Samlingsregering mot Sverigedemokraterna!

Det är en mycket oroväckande politisk utveckling vi nu upplever också i vårt land i dessa dagar. Sverigedemokraterna har fällt den rödgröna regeringen och skapat en regeringskris.

Det hade inte behövt bli så!

De borgerliga Allianspartierna kunde ha öppnat sig för en prestigelös förhandling om en bred uppgörelse över blockgränsen, med syfte att utforma en statsbudget med stöd av samtliga sju anständiga, demokratiska partier i riksdagen.

En sådan, tydlig och väl formulerad uppgörelse riktad direkt mot Sverigedemokraterna kunde ha demolerat deras bisarra syn på den ekonomiska politiken.

Sverigedemokraterna försöker inbilla oss att vårt land skulle få större ekonomiska resurser och att betydande delar av vår välfärd kan finansieras genom att vi stänger våra gränser för jagade människor på flykt från krigszoner och brutalt våld.

Tillsammans kunde de sju partierna i riksdagen ha gått till samlad och kraftfull attack mot dessa demokratins dödgrävare.

Dessvärre tycks istället kraven växa sig allt starkare, inom framförallt de borgerliga partierna, på att de ska börja ”tala med Sverigedemokraterna. Men att ”tala med Sverigedemokraterna” är bara täckord för eftergifter för deras främlingsfientliga, antihumana och ekonomiskt huvudlösa politik. Främlingsfientlighet, hat, hot, rädsla och misstro är det enda unika i deras politiska budskap. Därför finns det ingenting att tala med högerextremisterna om!

Det påstås ständigt att Sverigedemokraternas framfart skulle gynnas om de blir ”ensamma i opposition”. Ingenting talar i realiteten för det. Under trycket av en kraftfull politisk attack skulle Sverigedemokraterna falla samman som parti och bli helt marginaliserade. Det måste vara huvudmålet för alla demokratiska partier.

I alla andra länder, utom i Sverige hittills, har de demokratiska partierna börjat ”tala med högerextremisterna”. Det har inte på något sätt hejdat deras framfart. Tvärt om! Det har gynnat dem. De har, tack vare samtalen, börjat betraktas som allt mer rumsrena i land efter land. Följden har blivit att de tagit för sig allt mer av den politiska makten.

I flertalet europeiska länder växer de högerextremistiska partierna. I Frankrike är de tidvis, enligt opinionsmätningar, det största partiet. I Storbritannien tävlar partierna om att ta över deras politik. Ungern regeras av den extrema högern. 

De europeiska högerextremisterna utvecklar redan ett samarbete och en samsyn med den neofascistiska Putin-regimen i Ryssland, en regim som redan bedriver krig i Ukraina och hyllar Molotov-Ribbentrop-pakten, den uppgörelse mellan Stalin och 

Hitler som banade väg för andra världskriget.

I Norge, som haft sin nazistiska ockupation, sin Quissling-regim och sin Anders Bering Breivik, är högerextremisterna regeringsparti tillsammans med den norska, demokratiska högern. I Danmark görs den ena eftergiften efter den andra, samtidigt som främlingsfientligheten bara ökar.

När nazismen förra gången började breda ut sig i Europa under 1930-talet och vårt land hotades av militär invasion, enades vi bakom en samlingsregering riktad mot nazismen, under ledning av en trygg, socialdemokratisk statsminister med vilja och förmåga att samla landet och hålla oss utanför krig.

Är det inte bättre att vi samlas nu och går till motangrepp mot högerextremismen innan katastrofen är ett faktum? 

Med en politisk samling mot högextremismen kan Sverige anvisa en helt annan färdriktning även för demokratiska partier i övriga nordiska och europeiska länder. Det kan bli en signal och ett sätt att vända utvecklingen, ett stopp för eftergiftspolitiken och början till ett samlat motstånd mot den växande högerextremismen i hela Europa.

En statsbudget med stöd från sju partier i riksdagen kan, om än inte formellt men i praktiken, fungera som en sorts samlingsregering mot högerextremismen, mot Sverigedemokraterna, mot detta människofientliga hatparti, med djupa rötter i nazismen.

Ett stopp för högerextremismens framfart i Norden och Europa är faktiskt en mycket större politisk fråga än landet Sveriges statsbudget. Nu handlar det om demokratin, om alla människors lika värde, om fred och utveckling i hela Europa och kanske i hela världen. 

Bror Perjus