torsdag 28 augusti 2014

We are The Game Changers! - Dörrknackarna - Vitklädda med en stiliserad ros på jackan. - Vi ska vinna valet. Kom med Du också…

Envist fortsätter vi att knacka dörr! Trots att massmediaforskarna i Göteborg påstår att valrörelsen avgörs i – ja, just det – massmedia. Och de borgerliga tidningarna efterlyser nu en så kallad Game Changer, något som radikalt förändrar spelplanen till högerregeringens fördel, precis som om det faktiskt måste ske…

Men det kommer inte att ske!

Det är nu bara 17 dagar kvar till valet. Alliansen har ingen chans att hämta igen vårt försprång på 11 procent. De små borgerliga partierna har alla sagt kategoriskt nej till samarbete över blockgränsen.
Därför handlar det nu om någonting mycket större än att besegra Alliansen.
Nu handlar det om att skapa förutsättningar för en stark rödgrön majoritetsregering. Det innebär att Sverigedemokraterna måste förhindras från att bli vågmästare i riksdagen.

Det är vår uppgift som dörrknackare!

Med Sverigedemokraterna, detta diktaturens, hatets och människoföraktets parti, som vågmästare i riksdagen får landet en svag borgerlig regering, med kaos i riksdagen och en radikal försvagning av demokratin i vårt land som följd - samtidigt som nazisterna redan börjat marschera på våra gator.

En skrämmande påminnelse om tyskt 1930-tal.

Men vi ska lyckas! Kom med, ställ upp och knacka dörr! Det är enkelt, intressant och väldigt roligt. Vi måste helt enkelt lyckas! Det är vi som är The Game Changers. Mediaforskarna får säga vad de vill. Vi kan knacka de rödgröna till seger i riksdagen, landstingen och i kommunerna. Vi ska ge mediaforskarna helt nya resultat i valet den 14 september 2014.

Just här i Tyresö har vi en formidabel fart på dörrknackningen. Varje kväll. Valarbetare med vita jackor och en röd stiliserad ros på, går vi från dörr till dörr; Anita, Herman, Barbro, Carl-Johan, Karin, Paul, Kaijsa, Marita, Martin, Bertil, Eija och många fler. Vi samtalar, lyssnar, svarar på frågor. Kommer det frågor vi inte kan svara på så tar vi telefonnummer, kollar upp och återkommer med svar.

Men vi behöver bli ännu flera! Kom igen!

En dörr jag knackar på öppnas inte. Jag går, men så ropar en kvinna i yngre medelåldern från sin öppna verandadörr. Jag vänder, går tillbaka och frågar om hon bestämt sig för vad hon ska rösta på.

-          Faktiskt inte, säger hon.
-          Varför, frågar jag.

Det vill hon inte svara på. Hon är väldigt tillknäppt. Vill inte svara på några frågor. Inte vilka eller vilken fråga som är avgörande för hennes val. Inte vilket parti hon röstat på tidigare. Jag försöker få igång ett samtal. Men hon öppnar sig inte. Snart drar hon sig väl tillbaka och stänger dörren, tänker jag.

Nej, hon stänger inte dörren...

Det är uppenbarligen något hon ändå vill prata om. Så jag dröjer kvar. Plötsligt råkar hon, nästan som av misstag, säga att hon alltid röstat moderat.

-          Så nu vet du det, säger hon och ler lite generat som om hon hela tiden ville tala om det men inte vågade.

Men hon är besviken på moderaterna. Vart ska hon då ta vägen. Då finns det inget annat att göra än att rösta på socialdemokraterna, påpekar jag. Annars blir det ändå en moderat-regering. Sedan följer ett långt samtal. 

Hon är väldigt tveksam.

Men när jag går därifrån har jag ett löfte om att hon ska tänka igenom sitt val ordentligt. Det känns som om hon faktiskt kommer att rösta på oss, när hon står där helt ensam i valbåset och ingen annan kan se vilka valsedlar hon lägger i kuvertet. Hon vill verkligen ha en förändring.

I den stunden känns det som om jag gjort skillnad. En ny röst, kanske!? Det är värt en hel kvälls gående, knackande, pratande, diskuterande…

En röst gör skillnad! Så oändligt meningsfullt.

Bror Perjus


tisdag 26 augusti 2014

Med en rutinerad facklig ledare som statsminister, räknar jag inte med att det krävs politiska strejker!?

Nu knackar vi dörr och pratar med våra medmänniskor om valet den 14 september. Det är inte ”väljarna” vi pratar med om ”vår” politik. Vi pratar med våra medmänniskor om vilket samhälle vi vill ha.

En dörr öppnas. En mörkhårig, lockig man i vit fotbollsdress öppnar. Han vänder sig bakåt och räcker sin son i sex-årsåldern, en fotbollssko som han har i handen. Sedan riktar han sin uppmärksamhet mot mej. Han är från Latinamerika. Det avslöjar hans namn och hans svenska brytning. Han är mycket, mycket upprörd och i ett väldigt behov av att prata av sig om allt han upplever i sitt arbete. Jag blir kvar där länge. Jag lyckas knappast avbryta honom. Det han berättar är skrämmande.

Under 16 år i Sverige har han lärt sig betongarbete. Nu har han egen firma som utför betongarbete som underentreprenör. Han räknar upp en lång rad stora byggföretag som han arbetar för. Men överallt tvingas han konkurrera med importerad arbetskraft som arbetar för nästan ingenting.  Dessutom saknar de fullständigt yrkesutbildning. De kan inte sitt arbete, helt enkelt.

I ett bygge, ett flervåningshus – han berättar och ritar symboliskt med fingret på väggen – drar rörmokarna rörledningar genom hela huset. Sedan kommer dom som sätter upp gipsskivor på väggarna – utan yrkesutbildning, nästan gratis. De skruvar igenom gipsskivorna och skruvar hål på rörledningarna. Jobbet får göras om.

I ett annat bygge kommer en grupp importerade arbetare och lägger parkettgolv. De påstår sig kunna lägga parkett. Men hela parketten får rivas upp och läggas om igen. Extra kostnader på ett par miljoner.

I ett tredje bygge ska en grupp importerade arbetare utan utbildning slipa golvet. De ställer in golvslipen fel och förstör golvet, som får läggas om. Nya extra kostnader.

De importerade arbetarna har ingen yrkesutbildning och inga kunskaper om säkerhet och arbetsmiljöregler på byggen. Antalet olyckor ökar. Det drabbar inte bara dem själva utan också andra, säkerhetsutbildade och –medvetna arbetare. Samhällskostnaden för skadorna ökar, men långt värre är de enskilda människornas kostnader för dem själva och deras familjer.

Samtidigt, påpekar han, går massor av unga, yrkesutbildade byggnadsarbetare arbetslösa; nya, invandrade svenskar och födda i Sverige! Det här handlar inte om främlingsfientlighet, som de hycklande borgerliga ministrarna brukar antyda. Det handlar om anständighet och förnuft. Själv har jag personligen hjälpt syriska flyktingar att få en fristad i Sverige. Men det här är något helt annat.

Det här är resultatet av de regler om arbetskraftsinvandring som denna regering, dessvärre tillsammans med Miljöpartiet, genomfört i strid mot den svenska fackföreningsrörelsen. Syftet påstods vara att effektivisera byggandet och – kan man möjligen misstänka – öka vinsterna för byggföretagen, genom att pressa lönerna för de yrkesutbildade byggnadsarbetarna.

Resultatet är det motsatta. Byggandet blir ineffektivt. Kvaliteten försämras. Vinsterna för byggföretagen, åtminstone för underentreprenörerna, pressas ned. Antalet olyckor ökar. Samhällskostnaden för byggandet ökar. Jo, lönerna pressas ned – det är den enda effekten som är planerad och som fungerar som tänkt, men förnekas av den borgerliga regeringen. 

På partikongressen i Göteborg förra våren gjorde jag ett inlägg i den här frågan och sa att arbetsmarknaden är det allra viktigaste reformområdet. När vi övertagit regeringsmakten måste vi genast röja upp i det kaos som de borgerliga ställt till med. För att klara det krävs en mycket kraftfull arbetsmarknadsminister i nära samarbete med den fackliga rörelsen.

Bemanningsbolagen måste regleras, arbetskraftsinvandringen förses med facklig kontroll, visstidsanställningarna måste begränsas, de delade turerna i omsorgen måste avskaffas, Lagen om anställningsskydd måste skärpas upp inte luckras upp.

Dessutom måste fackföreningsrörelsen själv skärpa sig. De radikala försämringarna har den fackliga rörelsen släppt igenom allt för lättvindigt. Fackföreningsrörelsen måste bli mera militant mot arbetsgivarna. Mot den borgerliga regeringens arrogans kunde man ha organiserat politiska strejker. Det är faktiskt tillåtet och en grundläggande demokratisk rättighet. Mot en rödgrön regering med en rutinerad facklig ledare som statsminister räknar jag inte med att det behövs.

Bror Perjus

Var är kosackerna, svärden och de löddriga hästarna - Jag är förvånad, eller inte...?!

Jag är förvånad! Eller också är jag inte alls förvånad…

Jag är förvånad. Socialdemokraterna hotar att förstatliga underhållet av hela det svenska järnvägsnätet. Den största socialiseringen i Sverige i modern tid. I ett slag blir ett 30-tal privata företag som sköter underhållet idag i praktiken socialiserade. Det finns idag 27 medlemsföretag i Föreningen Sveriges Järnvägsentreprenörer och kanske finns det också någon entreprenör som står utanför föreningen.

Jag är förvånad över att inte den borgerliga pressens förstasidor laddar upp med de största rubrikstilar som finns, på första sidan. Jag är förvånad över att kosackerna inte kommer ridande på sina löddriga hästar med svärden i högsta hugg. (Valet 1928 kallas än idag i Sverige för Kosackvalet, eftersom Högerpartiet - numera Nya Moderaterna – hävdade att de ryska kosackerna skulle komma och ta den svenske bondens sista ko om socialdemokratin segrade. )

Jag är förvånad över att ett fullkomligt raseri inte bryter ut på de borgerliga tidningarnas ledarsidor inför socialdemokratins grava återfall i socialism. Var finns jämförelsen mellan Josef Stalin, Mao Tse Tung och Stefan Löfven?

Ja, jag är förvånad…

Men, samtidigt inte alls förvånad…

Svenska folket har redan insett vilket vanvett som privatiseringen av den svenska järnvägen innebär. De 30 entreprenörerna har mellan sig delat upp landets järnvägsnät. Underhållet förefaller ske lite hip som hap, utan någon egentlig samordning, med minsta möjliga insats och största möjliga vinst till entreprenören.

På vintern går inte tågen på grund av kyla och snö. På sommaren spårar tågen ur på grund av värmen som kröker rälsen. Höst och vår går tågen inte på grund av lövansamling på rälsen. Året runt stannar tågen på grund av att ledningskontakterna är utslitna.

Det är nu dyrare att åka tåg än att åka flyg. Och ändå räcker pengarna inte till ett ordentligt underhåll av järnväg och tåg.

Nu är det så illa att den danska järnvägen inte vill kopplas samman med den svenska med risk för att drabbas av förseningar och strul; ja hela Europas järnvägsnät förefaller på väg att kopplas bort från det svenska.

De privata vinsterna går före!

Därför skulle ett ramaskri från högerpartierna i regeringen, jätterubriker i den borgerliga pressen och fördömanden på ledarsidorna enbart leda till att just järnvägen hamnar i centrum för valrörelsens slutskede – vilket skulle hjälpa de rödgröna partierna till en betryggande valseger och egen majoritet i riksdagen.  

Därav tystnaden!

Det socialdemokratiska löftet om ett förstatligande av järnvägens underhåll och tio nya statliga miljarder till underhållet göms undan med små rubriker på tidningarnas innersidor. Ännu ett elände som den borgerliga regeringen ställt till med på grund av sin hysteriska privatiseringsiver, skattesänkar- och nedrustningspolitik. Kanske det allra tydligaste exemplet på de skador som privatiseringsivern ställt till med.

Bäst att hålla tyst!


Bror Perjus

måndag 25 augusti 2014

Cancersjuka Lilly, 4 år, till tre olika sjukhus!


Astrid Lindgrens barnsjukhus. I DN Stockholm avslöjas den 21 augusti att Susanna och Jonnie Roupé tvingas åka åtta mil från Västerhaninge till Linköping med sin cancersjuka dotter Lilly, 4 år, för att hon ska få sin vård. Två gånger har de också hänvisats till Uppsala, en resa på nära tre timmar förbi Astrid Lindgrens barnsjukhus i Solna. Det är där, bara en halvtimmes resa hemifrån, som Lilly har rätt att få känna igen sig, känna sig trygg och få sin regelbundna vård.

Tre olika sjukhus för samma behandling. Olika avdelningar. Nya sjuksköterskor och nya läkare varje gång. Orsaken är brist på sjuksköterskor på Astrid Lindgrens barnsjukhus, sedan det borgerligt styrda landstinget vägrat anslå pengar.

Chefer vid sex olika barncancercentra slog larm redan i våras om att ”den här typen av flängande kan försämra barnens överlevnadschanser”. De krävde fler vårdplatser för cancersjuka barn. Men under sommaren har antalet i Stockholm istället nästan halverats.

Praktiska Gymnasiet, som ägs av en privat skolkoncern, får allt hårdare kritik, enligt tidningen Byggnadsarbetaren och dagstidningen ETC. ”Elever blir blåsta på praktikplatser, lärare saknar yrkeserfarenhet och det är brist på övningslokaler” skriver ETC.
-         
      - De vill bara tjäna pengar och skiter väl fullständigt i oss, säger tidigare eleven David Dahlborg.

Praktiska Sverige AB ägs av bolaget Vindora AB, som i sin tur ägs av det nordiska riskkapitalbolaget FSN Capital som fonderar pengar i skatteparadiset Jersey, avslöjar ETC.

Riskkapitalbolag. I Svenska Dagbladet Näringsliv kan man idag läsa att riskkapitalbolag ”vill gärna ha 20-25 procents avkastning på sina investeringar – per år! ”Det är högt, på tok för högt när det gäller den stabila vårdsektorn”, skriver Patricia Hedelius i en krönika.

Tre snabba inblickar i det Sverige vi fått med en högerregering under åtta år. Det går inte längre att dölja vad de borgerliga partierna ställt till med. Inte heller borgerligt övertygade skribenter och krönikörer i borgerliga tidningar kan blunda. Verkligheten tränger sig på.

Sverige måste ändra färdriktning och det måste ske den 14 september. Annars är det försent och vi får uppleva ytterligare fyra år av nedrustad välfärd, växande klyftor, växande arbetslöshet, växande bostadsbrist och kaos i sjukvård, äldreomsorg, skolor och kollektivtrafik. Men framförallt är det utsatta människor, främst små barn, ungdomar och äldre, som kommer i kläm på grund av det cyniska vinstintresset och skattesänkningar till högavlönade. 

Nu har Jan Björklund, efter åratal av tjat, fått gehör inom regeringen för sitt krav på ordningsbetyg i högstadium och gymnasium. Men det är frivilligt för skolorna att införa!? Lärarnas fackföreningar fördömer beslutet. Bättre vore det med obligatoriskt ordningsbetyg för regeringen? 

Men absolut ingen kvarsittning!

Bror Perjus



söndag 24 augusti 2014

Läs Thommy Berggren i DN idag! Se ”Godheten” av Stefan Jarl och "Inequality for all"! Valarbeta!

”Det är ur allas vår gemensamma kassa som denna självutnämnda överklass delar ut miljoner till varandra. Efter den 14 september måste den ekonomiska grisfesten få ett slut.” Säger Thommy Berggren! Med en vrede och inlevelse som vi sällan upplever i dagens samhällsdebatt och på våra politiska möten i arbetarekommunerna.

”Hur kan vissa få för sig att de ska ha miljonbonusar, i det ligger en sorts människoförakt. Att vissa människor skulle vara värda så mycket mer än andra… Osmakligt. Att jämna ut de sociala och ekonomiska skillnaderna borde bli valets stora fråga.” Fortsätter han!  

”Annika Falkengren på SEB har en årslön på 8,5 miljoner, en pension till ett värde av 130 miljoner plus en massa andra förmåner. Och hon, den nya vd:n för Svenskt Näringsliv, Carola Lemne, tjänar 490 000 i månaden, medan de sjuksköterskor jag nyligen träffade på Danderyds sjukhus har runt 20 000. Vad är det för ett jävla samhälle?”

Ja, det frågar man sig?

Heder åt DN Kultur som lyfter fram den här intervjun mitt i valrörelsen och skam åt SVT som inte vågar visa ”Godheten” mitt i valrörelsen.

Gå också och se ”Inequality for all” på biografen Forellen i Tyresö, måndag den 1 september kl 19.00. 

Bill Clintons arbetsmarknadsminister Robert Reich visar i den filmen hur de växande ekonomiska klyftorna sätter hela ekonomin i gungning. Det gäller Sverige, det gäller USA, det gäller framförallt den globaliserade ekonomin som mält sig ut ur alla former av demokratisk kontroll…

Det måste vi göra något åt, tillsammans!

Det är vad valet den 14 september handlar om!

Bror Perjus



lördag 23 augusti 2014

In i det sista hoppades jag på Reinfeldt!

Nu handlar hela valrörelsen, de sista tre veckorna fram till valdagen den 14 september, om en enda sak: Stoppa Sverigedemokraterna från att nå en vågmästarställning i riksdagen! Slå vakt om människovärdet och vår anständighet!

Vi måste sätta in alla krafter på att förhindra att detta halvfascistiska, rasistiska, opålitliga parti får en vågmästarställning i riksdagen och därmed möjlighet att skapa ett politiskt och parlamentariskt kaos i vårt land. Sverigedemokraterna utgör förtrupp för demokratins dödgrävare. Framträdande företrädare för partiet har redan med järnrör öppet hotat sina kritiker med gatuslagsmål. I deras bakvatten ligger ”Svenskarnas Parti” ett betydligt värre hot.

Alla vi som tror på alla människors lika värde, jämlikhet och demokrati borde nu offra en del av vår tid till valarbete, till att tala med våra anhöriga, vänner och grannar om situationens allvar. Engagera er gärna i dörrknackning, delta i torgmöten, sprid flygblad! Oroande tecken i tiden talar för att demokratin är satt ifråga även i vårt eget land. Situationen påminner på ett skräckinjagande sätt om Tyskland på 1930-talet, som började med parlamentariskt kaos och gatuslagsmål och slutade i det mest fruktansvärda tyranni som historien hittills har upplevt.

Dessvärre har, i denna situation, den moderata partiledningen kommit fram till att deras enda möjlighet att behålla regeringsmakten är att Sverigedemokraterna går fram så mycket att de erövrar en vågmästarställning i riksdagen. Allianspartierna har ingen som helst möjlighet att ta igen de rödgrönas försprång på cirka tio procent på en så kort tid som tre veckor. Det är orsaken till moderatledaren Fredrik Reinfeldts plötsliga utspel i invandringsfrågan.

I moderaternas partihögkvarter har de säkert filat ordentligt på det här utspelet. Det gällde för moderaterna att lyfta fram Sverigedemokraterna till en vågmästarställning utan att få kritik för främlingsfientlighet. Resultatet blev en hjärtskärande vädjan från partiledaren;

”Öppna era hjärtan” för invandrarna! Men, med tillägget; ”det kostar 48 miljarder!” Nästan hela utrymmet för välfärdsreformer den närmaste tiden försvinner. Precis som Sverigedemokraterna hela tiden påstår.

Skickligt, javisst! Men ett mera korrekta ord är ”infernaliskt”.

Utspelet kommer just nu när valrörelsen går in i sitt mest intensiva skede. Det har länge varit känt att Migrationsverket behöver mera pengar för mottagandet av invandrare, påpekar TVs utfrågare Anna Hedemo.
-         
      -  Läget har förändrats under sommaren, påstår Reinfeldt.

- Vem är förvånad, egentligen? säger Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson till Expressen. Han har redan ”fem gånger” talat om för regeringen att kostnaderna skulle öka på grund av det upptrappade kriget i Syrien och Irak.

Det är självklart att mottagning av människor som flyr från krigsområden kostar pengar till en början. De måste ha bostad, kläder, mat, skola till sina barn. Men i ett längre perspektiv tillför de det svenska samhället omätligt stora värden. Och även om en och annan traumatiserad krigsflykting kostar oss pengar så kräver anständigheten att vi - just det - ”öppnar våra hjärtan”.

Det är djupt cyniskt och orättfärdigt att göra dessa utsatta människor till en bricka i spelet om den politiska makten i vårt land. I det längsta hade jag hoppats på att Fredrik Reinfeldt inte skulle falla för frestelsen. 

Tyvärr, han svek!


Bror Perjus

fredag 22 augusti 2014

Kvinnan söker argument - Han är öppen och påverkbar


Nu knackar vi dörr för fullt! Vi går från dörr till dörr. Det känns nästan obeskrivligt värdefullt och inspirerande. Överallt blir vi positivt eller vänligt bemötta.

-       -  Nej, jag röstar inte på socialdemokraterna. Mej kan du inte påverka, men lycka till ändå, säger en man med en vänlig och uppriktigt uppmuntrande blick.

Det är allvar nu! Det är alla medvetna om. Demokratin är det enda vi har. Alla har inte vår möjlighet att välja mellan olika, självständiga partier. I länder där ingen demokrati fungerar balanserar de på kanten till helvetet. Och ibland bryter helvetet ut som i östra Ukraina, Syrien, norra Irak…

Knackar på dörren till ett ganska nybyggt litet grått radhus.

-         - Kom in ropar en kvinnoröst!

Lite tvekande går jag försiktigt in i köket, in i en för mej okänd familjs intima sfär. Hon står vid spisen. En liten lintott traskar omkring på golvet.
-         
     -Har du bestämt dig för vad du ska rösta på, frågar jag rakt på sak.

-       - Nej, svarar hon.

-         - Då har jag ett väldigt bra tips, säger jag lite skämtsamt och visar min broschyr. Du kan ju rösta på socialdemokraterna!

-         - Jag har faktiskt tänkt på det, säger hon.

Sedan följer en ovanligt lång och intensiv diskussion.

Hon vill verkligen veta.

Hon arbetar med människor, i socialtjänsten och upplever dagligen hur allt fler behöver stöd på grund av den försämrade a-kassan och sjukförsäkringen. Men resurserna räcker inte till. Arbetet blir allt mer stressande. -

-Vi är nära bristningsgränser, säger hon. 

Hon känner starkt för de människor som kommer till henne. Hon vill veta vad vi socialdemokrater tänker göra. Jag svarar att vi självklart ska förbättra a-kassan och sjukförsäkringen. Det som händer nu är inte människovärdigt, det är inte värdigt det välfärdssamhälle vi byggt upp tillsammans.  
-         
     -Vi vill ha ett mera jämlikt samhälle, säger jag, med mindre orättvisor, mindre klyftor mellan rika och fattiga.

Nu kommer hennes man in i köket.
-       -  Men ett mera jämlikt samhälle vill ju alla partier ha, säger han. Du kan väl inte påstå att moderaterna vill ha mera ojämlikhet?
- De kanske inte säger det, men det är effekten av deras politik, svarar jag. Den mest högavlönade tiondelen av befolkningen har fått 25 gånger större skattesänkningar än den lägst avlönade tiondelen.

-         - Jo, men det är väl inte för att öka ojämlikheten utan för att göra samhället effektivare, invänder hennes man.

-         - Det blir inte effektivare med ökade klyftor, ökad fattigdom och ökade sociala problem, svarar jag. Det är klart att de borgerliga vill öka ojämlikheten. De säger en sak och gör något helt annat. Det är helt uppenbart. Det är de rikare som röstar på de borgerliga partierna och självklart vill de ha något tillbaka.

-         - Men socialdemokraterna vill avskaffa ROT och RUT-avdragen, invänder kvinnan. ROT var väldigt bra för oss, när vi tvingades förbättra det här huset som inte var så bra som vi trodde när vi köpte det.

-         - Nej, svarar jag. Vi ska inte avskaffa ROT och RUT. Vi vill halvera RUT-avdraget från idag 50 000 per år till 25 000 för att fler ska kunna använda det och för att vi ska undvika att det används för sådan lyx som att t ex hyra en egen bartender till hemmafester.

Och så fortsätter vi en lång stund.

Jag frågar om de har fler än ett barn. Hon lägger händerna kärleksfullt på sin mage som, det lägger jag märke till först nu, är ganska rund.
-         
      -Vi har ett barn och får snart ett till, säger hon och ler lyckligt emot mej.

Jag avslutar med att påpeka att klimatkatastroferna ökar, arbetslösheten ökar, äldreomsorgen försämras, tågtrafiken drabbas av ständiga stopp på grund av dåligt underhåll, tunnelbana och bussar är överfulla, bostadsbristen ökar, köerna till sjukvården ökar och skolresultaten sjunker.

Tyresö är en av Sveriges sämsta skolkommuner med bland de lägsta antalet lärare i förhållande till elevantal av alla kommuner i landet och en dålig bemanning också i förskolan där så många barns framtid avgörs.
-         
            -Vi måste byta regering, vi måste byta politisk ledning för landstinget och vi måste byta kommunledning i Tyresö, säger jag med eftertryck.  

Jag anar att de båda, som nyligen bildat familj har en spänstig och väldigt värdefull diskussion mellan sig om vad de ska rösta på. Kvinnan söker argument från mej mot sådant som hennes man säger. Han försöker värja sig, men han är öppen och påverkbar. Hon som arbetar med människor betonar starkare mänskliga värden och miljö och han som arbetar med maskiner betonar vikten av effektivitet i samhälle och näringsliv.

Deras argument och invändningar är djupt ärliga. De söker verkligen efter en ståndpunkt som de kan stå för inför sig själva, sina barn, det födda och det ofödda. För dem båda är valet den 14september något mycket seriöst och avgörande. Jag hoppas de kommer fram till en bra och gemensam slutsats.

Så meningsfullt kan det vara att knacka dörr, tala med människor och göra en insats för demokratin.


Bror Perjus