Peter Wolodarski, DN, skriver betydligt bättre som
chefredaktör än som ledarskribent. Han har tvingats vidga sitt perspektiv. Men han är förstås fortfarande begränsad av sin liberala ideologi. Idag skriver han bra
om NSA-skandalen, den digitala massövervakningen av människor, vanliga väljare,
opinionsbildare och aktiva politiker. Han är kritisk mot den borgerliga
regeringen. Fredrik Reinfeldt och Carl Bildt ”duckar och slätar över”.
Han ställer frågan ”Hur övervakas svenska medborgare och på vilket sätt bistår
FRA andra länder?”
Vad är egentligen detta med så kallade
säkerhetstjänster, spionorgan och digital massövervakning till för? Hur
fungerar det och varför sker det? Finns det en partipolitisk dimension? David
Camerons högerregering i Storbritannien beordrar tidningen Guardian att såga
sönder den hårddisk där det finns information från förre NSA-medarbetaren
David Snowden. Camerons partivän Angela Merkel har avlyssnats av NSA. Vad är
vänster? Vad är höger?
Självklart finns det en partipolitisk dimension,
eller också måste en sådan skapas. Hur ska väljarna annars kunna välja mellan
partier som vill kontrollera säkerhetstjänsterna och partier som ser mellan
fingrarna?
Utgångsläget är att alla länder, diktaturer såväl som
demokratier, har säkerhetstjänster som en del av
nationernas militära och psykologiska försvar. Men det ligger i både militärens
och säkerhetstjänstens natur att de i större eller mindre utsträckning
utvecklas till självständiga stater i staten. Militären i kraft av sina vapen och säkerhetstjänsterna i kraft av alla sina hemligheter.
I den här världen är det lätt att bli
konspiratorisk. Säkerhetstjänsterna ägnar sig ju i hög grad åt konspirationer
eftersom deras uppgift är att avslöja konspirationer. Edward Snowden är nog en
ärlig idealist och whistleblower. Men hans avslöjande ger säkert mera resurser
till säkerhetstjänsterna. Redan i torsdags avslöjades det att ryska och
kinesiska säkerhetstjänster avlyssnat Finlands utrikesdepartement. Ingen blir
förvånad!
Precis som militären gagnar de olika ländernas
säkerhetstjänster varandras syften. När några ryska stridsflygplan gör en sväng
i riktning mot Gotska Sandön så blir det genast stor debatt med krav på svensk
upprustning och anslutning till NATO. När amerikanska NSAs massövervakning
avslöjas blir gamle KGB-agenten Vladimir Putin glad över att kunna slussa mera
resurser till sina gamla arbetskamrater i nutidens ryska motsvarighet. Det ger i
sin tur stöd för ytterligare resurser till NSA i USA.
Nå, men nu finns en ny dimension! Terrorismen,
AlQuaida och liknande gäng av självmordsbombare. De måste väl
säkerhetstjänsterna i alla fall bevaka! Jovisst, men det innebär också att även
terroristerna gagnar säkerhetstjänsterna, precis som de gagnar militären,
efterfrågan på vapen, stridsflyg, målsökande robotar, drönare och höga löner
för militära ledare och chefer i säkerhetstjänsterna.
Ytterst gynnar denna upptrappning av säkerhetstjänst, militär och terrorism den globaliserade ekonomiska elit som främst investerar i vapenproduktion
vilket också, enligt David Rothkopf*, råkar vara själva kärnan i den
globaliserade ekonomiska elit som idag dikterar nationernas ekonomiska och
därmed politiska villkor.
Snowdens avslöjande har visat att NSA och FBI har ett
särskilt datorprogram, PRISM, som suger upp hela
världens datortrafik via Microsoft, Yahoo, Google, Facebook, PalTalk, AOL,
Skype, Youtube och Apple. Men mest gynnas ägarna av företag som tillverkar
hårdvara för stora datorsystem, sådana som IBM, en ursprungligen militär
industri, HP, AMD och Sun Microsystems.
Peter Wolodarski skriver; ”Vad NSA-skandalen visat är att avlyssningsapparaten
lever sitt eget liv, långt bortom det öppna samhällets räckvidd. Cheferna i
stora IT-företag vet knappt vad deras egna bolag delat ut för information om
sina användare. Politiker som är satta att övervaka systemet framstår mer som
statister än verkliga kontrollanter.”
Njaa, cheferna och ägarna till de stora IT-företagen
vet nog vad de behöver veta, alltså hur man tjänar pengar på upprustningen.
Vi vet också vad vi behöver veta! Bara genom en
förstärkning och en globalisering av demokratin kan kapital, säkerhetstjänster och
militärindustriella komplex kontrolleras. Och för en sådan demokratisk offensiv
kan man inte förlita sig på den borgerliga politiken vars främsta syfte är befria
kapitalägarna från alla demokratiska krafter, folkvalda och väljare.
Det är för övrigt svårt att släppa misstanken om att
det är mot just dessa demokratiska krafter som massövervakningen riktas, även
om Angela Merkel lyckats komma med i ett svep. Kanhända är det därför som Carl Bildt är så lågmäld
i frågan?
Redan nu har säkerhetstjänsterna över hela världen tillräckligt
med information om enskilda politiska ledare för att, exempelvis via anonyma källor,
kunna skandalisera och sänka sådana som är misshagliga. Och misshagliga är
de politiker som vill nedrustning och politisk kontroll av kapital, militär och
säkerhetstjänst…
Det är det verkligt otäcka perspektivet.
Bror
Perjus
*David Rotkopf, Bill Clintons vice handelsminister, i
boken ”Superclass – hur den
globala makteliten styr världen.” (Leopard förlag, Stockholm 2008).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar