lördag 18 oktober 2014

Niklas Nordström, ena sekunden förtroendevald socialdemokrat, i nästa sekund lobbyist!

Förvåningen och upprördheten var stor när det avslöjades att förre SSU-ordföranden Niklas Nordström var delägare i PR-byrån Prime, som fått fyra miljoner kronor från Svenskt Näringsliv för att styra Socialdemokraternas eftervalsanalys 2010 i ”tillväxtvänlig” riktning och förmå partiet att gå mer åt höger.

Trots den historien blev Nordström senare vald till socialdemokraternas kommunalråd i Luleå. Här om dagen riktade han hård kritik mot den nya rödgrönrosa koalitionen i Stockholms Stad för beslutet att stänga Bromma flygplats senast år 2022.

Nu avslöjar Kent Werne i Dagens Arena att Niklas Nordström inte bara är kommunalråd i Luleå. Han är också ordförande i styrelsen för intresseorganisationen Svenskt Flyg, där det också sitter representanter för tunga företag inom flygbranschen som SAS, Braathens Aviation, Saab AB, GKN Aerospace, Swedavia och Svenska Regionala Flygplatser. Nordström säger själv till reklambranschens tidning Resumé att han har ett ”lobbyuppdrag för Svenskt Flyg”.

GKN Aerospace ingår, liksom Wallenbergkontrollerade Saab AB, i det globala militärindustriella komplexet. På sin hemsida skriver GKN att företaget "deltar i de flesta större civila och militära programmen". Koncernen levererar delar till flertalet av världens största tillverkare av såväl militära som civila flygplan och raketer, exempelvis Lockheed, Boeing, Airbus, Pratt & Whitney och Mitsubishi. Braathens Aviation är ett internationellt flygbolag ägt av norrmannen Per G. Braathen och hans familj. 

Socialdemokratin är arbetarrörelsens politiska gren som ska tillvarata löntagarnas politiska intressen, som ofta står i direkt motsättning till arbetsgivarna och det privata kapitalets intressen. Därför är bekymmersamt när allt fler framträdande socialdemokrater går direkt från sina politiska uppdrag till lukrativa uppdrag för det privata näringslivet.

Det kan på goda grunder misstänkas att de redan som aktiva politiker inte fullt ut delar arbetarrörelsens värderingar och målsättning. Men mycket värre är det när fortfarande aktiva socialdemokratiska politiker, som Niklas Nordström, uppenbarligen sitter på dubbla stolar och fullkomligt struntar i den allvarliga intressekonflikten.
-         
            - Jag har inte gjort något uttalande för Svenskt Flyg. Jag har uttalat mig som kommunalråd i Luleå och som socialdemokrat. Det är många politiker som har olika roller och man uttalar sig i den roll som man uttalar sig i. Ibland kommer jag också att agera i rollen som ordförande i Svenskt Flyg och när jag gör det kommer jag att berätta det, säger Niklas Nordström till Dagens Arena.

Det är ett häpnadsväckande och nonchalant uttalande. 

Niklas Nordström tycks tro att han när som helst kan byta skepnad och den ena sekunden uttala sig som socialdemokrat, för att i nästa sekund uttala sig som lobbyist för i huvudsak privatkapitalistiska ägar- och vinstintressen, där det till och med ingår koncerner som tillverkar krigsmateriel.

Socialdemokratiska politiker måste lyssna till det enskilda näringslivets ägare och även förhandla med dem ibland. Inte minst gäller det ägarna till de stora globala koncernerna som har mycket stort, dessvärre allt för stort, inflytande över ekonomi och sysselsättning för ett enskilt land och globalt. Men då är det desto viktigare att socialdemokrater förhandlar med fullständig integritet och oberoende vilket är omöjligt om man har starka gemensamma intressen med sin förhandlingsmotpart.

Stefan Löfven har, med all rätt, kritiserat moderaternas förre partiledare Fredrik Reinfeldt för hans uttalande om näringslivet som ett ”särintresse”. Näringslivet som helhet med alla anställda är inget särintresse. Däremot är de privata ägarna till enskilda koncerner, företag och branscher ett ”särintresse”. De strävar efter att maximera sina vinster även på bekostnad av skattebetalare och anställda.

