Trygghet skapas genom jämlikhet – dumskalle*!

Det är för mycket prat om blocköverskridande regeringar. Socialdemokratin måste räta på ryggen, blir mycket tuffare, tro på sin egen politik och ta den ideologiska, principiella debatten mot hela borgerligheten om ”Det jämlika samhällets” helt avgörande fördelar framför ”Det ojämlika samhället”.

Det är den ideologiska skillnaden som all politik handlar om!   

Alla begriper att inget samhälle kan bli exakt jämlikt, med samma inkomster och samma utgifter för alla. Alla begriper också att inget samhälle kan bli totalt ojämlikt, så att en äger allt och alla andra ingenting - även om världen tycks vara på väg i den riktningen! Det råkar ju vara så idag (enligt Oxfam) att 8 personer äger lika mycket som halva jordens befolkning. Och att en procent av jordens befolkning äger mer än övriga 99 procent tillsammans!

Kan det bli mera ojämlikt? Ja, dessvärre!

Så, det handlar om att ändra färdriktning. Världen går åt fel håll. Dessvärre också vårt eget land! Vi socialdemokrater måste ta strid för att ändra denna vanvettiga, destruktiva, nedbrytande färdriktning. Och vändningen måste bli 180 grader! Kan en blocköverskridande regering klara det?

Valstrategerna, de policyprofessionella förståsigpåarna, siffernissarna runt partiledningen har fastnat med näsan i opinionsmätningarna. Siffrorna säger att det är ordet ”trygghet” som ska ge oss valsegern 2018.

Visst! Människor känner sig idag mycket otrygga. Konstigt vore det annars!

Hotfulla krig pågår i Mellanöstern och Nordafrika. Putin krigar i östra Ukraina, annekterar Krim, laddar upp med taktiska kärnvapen i vårt närområde och skickar sina jakt- och bombplan utan transpondrar över Östersjön. Trump ljuger och hotar och säger; ”Om vi nu har kärnvapen, varför kan vi inte använda dem?” (Aftonbladet och DN den 3 augusti 2016)

En bisarr pittmönstring i kolossalformat!

Unga människor, ja barn, åker från eftersatta förorter i Sverige, får militär träning i Syrien och Irak och återkommer, traumatiserade, hatiska och beredda att döda. En terrorist kör ihjäl människor med lastbil på Drottninggatan. Kriminella gäng tar över våra storstäders förorter och skjuter varandra!

Men blir vi tryggare av ännu mera våld?

Fler poliser? Mera vapen? Mera militärer? Flera stridsvagnar? Mera jakt-flyg, bomb-flyg och raketer? Modernare kärnvapen som kan utplåna allt liv? Blir det bättre? ”Den andra sidan” resonerar nämligen lika enfaldigt och rustar sig med lika mycket våld. Upptrappningen blir ömsesidig. Även terrorister och kriminella gäng skaffar mera vapen.

Våld kan inte fördrivas med ännu mera våld.

Jodå, vi behöver polis och militärt försvar. Men i ett längre perspektiv finns det ingen annan lösning än jämlikhet.

Det är fakta! Dumskalle!

Kriminaliteten är faktiskt lägre i mera jämlika samhällen än i mera ojämlika samhällen. Det gäller antalet våldsbrott och mord och antalet som sitter i fängelse. Människor i mera jämlika samhällen känner större tillit till polisen – just det (!) – till rättsväsendet, myndigheter, politiker och företag. Mera jämlika länder ger för övrigt mera internationellt bistånd till stöd för fattiga människor i fattiga länder – vilket är det enda som bidrar till demokrati och långsiktigt motverkar såväl krig som terrorism. Allt enligt ”Jämlikhetsanden” av Pickett/Wilkinsson.

Svaret på människors behov av trygghet stavas alltså j-ä-m-l-i-k-h-e-t.

Precis tvärt emot den enfaldiga propagandan från alla högerkrafter som tror att jämlikhet är det som skapar otryggheten. Kanske därför att deras väljare känner sig otrygga, rädda som de är för att tvingas avstå något av sitt överflöd, samtidigt som de är beredda att satsa hur mycket som helst på våldet för att skydda sina pengar och sina orimliga privilegier.

Bror Perjus

*”It`s the economy, stupid!” är ett omtalat citat från Bill Clintons valkampanj 1992. Mera korrekt är ”It´s the equality, stupid!” eller ”Det handlar om jämlikhet, dumskalle!”

