söndag 21 december 2014

Anders Borg "kritiserar" - men Stefan Löfven "anklagar" - eller är det tvärt om?

En textkritisk filolog borde få i uppdrag av SOM-institutet i Göteborg att granska hur ord som kritiserar, anklagar, påstår, hävdar o s v används i politiska texter i de stora rikstidningarna Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Expressen och Aftonbladet. 
Jag har en stark känsla av att socialdemokratiska företrädare oftast refereras med formuleringar som ”anklagar” och ”påstår”, medan borgerliga politikers uttalanden oftare refereras med ord som ”kritiserar” och ”hävdar”.
Ett intressant aktuellt exempel är de här texterna hämtade ur DN idag. Kursiveringarna här har jag gjort av pedagogiska skäl.
”Förre finansministern Anders Borg (M) riktar i Sveriges Radios lördagsintervju hård kritik mot statsminister Stefan Löfven för att denne utlyst extraval i Sverige.
Tidningens skribent väljer här ordet ”kritik” som ger läsaren ett intryck av att Anders Borgs åsikt är objektiv, seriös och korrekt.
I samma tidning refereras statsminister Stefan Löfvens svar på ”kritiken”:
”S-ledaren anklagar Borg, som efter den borgerliga valförlusten den 14 september lämnade politiken i samma veva som statsminister Fredrik Reinfeldt, för att ha smitit undan sitt ansvar.”
Nu väljer skribenten ordet ”anklagar”. Det markerar att statsministerns uttalanden är mer av en partsinlaga, mindre seriöst och kanske inte helt korrekt.
Anta att man väljer att låta de båda avgörande begreppen ”anklagar” och ”kritiserar” byta plats. Då skulle det låta såhär:
”Förre finansministern Anders Borg (M) anklagar (…) statsminister Stefan Löfven för att denne utlyst extraval i Sverige.
”S-ledaren kritiserar Borg (…) för att ha smitit undan sitt ansvar.”
Jag kan förstås inte med någon vetenskaplig exakthet hävda att Dagens Nyheter genomgående använder ord som underminerar socialdemokraters budskap - eller att tidningen genomgående använder ord som förstärker trovärdigheten i borgerliga företrädares budskap. Men jag har en stark känsla av att det är så. Därför menar jag att det vore intressant med en sådan textkritisk mediaforskning, som visar hur ledande politikers uttalanden karaktäriseras och tolkas i nyhetstexter.
Jag är själv journalist, jag har skrivit några böcker och numera bloggar jag regelbundet. Så jag vet att jag ständigt överväger vilka ord jag ska välja för att karaktärisera ett budskap. Väljer jag ”kritisera” så vet jag att jag förstärker budskapet. Väljer jag ordet ”anklaga” så försvagar jag det budskap som refereras. Som skribent vet jag att det är ett medvetet val som avslöjar på vilken sida jag står i en politisk debatt.
Men jag hävdar inte att jag är opartisk. I mina texter tar jag ställning och använder retoriska knep för att förstärka och underbygga mina egna åsikter. Dagstidningarnas journalister däremot hävdar att de är opartiska på nyhetsplats. Men den opartiskheten kan vara mer försåtlig än en öppet redovisad politisk position. Och läsaren måste vara mera på sin vakt. Särskilt socialdemokrater eftersom de dominerande tidningarna i grunden är borgerliga.
Bror Perjus
PS. Det kanske finns sådan forskning? I så fall slår jag in en öppen dörr. Men det kan ändå vara intressant att fundera på och vara uppmärksam på hur små enkla ord kan användas. DS

fredag 19 december 2014

”En välkommen entré”. DNs ledarsida. Vem då? Jesus? Nej Göran Hägglund!

En djup och ljudlig suck av lättnad hör vi nu från alla de borgerliga partierna och landets opinionsledande morgontidningars ledarsidor!

”En välkommen entré”. DNs ledarsida. Vem då? Jesus? Nej Göran Hägglund!

”Föredömligt inspel från KD”. Svenska Dagbladet.

Göran Hägglund har äntligen öppnat slussarna. Han har öppnat pärleporten!

Halleluja!

