Schlingmans bullshit

”PR-konsulter hyrs in för budgeten,” avslöjar idag Dagens Nyheter stort på sin första sida. Regeringen har lagt ut nära 120 miljoner kronor på pr- och kommunikationshjälp under fyra år, för att undervisa svenska folket om hur viktigt det finanspolitiska ramverket är. Det påstås vara grunden för regeringens ekonomiska politik – och i förlängningen grunden för makten över Sverige. Det är att ta i.

Ytterst bestämmer väl fortfarande väljarna på valdagen över vilken regering vi ska ha?! Makten däremot över ekonomin däremot, som är det avgörande, har den globala ekonomiska eliten som dikterar villkoren för det som kallas för det ”finanspolitiska ramverket”.

Det får PR-folket aldrig i uppdrag av någon regering att tala om för folket. Inte heller av socialdemokratin. Håkan Juholt påpekade i partiledardebatten nyligen att det var socialdemokratin som ”uppfann” det finanspolitiska ramverket. Och det är förstås sant. Däremot sa han, tyvärr, inget om vem som dikterade villkoren.

Men i den andra stora svenska morgontidningen, Svenska Dagbladet, kan man åtminstone läsa den duktige krönikören Ola Wong som anser att ”pr-ismen har gjort processen kort med idén att det är fult att ljuga och fjädra sig. Pr-ismen är det lager av bullshit som pr-nissar och mediestrateger på företag och myndigheter smetat ut över landet. I pr-ismens värld är svart inte svart utan ”en möjlighet till vitt”.

Snacka om perfekt tajming!

Om man lägger pussel med informationen i landets båda dominerande morgontidningar kan man alltså komma fram till mycket intressanta resultat. Regeringen hyr in pr-nissar för att slå i svenska folket lögner om högerregeringens budget och det finanspolitiska ramverket. Personligen anar jag den mystiske Per Schlingman bakom allt detta. Mannen som i all tysthet smugglats in i statsministerns kansli med uppdrag att förvanska det svenska språkets egentliga innebörd.  

Pr-nissarna har också helt och hållet erövrat Centerpartiet. Nu när Maud Olofsson från Högfors i Västerbotten avgår så påstås Annie Johansson vara favorit till partiledarposten. Med henne tar Stureplanscentern över helt och hållet. Hon är en typisk Kreab/Timbro-produkt som omedelbart börjar tala om att Centerpartiets viktigaste uppgift är att förbättra sitt ”varumärke”.

Vilken politik som ska bedrivas, eller vad Centerpartiet vill göra för svenska folket, tycks vara helt ovidkommande. Demokrati är numera för Centerpartiet som att sälja gräsklippare eller olycksfallsförsäkringar till livrädda konsumenter.

Kreab och Timbro startades på 80-talet av Svenskt Näringslivs föregångare Svenska Arbetsgivareföreningen. De drev senare igång det som kom att kallas för ”Stureplanscentern” ett gäng färdiggrillade politiska broilers som skulle infiltrera Centerpartiet och göra det pålitligt borgerligt.

Väldigt framgångsrikt, måste man konstatera.

Från samma stam kommer också pr-firman Prime som faktiskt försökte sig på att göra även socialdemokratin borgerlig, med hjälp av förre SSU-ordföranden Niklas Nordström i Nacka. Men då fick dom bita sig i tummen, efter att ha slagit fel med stångjärnshammaren. Istället fick de se Håkan Juholt som partiledare. Han är tillräckligt oförskämd för att börja tala om sådant som barnfattigdom och andra helt ovidkommande ting.

Bror Perjus

PS Läs f ö gärna min förra blogg närbesläktat tema. Högerregeringen skapar kaos och oreda på livets alla områden. DS 

Anf 1 partikongressen – Globaliseringen

Det här var mitt första inlägg på Socialdemokratiska partiets extrakongress den 25 mars 2011. Inlägget bygger på en längre text som jag utvecklat tillsammans med IF Metalls internationella chef, Erland Lindkvist. Den finns på LO-tidningens webb.

”Globaliseringen är arbetarrörelsens nya stora utmaning!

Den präglas av tre avgörande tendenser.

Den första är att diktaturer faller och nation efter nation inleder den mödosamma vägen mot demokrati.

Men den andra är att makten över ekonomin samtidigt flyttas upp från nationerna, till en globaliserad ekonomisk elit som behärskar de stora koncernernas världsomspännande produktionskedjor, det finansiella systemet och massmedierna.

Den tredje tendensen är att kapitalism och kommunism flyter samman i en ny form av diktatur i Kina med globala konsekvenser! En nog så viktig ideologisk slutsats för socialdemokratin.

Den ekonomiska eliten bidrar med massiva investeringar till en enormt snabb tillväxt i Kina, där den kommunistiska diktaturen står till tjänst med låga skatter och rättslös arbetskraft.

Den ekonomiska eliten tar ut allt större vinster, genom att tvinga nationerna att konkurrera om deras investeringar.

Allt mer av de gigantiska vinsterna används till spekulation i aktier, valutor och råvaror, som utlöser allt svårare ekonomiska kriser.

För att undvika depression, tvingas nationerna att häva kriserna med skattemedel och statlig upplåning, så kallade stimulanspaket.

Så dräneras staterna på sina ekonomiska tillgångar.

Därför har vi växande statsskulder i flertalet demokratiska stater och en politisk debatt, som i land efter land enbart handlar om sänkta skatter och nedmontering av välfärden,

samtidigt som löneandelen minskar och kapitalvinsterna stiger.

Kanske är redan staternas skulder så omfattande att de saknar möjlighet att häva nästa ekonomiska kris.

Regleringar är knappast tillräckliga.

På sikt kan världsekonomin stabiliseras endast genom en begränsning av mängden spekulationskapital

och en mera jämlik fördelning av produktionens överskott.

Det kan bara ske med hjälp av en effektiv internationell facklig rörelse, globala skatter och stängda skatteparadis

- alltså en globalisering av demokratin.

Arbetarrörelsen måste våga formulera en tydlig

global strategi, som ger människor hopp om en bättre värld,

En utopi som kan ställas mot borgerlighetens budskap

om allt otryggare arbetsvillkor

och en ständig anpassning nedåt av löner och välfärd

till de villkor som den globala ekonomiska eliten dikterar.

Ett strategiskt delmål vore att störta militärjuntan i Burma.

Där finns en bred rörelse som i modern tid vunnit demokratiska val, med en ledare i nivå med Nelson Mandela, Aung San Suu Kyi.

Demokrati i Burma kan skapa ett skov i hela Asien,

som i Östeuropa och Latinamerika och nu i Mellanöstern och Nordafrika – då kan vi skönja konturerna av en global demokrati.

Gäst vid vår kongress är ledaren för socialdemokraterna som ingår i Aung San Su Kyis koalition; Aung Moe Zaw.

En applåd till honom!”

PS Aung Moe Zaw kunde tyvärr inte komma till kongressen på grund av sjukdom. Men han fick ändå en varm applåd.