”En välkommen entré”. DNs ledarsida. Vem då? Jesus? Nej Göran Hägglund!

En djup och ljudlig suck av lättnad hör vi nu från alla de borgerliga partierna och landets opinionsledande morgontidningars ledarsidor!

”En välkommen entré”. DNs ledarsida. Vem då? Jesus? Nej Göran Hägglund!

”Föredömligt inspel från KD”. Svenska Dagbladet.

Göran Hägglund har äntligen öppnat slussarna. Han har öppnat pärleporten!

Halleluja!

Äntligen kan vi med gott samvete stänga våra hjärtan!

Hyckleriet hämtar sin legitimitet från kristdemokraternas partiledare. Sedan spelar det ingen roll att han är den mest okristliga av alla partiledare. Finns det någon ärlig, troende kristen som kan stanna kvar hos Kristdemokraterna efter detta?

Allra djupast och lyckligast är sucken från Sverigedemokraterna. Nu kan den främlingsfientliga stämningen sprida sig fritt från Sverigedemokraterna, in i alla de borgerliga partierna och ut i hela samhället.

Nu kan vi släppa fram en borgerlig statsminister efter extravalet den 22 mars. Vi behöver inte längre hyckla om vi står till höger eller vänster. Vi vill Bevara Sverige Svenskt!

Nu är vi stolta och glada högerextremister, den riktiga oförfalskade högern, den riktiga borgerligheten.

Halleluja! Nu är också Kristus med oss!

Det är förstås sant som talmannen i riksdagen Björn Söder säger. Dom där tillhör ändå inte vår nation! Svenskar kan dom ändå inte bli! Annat än om dom gör om sig i grunden, bryter helt med sin egen kultur och historia och ansluter sig till vår kultur och vår historia, nedärvd i oss under generationer och århundraden via blodet! Men helst bör dom byta hudfärg och blod.

Halleluja! Kristus är med oss! Han kom till oss från Mellanöstern, det där lilla området mellan floderna Eufrat och Tigris, där kriget nu är som värst…

Flyktingarna kostar för mycket, säger Kristdemokraternas ledare i kritstrecksrandig kostym. Det kommer för många hit! Det hade väl varit tillräckligt om bara Kristus hade kommit hit, möjligen med några av lärjungarna.

Halleluja!

Så nu sänker vi ersättningen till nyanlända människor på flykt från förtryck, terror och krig med 25 kronor i månaden. Då kommer inte så många hit. Sedan skattebefriar vi dem som ändå kommer hit och lyckas få tag på ett arbete, oavsett hur och oavsett på vilka villkor. Skatteintäkter är ändå bara ett problem. Pengarna går ändå bara till alla sjuka och arbetslösa som inte vill arbeta.

Halleluja!

Så slår vi, kristna partister, två flugor i en smäll. De mest utsatta får lära sig veta hut. Samtidigt får arbetsgivarna billigare arbetskraft. Vi höjer trösklarna vid gränsen och sänker trösklarna till arbetslivet. 

Genialt! Halleluja!

Vi ökar otryggheten, osäkerheten och vilsenheten bland de nytillkommande flyktingarna till vårt land. De börjar tänka! Får vi stanna, får vi inte stanna? Hur länge får vi vara här? Ska våra barn börja i skolan eller inte? Ska våra barn ryckas upp plötsligt från skola och nya kamrater för att åka tillbaka till det land de lämnat i skräck? Får mormor och farfar komma hit? Det är bra att tänka sig för innan man åker till Sverige!

Halleluja! Kristus är med oss! Han lyckades kravla sig över tröskeln, även om han fortfarande går omkring arbetslös bland oss och bara pratar, eller är han sjuk, han blöder i pannan...

Bäst att korsfästa honom, igen!

Bror Perjus

Stefan Löfven har faktiskt inte friat till Annie Lööf personligen.