Äntligen kan vi med gott samvete stänga våra hjärtan!

Hyckleriet hämtar sin legitimitet från kristdemokraternas partiledare. Sedan spelar det ingen roll att han är den mest okristliga av alla partiledare. Finns det någon ärlig, troende kristen som kan stanna kvar hos Kristdemokraterna efter detta?

Allra djupast och lyckligast är sucken från Sverigedemokraterna. Nu kan den främlingsfientliga stämningen sprida sig fritt från Sverigedemokraterna, in i alla de borgerliga partierna och ut i hela samhället.

Nu kan vi släppa fram en borgerlig statsminister efter extravalet den 22 mars. Vi behöver inte längre hyckla om vi står till höger eller vänster. Vi vill Bevara Sverige Svenskt!

Nu är vi stolta och glada högerextremister, den riktiga oförfalskade högern, den riktiga borgerligheten.

Halleluja! Nu är också Kristus med oss!

Det är förstås sant som talmannen i riksdagen Björn Söder säger. Dom där tillhör ändå inte vår nation! Svenskar kan dom ändå inte bli! Annat än om dom gör om sig i grunden, bryter helt med sin egen kultur och historia och ansluter sig till vår kultur och vår historia, nedärvd i oss under generationer och århundraden via blodet! Men helst bör dom byta hudfärg och blod.

Halleluja! Kristus är med oss! Han kom till oss från Mellanöstern, det där lilla området mellan floderna Eufrat och Tigris, där kriget nu är som värst…

Flyktingarna kostar för mycket, säger Kristdemokraternas ledare i kritstrecksrandig kostym. Det kommer för många hit! Det hade väl varit tillräckligt om bara Kristus hade kommit hit, möjligen med några av lärjungarna.

Halleluja!

Så nu sänker vi ersättningen till nyanlända människor på flykt från förtryck, terror och krig med 25 kronor i månaden. Då kommer inte så många hit. Sedan skattebefriar vi dem som ändå kommer hit och lyckas få tag på ett arbete, oavsett hur och oavsett på vilka villkor. Skatteintäkter är ändå bara ett problem. Pengarna går ändå bara till alla sjuka och arbetslösa som inte vill arbeta.

Halleluja!

Så slår vi, kristna partister, två flugor i en smäll. De mest utsatta får lära sig veta hut. Samtidigt får arbetsgivarna billigare arbetskraft. Vi höjer trösklarna vid gränsen och sänker trösklarna till arbetslivet. 

Genialt! Halleluja!

Vi ökar otryggheten, osäkerheten och vilsenheten bland de nytillkommande flyktingarna till vårt land. De börjar tänka! Får vi stanna, får vi inte stanna? Hur länge får vi vara här? Ska våra barn börja i skolan eller inte? Ska våra barn ryckas upp plötsligt från skola och nya kamrater för att åka tillbaka till det land de lämnat i skräck? Får mormor och farfar komma hit? Det är bra att tänka sig för innan man åker till Sverige!

Halleluja! Kristus är med oss! Han lyckades kravla sig över tröskeln, även om han fortfarande går omkring arbetslös bland oss och bara pratar, eller är han sjuk, han blöder i pannan...

Bäst att korsfästa honom, igen!

Bror Perjus

tisdag 16 december 2014

Boel Godner borde sitta i regeringen, men kanske behövs hon ännu mera i Södertälje

Lyssnar till lördagsintervjun i radions P1. Boel Godner, socialdemokratisk regeringschef i Södertälje, intervjuas av Monica Saarinen i 32 minuter. Intervjun inleds med en serie frågor om regeringskrisen och det aviserade extravalet den 22 mars nästa år.

Saarinen är en skicklig journalist. Men det här är ett bedrövligt avsnitt av intervjun. Gång på gång, under kanske tio minuters tid, ställer hon samma fråga men med varierade formuleringar.
Vilka misstag gjorde Stefan Löfven? Vad kunde han ha gjort annorlunda? Kan man skylla allt på moståndaren? O s v i all oändlighet. 