Men det är något helt annat än att enda stunden företräda socialdemokratiska väljare, för att strax därefter gå över till andra sidan och uppträda som lobbyist för privatkapitalistiska intressen.

Förtroendevalda inom socialdemokratin ska hålla armlängds avstånd till det privata kapitalets företrädare och särskilt då till de mycket mäktiga globala koncernernas ägare.  
Bror Perjus



måndag 13 oktober 2014

Skydda partiet från manipulatörer, kommunikatörer, strateger, lobbyister och PR-byråer

Socialdemokratiska partiets inre demokrati måste vitaliseras, framförallt genom bättre politiska debatter i basorganisationerna. De aktiva partimedlemmarnas åsikter måste effektivt kanaliseras ända upp till partiets högsta ledning.

Det är den viktigaste slutsatsen som kan dras av det händelseförlopp som ledde fram till valet av Håkan Juholt och hans avsättning som partiledare. Jag har inte hunnit läsa Daniel Suhonens bok ”Partiledaren som kom in i kylan” (Leopard förlag 2014). Men medias referat tyder på att boken handlar enbart om avsättningen av Håkan Juholt. Jag tror att det är ett allt för kort och ytligt perspektiv.

Det här handlar om hela den svenska arbetarrörelsen, alltså det socialdemokratiska partiet och den viktigaste sidoorganisationen, Landsorganisationen, LO och dess medlemsförbund. Det är en numera gammal rörelse som stelnat till i sina former och förlorat en del av sin förmåga att kanalisera opinioner och stämningar bland väljarna.

Det har medfört återkommande krav på ”förnyelse”. I årets valrörelse fick det en närmast desperat betoning i formuleringen ”Framtidspartiet”. Ord som ”förnyelse” och ”framtidsparti” leder tyvärr till underskattning och i värsta fall förnekelse av arbetarrörelsens historia.

Arbetarrörelsen måste samtidigt både förnya sig och hålla fast vid sin historiska uppgift som är kampen för jämlikhet. Men demokratin förutsätter också att ett parti som vill regera och genomföra konkreta förändringar behärskar den politiska mitten. Men det räcker inte för arbetarrörelsen att behärska mitten. Rörelsens uppgift är också att förskjuta mitten längre till vänster.

Fredrik Reinfeldt sa triumferande när han avgick som partiledare för moderaterna att han gjort Sverige ”mera borgerligt”. Vår uppgift är att återigen göra Sverige mera socialistiskt, alltså skapa opinion för ett mera jämlikt och rättvist samhälle. Och egentligen borde det vara enkelt numera, eftersom samhällsvetenskapen allt tydligare visar att det jämlika samhället fungerar mycket bättre för det allra största flertalet än det ojämlika samhället.   

Men för att arbetarrörelsen ska kunna stärka opinionen för det jämlika samhället, så måste partiets inre demokrati och basorganisation vitaliseras och förbättras. När jag fick förmånen att delta i partikongressen i Göteborg förra året så imponerades jag av vår kongressdelegation i Stockholms län och utropade i en blogg att ”Socialdemokratin är en oerhört vital folkrörelse”. Kongressen var också imponerande när den fattade beslut i snabbt tempo utifrån ett par tusen motioner och förslag från partistyrelsen i stora samhällsfrågor. 

Men jag upplever framförallt en brist i partiets basorganisationer mellan kongresserna. Det är nödvändigt att sätta fart på de politiska debatterna i arbetarekommunerna. Våra möten präglas lite för mycket av oförargliga samtal vid ett eller flera kaffebord eller över en pizza och ett glas öl. Styrelsen lägger fram förslag som klubbas utan debatt, utan kritisk granskning, utan att alternativa tankar och förslag kommer fram och blir ordentligt genomlysta.