  De borgerliga partiledarna uppträder, inte helt oväntat, fullkomligt ansvarslöst och närmast desperat i sina kommentarer till socialdemokratins besked i regeringsfrågan. De slamrar i dörrar, kastar stolar och vräker ur sig kategoriska och nedlåtande uttalanden.

  Jan Björklund yrar ”snömos” och ”pinsamt”. Annie Lööf spelar skamlöst på sitt kön i sin sexualiserande kommentar om ”män som inte accepterar ett nej”. Stefan Löfven har faktiskt inte friat till Annie Lööf personligen. 

  Göran Hägglund, som inte kommit på något lika rubrikmässigt, har försvunnit i rabaldret. Reinfeldt håller långa, doserande och obegripliga utläggningar. Han har fått för sig att en sittande regering inte kan förlora ett val.

  Men vad händer om Sverigedemokraterna får en absolut vågmästarställning i riksdagen efter valet, vilket dessvärre är en uppenbar risk? I så fall får ett fascistiskt parti för första gången ett avgörande inflytande över samhällsutvecklingen i vårt land, på grund av de borgerliga partiledarnas oförsonliga hållning.

  Socialdemokratin har nu gett besked om att man är beredd att bilda en blocköverskridande regering tillsammans med något eller några av de borgerliga partierna om man vinner riksdagsvalet, men inte får en rödgrön majoritet tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Det innebär att Sverigedemokraterna isoleras även om de råkar få en absolut vågmästarställning.

  De borgerliga partierna har däremot inte gett samma besked. Oavsett om de rödgröna eller de borgerliga vinner valet men inte får egen majoritet, så innebär de borgerligas ställningstaganden ett löfte till Sverigedemokraterna om avgörande inflytande som vågmästare i riksdagen. Det är anmärkningsvärt hur massmedia, på nyhetsplats och i kommentarer, undviker just den aspekten, trots att det råkar vara den avgörande kärnfrågan.

  Det är i och för sig en position Sverigedemokraterna också haft under den här mandatperioden. Men under ytterligare en mandatperiod kommer en borgerlig regering att acceptera en ”normalisering” och börja förhandla öppet med Sverigedemokraterna hellre än att acceptera en blocköverskridande regering.

  Det ansvarsfulla hade varit att de borgerliga partierna svarat; ja, om Sverigedemokraterna får en vågmästarställning så är vi också beredda att bilda en blocköverskridande regering.

  Men nu utgör hotet från högerextremismen en av de avgörande frågorna i kommande val. Det är ett mycket starkt motiv för alla partiaktiva och andra med en känsla av samhällsansvar att engagera sig intensivt i valrörelsen för en rejäl rödgrön valseger.  

  Mer än någonsin tidigare i vår moderna historia handlar det kommande valet om att försvara inte bara den svenska modellen utan även demokratin i vårt land.  

Bror Perjus

Regeringen planerar ett tillägg till regeringsformens paragraf 1

Utbildningsminister Jan Björklund är ”rent ut sagt förbannad” över att friskolor, precis som det var tänkt, sorterar bort elever som de inte vill ha (SvT Uppdrag granskning).

Justitieminister Beatrice Ask säger; ”Jag delar deras upprördhet” när romerna just fått veta att de alla är registrerade hos polisen (SvD den 25 sept).

Barn- och äldreminister Maria Larsson har meddelat att hon blir ”ruskigt arg” när hon läser om ”barn i utsatthet” (Metro 31 okt).

Det borgerliga regeringen har uppenbarligen kommit på ett nytt sätt att regera landet.

Snart får vi höra att finansminister Anders Borg är ”väldigt ilsken” över att pengarna inte räcker till för alla nödvändiga politiska reformer.

Göran Hägglund, socialminister, kan förslagsvis vara ”ytterligt förbittrad” över äldreomsorgens och sjukvårdens alla brister och svagheter som dagligen avslöjas i massmedia.

Arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson kan lämpligen vara ”oerhört irriterad” över den höga arbetslösheten.

