Avgå Lena Mellin! Du har trampat igenom golvet till det politiska träsket...

Ibland får jag för mej att jag ska köpa Aftonbladet för att läsa ledar- och kultursida och en och annan krönikör. För det mesta ändrar jag mej när jag ser löpsedeln med braskande rubriker och snaskandet i kändisars privatliv. Men nyligen gick jag via S-bloggarnas webb in på riksdagsledamoten Monica Greens blogg och läste en mild tillrättavisning under rubriken ”Hur seriös är du själv Lena Mellin?” Det fick mej att gå vidare till Aftonbladet och läsa vad Lena Mellin nu skrivit.  

Rubriken på Mellins text är ”De är lata och idélösa”. Och den handlar om våra 349 valda ledamöter i Sveriges Riksdag; alltså landets främsta politiker, de främsta företrädarna för vårt lands demokratiska system, valda av oss alla i allmänna val.

De ”förtjänar inte respekt”, förklarar Mellin grötmyndigt och pompöst. De är ”lata, idélösa och tar inte sitt uppdrag på allvar”. Mellin gör rutinmässigt en avgränsning. Textens påstås handla enbart om de ledamöter ”som inte ids skriva sina egna motioner”. Men vid ett besök i riksdagen på Helgeandsholmen i Stockholm, kan Mellin med sin klärvoajanta förmåga genast ”ana (…) en utbredd självgodhet” så fort hon ”kliver innanför dörren”.   

Sedan citerar hon ”statsminister Fredrik Reinfeldt” som brukar påpeka att ”politik är en förtroendebransch”. Och han har ”helt rätt”, försäkrar Mellin. Vem säger emot? Sedan går hon på om vårt lands främsta politiker! ”De är lata”. ”De saknar idéer”. ”De tar inte sitt uppdrag på allvar”. De ”förtjänar inte respekt”.

Slutligen kommer det centrala i Mellins budskap!

”Jag, skriver hon, jobbar också i en förtroendebransch. Jag kan ha deadline dygnet runt, året runt och lämningstid om en timme eller ännu kortare.” Och jag, Lena Mellin, brukar minsann inte ”stjäla texter från andra”. Kort sagt! Hon berömmer sig själv ohämmat. Hon är den mest fantastiska person. Hon jobbar dygnet runt! Kläcker ur sig helt egna, unika texter på några minuter! Den duktigaste av alla duktiga! Duktigare än alla ”självgoda” politiker på Helgeandsholmen.

I själva verket är hennes text ihoprafsad på underlag från en annan journalists artikel om en datakörning som visar att 12 procent av de drygt 3 500 motioner som lämnats in av riksdagens ledamöter i år ”innehåller delar som kopierats utan källhänvisning”.  

Lena Mellin bidrar till den allra värsta sortens politikerförakt. Hon gör det i en tid av växande politikerförakt, som främst beror på att ekonomins globalisering skapat en allt mer oregerlig finansmarknad och därmed växande svårigheter för demokratin. Det har i sin tur bidragit till en växande fascism i främst Europa, med tilltagande intolerans mot flyktingar från krigshärjade områden och allt starkare populistiska partier. I en sådan situation öppnar Lena Mellin på vid gavel dörrarna till den svenska demokratins främsta säte, Helgeandsholmen, så att de demokratiföraktande kan storma in.

Lena Mellin är inte vilken journalist som helst. Visst, hon är i förtroendebranschen, med den norska finansfamiljen Schibstedts fulla förtroende. Hon är biträdande ansvarig utgivare och chef för samhällsredaktionen för den största dagstidningen i Norden. Hon lyfts fram som seriös politisk kommentator i radio och TV. Men nu har hon trampat igenom golvet till det politiska träsket. Hon, om någon, borde avgå!

Bror Perjus

Varför får inte Maria Schottenius spridning utanför över- och medelklass i stockholmsområdet?

Det blir bara allt värre i det borgerligt styrda Sverige! 

  Och det avslöjas allt oftare och allt tydligare – faktiskt! – i de två stora borgerliga morgontidningarna. Idag skriver Maria Schottenius på DN Kultur en krönika om ”resursbristen” i psykiatrin som innebär planer på ”fot- och handbojor” på sjuka människor, att ”barn och vuxna vistas på samma slutna psykiatriska vårdavdelningar” och att ”unga flickor med självskadebeteende hamnat på samma avdelning som pedofiler”.

  Några sidor längre fram i DN Kultur beskriver Maciej Zaremba hur Akademiska Sjukhuset i Uppsala påstår sig ha sparat 50 miljoner kronor på att släppa in kommersiella TV-bolag för att filma bland annat en döende människa, utan tillstånd från vare sig den döende eller de anhöriga.

  Sedan överlåter Akademiska åt TV-bolaget, ägt av ett riskkapitalbolag i Finland, att utforma det juridiska försvaret för denna moraliskt oförsvarbara handling. Det betyder, skriver Zaremba, att ett riskkapitalbolag utformar ”landstingets inställning till integritetsfrågor på svenska sjukhus”. Han ställer frågan; ”Vad har alliansen för mandat att försvaga patientsekretessen?”

