lördag 18 oktober 2014

Niklas Nordström, ena sekunden förtroendevald socialdemokrat, i nästa sekund lobbyist!

Förvåningen och upprördheten var stor när det avslöjades att förre SSU-ordföranden Niklas Nordström var delägare i PR-byrån Prime, som fått fyra miljoner kronor från Svenskt Näringsliv för att styra Socialdemokraternas eftervalsanalys 2010 i ”tillväxtvänlig” riktning och förmå partiet att gå mer åt höger.

Trots den historien blev Nordström senare vald till socialdemokraternas kommunalråd i Luleå. Här om dagen riktade han hård kritik mot den nya rödgrönrosa koalitionen i Stockholms Stad för beslutet att stänga Bromma flygplats senast år 2022.

Nu avslöjar Kent Werne i Dagens Arena att Niklas Nordström inte bara är kommunalråd i Luleå. Han är också ordförande i styrelsen för intresseorganisationen Svenskt Flyg, där det också sitter representanter för tunga företag inom flygbranschen som SAS, Braathens Aviation, Saab AB, GKN Aerospace, Swedavia och Svenska Regionala Flygplatser. Nordström säger själv till reklambranschens tidning Resumé att han har ett ”lobbyuppdrag för Svenskt Flyg”.

GKN Aerospace ingår, liksom Wallenbergkontrollerade Saab AB, i det globala militärindustriella komplexet. På sin hemsida skriver GKN att företaget "deltar i de flesta större civila och militära programmen". Koncernen levererar delar till flertalet av världens största tillverkare av såväl militära som civila flygplan och raketer, exempelvis Lockheed, Boeing, Airbus, Pratt & Whitney och Mitsubishi. Braathens Aviation är ett internationellt flygbolag ägt av norrmannen Per G. Braathen och hans familj. 

Socialdemokratin är arbetarrörelsens politiska gren som ska tillvarata löntagarnas politiska intressen, som ofta står i direkt motsättning till arbetsgivarna och det privata kapitalets intressen. Därför är bekymmersamt när allt fler framträdande socialdemokrater går direkt från sina politiska uppdrag till lukrativa uppdrag för det privata näringslivet.

Det kan på goda grunder misstänkas att de redan som aktiva politiker inte fullt ut delar arbetarrörelsens värderingar och målsättning. Men mycket värre är det när fortfarande aktiva socialdemokratiska politiker, som Niklas Nordström, uppenbarligen sitter på dubbla stolar och fullkomligt struntar i den allvarliga intressekonflikten.
-         
            - Jag har inte gjort något uttalande för Svenskt Flyg. Jag har uttalat mig som kommunalråd i Luleå och som socialdemokrat. Det är många politiker som har olika roller och man uttalar sig i den roll som man uttalar sig i. Ibland kommer jag också att agera i rollen som ordförande i Svenskt Flyg och när jag gör det kommer jag att berätta det, säger Niklas Nordström till Dagens Arena.

Det är ett häpnadsväckande och nonchalant uttalande. 

Niklas Nordström tycks tro att han när som helst kan byta skepnad och den ena sekunden uttala sig som socialdemokrat, för att i nästa sekund uttala sig som lobbyist för i huvudsak privatkapitalistiska ägar- och vinstintressen, där det till och med ingår koncerner som tillverkar krigsmateriel.

Socialdemokratiska politiker måste lyssna till det enskilda näringslivets ägare och även förhandla med dem ibland. Inte minst gäller det ägarna till de stora globala koncernerna som har mycket stort, dessvärre allt för stort, inflytande över ekonomi och sysselsättning för ett enskilt land och globalt. Men då är det desto viktigare att socialdemokrater förhandlar med fullständig integritet och oberoende vilket är omöjligt om man har starka gemensamma intressen med sin förhandlingsmotpart.