Kommunikationsminister Catharina Elmsäter-Svärd blir snart ”enastående upprörd” över alla tåg som kör fast i snöyran, nu när det åter, till allas förvåning, blivit vinter igen.  

Anna-Karin Hatt, it- och energiminister, blir ”djupt nedstämd” över att mobiltelefonnätet inte täcker hela landet och att sol- och vindkraft byggs ut så långsamt.

Hillevi Engström, biståndsminister, får svära, hoppa jämfota och stampa i golvet på sitt departement när miljarder efter miljarder av våra skattepengar hamnar i händerna på korrumperade diktaturer.

Ewa Björling, handels- och nordisk samarbetsminister, vräker ur sig ett gurglande läte och sparkar in en dörr på sitt departement, i protest mot alla de handelshinder som finns överallt.

Annie Lööf, närings- och regionminister, ”har lätt att hålla sig för skratt” när landsbygden utarmas på skolor, livsmedelsbutiker och busslinjer.

Försvarsminister Karin Enström blir förslagsvis ”jätteputt” om Putin skulle få för sig att landsätta en puton infanterisoldater på Gotland.

Lena Ek, miljöminister, gallskriker, lägger sig på golvet, fäktar med armarna och blir alldeles blå i ansiktet av besvikelse över de enorma mängder koldioxid som släpps ut i atmosfären och hotar hela det ekologiska system som utgör förutsättningen för allt liv på jorden.

Men Carl Bildt, ja, han småler bara åt det mesta från Syrienkriget till amerikanska spioncentralers systematiska avlyssning av världens politiska ledare. Men hans leende döljer en djup depression över att ingen lyssnar på honom; jag är visserligen ”en liten hund”, säger han för sig själv, men jag har ”en stor hunds attityd”. Voff!

Peter Norman, finansmarknadsminister, kan nog tänkas knyta näven i byxfickan mot alla superrika figurer som ständigt ställer till med dessa eländiga ekonomiska kriser.

Erik Ullenhag, integrationsminister, får i uppdrag att ”fräsa som en katt och rulla med ögonen” över segregationen i skolor, på arbetsmarknaden och i bostadsområden.

Ulf Kristersson, socialförsäkringsminister, kan lämpligen vara ”väldigt ledsen” när sjukskrivna tvingas gå till ”socialen” och tigga försörjningsstöd.

Och statsminister Fredrik Reinfeldt då? Vad ska han göra med alla de problem som hans regering ställt till med? Hans mediarådgivare kan förstås rekommendera honom att slita sig i håret, även om det kräver extraordinär talang och handlingskraft även för en viril stridshingst.

Således vill nu regeringen grundlagsfästa sitt nya sätt att leda landet genom ett tillägg (kursiverat härnedan) till regeringsformens paragraf 1:

”All offentlig makt i Sverige utgår från folket och utövas av regeringen genom svordomar, ilskna utrop, stampande i golvet och allmänt sorgsen uppsyn över sakernas tillstånd.”

Bror Perjus

DN-ledare dementerar Zaremba!

I fyra långa, väldokumenterade, dräpande artiklar har Maciej Zaremba fulkomligt massakrerat de senaste årens kommersialisering och konkurrensutsättning av sjukvården. Med final idag, har han på sida efter sida, med vetenskaplig exakthet och riklig källhänvisning, bevisat hur läkares, sjuksköterskors och undersköterskors kompetens och professionalism försatts ur spel av metoder som går ut på att ekonomiskt mäta kvantitet i sjukvården och samtidigt fullkomligt ignorera kvalitet.

Samma dag, idag, kan han på DNs ledarsida läsa att felet är vårdcentralernas som ”saltar notan” och läkarkårens som inte tar ”ansvar för utvecklingen”. Han måste ha satt morgonkaffet i vrångstrupen! Egentligen borde han, efter det mastodontjobb han lagt ned, bli fullkomligt rasande och dundra in på ledaravdelningen och kräva en dementi av denna ledare, eftersom ledaren är en dementi av hans artiklar som är hundra gånger mer väldokumenterade än ledaren. Men, eftersom DN är det enda medium som publicerar hans lysande artiklar, så får han väl tiga och svälja?! Mitt förslag är att den LO-ägda tidningen Arbetet köper över Zaremba från DN.

