Det jämlika samhället är ekonomiskt effektivare än det ojämlika

Andreas Svahn (S) är kommunstyrelsens ordförande i Hallsberg. I Svt-Rapport den 12 mars sa han det många andra sagt de senaste åren, kanske decennierna!
  "Vi socialdemokrater saknar den sammanhållande berättelsen - vad vill vi med Sverige?"
  Vi har de enskilda reformerna, på område efter område; barnbidrag, föräldrapenning, skolor, arbetsrätt, a-kassa, sjukförsäkring, pension, bostäder, vägar...

Men det räcker inte! Vi saknar den sammanhållande berättelsen...

Nu finns emellertid den berättelsen vi efterlyser, men gömd i ett snårigt och abstrakt vetenskapligt språk, med en oändlig mängd fakta, kurvor och staplar i rapporten ”Jämlikhetsanden”, av de båda brittiska forskarna, Kate Pickett och Richard Wilkinsson, utgiven i Sverige av Karneval förlag 2010, recenserad i media och omdiskuterad inom socialdemokratin.

Men där finns något i den som gått oss förbi!

De båda forskarna har tillsammans erfarenhet från 50 års forskning. De har sammanställt och analyserat forskning om 73 samhällen som utgörs av världens 23 ledande industriländer plus USAs 50 delstater, som de rangordnat från det mest jämlika till det mest ojämlika.

Då visar sig något oerhört intressant!

Nämligen att det mera jämlika samhället är bättre i praktiskt taget alla avseenden än det ojämlika samhället. Därmed bevisas vetenskapligt något som för oss socialdemokrater egentligen alltid varit självklart. Det är vad vi alla alltid varit övertygade om! Hårddraget kan vi säga att det är vetenskapligt bevisat att socialdemokratin har rätt och borgerligheten har fel.

  Men det som gått oss förbi i rapporten är att det jämlika samhället också är effektivare i strikt ekonomisk mening jämfört med det mera ojämlika samhället! Tillväxten är snabbare och produktiviteten, vad varje enskild person i samhället presterar, är högre ju mera jämlikt samhället är!

Och egentligen är det självklart!

För, är det inte självklart att människor presterar bättre och att ekonomin därmed utvecklas bättre och snabbare när fler har arbete och arbetslösheten är lägre, när alla barn- och ungdomar lär sig mera och utvecklas bättre, när vi slipper oroa oss för hur våra åldrade föräldrar har det, när vi alla har en bättre hälsa, när vi lever och kan verka längre tid, när vi har mindre oro och ångest och färre psykiska sjukdomar, när barnadödligheten är lägre, när antalet tonårsgraviditeter är färre, när färre har problem med fetma, drogmissbruk och alkoholmissbruk?

  Och självklart är det ekonomiskt effektivare när människor kan arbeta och producera istället för att stjäla, slåss och döda och sitta i fängelse år efter år?

  Självklart fungerar ekonomin bättre när människor har större förtroende för varandra, för politiker, myndigheter och företag?

Och det är faktiskt den skillnad mellan jämlika och ojämlika samhällen som rapporten "Jämlikhetsanden" påvisar.

Men hur kan då ekonomer, storföretagsledare och borgerliga politiker ständigt hävda att ekonomin blir effektivare med ökade klyftor, högre vinster och högre löner för de redan högst avlönade, med sänkta löner för de lägst avlönade, sänkt a-kassa, försämrad sjukförsäkring, sämre försörjningsstöd, avgiftsbelagd sjukvård och utbildning och otryggare arbetsliv o s v - när det förhåller sig precis tvärt om?

  Jo, det framstår som enkelt och logiskt! Om vi enbart utgår från det enstaka förslaget som sådant. Med högre vinster investeras det mera och produktionen ökar. Med högre löner arbetar de duktigaste bättre. Med sänkt lön tvingas den lägst avlönade arbeta mera och hårdare. Sänkt a-kassa tvingar den arbetslöse att ta ett lägre avlönat arbete. Försämrad sjukförsäkring tvingar den halvfriske tillbaka till arbetet. Otryggare arbetsliv tvingar den enskilde att arbeta mera och hårdare för att inte riskera att förlora sitt arbete. Sämre pensioner tvingar äldre att arbeta längre. O s v...

Men sammantaget ökas klyftorna i samhället. Och det är uppenbarligen ekonomiskt kontraproduktivt, egentligen förödande... Det har vi upplevt starkare i Sverige under de senaste åren än i något annat utvecklat industriland.

Det är därför Andreas Svahn har så oerhört rätt! Vi behöver "den sammanhållande berättelsen" som håller samman berättelsen om vår historiska kamp för jämlikhet i över 100 år med de 100 år av kamp som ligger framför oss!

Så enkelt, men så förbisett!

Beteckningen "Socialdemokraterna - Framtidspartiet" är bra, men otillräcklig. Vad ska vi annars vara ett parti för, om inte för framtiden - dåtiden har vi ju redan förändrat! "Framtidspartiet" säger ingenting om vart vi är på väg annat än mot framtiden och vart skulle vi annars vara på väg?

  Därför föreslår jag att vi i nästa valrörelse går fram med beteckningen;

Socialdemokraterna

- Framtidspartiet

för ett jämlikt samhälle

Bror Perjus

Byt ut kommunalråd (S) som inte förstår vad vårt parti står för!

Det står och väger inom socialdemokratin i vårt land. Kanske är det avgörande för demokratins framtid i hela Europa och därmed för resten av världen. Utrikesminister Margot Wallströms rakryggade kritik mot den saudiska regimen visar hur avgörande våra vägval kan vara. Men nu handlar det också om invandringen.

Ja eller nej till ytterligare skärpning av reglerna för invandring till Sverige diskuteras allt mer intensivt och öppet. Diskussionen kretsar kring förslag som Kristdemokraterna och Folkpartiet redan ställt sig bakom. Men det är framförallt Sverigedemokraterna som drivit de två förslagen.

     1)      Ska den som redan fått uppehållstillstånd i Sverige tvingas ta ett ökat försörjningsansvar för anhöriga som vill komma hit?

     2)      Ska Sverige i ökad utsträckning använda sig av tillfälliga uppehållstillstånd?

Syftet är att begränsa fattiga, förföljda flyktingars möjlighet att komma till Sverige och få en trygg fristad här. Sverige är det industriland som i förhållande till folkmängden tar emot flest invandrare. Men det är också ett av de länder vars befolkning har den mest positiva inställningen till invandrare.

SVTs Rapport har nu frågat samtliga socialdemokratiska kommunalråd om sin inställning till de båda förslagen. Det visar sig då att 23 procent vill öka försörjningskravet, 31 procent säger nej och 47 procent ”vet inte” - de passar. På frågan om tillfälliga uppehållstillstånd säger 15 procent ja, 50 procent nej och 35 procent ”vet ej”.

Om Rapports undersökning är korrekt, då är den stora andelen ”ja” och ”vet ej” alarmerande. Närmare hälften av kommunalråden är i så fall inte beredda att försvara vårt partis politik i en av vår tids ödesfrågor. Sådana kommunalråd bör bytas ut!

Det handlar om socialdemokratins mest grundläggande värderingar; solidaritet och människosyn. Om vi viker ned oss för Sverigedemokraternas propaganda och vänder oss emot vårt samhälles fattigaste och mest förföljda så överger vi också våra mest grundläggande värderingar! Frågan är då vad som finns kvar av socialdemokratin som idé och politisk kraft?

Många som vill begränsa invandringen ytterligare tror att det är nödvändigt för att stoppa Sverigedemokraternas opinionsmässiga framfart. Det fungerar precis tvärt om!

Om socialdemokratin ansluter sig till Sverigedemokraternas politik så blir det en bekräftelse på att de har rätt! Därmed öppnas alla slussar på högerkanten. I de länder där socialdemokratin agerat så har resultatet också blivit kraftiga framgångar för nationalister, högerextremister, fascister och nazister. Det främsta exemplet är Danmark. Om vi inte pressar tillbaka högerextremismen ideologiskt och politiskt kan socialdemokratin aldrig mer bli den dominerande politiska kraften i vårt land!

Svensk socialdemokrati är den sista verkliga spärren mot sådana högerextremistiska tongångar i Europa. Vår seger kan vi bli ett avgörande exempel och bidra till att vända den utveckling mot ökad högerextremism som just nu pågår i vår världsdel med en så skrämmande historia bakom sig.

Människor som i många fall kanske gjort sig av med alla sina tillgångar i flykten från diktaturer och krig kan inte belastas med en ökad försörjningsbörda för anhöriga - barn, makar och föräldrar - som vill återförenas med de sina. Det är helt enkelt ogenomförbart. Att därtill utfärda tillfälliga uppehållstillstånd till förföljda och hårt pressade människor är att öka otryggheten för redan svårt traumatiserade. Förslagen är kontraproduktiva och skulle ytterligare öka de sociala motsättningar som Sverigedemokraterna bygger hela sin politik på.

Kommunalrådet Jimmy Jansson, Eskilstuna, sa till Rapport. ”Sverige bygger på principen att man ska jobba, försörja sig själv och stå på egna fötter.” Självklart! Men socialdemokratin står också för solidaritet med utsatta. Och det är cyniskt att säga så till förföljda, traumatiserade, arbetslösa och bostadslösa människor som nyss anlänt från diktaturer och krigszoner. 

Göran Dahlström, kommunalråd i Katrineholm säger att ”Det kommer alldeles för många än vi har råd till.” Det är klart att det till en början finns en kostnad för utbildning och uppehälle för nyanlända. Men i det längre perspektivet är invandring en ekonomisk tillgång för vårt land.  Och har länder som Grekland, Turkiet, Jordanien bättre råd än vi med dessa initialkostnader?

Om kommunalråden i Katrineholm och Eskilstuna är rättvist citerade och klippta av Rapport-redaktionen så bör deras partimedlemmar ta dem i örat eller byta ut dem mot företrädare som vet vad socialdemokratin står för. Det tycks också gälla ytterligare ett antal kommunalråd. Dags att ta itu med all mesighet i partiet och skärpa kampen mot högerextremismen. Sverigedemokraterna är problemet inte invandringen! 

Bror Perjus

Tidigare ordförande för socialdemokraterna i Lidingö, samt ombud på två socialdemokratiska partikongresser och en LO-kongress. 

Prinsessan, slottet och tiggarna

Prinsessan Lilians bortgång toppar idag Svenska Dagbladet förstasida, samt Rapports och Aktuellts sändningar igår. Vi ser bilder på prinsessan med en tiara av ädelstenar. I den svit på Grand Hotell, som bär hennes namn, står hon med en stjärnkikare och tittar på Stockholms slott med 1 430 rum och en särskild våning exklusivt för henne, Prinsessan Lilians våning. På Djurgården står hennes villa tom efter hennes bortgång.

Dagens Nyheter toppar sin ”etta” med rubriken ”Så lever tiggarna i stan”.  Claudia och hennes man Nico Sbircea brukar bo under en bro. De sitter på en trottoar i Stockholm, åtta timmar, sex dagar i veckan i vinterkylan och tigger för att kunna försörja sin sjuka dotter och hennes syster i Rumänien. På en månad får de ihop 5 000 kronor som räcker till tre månaders uppehälle i Rumänien.

Bror Perjus

 

Vem vågar leda socialdemokratin?

De senaste två svenska socialdemokratiska partiledarna har båda fått utstå ”mediala drev utan like”, skriver Kajsa Ekis Ekman på DN-Kultur. Hon avslutar med frågan ”är det tillåtet – för någon att vara socialdemokratisk partiledare?”

Det är en viktig fråga! Låt mej förklara! Mao Tse Tung, eller var det Ho Chi Minh, instruerade sina gerillakrigare att alltid skjuta den som går först i en fiendekolonn. Så småningom vågar ingen gå först och fienden kan således inte längre förflytta sig framåt, utan befinner sig snart på vild flykt bakåt.

Vem vågar ställa sig i spetsen för socialdemokratin om Håkan Juholt tvingas avgå? Det är den allvarliga fråga som Kajsa Ekis Ekman väcker.

Hon sätter in detta mediadrev i sitt rätta perspektiv.

Sveriges utrikesminister Carl Bildt anklagas för att ha tjänat miljoner på ett inbördeskrig i Etiopien, via sitt engagemang i ett oljebolag med intressen i det område där kriget pågår. Två svenska journalister har gripits av den Etiopiska militären. Carl Bildt är ansvarig i regeringen för att få dem fria. Den uppgiften förefaller han ointresserad av. Möjligen därför att de har information om just utrikesministerns ansvar för inbördeskriget. Det förhållandet resulterar bara i ”en del kritiska artiklar, främst på kultursidorna”, skriver Ekis Ekman.

Håkan Juholt har fått för stor ersättning från riksdagen för sitt dubbla boende. Det är han långt ifrån ensam om. Reglerna är uppenbarligen luddiga. År efter år har han uppgivit sig själv och sin sambo som boende i lägenheten. Riksdagens tjänstemän brister uppenbarligen i kontrollen av sina utbetalningar.

Centerns riksdagsman Emil Källström, har gjort samma misstag. Skriver; ”Jag tillhör inte dem som de senaste dagarna kritiserat Håkan Juholt på grund av hans lägenhetsersättningar. Jag vet själv hur lätt det kan bli fel.”

Eva Hillén Ahlström, riksdagsledamot (s) skriver i sin blogg: ”När jag i torsdags morse såg nyheten om Håkan Juholts ersättningar insåg jag att jag själv befann mig i en liknande situation.”

Håkan Juholt har bett om ursäkt och betalat tillbaka pengarna. Men han jagas vecka efter vecka. På förstasidor, ledarsidor och över 6-8 tidningsuppslag dagligen i alla stora rikstäckande dagstidningar. Alla radio- och TV-kanalernas nyhetsprogram följer slaviskt tidningarnas nyhetsbedömning timme för timme dygnet runt. Men något av ett rekord sätter nog ändå SVT Rapport och dess politiske kommentator Mats Knutsson.

Först en påannons av Rapports studioreporter.

”Juholtaffären i focus även idag, men inte i riksdagens partiledardebatt”.

Och då undrar man; i focus för vaddå, om inte i partiledardebatten utgjorde ”dagens politiska focus”? Jo, massmedias focus förstås!

Massmedia är alltså definitionsmässigt det som bestämmer focus. Sveriges Riksdag, landets demokratiskt valda ledamöter, de som stiftar landets lagar och tillsätter landets regering, dess partiledardebatt är uppenbarligen av underordnad betydelse när det gäller att bestämma focus.  

Så får Knutsson frågan av studioreportern; Vilka var dom viktigaste frågorna i partiledardebatten idag?

Knutsson svarar lite oengagerat och pliktskyldigt; ”Ekonomin, jobbkrisen, skuldkrisen, klimatet och trygghetssystemen”.Men tillägger snabbt; ”Sedan var det naturligtvis lite märkligt att huvudfrågan, Juholts bostadsaffär, den som alla talar om, nämndes inte…”

Kommentatorn i Sveriges största nyhetsprogram hävdar på fullt allvar att arbetslösheten, a-kassan, sjukförsäkringen, tågtrafiken, tunnelbanans utbyggnad, skolans framtid, pensionerna, klimathotet, mänskliga fri- och rättigheter, den globala ekonomiska krisen och demokratins utveckling i Mellanöstern och Nordafrika är mindre viktiga att diskutera för riksdagens partiledare än ”Juholts bostadsaffär”.

Men ingen partiledare nämnder ö h t ”Juholts bostadsaffär”. Det bortförklarar Knutsson raskt, i en bisats, med att ”det beror på en oskriven regel bland partiledarna att inte angripa varandra i sådana här mer personliga skandaler”.

Men tänk om det är så att samtliga ledare för Sveriges riksdagspartier anser att frågan om Juholts ersättning för sitt dubbelboende faktiskt inte är en någon ”huvudfråga”.

Borde inte de hänsynslösa mediadreven mot socialdemokratiska partiledare snart leda till en rejäl självkritisk debatt inom den svenska journalistkåren, bland ansvariga utgivare och mediaägarna?

Bror Perjus