Majoren utkämpade ett förlorat slag, ridande på mycket trötta käpphästar.

Igår framträdde i Agenda en parentes i den svenska skolans historia. En parentes som ställt till stor skada. Jan Björklund. Det blev helt uppenbart under debatten med Gustav Fridolin. Jan Björklund är före detta! Majoren utkämpade ett förlorat slag, ridande på mycket trötta käpphästar. Folkpartiet måste nog också byta partiledare.

Patetiskt och desperat försökte han torgföra sin torftiga tes: ”Alla kan inte bli akademiker!” 

Bara för att sedan påstå att ”om alla blir akademiker så fungerar inte samhället”. Snacka om motsägelse. Om alla inte kan bli akademiker, så kan ju inte alla – i nästa andetag – bli akademiker och "förstöra samhället"!

Tala om akademiker-, kunskaps- och bildningsförakt!

Dessutom, möjligheten att bli akademiker innebär inte att alla måste bli akademiker. En liten distinktion som Jan Björklund, med sin intellektuella kapacitet, inte lyckas ta till sig. Han påstod vidare att det skulle bli en utslagning utan dess like från gymnasieskolan, bara för att alla i gymnasieskolan får möjlighet att läsa in behörighet till högskola. Ytterligare ett obegripligt argument som bara kan förklaras med hans förakt mot arbetarklassen.

Varför skulle elever hoppa av därför att det öppnas en möjlighet till högskolestudier?

I verkligheten vet vi däremot att antalet sökande till yrkesförberedande linjer i gymnasiet sjönk radikalt av precis det motsatta skälet; nämligen att Jan Björklund stängde möjligheten att gå vidare till högskola från de linjerna. Därmed upplevdes yrkesförberedande linjer som en återvändsgränd.

För övrigt görs nu gymnasiet obligatoriskt.

Det går alltså inte att hoppa av. Men framförallt innebär det att skolan följer upp varje enskild elev och ger stöd så att alla klarar sin utbildning hela vägen från förskolan genom gymnasiet.

Den olycksalige före detta utbildningsministern uppvisar också ett förakt för alla som enligt hans enhälliga dom ”inte kan bli akademiker”. Han beskriver gärna den miljö där han själv växte upp bland textilarbetare i Skene i Västergötland som studieovänlig. Men hans beskrivning av människorna i Skene är bara ett sätt för honom att framställa sig själv som bättre än alla andra i Skene. Det är att sprida vidare det gamla borgerliga föraktet för arbetare och deras barn som alltid betraktats som obildbara av en obildad överklass, bara därför att överklassen ska få behålla sina privilegier. 

Därför ska inte alla få bli akademiker!

Jag kommer själv från genuin arbetarklass i Jämtland. Men har faktiskt arbetat som journalist och facklig redaktör på Västgöta Demokraten i Borås. Då träffade jag många textilarbetare. Alla hade lätt läst in den teori som behövs för att bli major. Textilarbetarna var minst lika intellektuella och begåvade som de akademiker jag träffat.

Inte minst var de med och organiserade en stark arbetarrörelse, fackligt och politiskt, som med kunskaper och bildning byggde världens bäst fungerande samhälle. Det är ett samhälle som överklassens barn inte har tillräcklig bildning och intellektuell förmåga för att bygga upp. 

Men vi har inget emot att ge även dem den bildningen!

Gustav Fridolin representerade i den här debatten i Agenda förnuftet och framtiden för den svenska skolan. Tidigt insatt stöd för elever i form av ökade lärarresurser och mindre klasser för alla som har det svårt – även om de har rika föräldrar. Särskilda svårigheter märks redan i förskolan. Därför ska de extra resurserna sättas in redan där och sedan följa rakt igenom hela skolsystemet.

Exempelvis har det visat sig att 40 procent av alla som sitter i våra fängelser har ADHD, som bl a innebär koncentrationssvårigheter. En bra skola kan halvera antalet kriminella i landet. Bara det kan finansiera hela skolreformen. Något som batongmormor Beatrice Ask, med sin intellektuella kapacitet, inte förstått.

Bror Perjus