Stefan Löfven har, med all rätt, kritiserat moderaternas förre partiledare Fredrik Reinfeldt för hans uttalande om näringslivet som ett ”särintresse”. Näringslivet som helhet med alla anställda är inget särintresse. Däremot är de privata ägarna till enskilda koncerner, företag och branscher ett ”särintresse”. De strävar efter att maximera sina vinster även på bekostnad av skattebetalare och anställda.

Men det är något helt annat än att enda stunden företräda socialdemokratiska väljare, för att strax därefter gå över till andra sidan och uppträda som lobbyist för privatkapitalistiska intressen.

Förtroendevalda inom socialdemokratin ska hålla armlängds avstånd till det privata kapitalets företrädare och särskilt då till de mycket mäktiga globala koncernernas ägare.  
Bror Perjus



måndag 13 oktober 2014

Skydda partiet från manipulatörer, kommunikatörer, strateger, lobbyister och PR-byråer

Socialdemokratiska partiets inre demokrati måste vitaliseras, framförallt genom bättre politiska debatter i basorganisationerna. De aktiva partimedlemmarnas åsikter måste effektivt kanaliseras ända upp till partiets högsta ledning.

Det är den viktigaste slutsatsen som kan dras av det händelseförlopp som ledde fram till valet av Håkan Juholt och hans avsättning som partiledare. Jag har inte hunnit läsa Daniel Suhonens bok ”Partiledaren som kom in i kylan” (Leopard förlag 2014). Men medias referat tyder på att boken handlar enbart om avsättningen av Håkan Juholt. Jag tror att det är ett allt för kort och ytligt perspektiv.

Det här handlar om hela den svenska arbetarrörelsen, alltså det socialdemokratiska partiet och den viktigaste sidoorganisationen, Landsorganisationen, LO och dess medlemsförbund. Det är en numera gammal rörelse som stelnat till i sina former och förlorat en del av sin förmåga att kanalisera opinioner och stämningar bland väljarna.

Det har medfört återkommande krav på ”förnyelse”. I årets valrörelse fick det en närmast desperat betoning i formuleringen ”Framtidspartiet”. Ord som ”förnyelse” och ”framtidsparti” leder tyvärr till underskattning och i värsta fall förnekelse av arbetarrörelsens historia.

Arbetarrörelsen måste samtidigt både förnya sig och hålla fast vid sin historiska uppgift som är kampen för jämlikhet. Men demokratin förutsätter också att ett parti som vill regera och genomföra konkreta förändringar behärskar den politiska mitten. Men det räcker inte för arbetarrörelsen att behärska mitten. Rörelsens uppgift är också att förskjuta mitten längre till vänster.

Fredrik Reinfeldt sa triumferande när han avgick som partiledare för moderaterna att han gjort Sverige ”mera borgerligt”. Vår uppgift är att återigen göra Sverige mera socialistiskt, alltså skapa opinion för ett mera jämlikt och rättvist samhälle. Och egentligen borde det vara enkelt numera, eftersom samhällsvetenskapen allt tydligare visar att det jämlika samhället fungerar mycket bättre för det allra största flertalet än det ojämlika samhället.   

Men för att arbetarrörelsen ska kunna stärka opinionen för det jämlika samhället, så måste partiets inre demokrati och basorganisation vitaliseras och förbättras. När jag fick förmånen att delta i partikongressen i Göteborg förra året så imponerades jag av vår kongressdelegation i Stockholms län och utropade i en blogg att ”Socialdemokratin är en oerhört vital folkrörelse”. Kongressen var också imponerande när den fattade beslut i snabbt tempo utifrån ett par tusen motioner och förslag från partistyrelsen i stora samhällsfrågor. 

Men jag upplever framförallt en brist i partiets basorganisationer mellan kongresserna. Det är nödvändigt att sätta fart på de politiska debatterna i arbetarekommunerna. Våra möten präglas lite för mycket av oförargliga samtal vid ett eller flera kaffebord eller över en pizza och ett glas öl. Styrelsen lägger fram förslag som klubbas utan debatt, utan kritisk granskning, utan att alternativa tankar och förslag kommer fram och blir ordentligt genomlysta.

