Margot Wallström spelar i en annan liga än Karin Enström och Tomas Tobé?

Frestelsen för den borgerliga oppositionen blev för stor. Moderater som Karin Enström och Tobias Tobé försöker utnyttja den futtiga lägenhetsaffären för att komma åt Margot Wallström, regeringens mest populära, erfarna, tydliga och slagkraftiga minister.

Margot Wallström är en världspolitiker och en oerhört stor tillgång för regeringen. Hennes idé om en ”feministisk utrikespolitik” har gjort henne till ”en av årets främsta globala politiska tänkare” enligt den ansedda tidskriften Foreign Policy.

Den ”feministiska utrikespolitiken” är en genial idé i flera avseenden. Det är framför allt ett sätt att uppmärksamma de allra mest förtrycka och fattiga bland alla förtryckta och fattiga, det vill säga kvinnorna, men också barnen, den kommande generationen, som kvinnorna tar det största ansvaret för.

Vidare är konflikten mellan de allra fattigaste och de allra rikaste den främsta orsaken till våld och krig. Allra mest utsatta för våldet och kriget är just kvinnor och barn, samtidigt som männen ofta gör sig själva till krigets hjältar och en sorts förryckta macho-ideal för framtida generationer.

Den ohyggligt destruktiva, resurskrävande och miljöförstörande vapenindustrin, militären och våldet har alltid betraktats som utrikespolitikens främsta medel. Med en ”feministisk utrikespolitik” kan helt andra kvalitéer i utrikespolitiken lyftas fram; som dialog, samtal, samförstånd.

Utrikespolitiken har alltid varit dominerad av män, oftast av brutala manschauvinister som ägnat sig åt tuppfäktning av det allvarligare slaget med kärnvapen som det ultimata tillhygget och mänsklighetens utplåning som yttersta hot och konsekvens. Utrikesministrarna, försvarsministrarna generalerna och vapenindustrins ägare och direktörer har nästan undantagslöst varit män.

Margot Wallström har, med den ”feministiska utrikespolitiken”, skapat ett alternativ till denna primitiva, manschauvinistiska, våldsfixerade utrikespolitik. Den ”feministiska utrikespolitiken” lyfter fram kvinnors rätt och möjlighet att blanda sig i och gradvis förändra utrikespolitiken i en fredlig och konstruktiv riktning.

Sådana analyser har varit i det närmaste obefintliga i våra borgerligt och småborgerligt dominerade massmedier – det gäller också Sveriges Radio och TV. Själv kan jag faktiskt inte påminna mig ha läst hört eller sett någon enda djupgående, genomtänkt och initierad analys av vad begreppet ”feministisk utrikespolitik” innebär och kan betyda för världspolitiken i framtiden. Det har mest inskränkt sig till sådana infantila frågeställningar som; ”Vad hjälper egentligen feminism mot ubåtskränkningar?”

Innan Margot Wallström blev utrikesminister så var hon FN:s särskilda representant med uppdrag att uppmärksamma sexuellt våld i krig och konflikter. Då bodde hon ensam i en lägenhet på 33 kvm på 39e våningen mitt i New York. Jag får cellskräck bara jag tänker på att ta hissen upp till en sådan lägenhet. Där fick hon bo ensam, långt från sin familj i Värmland och sova med öronproppar för att slippa oljudet från gatan, avslöjar Hemmets Journal av alla medier.

Då reste hon runt och granskade de fruktansvärda brott som ständigt begås mot kvinnor i krig av adrenalin- och testosteronstinna hannar. Sedan tillbaka till New York för att rapportera i FN om ohyggligheterna och så ut i världen igen för att agitera mot våld och krig och kvinnoförtryck.  

Under lediga stunder gick hon ut och jobbade som volontär med soppkök, bära hem mat till gamla på Manhattan och hjälpa hemlösa i kvarteret där hon bodde.

Innan hon fick uppdraget att rapportera om övergrepp mot kvinnor i krig, så var hon Sveriges EU-kommissionär och en tid EU-kommissionens biträdande chef. Och innan dess kulturminister, socialminister och civilminister i Socialdemokratiska regeringar.

Hon har, tillsammans med sin man Håkan, genomlidit den djupa outplånliga sorg det innebär att förlora ett barn, en son som föddes i april 1992 men avled kort efter födelsen.

Bror Perjus