  Zaremba har tidigare avslöjat hur New Public Management förvandlat vårdbehövande till ”produkter” och sjukhus till ”producenter”. Nu går allianspolitikerna i Uppsala ett steg längre och förvandlar patienten till ”råvara för underhållnings-tv”.

  I Svenska Dagbladet har idag Andreas Cervenka ännu en dräpande och djupt oroväckande krönika om de sjunkande investeringarna och den höga arbetslösheten i Sverige. Han noterar att börsindex, priset på aktier, stigit med 19 procent i år vilket är bara 5 procent från all-time-high som uppnåddes strax före finanskrisen som inleddes 2007.

  Företagen lånar mer pengar än någonsin. Men investeringarna, pengar till fabriker, maskiner, produktion och arbeten, visar ”en brant nedgång”. Så vad används pengarna till, undrar Cervenka. För övrigt så minskar också, noterar han, de offentliga investeringarna; det innebär sämre skolor, sämre lokaler för sjukvård och äldreomsorg, sämre kollektivtrafik och vägar.

  ”Mätt som BNP per capita har svensk ekonomi stått stilla mellan 2007 och 20012. Arbetslösheten är högre än för tio år sedan. Någon som anar ett samband?” slutar han sin krönika i Svenska Dagbladet.

  Den borgerliga propagandan hävdar att de rika måste bli rikare för att privata investeringar ska öka. Men den fantastiska tankesmedjan Global Utmaning visar i en studie, av Sandro Scocco och Lars-Fredrik Andersson, att investeringarna sjunker trots att de rika blir rikare.

  Allt går åt pipan med en borgerlig regering och med en borgerlig politik! Skickliga journalister larmar i borgerliga morgontidningar om eländet. Hur länge får de hålla på?

  Frågan är också varför dessa journalister är hänvisade till borgerliga tidningar, med begränsad räckvidd till över- och medelklass i stockholmsregionen. Varför får inte sådana som Maria Schottenius, Maciej Zaremba och Andreas Cervenka skriva i en tidning som når ut till hela landet, till lågavlönade, arbetslösa, sjukskrivna, fattiga och utsatta? Och varför får de lysande rapporterna från Global Utmaning inte bredare spridning? Då skulle vindstyrkan i kritiken mot borgerligheten växa till en tornado. Orsaken är att arbetarrörelsen är så obegripligt fantasilös och saknar all handlingskraft i mediafrågan.

Bror Perjus
PS. Kungsbacka radio och Ekot idag; Gråtande förskollärare! "Lärarförbundet i Kungsbacka har den senaste tiden fått ta emot telefonsamtal från gråtande och uppgivna förskollärare. Stora barngrupper, längre vistelsetid för barnen och allt mer dokumentationskrav gör att många förskollärare mår dåligt och tvingas att gå ned i arbetstid." Kungsbacka är en borgerligt styrd kommun med moderaten Per Ödman som kommunstyrelsens ordförande. DS

PS II: Gå gärna in på https://www.facebook.com/ettnyttmassmedium?fref=ts DS.

Dra tillbaka Zlatan till mittfältet, som försvarare och framspelare

Ursäkta mej, kära läsare, om jag nu ägnar mig åt två helt separata ämnen utan inbördes samband, nämligen Folkpartiet och Fotboll som ju är ett lagspel som inte har något som helst med liberalism att göra.

Först Folkpartiet. Det är inte ofta, i princip aldrig, som jag citerar DNs ledarskribent Hanne Kjöller, med instämmande. Men det gör jag nu, eftersom hon idag uppenbarligen hittat ett korn.Och observera, jag har inte kallat henne för en blind höna. Det skulle vara könsdiskriminering och manlig härskarteknik! Folkpartiet, skriver hon, är ”ett litet parti som påbörjat en så desperat jakt på profilfrågor att det riskerar att sudda ut sig självt. En politisk rörelse som behöver leta efter sin politik och sina väljare påminner mer om en pr-byrå som söker nya affärsområden och kunder. Och det är en rätt svajig politisk grund att gå till val på.”

Alltså, det börjar gunga under fötterna på Jan Björklund och därmed under hela den borgerliga regeringens fötter.

Sedan Fotboll. Jag har själv spelat fotboll i Tandsbyns IF, div IV Jämtland, vänsterytter. Och sedan dess har jag hållit mig på vänsterkanten. Dessutom har jag varit sportjournalist ett halvår innan all sport, dygnet runt, varje dag i veckan, stod mej högt upp i halsen. Sedan dess har jag inte läst en sportsida. Jag ser däremot gärna bra fotboll, som är min absoluta favoritsport. Men när sportkommentatorerna kommer in i halvlek mellan fotbollsmatcherna så byter jag snabbt TV-kanal. Egentligen är det lite samma sak med kulturskribenter, litteratur-, teater- och konstkritiker, med vissa undantag. 

Icke desto mindre har jag nu ett gott råd, eller kanske två, till förbundskapten Erik Hamrén, efter den första matchen mot Portugal.

Det första är att dra tillbaka Zlatan Ibrahimovitc till mittfältet och ge honom uppgiften som försvarare, bollhållare och framspelare till några andra längst fram som kan peta bollen i mål på ett eller annat sätt. En av fördelarna med detta är att motståndarnas försvar plötsligt inte riktigt vet vem de ska bevaka.

Det andra rådet är att injaga mod och självförtroende i laget. Tala om för samtliga spelare att det är tillåtet att behålla bollen, dribbla en eller två gånger, stå stilla en tiondels sekund, se sig om och sedan spela en passning bakåt, åt sidan eller framåt. 

Faktum är att det är precis vad jag tror att Stefan Löfven håller på att göra med arbetarrörelsen och det socialdemokratiska partiet. Steg för steg håller han på att överta mittfältet, behålla bollen, dribbla lite fräckt och sedan spela fram några anfallare med uppgift att peta in bollarna. Problemet är att jag i dagsläget inte ser riktigt vilka anfallarna kan vara. Vi behöver få fram några helt nya som är både snabbtänkta, smarta och gärna fräcka i käften.

I dagens svenska landslag, i fotboll alltså, förefaller det som om spelarna betraktar bollen som en osäkrad granat som kan explodera när som helst. 

Det är inte särskilt smart av en förbundskapten och tränare att före matchen ha den inställningen att "motståndarna kommer att ha bollövertag och kontrollera spelet, så bäst att satsa allt på försvar". 

Att med den strategin ändå placera den bästa spelaren längst fram, där han ändå aldrig får komma i närheten av bollen, förefaller vara ett ofelbart undergångsrecept.

Bror Perjus 

Bra, Stefan! Du hann före…

Jag hade tänkt att skriva en motion till Tyresö Arbetarekommun för vidare befordran till Stockholms Läns Socialdemokratiska partidistrikt. Det skulle handla om att de märkliga ekonomistiska styrsystem, typ New Public Management, som tillämpas idag inom vår gemensamma sektor måste avskaffas, för att de som arbetar inom skolan, vården, omsorgen och inte minst arbetsförmedlingen, ska få mycket större utrymme för att tillämpa sina kunskaper och erfarenheter och sitt engagemang.

Men till min stora glädje publicerar idag vår partiordförande Stefan Löfven en artikel på DN-debatt med precis det budskapet. Alltså behöver jag inte skriva någon motion. Bara instämma! Sällan har en partiordförande lyckats göra mig så överraskad, tillfredsställd och glad.

http://www.dn.se/debatt/valfardens-yrken-maste-fa-sin-frihet-och-status-ater/

Det enda bekymret är; vilken motion ska jag nu skriva? Tjaa, något kan jag nog hitta på!

Bror Perjus

Underskatta inte dalmasarnas och kullornas minneskapacitet

Idag meddelar folkpartiets kanslichef Anders Yngman via Svenska Dagbladet:
"Det kan även finnas någon i Dalarna som vill rösta på Jan Björklund". Men det är väl knappast troligt. De kommer nog fortfarande ihåg Gustav Wasa!

Bror Perjus

Om Carin Jämtin, Gud, Jesus, Den Heliga Ande och Jämlikhetsanden

Vid ett möte med den fantastiska Onsdagsklubben i Stockholm, föreslog jag partisekreterare Carin Jämtin att sätta hela den socialdemokratiska partistyrelsen i en studiecirkel om boken Jämlikhetsanden*.

  Men hon förstod nog inte riktigt allvaret i min uppmaning.

-           -Jag noterar ditt förslag, sa hon och log så vänligt som nästan bara hon kan. Men den boken kom ju för nästan fyra år sedan, så många har nog läst den.

  Javisst, många av partistyrelsens ledamöter har säkert läst den. Det är jag rätt övertygad om. Men det var inte riktigt så jag menade. Frågan är om alla i partistyrelsen verkligen läst den på det sätt som man måste läsa en sådan bok? Har de läst så intensivt att de förstått sprängkraften i bokens budskap? Har de läst så ingående att de kan argumentera utförligt, ingående och konsekvent med utgångspunkt från Jämlikhetsandens budskap?

  Man kan göra en liten jämförelse med en annan bok om en annan ande, Bibeln.

-         

J       Ja, men Bibeln kom ju ut för 2 000 år sedan, så många har nog redan läst den.

  

  Så skulle inte ens Carin Jämtin svara. Och jag tror att hon är kristen!? Åtminstone skulle en övertygad kristen inte svara så. De kristna går ständigt tillbaka till bibeln, läser den gång på gång, hela eller delar, utvalda avsnitt, enskilda citat. Varje rad, varje vers, varje stycke i bibeln är numrerat. Det är lätt att hitta och hänvisa. På sekunder kan man slå upp citat i Bibeln och påminna sig och andra om budskapet.

  Över hela världen studeras bibeln intensivt, hela teologiska institutioner har inrättats på universitet, tusentals forskare i teologi fingranskar, tolkar och diskuterar innehållet, vrider och vänder på budskapet. Spränglärda professorer undervisar studenter i teologi. Biskopar, kyrkoherdar och präster predikar söndagar och vardagar, år ut och år in, det budskap som är 2 000 år gammalt och som de flesta redan är till stora delar bekanta med.

  Det är ungefär så jag menar att vi nu och inte minst partistyrelsen måste läsa Jämlikhetsanden.

  

  Bibelns budskap är att Gud finns, att Jesus är hans son och att det tillsammans utgör den helige Ande, en allsmäktig treenighet som i praktiken kan göra vad som helst och när som helst. Gud kan ingripa genast och ställa allt elände tillrätta – om han bara vill. Gud är både god och allsmäktig, vilket vissa anser vara en motsägelse med tanke på hur världen ser ut. Det är tro och metafysik.

  

  Jämlikhetsanden är inte lika utopisk. Den utgår inte från att någon högre makt kan ingripa, men att ett bra samhälle kan skapas av oss själva med demokratiska medel, allmän och lika rösträtt o s v.

Författarna till Jämlikhetsanden har gemensamt erfarenhet av femtio års samhällsforskning. De har genomfört jämförande studier av 27 industriländer och samtliga de 51 stater som utgör USA. De amerikanska delstaterna kan ju i storlek jämföras med många av de ledande industriländerna.

  Slutresultatet av deras forskningen är att ju mera jämlika dessa samhällen är ju bättre fungerar de både ekonomiskt och socialt. Den slutsatsen bygger författarna på vetenskaplig forskning med i nutid kontrollerbara fakta, inte på 2000 år gammal okontrollerbar metafysik.

  Det innebär helt enkelt att det vi socialdemokrater tror, det har nu också visat sig vara en vetenskapligt grundad sanning. Vi socialdemokrater tror på ett jämlikt samhälle. De borgerliga tror på ett ojämlikt samhälle. Men de alltså fel! Vi har rätt! Vetenskapen står på vår sida!

  Så när nu de borgerliga kommer dragande med sina föreställningar om att de ekonomiska klyftorna mellan människor måste ökas, att löneskillnaderna är för små, att direktörer och aktieägare måste tjäna miljoner och miljarder, att a-kassa och sjukförsäkring ska hållas låg och att försörjningsstödet till de fattigaste ska skäras ned och när de med fasa i rösten säger att vi socialdemokrater tänker återinföra något som de kallar för bidragssamhället; ja, då ska vi bemöta dem med den vetenskapligt bevisade, sanna berättelsen om hur mycket bättre det jämlika samhället är. Men då måste partistyrelsen först gå i studiecirkel om Jämlikhetsanden.

  Kanske är det Jämlikhetsanden som i verkligheten är Den heliga anden?

  Kanhända har vi också den verkligt genuina kristendomens ursprungliga budskap på vår sida. I så fall talar såväl vetenskapen som metafysiken för den socialdemokratiska visionen om ett jämlikt samhälle som ett gott samhälle.

  Vad har dom då att sätta emot; egentligen?!

Bror Perjus

*Jämlikhetsanden av Richard Wilkinson och Kate Pickett, Karneval Förlag, Stockholm 2010.

Ett nationellt och ett globalt perspektiv på skatt och blandekonomi

För den som är intresserad finns här min artikel i DN som jag refererade till i min kommentar till Katalys DN-debattartikel igår:

http://www.dn.se/debatt/utvecklad-blandekonomi-ar-svaret-pa-den-globala-krisen/

dessutom Katalys artikel i sin helhet:

http://www.dn.se/debatt/sa-far-vi-ett-smartare-och-rattvist-hogskattesamhalle/

Bror Perjus

Katalys förslag kommer att plåga socialdemokratin genom hela valrörelsen!

Idag publicerar tankesmedjan Katalys en artikel på DN-debatt som med all säkerhet kommer att förfölja socialdemokratin under hela den kommande valrörelsen ända fram till den 14 september. Det kommer från borgerligt håll att trummas ut valrörelsen igenom att partiet har planer på 266 miljarder i skattehöjningar som kommer att sätta stopp för investeringar och ekonomisk utveckling i vårt land. Men vi får ta debatten, den är nödvändig och viktig.

Bakom tankesmedjan ligger de fem LO-förbunden Byggnads, Elektrikerna, Fastighets, Målarna och Seko. Tankesmedjan är givetvis fri att formulera och driva sina egna ideer. Men den förknippas självklart ändå med arbetarrörelsen och det socialdemokratiska partiet. Daniel Suhonen var exempelvis ombud vid den socialdemokratiska partikongressen.

I sin artikel föreslår Daniel Suhonen, Dany Kessel och Daniel Johansson att skattekvoten i Sverige ska ökas från dagens cirka 44 procent till 51,5 procent, vilket är den nivå som gällde år 2000 då Göran Persson var statsminister.

Med bland annat platt inkomstskatt på 35 procent, enhetlig moms på 25 procent och en ny fastighetsskatt finansieras varje år reformer för 266 miljarder kronor, skriver debattörerna. Förslaget om platt inkomstskatt brukar normalt betecknas som ett närmast nyliberalt förslag, medan en ny fastighetsskatt är mycket politiskt kontroversiellt sett ur borgerligt perspektiv.

Deras förslag skapar resurser för en radikalt ny jämlikhetspolitik, välfärd, jobb och klimatomställning. Här finns en lång rad väl genomtänkta förbättringar av välfärden, men framförallt en helt ny och radikal politisk reformagenda. Och debattörerna har helt rätt när de skriver att ”inget talar för att ett högt skatteuttag skadar ekonomin, så länge pengarna tas ut på ett bra sätt och går till produktiva nyttigheter”.

Men det finns förstås ett avgörande problem med deras förslag. Och det handlar helt enkelt om kapitalets makt. Frågan är om ett sådant här radikalt förslag kan genomföras enbart på nationell nivå, utan att vi förlorar kraftigt i konkurrenskraft och utan att det leder till våldsam kapitalflykt.

Själv skrev jag på DN-debatt den 24 januari förra året följande; ”En påtaglig stabilisering av världsekonomin kräver en radikal nedskärning av mängden ”spekulationskapital”. Det kräver i sin tur en vidare­utveckling av blandekonomin som idé och reformagenda i ett globalt perspektiv. Blandekonomi utesluter kommunismens och kapitalismens auktoritära och totalitära drag och är i praktiken en skattekvot på 50 procent av BNP. Hälften marknad, hälften demokrati! Med en sådan skattekvot i de tongivande länderna skulle dagens statsskulder avvecklas. Det skulle också kunna ge svensk socialdemokrati ny legitimitet.”

Det Katalys nu gör är just att vidareutveckla ”blandekonomin som idé och reformagenda”, men inte i ett globalt utan enbart nationellt perspektiv. Sakligt sätt och vetenskapligt så har de rätt. Det jämlika samhället fungerar såväl ekonomiskt som socialt bättre än det ojämlika. Det har bl a forskarna Richard Wilkinson och Kate Pickett övertygande visat med sin rapport ”Jämlikhetsanden”.

Men förutsättningen är att kapitalismen kan tyglas med demokratiska medel. Frågan är om det är möjligt inom nationalstatens gränser? Det kommer den fortsatta debatten om Katalys förslag att ge en antydan om. För övrigt har vi också ett val till EU-parlamentet framför oss. Och den här debatten bör också föras i det perspektivet. Kanske visar det sig att EU-valet är nog så viktigt som det svenska riksdagsvalet, sett i det här perspektivet?!

Bror Perjus

Stefan Löfven har faktiskt inte friat till Annie Lööf personligen.

  De borgerliga partiledarna uppträder, inte helt oväntat, fullkomligt ansvarslöst och närmast desperat i sina kommentarer till socialdemokratins besked i regeringsfrågan. De slamrar i dörrar, kastar stolar och vräker ur sig kategoriska och nedlåtande uttalanden.

  Jan Björklund yrar ”snömos” och ”pinsamt”. Annie Lööf spelar skamlöst på sitt kön i sin sexualiserande kommentar om ”män som inte accepterar ett nej”. Stefan Löfven har faktiskt inte friat till Annie Lööf personligen. 

  Göran Hägglund, som inte kommit på något lika rubrikmässigt, har försvunnit i rabaldret. Reinfeldt håller långa, doserande och obegripliga utläggningar. Han har fått för sig att en sittande regering inte kan förlora ett val.

  Men vad händer om Sverigedemokraterna får en absolut vågmästarställning i riksdagen efter valet, vilket dessvärre är en uppenbar risk? I så fall får ett fascistiskt parti för första gången ett avgörande inflytande över samhällsutvecklingen i vårt land, på grund av de borgerliga partiledarnas oförsonliga hållning.

  Socialdemokratin har nu gett besked om att man är beredd att bilda en blocköverskridande regering tillsammans med något eller några av de borgerliga partierna om man vinner riksdagsvalet, men inte får en rödgrön majoritet tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Det innebär att Sverigedemokraterna isoleras även om de råkar få en absolut vågmästarställning.

  De borgerliga partierna har däremot inte gett samma besked. Oavsett om de rödgröna eller de borgerliga vinner valet men inte får egen majoritet, så innebär de borgerligas ställningstaganden ett löfte till Sverigedemokraterna om avgörande inflytande som vågmästare i riksdagen. Det är anmärkningsvärt hur massmedia, på nyhetsplats och i kommentarer, undviker just den aspekten, trots att det råkar vara den avgörande kärnfrågan.

  Det är i och för sig en position Sverigedemokraterna också haft under den här mandatperioden. Men under ytterligare en mandatperiod kommer en borgerlig regering att acceptera en ”normalisering” och börja förhandla öppet med Sverigedemokraterna hellre än att acceptera en blocköverskridande regering.

  Det ansvarsfulla hade varit att de borgerliga partierna svarat; ja, om Sverigedemokraterna får en vågmästarställning så är vi också beredda att bilda en blocköverskridande regering.

  Men nu utgör hotet från högerextremismen en av de avgörande frågorna i kommande val. Det är ett mycket starkt motiv för alla partiaktiva och andra med en känsla av samhällsansvar att engagera sig intensivt i valrörelsen för en rejäl rödgrön valseger.  

  Mer än någonsin tidigare i vår moderna historia handlar det kommande valet om att försvara inte bara den svenska modellen utan även demokratin i vårt land.  

Bror Perjus

Reinfeldt skakad - tappar sin verklighetsförankring!

Moderatledaren Fredrik Reinfeldt förefaller förvirrad och närmast desperat. Han påstår nu i sina kommentarer till Löfven och Jämtin att planerna på en blocköverskridande regering inte är verklighetsförankrade. Han påstår att ingen partikonstellation kan skapa egen majoritet utom den nuvarande regeringen. Men i dagsläget visar opinionsmätningarna att S, MP och V tillsammans har ungefär tio mandat mer än de regerande borgerliga partierna.För övrigt kan två av dagens fyra regeringspartier åka ur riksdagen. Det är väl snarare Reinfeldt som tappat sin verklighetsförankring.

Bror Perjus

Bror Perjus Blogg: S bäddar idag för blocköverskridande regering - Problemet är Jan Björklund

S bäddar idag för blocköverskridande regering - Problemet är Jan Björklund

Idag publiceras en politiskt avgörande artikel på DN debatt. Socialdemokratins partiledare Stefan Löfven och partisekreteraren Carin Jämtin gör klart att partiet vid en valseger nästa år kan tänka sig att samregera brett över blockgränsen. ”Det enda parti vi utesluter är Sverigedemokraterna”, skriver de båda.

Det är ett mycket bra och tydligt politiskt besked. Inte heller Moderaterna och Kristdemokraterna utesluts från samarbete. Men i en allmän uppräkning av partier som man tidigare samarbetat med; Centerpartiet, Folkpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet, så finns Moderaterna och Kristdemokraterna inte med.

Skall man vara riktigt kremlologisk så kan man också notera att Vänsterpartiet kommer sist i uppräkningen. Men samtidigt kommer Miljöpartiet näst sist i upprepningen, trots att Miljöpartiet i en annan mening graderas upp i förhållande till andra partier och kallas för ”naturlig samarbetspartner framöver”.

För säkerhets skull görs sedan en ny uppräkning av övriga tänkbara samarbetspartier nu med Vänsterpartiet först, följt av Folkpartiet och Centerpartiet. Det är uppenbart att här har man tänkt till ordentligt i partihögkvarteret och vägt alla ord på guldvåg, både en och två gånger och kanske tre...

En mycket tung fråga till moderaterna ställs i artikeln; ”Lovar Moderaterna att genomföra Centerpartiets eller Kristdemokraternas förslag även om dessa partier inte ingår i ett framtida regeringsunderlag?” Alltså, om de två småpartierna inte får tillräckligt med röster för att komma in i riksdagen. 

Den frågan kommer att plåga Moderaterna under hela valrörelsen.

Med ett valresultat 2014 där Centerpartiet och Kristdemokraterna hamnar utanför riksdagen och Sverigedemokraterna får en vågmästarställning mellan blocken så ligger Folkpartiet uppenbarligen närmast till hands för ett samarbete. 

Men problemet är Jan Björklund. Det kommer knappast att fungera med honom som partiledare. Han får absolut inte bli utbildningsminister. På det området har han ställt till med allt för mycket strul. På försvarsdepartementet kan man heller inte placera en sådan militant politisk aktivist utan att riskera konfliktfyllda relationer till ”främmande makt” som det brukar heta. Jan Björklund har själv redan kommenterat artikeln på DNs nätbilaga som "pinsamt snömos". Kanske känner han marken gungar under sina fötter. 

Löfven och Jämtin gör klart att socialdemokratin vid en valseger siktar på att bilda en socialdemokratiskt ”ledd” regering med uppgift att skapa ”fler jobb, vända utvecklingen i skolan och stärka välfärden”. En S-regering ska ”ta tag i Sveriges framtidsutmaningar med ökad global konkurrens, en växande demografisk utmaning och en betydande klimatutmaning som kräver snabb omställning”. En S-regering ska bildas som är beredd att ”ta ansvar för Sverige – även i ett svårt parlamentariskt läge” genom samarbete ”över blockgränsen”.

Det är ett klokt, stabilt och väl genomtänkt besked inför valrörelsen. Läs själv och bilda Dej en egen uppfattning!

Bror Perjus

 http://www.dn.se/debatt/

Skall vi ha förlorare i skolan?

"En marknadsekonomi har ALLTID vinnare och förlorare", skriver finansanalytikern Peter Malmqvist i en artikel i DN idag om skolan. Men frågan är; ska vi verkligen ha förlorare i skolan, ska vissa barn vara dömda att förlora och andra att vinna?! Nu handlar hans text visserligen enbart om skolföretag som förlorar och går i konkurs och hur det ska undvikas. Men det viktiga i sammanhanget är väl att förhindra att barn blir förlorare. Men det bryr sig en finansanalytiker inte om!

Bror Perjus

Via anonyma källor kan säkerhetstjänster sänka misshagliga politiker

 Peter Wolodarski, DN, skriver betydligt bättre som chefredaktör än som ledarskribent. Han har tvingats vidga sitt perspektiv. Men han är förstås fortfarande begränsad av sin liberala ideologi. Idag skriver han bra om NSA-skandalen, den digitala massövervakningen av människor, vanliga väljare, opinionsbildare och aktiva politiker. Han är kritisk mot den borgerliga regeringen. Fredrik Reinfeldt och Carl Bildt ”duckar och slätar över”. Han ställer frågan ”Hur övervakas svenska medborgare och på vilket sätt bistår FRA andra länder?”

 Vad är egentligen detta med så kallade säkerhetstjänster, spionorgan och digital massövervakning till för? Hur fungerar det och varför sker det? Finns det en partipolitisk dimension? David Camerons högerregering i Storbritannien beordrar tidningen Guardian att såga sönder den hårddisk där det finns information från förre NSA-medarbetaren David Snowden. Camerons partivän Angela Merkel har avlyssnats av NSA. Vad är vänster? Vad är höger?

 Självklart finns det en partipolitisk dimension, eller också måste en sådan skapas. Hur ska väljarna annars kunna välja mellan partier som vill kontrollera säkerhetstjänsterna och partier som ser mellan fingrarna?

 Utgångsläget är att alla länder, diktaturer såväl som demokratier, har säkerhetstjänster som en del av nationernas militära och psykologiska försvar. Men det ligger i både militärens och säkerhetstjänstens natur att de i större eller mindre utsträckning utvecklas till självständiga stater i staten. Militären i kraft av sina vapen och säkerhetstjänsterna i kraft av alla sina hemligheter.  

 I den här världen är det lätt att bli konspiratorisk. Säkerhetstjänsterna ägnar sig ju i hög grad åt konspirationer eftersom deras uppgift är att avslöja konspirationer. Edward Snowden är nog en ärlig idealist och whistleblower. Men hans avslöjande ger säkert mera resurser till säkerhetstjänsterna. Redan i torsdags avslöjades det att ryska och kinesiska säkerhetstjänster avlyssnat Finlands utrikesdepartement. Ingen blir förvånad!

 Precis som militären gagnar de olika ländernas säkerhetstjänster varandras syften. När några ryska stridsflygplan gör en sväng i riktning mot Gotska Sandön så blir det genast stor debatt med krav på svensk upprustning och anslutning till NATO. När amerikanska NSAs massövervakning avslöjas blir gamle KGB-agenten Vladimir Putin glad över att kunna slussa mera resurser till sina gamla arbetskamrater i nutidens ryska motsvarighet. Det ger i sin tur stöd för ytterligare resurser till NSA i USA.  

 Nå, men nu finns en ny dimension! Terrorismen, AlQuaida och liknande gäng av självmordsbombare. De måste väl säkerhetstjänsterna i alla fall bevaka! Jovisst, men det innebär också att även terroristerna gagnar säkerhetstjänsterna, precis som de gagnar militären, efterfrågan på vapen, stridsflyg, målsökande robotar, drönare och höga löner för militära ledare och chefer i säkerhetstjänsterna.

 Ytterst gynnar denna upptrappning av säkerhetstjänst, militär och terrorism den globaliserade ekonomiska elit som främst investerar i vapenproduktion vilket också, enligt David Rothkopf*, råkar vara själva kärnan i den globaliserade ekonomiska elit som idag dikterar nationernas ekonomiska och därmed politiska villkor.

 Snowdens avslöjande har visat att NSA och FBI har ett särskilt datorprogram, PRISM, som suger upp hela världens datortrafik via Microsoft, Yahoo, Google, Facebook, PalTalk, AOL, Skype, Youtube och Apple. Men mest gynnas ägarna av företag som tillverkar hårdvara för stora datorsystem, sådana som IBM, en ursprungligen militär industri, HP, AMD och Sun Microsystems.

 Peter Wolodarski skriver; ”Vad NSA-skandalen visat är att avlyssningsapparaten lever sitt eget liv, långt bortom det öppna samhällets räckvidd. Cheferna i stora IT-företag vet knappt vad deras egna bolag delat ut för information om sina användare. Politiker som är satta att övervaka systemet framstår mer som statister än verkliga kontrollanter.”

 Njaa, cheferna och ägarna till de stora IT-företagen vet nog vad de behöver veta, alltså hur man tjänar pengar på upprustningen.

 Vi vet också vad vi behöver veta! Bara genom en förstärkning och en globalisering av demokratin kan kapital, säkerhetstjänster och militärindustriella komplex kontrolleras. Och för en sådan demokratisk offensiv kan man inte förlita sig på den borgerliga politiken vars främsta syfte är befria kapitalägarna från alla demokratiska krafter, folkvalda och väljare.

 Det är för övrigt svårt att släppa misstanken om att det är mot just dessa demokratiska krafter som massövervakningen riktas, även om Angela Merkel lyckats komma med i ett svep. Kanhända är det därför som Carl Bildt är så lågmäld i frågan?

 Redan nu har säkerhetstjänsterna över hela världen tillräckligt med information om enskilda politiska ledare för att, exempelvis via anonyma källor, kunna skandalisera och sänka sådana som är misshagliga. Och misshagliga är de politiker som vill nedrustning och politisk kontroll av kapital, militär och säkerhetstjänst… 

 Det är det verkligt otäcka perspektivet.

Bror Perjus

*David Rotkopf, Bill Clintons vice handelsminister, i boken ”Superclass – hur den globala makteliten styr världen.” (Leopard förlag, Stockholm 2008).

Regeringen planerar ett tillägg till regeringsformens paragraf 1

Utbildningsminister Jan Björklund är ”rent ut sagt förbannad” över att friskolor, precis som det var tänkt, sorterar bort elever som de inte vill ha (SvT Uppdrag granskning).

Justitieminister Beatrice Ask säger; ”Jag delar deras upprördhet” när romerna just fått veta att de alla är registrerade hos polisen (SvD den 25 sept).

Barn- och äldreminister Maria Larsson har meddelat att hon blir ”ruskigt arg” när hon läser om ”barn i utsatthet” (Metro 31 okt).

Det borgerliga regeringen har uppenbarligen kommit på ett nytt sätt att regera landet.

Snart får vi höra att finansminister Anders Borg är ”väldigt ilsken” över att pengarna inte räcker till för alla nödvändiga politiska reformer.

Göran Hägglund, socialminister, kan förslagsvis vara ”ytterligt förbittrad” över äldreomsorgens och sjukvårdens alla brister och svagheter som dagligen avslöjas i massmedia.

Arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson kan lämpligen vara ”oerhört irriterad” över den höga arbetslösheten.

Kommunikationsminister Catharina Elmsäter-Svärd blir snart ”enastående upprörd” över alla tåg som kör fast i snöyran, nu när det åter, till allas förvåning, blivit vinter igen.  

Anna-Karin Hatt, it- och energiminister, blir ”djupt nedstämd” över att mobiltelefonnätet inte täcker hela landet och att sol- och vindkraft byggs ut så långsamt.

Hillevi Engström, biståndsminister, får svära, hoppa jämfota och stampa i golvet på sitt departement när miljarder efter miljarder av våra skattepengar hamnar i händerna på korrumperade diktaturer.

Ewa Björling, handels- och nordisk samarbetsminister, vräker ur sig ett gurglande läte och sparkar in en dörr på sitt departement, i protest mot alla de handelshinder som finns överallt.

Annie Lööf, närings- och regionminister, ”har lätt att hålla sig för skratt” när landsbygden utarmas på skolor, livsmedelsbutiker och busslinjer.

Försvarsminister Karin Enström blir förslagsvis ”jätteputt” om Putin skulle få för sig att landsätta en puton infanterisoldater på Gotland.

Lena Ek, miljöminister, gallskriker, lägger sig på golvet, fäktar med armarna och blir alldeles blå i ansiktet av besvikelse över de enorma mängder koldioxid som släpps ut i atmosfären och hotar hela det ekologiska system som utgör förutsättningen för allt liv på jorden.

Men Carl Bildt, ja, han småler bara åt det mesta från Syrienkriget till amerikanska spioncentralers systematiska avlyssning av världens politiska ledare. Men hans leende döljer en djup depression över att ingen lyssnar på honom; jag är visserligen ”en liten hund”, säger han för sig själv, men jag har ”en stor hunds attityd”. Voff!

Peter Norman, finansmarknadsminister, kan nog tänkas knyta näven i byxfickan mot alla superrika figurer som ständigt ställer till med dessa eländiga ekonomiska kriser.

Erik Ullenhag, integrationsminister, får i uppdrag att ”fräsa som en katt och rulla med ögonen” över segregationen i skolor, på arbetsmarknaden och i bostadsområden.

Ulf Kristersson, socialförsäkringsminister, kan lämpligen vara ”väldigt ledsen” när sjukskrivna tvingas gå till ”socialen” och tigga försörjningsstöd.

Och statsminister Fredrik Reinfeldt då? Vad ska han göra med alla de problem som hans regering ställt till med? Hans mediarådgivare kan förstås rekommendera honom att slita sig i håret, även om det kräver extraordinär talang och handlingskraft även för en viril stridshingst.

Således vill nu regeringen grundlagsfästa sitt nya sätt att leda landet genom ett tillägg (kursiverat härnedan) till regeringsformens paragraf 1:

”All offentlig makt i Sverige utgår från folket och utövas av regeringen genom svordomar, ilskna utrop, stampande i golvet och allmänt sorgsen uppsyn över sakernas tillstånd.”

Bror Perjus