Schwarzman och Gou bättre representanter för kollektivet dollarmiljardärer än Gates!

Steve Schwarzman och Terry Gou är betydligt mera representativa för kollektivet dollarmiljardärer än exempelvis Bill Gates. Och frågan är vad de har gemensamt med det kinesiska kommunistpartiets politbyrå?

Terry Gou är 59 år och född på Taiwan, därmed möjligen ”taiwanes”.

Han köpte år 2002 ett slott i Roztez i Tjeckien. Han äger 30 procent och är koncernchef för Foxconn, världens största tillverkare av elektronik.

Foxconn, med över 1,2 miljoner anställda över hela världen, tillverkar datorer för Apple, Atari, Compaq, IBM, Sony och HP – alltså nästan alla datorer som ö h t tillverkas.

Foxconns fabrik i Shenzhen, Kina, har 300 000 arbetare anställda. De flesta ungdomar mellan 18 och 25 år, som är inhysta i stora sovsalar och bevakade av bolagets uniformerade vakter. De bestraffas hårt om de inte håller arbetstempot. För att få anställning vid fabriken tvingas de underteckna ett anställningsavtal där de bland annat lovar att inte begå självmord – denna bisarra klausul har kommit till av den enkla anledningen att anmärkningsvärt många anställda faktiskt begått självmord.

Detta har bekymrat Terry Gou en aning. ”Att hantera över en miljon animals ger mej huvudvärk”, sa han vid något tillfälle.

Men kanske lättar huvudvärken när han snart kan ersätta en miljon av sina anställda med robotar som de som ska ersättas får förmånen av att själva tillverka.

Kanske kan man fundera på om Foxconn är en taiwanesisk, japansk, kinesisk, amerikansk eller möjligen tjeckisk koncern? 

Men frågan är; varför är den frågan intressant?

Steve Schwarzman är född i USA, således ”amerikan” kan man förmoda.

Han är nr 40 på listan över USAs rikaste personer, med en privat förmögenhet på 7,5 miljarder dollar. Han brukar pendla i sitt privata jetplan mellan sina tre bostäder, en 35-rummare på Manhattan, ett sommarhus i Palm Beach, Florida och ett sommarhus i Frankrike. 

Han har jämfört den amerikanske presidenten Barack Obamas skatteförslag med Adolf Hitlers militära invasion av Polen år 1939.

Schwarzman är känd för att sleva i sig en trerätters middag på 15 minuter. Han firade sin 60-årsdag med galamiddag för 500 personer på en lyxrestaurang i Central Park i New York. Men allra mest känd kanske han är som koncernchef för Blackstone Group; ett riskkapitalbolag med huvudkontor på Wall Street, New York och kontor i London, Hamburg, Paris, Bombay, Tokyo och Hongkong.

Blackstones affärsidé är, som för alla riskkapitalbolag, att köpa och sälja andra bolag med rejäl vinst utan att tillföra något nytt värde. Det kallas för för ”resursallokering”. Men det är ren spekulation. Den korrekta definitionen av ett riskkapitalbolag är snarare ett bolag som aldrig riskerar sitt kapital.

Blackstone ”hanterar” ständigt ett 50-tal andra bolag med cirka 375 000 anställda och 100 miljarder dollar i omsättning.

Men gissa vilken som är största ägare i Blackstone Group?

Nej, det kan ni inte!

Det är China Investment Corporation, alltså i praktiken kinesiska kommunistpartiets politbyrå!

Kommunism och kapitalism är i full fart i färd med att gå samman i något som kan utvecklas till något så finurligt som en helt ny form av global diktatur!

Hur ska vi hantera det?

Bror Perjus

Anf 1 partikongressen – Globaliseringen

Det här var mitt första inlägg på Socialdemokratiska partiets extrakongress den 25 mars 2011. Inlägget bygger på en längre text som jag utvecklat tillsammans med IF Metalls internationella chef, Erland Lindkvist. Den finns på LO-tidningens webb.

”Globaliseringen är arbetarrörelsens nya stora utmaning!

Den präglas av tre avgörande tendenser.

Den första är att diktaturer faller och nation efter nation inleder den mödosamma vägen mot demokrati.

Men den andra är att makten över ekonomin samtidigt flyttas upp från nationerna, till en globaliserad ekonomisk elit som behärskar de stora koncernernas världsomspännande produktionskedjor, det finansiella systemet och massmedierna.

Den tredje tendensen är att kapitalism och kommunism flyter samman i en ny form av diktatur i Kina med globala konsekvenser! En nog så viktig ideologisk slutsats för socialdemokratin.

Den ekonomiska eliten bidrar med massiva investeringar till en enormt snabb tillväxt i Kina, där den kommunistiska diktaturen står till tjänst med låga skatter och rättslös arbetskraft.

Den ekonomiska eliten tar ut allt större vinster, genom att tvinga nationerna att konkurrera om deras investeringar.

Allt mer av de gigantiska vinsterna används till spekulation i aktier, valutor och råvaror, som utlöser allt svårare ekonomiska kriser.

För att undvika depression, tvingas nationerna att häva kriserna med skattemedel och statlig upplåning, så kallade stimulanspaket.

Så dräneras staterna på sina ekonomiska tillgångar.

Därför har vi växande statsskulder i flertalet demokratiska stater och en politisk debatt, som i land efter land enbart handlar om sänkta skatter och nedmontering av välfärden,

samtidigt som löneandelen minskar och kapitalvinsterna stiger.

Kanske är redan staternas skulder så omfattande att de saknar möjlighet att häva nästa ekonomiska kris.

Regleringar är knappast tillräckliga.

På sikt kan världsekonomin stabiliseras endast genom en begränsning av mängden spekulationskapital

och en mera jämlik fördelning av produktionens överskott.

Det kan bara ske med hjälp av en effektiv internationell facklig rörelse, globala skatter och stängda skatteparadis

- alltså en globalisering av demokratin.

Arbetarrörelsen måste våga formulera en tydlig

global strategi, som ger människor hopp om en bättre värld,

En utopi som kan ställas mot borgerlighetens budskap

om allt otryggare arbetsvillkor

och en ständig anpassning nedåt av löner och välfärd

till de villkor som den globala ekonomiska eliten dikterar.

Ett strategiskt delmål vore att störta militärjuntan i Burma.

Där finns en bred rörelse som i modern tid vunnit demokratiska val, med en ledare i nivå med Nelson Mandela, Aung San Suu Kyi.

Demokrati i Burma kan skapa ett skov i hela Asien,

som i Östeuropa och Latinamerika och nu i Mellanöstern och Nordafrika – då kan vi skönja konturerna av en global demokrati.

Gäst vid vår kongress är ledaren för socialdemokraterna som ingår i Aung San Su Kyis koalition; Aung Moe Zaw.

En applåd till honom!”

PS Aung Moe Zaw kunde tyvärr inte komma till kongressen på grund av sjukdom. Men han fick ändå en varm applåd.