Sådant fortplantar sig uppåt i organisationen. Till sist kan nästan vad som helst hända inom organisationens ledning. Och det är precis vad som hänt i historien kring Håkan Juholt. Men samma sak hände redan med hans företrädare Mona Sahlin. Hon hade av partiets högsta ledning utsetts till Ingvar Carlssons efterträdare, men kuppades bort av en krets omkring Göran Persson. Hennes fall var en medialäcka om chokladbiten Toblerone. Håkan Juholt knäcktes med en läcka om hyran av en lägenhet i Västertorp.

Det är sådant som händer när en Rörelse stelnar till i sina former, när debatten i basorganisationerna förkvävs och den demokratiska vitaliteten dör ut. Då övertas makten av manipulatörer, kommunikatörer och strateger som spelar sitt spel omkring en ”kejsare” som hamnar i händerna på sina rådgivare eller spelas ut av ”rådgivare”. Då blir rörelsen lätt ett offer för externa och interna lobbyister och PR-byråer. Då blir läckor till massmedia en metod för att styra och manipulera ett helt parti.

Ett gott råd till Stefan Löfven; ”Lyssna på rörelsen!” Men det förutsätter också att ”rörelsen” har något att säga!
Bror Perjus




onsdag 1 oktober 2014

Sanningen om talmansvalet: Det var de borgerliga partierna som valde Björn Söder.

Valet av Sverigedemokraten Björn Söder till andre vice talman i Sveriges riksdag har inte rapporterats på ett korrekt sätt i massmedia. Det över två timmar långa valet med slutna valsedlar har förhånats på ledarsidor och beskrivits på ett mycket förvirrande sätt på nyhetsplats. Sanningen är att de fyra borgerliga partierna; Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna ställde sig bakom Sverigedemokraternas nominering av Björn Söder.

Det här är bakgrunden: 

Talmansvalet i Sveriges riksdag följer sedan 1970-talet en viss praxis. Men praxis är inte lagfäst utan kan ändras om en majoritet i riksdagen bestämmer sig för det. Dessutom är partierna heller inte eniga om praxis.

Socialdemokraterna anser att största parti i riksdagen ska tillsätta ordinarie talman. De borgerliga anser att största parti i det största blocket, borgerliga eller rödgröna, ska tillsätta ordinarie talman. I övrigt säger praxis att partierna efter storleksordning ska tillsätta vice, andre vice och tredje vice talman.

Efter årets val nominerade Socialdemokraterna Urban Ahlin till ordinarie talman. Moderaterna nominerade Tobias Billström till vice talman. Sverigedemokraterna nominerade Björn Söder till andre vice och Miljöpartiet nominerade Esabelle Dingizian till tredje vice talman. Men socialdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiet ville inte acceptera nomineringen av sverigedemokraternas Björn Söder.  

Och såhär säger Björn von Sydow, socialdemokratisk veteran och tidigare ordinarie talman i riksdagen, när jag ringer honom.

-         Centerpartiet och Folkpartiet kunde ha enats om en motkandidat, som i så fall hade hade kunnat slå ut Sverigedemokraternas Björn Söder. Men de vägrade ställa upp motkandidat.

De borgerliga partierna stod fast vid praxis. Det innebar stöd för Sverigedemokraten Björn Söder. Därför blev han vald.

-          Ja, det är min bedömning, säger Björn von Sydow.

Med en öppen omröstning i riksdagen så hade Björn Söder blivit vald till talman med ett uttalat och formellt stöd av en majoritet i riksdagen bestående av de borgerliga partierna och Sverigedemokraterna. I det läget bestämde sig Vänsterpartiet för att begära sluten omröstning för att göra det möjligt att rösta blankt. Björn Söder blev ändå vald. Men formellt enbart med 46 röster från sitt eget parti och ytterligare sju röster, med all säkerhet från något eller några borgerliga partier.

Övriga 294 riksdagsledamöter röstade blankt.