Zaremba har tidigare skrivit också om skolan och hur lärarnas professionalism försatts ur spel och hur den svenska skolan förstörts av samma destruktiva krafter. Men han är försiktig med att dra politiska slutsatser, av förståeliga skäl. Det han framförallt lyfter fram är professionalismen, yrkeskunnandet och ytterst den enskildes kamp mot byråkratins förlamande hand och till sist är det ändå politikernas fel, alla politiker urskiljningslöst som inte gör något åt byråkratin.

Egentligen är det samma sak med den ekonomiska krisen och ekonomijournalisterna. De ropar ständigt på experter, riksbankschefer och högt skolade ekonomer, som måste ta över från de inkompetenta ”politikerna”. Just nu växer insikten med rasande fart bland ekonomijournalisterna om att åtstramningspolitiken är fel och den egentliga orsaken till krisen; samma ekonomijournalister som för kort tid sedan förfasade sig över åtstramningspolitikens motsats, som då kallades för slöseri med skattemedel och växande statsskulder.

Och detta rop på experterna är faktiskt ganska logiskt. När socialdemokratin regerar så är det arbetarrörelsens fel att det går illa i såväl den offentliga sektorn som i ekonomin som helhet. Då måste borgerliga partier ta över. Men när de borgerliga styr så är det inte lika enkelt. Då är det plötsligt alla politikers fel och den byråkratisering som följer av ”politisk klåfingrighet”.

Problemet med det är att människor inte får något alternativ, ingen kan urskilja någon alternativ handlingslinje för sin egen del. Visst, i en demokrati finns det flera politiska partier att rösta på. Men om nu alla partier är så eländiga så finns det ändå inget alternativ. Då är demokratin meningslös och även den försatt ur spel. Då träder populismen in på arenan. En Italiens Beppo Grillo som ber alla dra åt helvete, men inte har en aning om hur samhället ska och kan organiseras. Eller ännu värre; då tar fascismen över, som inte bara ber alla dra åt helvete, utan skickar oss alla rakt in i helvetet!

Återstår bara meritokratin. Men meritokrati kan inte förenas med demokrati. Visst kan man rösta på dugliga personer. Men det är omöjligt för varje enskild väljare att hålla reda på och rösta fram tusentals dugliga, enskilda personer utan partipolitisk koppling som ska fatta beslut på alla nivåer i kommun, landsting och riksdag. Dessutom måste man rösta fram all skol-, sjukvårds- och äldreomsorgspersonal!

Nu noterar jag ändå att den ärlige, duktige och envise Maciej Zaremba pekar ut ansvariga politiker i sin text om katastrofen inom sjukvården. Region Skåne och Uppsala kommun som styrs av de borgerliga! Göran Hägglund, som ingenting vet och ingenting begriper. Filippa Reinfeldt ledande landstingspolitiker i Stockholms-regionen som aldrig svarar på några frågor. Statsminister Fredrik Reinfeldt som snart säger att sjukvården är ett ”särintresse”. Och vad är konkurrenshysteri och kommersialism, om inte borgerlig ideologi?

Möjligen kunde Zaremba ha meddelat att detta är de borgerliga partiernas främsta företrädare. De utgör de högerkrafter som måste och kan röstas bort i nästa val. Sedan återstår att få upp socialdemokratin på spåret igen; att förmå socialdemokratin att återupprätta en fungerande gemensam sektor, en skola, vård och omsorg fri från konkurrenshysteri och kommersialism.

Det får vi ta itu med på partikongressen 3-7 april i Göteborg.

Bror Perjus
Kongressombud för Nynäshamn, Värmdö och Tyresö.