Alliansens enda chans är Sverigedemokraterna. Men bakom dem marscherar nazisterna.

Alliansen är utslagen! De kan inte återhämta de rödgrönas försprång. Men det betyder inte att valet är avgjort. Långt därifrån! Nu handlar det om något svårare och ännu viktigare, nämligen att förhindra Sverigedemokraterna från en vågmästarställning i riksdagen.

Sverigedemokraterna är ett ”fascistiskt” parti, som liberalen och folkpartisten Per Svensson slår fast i en ny bok som idag presenteras i DN, ”Vasakärven och Järnröret”. Men bakom Sverigedemokraterna marscherar det ännu farligare, nazistiska Svenskarnas Parti.

Krackelerar. Allians-regeringen håller på att krackelera. Folkpartister och Centerpartister runt om i landet börjar tala om blocköverskridande samarbete och tro på en rödgrön valseger. Moderaterna och kristdemokraterna har däremot bestämt sig för att spela ut det främlingsfientliga kortet för att just lyfta fram Sverigedemokraterna till en vågmästarställning i riksdagen.

Moderaternas partiledare Fredrik Reinfeldt gör det genom att påstå att flyktingmottagandet hotar välfärden. Men det som hotar och redan monterat ned delar av välfärden är Alliansens extrema skattesänkningar för de allra högst avlönad. Ordföranden för Kristdemokraternas rejält högervridna ungdomsförbund, Sara Skyttedal, går ett steg längre och diskuterar stopp för alla asylsökande flyktingar över en helsida på DN-debatt. Kristdemokraternas partiledning tar hycklande och halvhjärtat avstånd från hennes människofientliga utspel. Kan det fortfarande finnas någon kristen människa som röstar på det partiet?

Sverigedemokraternas deras enda chans. Orsaken till moderaternas och kristdemokraternas försåtliga agerande är insikten om att Alliansen nu inte har någon som helst chans att vinna valet. Alliansens enda chans att behålla regeringsmakten är Sverigedemokraterna. Därför satsar de på att lyfta fram Sverigedemokraterna till en vågmästarställning i riksdagen.

Men en fortsatt Allians-regering betyder fortsatt nedrustning av välfärden, växande klyftor, allt större bostadsbrist samt kaos i sjukvård, äldreomsorg, skolor och kollektivtrafik, en allt mer pressande situation på arbetsmarknaden med osäkra anställningar, daglöneri, visstid, delade turer, oreglerad arbetskraftsinvandring, sämre löner, försämrade arbetstider, försämrad arbetsmiljö och på sina håll en allt farligare arbetsmiljö, exempelvis inom byggnadsindustrin och framförallt en ökad arbetslöshet och minskad framtidstro.

Oro på finansmarknaden. Det allra allvarligaste är emellertid att en försvagad Allians, som regerar på Sverigedemokraternas nåder, riskerar att utlösa oro på den numera mycket kraftfulla men också nyckfulla finansmarknaden. Det betyder kapitalflykt. Regeringen tappar då greppet om ekonomin.  

Om det, ovanpå allt detta, också bryter ut en ny global finanskris så kommer räntorna på våra bostadslån att stiga så kraftigt att många människor tvingas gå ifrån sin bostäder. Det betyder i sin tur snabbt sjunkande konsumtion och lika snabbt ökande arbetslöshet. Och en global finanskris kommer, förr eller senare, eftersom dagens globaliserade globala ekonomi fungerar i stort sett oberoende av lagar, avtal och regler.

Sammanfattningsvis; med en radikalt försvagad Allians och Sverigedemokraterna som kraftigt förstärkta vågmästare blir det parlamentariskt kaos i riksdagen, politiskt kaos i landet och en djupgående ekonomisk kris med snabbt stigande arbetslöshet, samtidigt som det nazistiska Svenskarnas Parti marscherar upp på våra gator och torg.

Tyskt 1930-tal. En mycket obehaglig påminnelse om tyskt 1930-tal. Därför måste Sverigedemokraterna förhindras från att nå en vågmästarställning i riksdagen.

Alliansen är redan utslagen!  Därför måste alla som vill ha en stabil och trygg regering rösta på socialdemokratin, det enda parti som kan bilda en antingen rödgrön eller blocköverskridande stark regering som håller inför framtida mycket svåra utmaningar.