Sådant fortplantar sig uppåt i organisationen. Till sist kan nästan vad som helst hända inom organisationens ledning. Och det är precis vad som hänt i historien kring Håkan Juholt. Men samma sak hände redan med hans företrädare Mona Sahlin. Hon hade av partiets högsta ledning utsetts till Ingvar Carlssons efterträdare, men kuppades bort av en krets omkring Göran Persson. Hennes fall var en medialäcka om chokladbiten Toblerone. Håkan Juholt knäcktes med en läcka om hyran av en lägenhet i Västertorp.

Det är sådant som händer när en Rörelse stelnar till i sina former, när debatten i basorganisationerna förkvävs och den demokratiska vitaliteten dör ut. Då övertas makten av manipulatörer, kommunikatörer och strateger som spelar sitt spel omkring en ”kejsare” som hamnar i händerna på sina rådgivare eller spelas ut av ”rådgivare”. Då blir rörelsen lätt ett offer för externa och interna lobbyister och PR-byråer. Då blir läckor till massmedia en metod för att styra och manipulera ett helt parti.

Ett gott råd till Stefan Löfven; ”Lyssna på rörelsen!” Men det förutsätter också att ”rörelsen” har något att säga!
Bror Perjus




onsdag 1 oktober 2014

Sanningen om talmansvalet: Det var de borgerliga partierna som valde Björn Söder.

Valet av Sverigedemokraten Björn Söder till andre vice talman i Sveriges riksdag har inte rapporterats på ett korrekt sätt i massmedia. Det över två timmar långa valet med slutna valsedlar har förhånats på ledarsidor och beskrivits på ett mycket förvirrande sätt på nyhetsplats. Sanningen är att de fyra borgerliga partierna; Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna ställde sig bakom Sverigedemokraternas nominering av Björn Söder.

Det här är bakgrunden: 

Talmansvalet i Sveriges riksdag följer sedan 1970-talet en viss praxis. Men praxis är inte lagfäst utan kan ändras om en majoritet i riksdagen bestämmer sig för det. Dessutom är partierna heller inte eniga om praxis.

Socialdemokraterna anser att största parti i riksdagen ska tillsätta ordinarie talman. De borgerliga anser att största parti i det största blocket, borgerliga eller rödgröna, ska tillsätta ordinarie talman. I övrigt säger praxis att partierna efter storleksordning ska tillsätta vice, andre vice och tredje vice talman.

Efter årets val nominerade Socialdemokraterna Urban Ahlin till ordinarie talman. Moderaterna nominerade Tobias Billström till vice talman. Sverigedemokraterna nominerade Björn Söder till andre vice och Miljöpartiet nominerade Esabelle Dingizian till tredje vice talman. Men socialdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiet ville inte acceptera nomineringen av sverigedemokraternas Björn Söder.  

Och såhär säger Björn von Sydow, socialdemokratisk veteran och tidigare ordinarie talman i riksdagen, när jag ringer honom.

-         Centerpartiet och Folkpartiet kunde ha enats om en motkandidat, som i så fall hade hade kunnat slå ut Sverigedemokraternas Björn Söder. Men de vägrade ställa upp motkandidat.

De borgerliga partierna stod fast vid praxis. Det innebar stöd för Sverigedemokraten Björn Söder. Därför blev han vald.

-          Ja, det är min bedömning, säger Björn von Sydow.

Med en öppen omröstning i riksdagen så hade Björn Söder blivit vald till talman med ett uttalat och formellt stöd av en majoritet i riksdagen bestående av de borgerliga partierna och Sverigedemokraterna. I det läget bestämde sig Vänsterpartiet för att begära sluten omröstning för att göra det möjligt att rösta blankt. Björn Söder blev ändå vald. Men formellt enbart med 46 röster från sitt eget parti och ytterligare sju röster, med all säkerhet från något eller några borgerliga partier.

Övriga 294 riksdagsledamöter röstade blankt.

Därmed blev det ändå en kraftfull markering och ett förnedrande nederlag för Sverigedemokraterna. Men det bästa hade varit att han aldrig blivit vald. Ett fascistiskt, rasistiskt, invandrarfientligt och i grunden människofientligt parti ska inte besätta en talmanspost. Valet av en Sverigedemokrat är en skamfläck för demokratin i vårt land, hur det än går till. Men det är de borgerliga partierna som får ta ansvaret.
Bror Perjus