Vaddå, högerfronten hotar spricka!

SD måste

legitimeras

Under den yta som består av talmannen Anders Norlén, arbetar nu mycket starka krafter för att legitimera Sverigedemokraterna. Inte därför att krafterna älskar Sverigedemokraterna. Nej, de ogillar, ja föraktar Sverigedemokraterna! Det är något som katten släpat in på den glänsande östermalmsparketten.

Men Sverigedemokraterna kan användas för att äntligen genomföra en radikal högervridning av Sverige. Och då spelar det ingen roll om Sverigedemokraterna är ett hot mot demokratin eller inte. Högern har aldrig haft särskilt mycket till övers för demokratin. De bekämpade demokratin från allra första början. De vred och vände på sig av olust, men accepterade den gradvis i takt med att svenska folket organiserade sig i fackföreningar och i ett politiskt parti och genomdrev allmän och lika rösträtt.

Det var ett politiskt parti som visade sig kunna styra rätt bra. Sverige räddades ur 20- och 30-talens ekonomiska kriser, hölls utanför kriget och utvecklades till världens kanske mest jämlika och välmående land.

Krafterna irriterades högeligen när de inte ens vågade ifrågasätta den svenska modellen, eftersom den var så oerhört lönsam. Friska, starka, väl utbildade arbetare, kvinnor och män, producerade och konsumerade i en omfattning som gjorde dem bara rikare och rikare.

De kunde inte bortförklara att de tjänade oerhört mycket pengar på den svenska modell som de hatade. Men de hatade den därför att de inte själva fick hela äran av all denna produktion, all denna export och alla rikedomar som de kunde samla på sig. Inget land i världen kunde konkurrera med Sverige som med god vinst exporterade hälften av hela sin industriproduktion.

Men nu finns äntligen chansen! Tack vare Sverigedemokraterna! Ett helt nytt parti, obefläckat av den politiska makt som de alltid betraktat som korrumperande. Ett parti helt utan ideal och principer som lyckats lura över nästan hälften av medlemmarna i Landsorganisationen, LO, från Socialdemokraterna till högersidan.

I det läget ska ingen förhindra det avgörande maktskiftet! Nu ska den förhatliga arbetsrätten avskaffas, de lägsta lönerna, a-kassa, sjukförsäkring och socialbidrag ska sänkas rejält. Folk ska lära sig veta hut och göra vad de blir tillsagda att göra. Inga Reinfeldtska halvmesyrer med ”öppna hjärtan”. Hjärtat ska stängas av. Nu ska hjärnan bestämma, det sunda förnuftet!

Men plötsligt har någon fått för sig att skriva en ledare i DN precis på tvärs mot allt detta sunda förnuft.  Mitt i talmansrundan, onsdag den 26 september, landar en DN-ledare som tror att Annie Lööf ”skulle kunna tolereras av en riksdagsmajoritet” som statsminister. Samma dag varnar, på DN Debatt, några hjärtliga direktörer som Robert Weil, Proventus och Carl Bennet: ”Inflytande för SD äventyrar viktiga värden för näringslivet”.

Så, den 29 september, ett uttalande från 261 tjänstemän i regeringskansliet. De är oroliga för att ett parti som inte ser judar och samer som riktiga svenskar ska inta kansliet. Och en göteborgsdocent i lärdomshistoria, Andreas Önnerfors, får stöd från 800 på facebook som kräver att Alice Teodorescu, politisk chef på Göteborgsposten, ska avskedas för ”öppna antisemitiska konspirationer”.

Men, vaddå? Högerfronten hotar att spricka! Vad gör Annie Lööf som fått sin bildning av näringslivets hjärnkontor Timbro tillsammans med Ulf Kristoffersson? Sverigedemokraterna kan spelas ut och socialdemokraterna återfår kanske kommandot!

Då rycker sunda förnuftet ut. Lördag den 29 september korrigerar DNs ledarsida onsdagens position med hjälp av en stor bild på de legendarer under Fredrik Reinfeldts ledning som en gång träffades hemma hos Maud Olofsson i Högfors och bildade Alliansen. Nu ska borgerligheten ”värna arvet från Högfors”. Alliansen ska hålla ihop. Inget solospel för Annie Lööf. Det kan sluta i en ”mardröm” påpekas avslutningsvis.

Dagen efter, den 30 september, meddelar DNs opolitiska kommentator Ewa Stenberg att ”partiledarna … snart måste kunna förklara vari det oacceptabla består i Sverigedemokraternas politik”.

Nu har också Svenska Dagbladets ledarsida vaknat till försvar för Sverigedemokraterna och Alice Teodorescu. Chefen Tove Lifvendahl tar till Franklin D Roosevelts ord från 1933; ”the only thing we have to fear is fear itself…” Men det var inte ett försvar för nazism och antisemitism, utan något helt annat.

Göteborgsdocenten och de 261 tjänstemännen i regeringskansliet jämförs av Lifvendahl  med de krafter som plågade Kinas folk under rysk och japansk ockupation, kommunistisk terror, och medeltidens ” häxprocesser” i vårt eget land.

Nog förefaller det som om en viss oro börjar breda ut sig i det borgerliga lägret på grund av de något knepiga regeringsförhandlingarna?!

Bror Perjus