Bror Perjus

Bra med blocköverskridande regering, men då måste Jan Björklund avgå

Högerregeringen, som kallar sig för Alliansen, krymper i opinionsmätningarna och blir dessutom allt mer politiskt isolerad. Den förlorade den prestigemässigt viktiga omröstningen i riksdagen om höjd brytpunkt i den statliga skatteskalan, vilket visade att den saknar förmåga att förankra sina förslag i riksdagen. Det var dessutom ett ytterligt provokativt och orättvist förslag som nog flertalet väljare reagerade emot.

  Regeringens skolpolitik håller på att haverera totalt. Skolresultaten rasar brant nedåt i den internationella Pisa-studien. Den ena så kallade friskolan efter den andra läggs ned och tas över av kommuner. Pseudoreformerna med lärarlegitimationer och karriärtjänster tycks aldrig bli genomförda och möter dessutom ett växande motstånd bland lärarna själva. Värdet av övrig skolpersonal nonchaleras totalt.

  Jobbpolitiken. Ingen tror längre på att skattesänkningar, försämrad sjukförsäkring, samt sänkt a-kassa med höjda avgifter skapar flera jobb – en redan från början befängd tanke, som nu inte ens regeringen själv tror på.

  Sjukvården. En rekordstor andel av landets läkare och övrig sjukvårdspersonal protesterar mot kontraproduktiva styrsystem inom sjukvården, som innebär att människor med olika sjukdomar skickas runt mellan läkare utan att få adekvat behandling och vård.

  Bostadsbubblan. Till detta kommer nu bostadsbristen, de skenande bostadskostnaderna och det växande privata skuldberget som till och med riksbankschefen Stefan Ingves länge varnat för. Nu går han så långt så att han föreslår en partipolitiskt blocköverskridande kommission för att rädda situationen. Det är en historisk händelse att sittande riksbankschef så öppet och så oförbehållsamt underkänner regeringens förmåga och möjligheter att komma med lösningar på ett helt avgörande samhällsproblem.

  Avvisar all kritik. Men högerregeringen avvisar all kritik, alla invändningar och alla förslag med en närmast desperat intensitet. Den kan helt enkelt inte räcka ut ens ett lillfinger över blockgränsen, eftersom att det skulle betyda att den så kallade Alliansen upplöses. Det betyder med oundviklighet att regeringen blir allt mer isolerad.

  Klassisk öppenhet. Den nya socialdemokratiska partiledaren Stefan Löfven har däremot förklarat sig beredd att bilda en blocköverskridande regering. Det visar på socialdemokratins klassiska öppenhet för allas intressen, åsikter och förslag. Efter demokratins genombrott under 1920-talet fram till vår tid har socialdemokratin regerat landet, med smärre avbrott för borgerliga regeringar. När så har varit nödvändigt har socialdemokratin bildat samlingsregering med alla demokratiska partier, eller blocköverskridande koalitioner med något annat parti, eller formulerat skickliga kompromisser som fått majoritetsstöd i riksdagen. Mycket talar för att en blocköverskridande koalitionsregering under ledning av Stefan Löfven vore bra också efter valet 2014. 

  Avvisas föraktfullt. Problemet är att alla de borgerliga partierna närmast föraktfullt avvisar den tanken.

”Pinsamt” påstod FP-ledaren Jan Björklund. Centerns Annie Löf begrep ingenting. Hon abdikerade tillfälligt som partiledare och förklarade sig antastad som kvinna. M-ledaren Fredrik Reinfeldt meddelade att han, i egenskap av stridshingst, skulle galoppera hem en promenadseger i valet. Och ingen vet vart KD-ledaren Göran Hägglund tagit vägen.

  Björklund måste gå. Närmast till för en koalition ligger nog ändå, trots allt, Folkpartiet. Men det förutsätter att Jan Björklund lämnar plats för någon av partiets ledande kvinnliga politiker som partiledare. Varför inte EU-parlamentarikern, prästen och författaren Cecilia Wikström som, med sina kristna och humanistiska värderingar, kunde återföra Folkpartiet till en mera socialliberal kurs. I dagsläget förefaller det emellertid mindre troligt att Björklund är beredd att dra sig tillbaka.

  Återstår, en valseger! Sammantaget betyder allt detta att socialdemokratin, för hela landets väl, måste vinna en övertygande valseger som möjliggör en stark och handlingskraftig rödgrön majoritetsregering.

Bror Perjus