan 2007 och 20012. Arbetslösheten är högre än för tio år sedan. Någon som anar ett samband?” slutar han sin krönika i Svenska Dagbladet.

  Den borgerliga propagandan hävdar att de rika måste bli rikare för att privata investeringar ska öka. Men den fantastiska tankesmedjan Global Utmaning visar i en studie, av Sandro Scocco och Lars-Fredrik Andersson, att investeringarna sjunker trots att de rika blir rikare.

  Allt går åt pipan med en borgerlig regering och med en borgerlig politik! Skickliga journalister larmar i borgerliga morgontidningar om eländet. Hur länge får de hålla på?

  Frågan är också varför dessa journalister är hänvisade till borgerliga tidningar, med begränsad räckvidd till över- och medelklass i stockholmsregionen. Varför får inte sådana som Maria Schottenius, Maciej Zaremba och Andreas Cervenka skriva i en tidning som når ut till hela landet, till lågavlönade, arbetslösa, sjukskrivna, fattiga och utsatta? Och varför får de lysande rapporterna från Global Utmaning inte bredare spridning? Då skulle vindstyrkan i kritiken mot borgerligheten växa till en tornado. Orsaken är att arbetarrörelsen är så obegripligt fantasilös och saknar all handlingskraft i mediafrågan.

Bror Perjus
PS. Kungsbacka radio och Ekot idag; Gråtande förskollärare! "Lärarförbundet i Kungsbacka har den senaste tiden fått ta emot telefonsamtal från gråtande och uppgivna förskollärare. Stora barngrupper, längre vistelsetid för barnen och allt mer dokumentationskrav gör att många förskollärare mår dåligt och tvingas att gå ned i arbetstid." Kungsbacka är en borgerligt styrd kommun med moderaten Per Ödman som kommunstyrelsens ordförande. DS

PS II: Gå gärna in på https://www.facebook.com/ettnyttmassmedium?fref=ts DS.

Arbetsplatsen är demokratins ursprung, inte det offentliga rummet!

Idag, Stefan Jonssons recension, på DN Kultur av ”Occupy: Three inquiries in disobedience” av tre amerikanska författare W J T Mitchell, Bernard Harcourt & Michael Taussig. Om 2011 års revolter från arabvärlden till Wall Street. 

Stefan Jonsson menar med stöd av författarna att ”demokratins ursprung är det offentliga rummet”, typ Tahrirtorget i Kairo och Zucotti Park i New York. Bara där kan demokratin, som förråtts av den politiska eliten, återskapas, anser han, om jag tolkat honom rätt.

Jag tror att han och författarna har fel.

Demokratins ursprung finns på arbetsplatserna, i fabrikerna och i ökande utsträckning på kontoren, där också våra ekonomiska villkor skapas. Det är först när fackföreningarna går med i den stora kampen för demokrati som verklig demokrati blir möjlig. Det gäller i såväl Egypten som USA.

Problemet med intellektuella anarkister är att de saknar arbetsplats och därför inte riktigt förstår den demokratiska kampens villkor, även om de förstår demokratins principer. Men i slutet av recensionen drabbas han av tvivel och ser "ett avlägset eldsken stunden innan säkerhetstruppernas svarta uniformer marscherar in och dränker allt i tårgas och gevärseld".

Bortsett förstås från att "uniformer" förmodligen måste ha ett innehåll för att kunna marschera...  

 Bror Perjus