Därmed blev det ändå en kraftfull markering och ett förnedrande nederlag för Sverigedemokraterna. Men det bästa hade varit att han aldrig blivit vald. Ett fascistiskt, rasistiskt, invandrarfientligt och i grunden människofientligt parti ska inte besätta en talmanspost. Valet av en Sverigedemokrat är en skamfläck för demokratin i vårt land, hur det än går till. Men det är de borgerliga partierna som får ta ansvaret.
Bror Perjus


tisdag 30 september 2014

DN-ledare kallar 294 ledamöter av riksdagen för "infantila" - men agerar själv likadant!

Normalisering pågår för fullt inom borgerligheten. Sverigedemokraterna, ett fascistiskt, rasistiskt, invandrarfientligt parti, ska göras till ett parti bland andra demokratiska, borgerliga partier. Så ska de återta den politiska makten i landet. Reaktionära, moderata kommunalmän ute landet har börjat agera. De borgerliga tidningarnas ledarsidor ylar med. Men det går trögt. Dessbättre!

Valet av andre vice talman i riksdagen är ett intressant exempel. Praxis säger att tredje största parti ska ha den posten. Och demokratin mår väl av fungerande regler och praxis.

Sverigedemokraterna nominerade Björn Söder. Inget parti nominerade någon motkandidat. Vänsterpartiet begärde sluten omröstning om sverigedemokraten. Han fick stöd av sina 46 närvarande partivänner. Ytterligare sju ledamöter i riksdagen röstade för honom. Vilka det var får vi aldrig veta. Det tillhör finesserna med slutna omröstningar. Med all säkerhet var det sju borgerliga ledamöter.

Alla andra, 294 ledamöter, röstade blankt.

Men intressant är att notera hur de båda stora morgontidningarna Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter kommenterar på ledarplats. Båda tidningarna raljerar över de ledamöter av riksdagen som röstade blankt. Det är den typ av politikerförakt som Sverigedemokraterna rider högt på. Var det för övrigt enbart de 46 sverigedemokraterna och övriga sju ledamöterna i riksdagen som röstade för Sverigedemokraterna som uppträdde på ett korrekt sätt, enligt DN och SvD?

DN har en lång slingrande text med hårda utfall mot riksdagens ledamöter.

”Mandatperioden inleddes på det mest infantila sätt, med ett paradexempel på plakatpolitik,” skriver DNs ledarskribent. Det märkliga är att DNs ledarskribent i praktiken själv röstar blankt. Borde något parti ha lanserat en motkandidat? Borde ledamöterna ha röstat nej och stoppat Björn Söder? Vad var egentligen alternativet? Det är frågor som DN-ledaren håller helt öppna. Det är faktiskt samma sak som att rösta blankt. 

Men så riktar DN-ledaren kritik mot Jimmie Åkesson för att han nominerat en person som ”han vet väcker obehag och aversion hos majoriteten av riksdagens ledamöter”. Som om det vore en personfråga!? Obehaget och aversionen riktas faktiskt mot ett helt politiskt parti. Alltså, om Åkesson hade skickat fram någon annan från sitt fascistiska, rasistiska och invandrarfientliga parti så hade det, enligt DN, varit helt okej att rösta för Sverigedemokraternas representant. Ja, då vet vi var DN står, trots allt. 

Det är så normaliseringen går till. 

I själva verket agerade riksdagens ledamöter, med undantag av sju svajiga borgare, på ett skickligt och konsekvent sätt. Praxis och regler upprätthölls. Samtidigt blev omröstningen en bra demokratisk markering för alla människors lika värde, solidaritet och humanitet. Och därmed ett mycket förnedrande nederlag för ett parti vars cyniska människosyn aldrig får normaliseras, hur mycket de än utnämns till martyrer. 
Bror Perjus  


måndag 29 september 2014

Majoren utkämpade ett förlorat slag, ridande på mycket trötta käpphästar.

Igår framträdde i Agenda en parentes i den svenska skolans historia. En parentes som ställt till stor skada. Jan Björklund. Det blev helt uppenbart under debatten med Gustav Fridolin. Jan Björklund är före detta! Majoren utkämpade ett förlorat slag, ridande på mycket trötta käpphästar. Folkpartiet måste nog också byta partiledare.

Patetiskt och desperat försökte han torgföra sin torftiga tes: ”Alla kan inte bli akademiker!” 

Bara för att sedan påstå att ”om alla blir akademiker så fungerar inte samhället”. Snacka om motsägelse. Om alla inte kan bli akademiker, så kan ju inte alla – i nästa andetag – bli akademiker och "förstöra samhället"!

Tala om akademiker-, kunskaps- och bildningsförakt!

Dessutom, möjligheten att bli akademiker innebär inte att alla måste bli akademiker. En liten distinktion som Jan Björklund, med sin intellektuella kapacitet, inte lyckas ta till sig. Han påstod vidare att det skulle bli en utslagning utan dess like från gymnasieskolan, bara för att alla i gymnasieskolan får möjlighet att läsa in behörighet till högskola. Ytterligare ett obegripligt argument som bara kan förklaras med hans förakt mot arbetarklassen.

Varför skulle elever hoppa av därför att det öppnas en möjlighet till högskolestudier?

I verkligheten vet vi däremot att antalet sökande till yrkesförberedande linjer i gymnasiet sjönk radikalt av precis det motsatta skälet; nämligen att Jan Björklund stängde möjligheten att gå vidare till högskola från de linjerna. Därmed upplevdes yrkesförberedande linjer som en återvändsgränd.

För övrigt görs nu gymnasiet obligatoriskt.

Det går alltså inte att hoppa av. Men framförallt innebär det att skolan följer upp varje enskild elev och ger stöd så att alla klarar sin utbildning hela vägen från förskolan genom gymnasiet.

Den olycksalige före detta utbildningsministern uppvisar också ett förakt för alla som enligt hans enhälliga dom ”inte kan bli akademiker”. Han beskriver gärna den miljö där han själv växte upp bland textilarbetare i Skene i Västergötland som studieovänlig. Men hans beskrivning av människorna i Skene är bara ett sätt för honom att framställa sig själv som bättre än alla andra i Skene. Det är att sprida vidare det gamla borgerliga föraktet för arbetare och deras barn som alltid betraktats som obildbara av en obildad överklass, bara därför att överklassen ska få behålla sina privilegier. 

Därför ska inte alla bli akademiker!

Jag kommer själv från genuin arbetarklass i Jämtland. Men har faktiskt arbetat som journalist och facklig redaktör på Västgöta Demokraten i Borås. Då träffade jag många textilarbetare. Alla hade lätt läst in den teori som behövs för att bli major. Textilarbetarna var minst lika intellektuella och begåvade som de akademiker jag träffat.

Inte minst var de med och organiserade en stark arbetarrörelse, fackligt och politiskt, som med kunskaper och bildning byggde världens bäst fungerande samhälle. Det är ett samhälle som överklassens barn inte har tillräcklig bildning och intellektuell förmåga för att bygga upp. 

Men vi har inget emot att ge även dem den bildningen!

Gustav Fridolin representerade i den här debatten i Agenda förnuftet och framtiden för den svenska skolan. Tidigt insatt stöd för elever i form av ökade lärarresurser och mindre klasser för alla som har det svårt – även om de har rika föräldrar. Särskilda svårigheter märks redan i förskolan. Därför ska de extra resurserna sättas in redan där och sedan följa rakt igenom hela skolsystemet.

Exempelvis har det visat sig att 40 procent av alla som sitter i våra fängelser har ADHD, som bl a innebär koncentrationssvårigheter. En bra skola kan halvera antalet kriminella i landet. Bara det kan finansiera hela skolreformen. Något som batongmormor Beatrice Ask, med sin intellektuella kapacitet, inte förstått.

Bror Perjus

söndag 28 september 2014

En vätebomb har sprängts, motsvarande 4 600 Hiroshima-bomber. Men var lugn "krutet är torrt"

Nu hotar Mats Johansson med kärnvapenkrig i Svenska Dagbladet. Vicken djävla smäll det skulle bli! Eller kanske ska man skriva att ”Nu hotar Mats Johansson i Svenska Dagbladet med kärnvapenkrig.” Då får meningen en helt annan och allvarligare innebörd.

Kanske ska man ta Mats Johansson på allvar?

Han har ändå varit politisk chefredaktör för Svenska Dagbladet och riksdagsledamot för moderaterna. Han är ordförande för tankesmedjan Fri Värld. Inte dåligt, bara det! Han var som ledamot av riksdagens utrikesutskott med vid en briefing (genomgång som det heter på svenska – men briefing låter på något sätt finare, allvarligare).

Det handlade om läget i Ukraina och Baltikum. Där var också Sveriges Överbefälhavare, MUST vår allra hemligaste, hemliga polis (såvitt man vet), samt en representant från Utrikesdepartementet – det gamla, där Carl Bildt härskade.

Mats Johansson är en märkvärdig person.

Nu hotar han i Svenska Dagbladet alltså med kärnvapenkrig. Ja, inte han själv egentligen. Han refererar till Andrej Illarionov som var Vladimir Putins närmaste rådgivare i ekonomiska frågor, men hoppade av till USA för att arbeta för tankesmedjan Cato i Washington, finansierad av en av USAs rikaste personer med stora intressen i oljeindustrin. Ännu en av alla dessa tankesmedjor som antyder att ingen kan tänka som inte är med i en tankesmedja! Ungefär som på skråväsendets tid då bara smeder kunde smida.

Själv har jag min egen tankesmedja.

Nåväl, denne Andre Illarionov avslöjar nu att ”den ryska militärdoktrinen inkluderar användningen av taktiska kärnvapen om Putin skulle behöva det i sin fortsatta restauration av imperiet”. Allt enligt Mats Johansson.

Taktiska kärnvapen finns gott om, särskilt i Europa. Ryssland påstås ha cirka 2 000 medan USA bara har cirka 500. Men flertalet av laddningarna är placerade i Europa. Taktiska kärnvapen kan bara utplåna några tusen människor i en enda explosion, medan strategiska kärnvapen kan utplåna miljoner på ett ögonblick.

Här vill jag bara lägga in en liten, men viktig distinktion. 

Enligt min uppfattning behärskas kärnvapnen på båda sidor och överallt av ett globalt, militärindustriellt komplex styrt av den globaliserade ekonomins allra mäktigaste kapitalägare med ett visst pekuniärt intresse av krig och vapenproduktion. Dock kan de ha intresse av att undvika att bli utplånade eller helt ensamma på jorden i någon radioaktivt säker bunker.

Taktiska kärnvapen kan nämligen vara nog så farliga. Dess verkningar är så pass begränsade att en tillräckligt knäpp ledare, typ Putin, kan tänka sig att använda dem. Och därmed kan en gräns vara passerad som leder till fullskaligt kärnvapenkrig och en utplåning av allt liv på jorden.

”Men krutet är torrt och det finns ingen anledning till oro, enligt tre Nato-generaler som lät sig intervjuas i tidskriften Breaking Defense i veckan, med Nato-befälhavaren i Europa Philip Breedlove i spetsen”. Det meddelar också Mats Johansson.

Jo, jo… Man blir lugnad! ”Krutet är torrt”.

Och Mats Johansson, han ser ingen annan utväg än att Sverige även med en ny regering ”vårdar partnerskapet med Nato och våra åtaganden i värdlandsavtal och snabbinsatsstyrka”. Helst ser han att Sverige blir medlem i Nato. 

En som vanligt korkad idé från det hållet. Som medlem i Nato, den militära allians som kontrollerar tusentals kärnvapenladdningar, blir Sverige automatiskt ett prioriterat mål för kärnvapenattacker. Då ska man veta att totalt finns i världen omkring 25 000 kärnvapenladdningar. Av dessa finns ungefär 24 000 i Ryssland och USA, och omkring 1000 i de övriga kärnvapenländerna tillsammans. 

Nu finns också Vätebomben. Den kan faktiskt bli hur kraftfull som helst! 

En sådan har sprängts på prov. Sprängkraft 58 megaton. Det motsvarar 4 600 atombomber av den storlek som på några sekunder utplånade Hiroshima, en stad med 100 000 invånare. Det finns också interkontinentala raketer som kan bära sådana vätebomber runt halva jordklotet och träffa ett mål så litet som en fotbollsplan – om det nu spelar någon roll vad sådana bomber träffar.

Men var lugn, ”krutet är torrt”.
Bror Perjus



lördag 27 september 2014

Kanske har jag nedvärderat och underskattat Aftonbladet allt för mycket!?

Kanske har jag nedvärderat och underskattat Aftonbladet allt för mycket!? Jag läser inte den tidningen regelbundet. Oftast står jag inte ut med löpsedeln. Men ibland blundar jag och går förbi. Första sidan kan också vara svår att uthärda.

Men det är den största dagstidningen i landet med en socialdemokratisk ledarsida, en radikal kultursida i ordets bästa bemärkelse och en debattsida som ibland släpper igenom mycket värdefulla texter.

Så denna dag!

Ledarsidans Anders Lindberg avslöjar hur kommunala moderater runt om i landet upprättar sina förbindelser med Sverigedemokraterna. Med Fredrik Reinfeldt försvinner alla heliga löften. På Svenska Dagbladets ledar- och debattsidor pågår också en normalisering av riksdagens fascistiska parti för fullt. Var det någon som trodde något annat?

”Vill verkligen Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna ute i landet sätta sig i ett läge där Sverigedemokraterna har sista ordet i kommunstyrelse och –fullmäktige”, undrar Lindberg?  

Tjaa, det återstår att se!

I en lysande krönika beskriver Fredrik Virtanen hårlöss i skolan som en klassfråga. Alla har inte råd med lusmedel, 2 000 kronor på en månad! Alla föräldrar har inte tid och ork att kamma, kamma och kamma… Andra föräldrar tycker att de bör ”skärpa sig”.

”Detta är ideologi” skriver Virtanen. ”Skärpa sig är ett gräsligt, okunnigt uttryck – vad det än gäller för mänskliga defekter. Alla som anses behöva skärpa sig behöver vanligtvis kamratskap”.

Hela kulturens uppslag är fyllt av nödvändig information om utvecklingen i Vladimir Putins Ryssland. Författaren Stig Larsson refererar känsligt en stark bok av Arkadij Babtjento om kriget i Tjetjenien. ”Det finns ett gift i kriget. Det är lätt att få uppfattningen att närvarokänslan aldrig kommer att bli lika stark.”

Skrämmande läsning!

På debattsidan avslöjar Alfred Skogberg att det skulle löna sig för samhället att satsa ”bara” 19 miljoner kronor på att förhindra ett enda självmord. Det är nämligen vad ett självmord kostar för samhället – 19 miljoner kronor. Det har ”Myndigheten för samhällsskydd och beredskap” räknat ut. 

Tänk vilka fantastiska myndigheter vi har i det här landet. Bara vi också kunde ta till oss sådana myndigheters budskap och därmed bli ”myndiga”.

Slutligen, skriver Charlotte Lindgren, Sundsvall, om sin 12-åriga dotter. I årskurs 6 ska hon för första gången få betyg. Det första hon möts av när terminen börjar är en ”matrisexercis i alla ämnen och en fokusering på att de riskerar att få F…”

Det är ”som en veritabel ishink över eleverna”, skriver Charlotte Lindgren.

Vi lyser frid över Jan Björklunds bortgång som utbildningsminister – må han aldrig återkomma…

Men nu återstår för socialdemokratin att lägga om kursen. Mera ”morötter” mindre ”piska” rekommenderar Charlotte Lindgren. Hon är själv gymnasielärare och har dubbelsyn, genom sina egna och dotterns upplevelser.

Bror Perjus