Det har blivit en trend i journalistiken. Det är precis som den gamla tesen; om en lögn upprepas tillräckligt många gånger så blir den en sanning. Här upprepas lögnen i form av en fråga. Det bestående intrycket hos lyssnarna blir att Stefan Löfven och partiets ledning ändå gjort något sorts misstag, att det handlar om ett misslyckande.

Det är för övrigt helt i linje med vad Alliansens företrädare hela tiden försöker inpränta i den allmänna opinionen; att sittande regering naturligtvis är ansvarig för att få igenom sin budget i riksdagen och att det är ett misslyckande för regeringen när den tvingas utlysa ett nyval. Och det är precis vad alla massmedier också ägnat sig åt den senaste tiden; att klistra på socialdemokratin en förlorarstämpel, att man misslyckats, att partiet inte längre är regeringsdugligt. 

Det är en usel journalistik eftersom journalisterna inte gör någon egen granskning av sakläget, utan bara i frågeform repeterar den ena politiska sidans argument mot den andra.

Boel Godner svarar emellertid tålmodigt, rakt och tydligt, gång på gång. Hon påpekar det självklara. Det var den borgerliga Alliansen och Sverigedemokraterna som gemensamt fällde den rödgröna regeringens budgetförslag. De har majoritet i riksdagen. Vad skulle Löfven göra åt det?

Men Monica Saarinen ger sig inte. Hon formulerar om samma fråga på olika sätt i kanske tio minuters tid. Men Boel Godner sviktar inte en millimeter. Hon sköter sig på ett lysande sätt. Hon är en mycket stark politiker. Hon gör inte ett enda misstag under den långa intervjun.

De borgerliga partierna släppte först fram en socialdemokratisk statsminister som bildade regering med miljöpartiet. Därmed utgick statsministern givetvis också från att att kunna förhandla igenom en budget. Det var logiskt. Men då vände de borgerliga på klacken, vägrade förhandla och fällde budgeten tillsammans med Sverigedemokraterna. Det är inget misslyckande för den rödgröna regeringen. Det är medvetet sabotage från oppositionen.

Monica Saarinens andra mål med intervjun är att få Boel Godner att svikta i frågan om invandringspolitiken, att ge ett indirekt erkännande till Sverigedemokraternas påståenden om att vi, Södertälje eller Sverige tar emot för många invandrare.

Det är lurigt eftersom Boel Godner leder den kommun i Sverige som tar emot allra flest invandrare i förhållande till sitt ursprungliga invånarantal, vilket frestar på kommunen när det gäller behov av bostäder, skolor, förskolor med mera. Saarinen försökte locka in Godner i ”volymdiskussionen”, som det kallas.

Men det går Boel Godner aldrig på. Hon vägrar ge sig in i något som helst samtal om ”volymen” invandrare, detta vidriga begrepp som förvandlar flyende och nödlidande människor till en ”volym”, en massa. Däremot slår hon förstås fast det självklara att alla kommuner måste börja ta sitt ansvar för invandring och integration, liksom för övrigt också hela Europa.

Boel Godner borde sitta i regeringen, men hon kanske behövs ändå mer i Södertälje.

Bror Perjus

lördag 13 december 2014

Borgerlig anpassning i vår egen valplattform, är att gå ned på knä för högerkrafterna.

Först nu, mitt under pågående regeringskris och alla taktiska överväganden inför extravalet den 22 mars, läser jag Daniel Suhonens bok; Partiledaren som kom in i kylan.

Och förstår mycket bättre vad som pågår!

Självklart är det en strid mellan höger och vänster i hela landet, mellan alla politiska partier och inom alla partier. Det har jag alltid utgått ifrån. Men med Suhonens bok i handen är man med, mitt inne i socialdemokratiska partiets högsta ledning Verkställande Utskottet, VU, men också hemma i ledande politikers sovrum och inne i deras huvud – tror jag åtminstone...

Just nu handlar det om taktiken inför extravalet.

Ut från VU kommer helt öppet Marita Ulvskog. Hon har uppenbarligen VUs uppdrag att kommentera det politiska läget officiellt. 

Hon säger det enda kloka; ”Vi går till val på vår egen politik. Men vi är öppna för samarbete med alla anständiga partier efter extravalet. Sverigedemokraterna är inte ett anständigt parti.” 

Det refereras ingående av Svenska Dagbladet, åtföljt av en serie kritiska frågor.

Men Marita håller fast kurs.

I Dagens Nyheter däremot finns en helt annan uppgift från en ”anonym källa”. Den säger att valplattform som nu tas fram ska innehålla en anpassning till de borgerliga partierna som underlättar en blocköverskridande uppgörelse efter valet.

Vem den källan är har läsaren ingen som helst aning om.
  • Är det partiordföranden själv?
  • Partisekreteraren, nummer två i partiet?
  • Någon övrig ledamot av VU?
(VU består av LOs ordförande, ordföranden för partidistrikt och kringorganisationer som SSU, Kvinnoförbundet och Socialdemokrater för Tro&Solidaritet.)  
  • Den ”anonyma källan” kan också vara en tjänsteman på hög nivå i partikansliet? Fast egentligen kan det vara precis vem som helst eller ingen...

Oavsett vem?!

Alla planer på en sådan anpassning till de borgerliga partierna i nuläget fullkomligt är förstås huvudlöst. Det kan endast tjäna som en sorts förnedring av socialdemokratin. 

Stefan Löfven har hela tiden hållit dörren öppen för förhandlingar. Det har varit värdefullt och korrekt. Socialdemokratin har visat sig vara medgörlig, öppen för kompromisser för landets bästa och för demokratins skull i ett politiskt besvärligt läge.

De borgerliga partierna har däremot uppträtt på det mest hänsynslösa sätt. De har slagit igen dörren för alla förhandlingar. De har krävt regeringens ovillkorliga avgång, trots att de tidigare släppt igenom en rödgrön regering, genom att lägga ned sina röster.

Och att i vår egen valplattform nu, inför ett extraval börja krypa till korset och anpassa vår politik till de borgerliga utan någon som helst förhandling, det är att gå ned på knä inför högerkrafterna.

Det är förstås inte värdigt Sveriges Socialdemokratiska Arbetareparti.


Bror Perjus

fredag 12 december 2014

Det är här som djävulens bockfot sticker fram under det liberala täcket

Det finns en borgerlighet som försöker framstå som radikal och humanistisk. Men den är kluven. Och frågan är hur de ställer sig när det verkligen gäller? Kan vi räkna med 14 liberaler när Alliansens ledare börjar exploatera den främlingsfientlighet som de själva skapat? 

Det är en borgerlighet som försvarar en obegränsad arbetskraftsinvandring och en asylpolitik som tar emot människor som flyr från förtryck, våld och krig. Fredrik Reinfeldts formulerade deras budskap tjusigt med sitt berömda uttryck ”Öppna era hjärtan”.

Idag riktar denna borgerlighet i namn av ”14 unga liberaler” ett upprop till den nya M-ledaren Anna Kinberg Batra på DN Debatt. 

”Alliansregeringarnas öppenhetslinje är bland de viktigaste arv den moderna borgerligheten har lämnat efter sig. Slarva inte bort den,” skriver de. 

Uppropet är riktat mot starka krafter inom alla de fyra allianspartierna som nu kräver en omläggning av politiken i en mera invandringsfientlig riktning, ett närmande till Sverigedemokraterna, en triangulering till höger. 

Täcknamnet för högervridningen är; ”volymfrågan måste diskuteras”.

”Att tala om våra integrationsproblem som ”volymfrågan” är som att tala om problemet med ungdomsarbetslösheten som att vi har för många ungdomar”, skriver de 14 liberalerna. 

Vackert formulerat! 

Att kalla människor på flykt från våld och krig för en ”volym”, en massa, en mängd, är vidrigt avhumaniserande. Anta att vi skulle kalla en annan grupp människor för en ”volym”, exempelvis judar…

Då är vi mycket nära Sverigedemokraternas ursprung och hårda kärna.

De 14 liberalerna påpekar att en sådan omläggning av politiken enbart stärkt de främlingsfientliga krafterna i länder där den genomförts. I Norge sitter de i regeringen. Men sedan skriver de; ”vi borde tydligare kritisera lönebildning, arbetsrätt och höga skatter på låga inkomster som gör att de som inte är tillräckligt produktiva från dag ett aldrig får sitt första jobb”.

Och det är här som djävulens bockfot sticker fram under det liberala täcket.

De lägsta lönerna ska sänkas ytterligare. De så kallade ingångslönerna ska också sänkas. Anställningstryggheten ska försämras. Arbetsgivarnas makt ska förstärkas. Det kallas på borgerlighetens nyspråk för att ”sänka trösklarna in på arbetsmarknaden”.

Redan idag blir så kallade SMS-anställningar allt vanligare. Ett brutalt och godtyckligt utnyttjande av unga arbetslösa. Det är som tidigt 1900-tal då människor fick stå i kö för att eventuellt kunna få ett arbete en dag i taget. De kallades för daglönare.

Det mest bedrägliga är de 14 liberalernas krav på "sänkta skatter på låga inkomster". 

I verkligheten sänkte Alliansregeringen skatterna flera tusen kronor mer i månaden för höga inkomster än för låga inkomster. Det var tydligen inte tillräckligt! Skattesänkningarna försämrade dessutom radikalt samhällets resurser till bostadsbyggande, järnvägsunderhåll, kollektivtrafik, sjuka, arbetslösa, fattigpensionärer och gamla, alltså de allra mest behövande.

Sänkta skatter på låga inkomster men ännu mera sänkta skatter på höga inkomster - det är liberalernas politik!

De 14 liberalerna argumenterar för en generös invandring för att invandrare med lönekonkurrens och försämrad trygghet i arbetet ska förstärka arbetsgivarnas makt, öka de ekonomiska klyftorna och orättvisorna i vårt land.

Det är de växande klyftorna och den växande otryggheten på arbetsmarknaden som skapat den främlingsfientlighet som fascisterna i ledningen för Sverigedemokraterna nu exploaterar hänsynslöst. 

Generös invandring med ökad främlingsfrihet är taktiken.

Mycket talar för att de välmenande 14 liberalerna på dagens DN Debatt kommer att få uppleva hur deras egna partier i kommande valrörelse exploaterar den främlingsfientlighet som deras egen politik skapat.

Såhär långt hedrar det moderaterna att de vägrat försämra lagen om anställningstrygghet, LAS. Men nu kräver de 14 liberalerna att det ska vara lättare att sparka redan anställda för att invandrare ska få plats i arbetslivet.

Är det någon som tror att främlingsfientligheten i vårt land minskar med en sådan ordning?

En generös invandringspolitik måste kombineras med arbete åt alla, bättre arbetsvillkor, svenska kollektivavtal, svenska löner, anställningstrygghet, rimliga arbetstider, en bättre skola, sjukvård, sjukförsäkring, a-kassa och äldrevård och gärna kraftigt höjt barnbidrag. Bara så kan vi knäcka Sverigedemokraterna. 

Bror Perjus

tisdag 9 december 2014

Nu vill Allians-partierna förhandla! Varför inte dra tillbaka beslutet om extraval?

Idag skriver Allians-partierna på DN Debatt att de är beredda att göra upp med den rödgröna regeringen - före extravalet - om nya spelregler som gör det möjligt för en minoritetsregering att få igenom sin budget i riksdagen.

Det är helt skamlöst.

Det var precis vad Stefan Löfven föreslog långt före det ordinarie valet den 14 september. Han talade tidigt, konsekvent och envist om värdet av blocköverskridande uppgörelser. Han bjöd in till överläggningar efter valet, gång på gång.

Allra senast, strax innan Allians-partierna tillsammans med SD fällde regeringens budget, meddelade han att ”dörren står öppen”. Men Allians-partierna slängde igen dörren mitt i ansiktet på honom. De fällde regeringens budget med precis de regler som de nu plötsligt vill ändra på. I deras DN-artikel utmålar de detta som ett misslyckande för Stefan Löfven!

Man tar sig för pannan!

Att Alliansens partier och ett antal förståsigpåare utpekar det som ett misslyckande för statsministern är obegripligt. Det var omöjligt att förhindra en högermajoritet i riksdagen från att fälla budgeten. De behövde bara trycka på rätt voteringsknapp i riksdagen så var saken klar.

I det läget hade statsministern ingen annan utväg än att utlysa ett extraval för att lösa upp den låsta situationen i riksdagen. Då är Allians-partierna plötsligt intresserade av att förhandla. Nu vill de ha helt nya regler för riksdagens arbete istället för de regler som de nyss använt för att fälla regeringens budget. Orsaken är förstås att de räknar med att själva bilda en minoritetsregering efter extravalet.

Det är rekord i hållningslöshet och hyckleri!

Nu kunde förstås statsminister Löfven dra tillbaka beslutet om extraval, inleda förhandlingar med Allians-partierna, införa helt nya regler för riksdagens arbete och få igenom en ograverad, rödgrön vårbudget 2015. Inför 2016 kunde så den rödgröna regeringen lägga fram en helt egen budget och få den igenom riksdagen oförändrad enligt de nya reglerna.

Men det finns en avgörande invändning.

En sådan helomvändning från den rödgröna regeringens sida skulle uppfattas som allt för undfallande mot Alliansens och Sverigedemokraternas hyckleri och taktikspel.
Nu har regeringen bestämt sig för att utlysa ett extra val.

Då får det bli extra val!

Någon djävla ordning får det väl vara också i Sveriges Riksdag!

För övrigt är väl det bästa att extravalet resulterat i att en rödgrön majoritetsregering kan bildas. Då blir det ordning i riksdagen. Då slipper vi ett litet, makthungrigt fascistiskt parti som kan diktera villkoren och leka fia med knuff i vårt lands högsta beslutande organ.
Bror Perjus


måndag 8 december 2014

Gärna en folkomröstning den 22 mars. Mot Sverigedemokraterna och Alliansens eftergiftspolitik!

Det handlar inte om invandringen. Fascistiska och nazistiska partier, som Sverigedemokraterna, har ett grundläggande behov av att lyfta fram sitt elitistiska, hierarkiska övermänniskoideal, som bevisar att de är bättre än andra människor, att de har större rättigheter än andra, att de kan diktera alla andra människors villkor.

De hittar alltid någon eller några utsatta människor som de betraktar som svagare och som de kan ge sig på. Det har ingen betydelse om det är kristna, judar eller muslimer, vita, svarta eller zigenare, invandrare eller infödda, svenskar eller utlänningar, människor med psykiska problem, arbetslösa, förtidspensionerade eller sjukskrivna.

Jimmie Åkesson är nu själv sjukskriven på obestämd tid, utbränd. Han kommer aldrig tillbaka. Jag har hela tiden haft en känsla av att just Jimmie Åkesson känt sig lite obekväm. Jag har anat en vekhet och en känslighet hos honom, något som gått på tvärs mot hans position som ledare för det hårdföra gäng som dominerar Sverigedemokraterna. Kanske hans utbrändhet orsakats av inre tvivel inför budskapet, kombinerat med kravet utifrån att kompromisslöst agitera mot alla former av svaghet.

När Jimmie Åkesson sjukskrev sig tog den hårdföra linjens företrädare, Mattias Karlsson, kuppartat över trots att Jonas Åkerlund var vice partiledare. Sverigedemokraterna har kastat av sig masken. Det är den förändring av det politiska landskapet som det talas om.

I sommarens och höstens valrörelse fick Sverigedemokraterna i stort sett fri lejd både av övriga partier och av politiska kommentatorer. Nu tjatar många om att man måste börja ”prata med” detta parti. Men frågan är: Prata om vad?

Nej, det är dags för en rak och effektiv kritik mot detta antidemokratiska parti, men också mot Alliansens undfallenhet och eftergiftspolitik. Det var ett av misstagen under den förra valrörelsen att vi inte på allvar och med all kraft avslöjade Sverigedemokraternas ursprung och människofientliga ideologi. Det är vad Stefan Löfven och Magdalena Andersson nu gjort.

Sverige måste tillbaka till en människovärdig och humanistisk utveckling. Det är fortfarande tid att bidra till en vändning i Norden och i övriga Europa från högerextremismens cyniska politik till en politik för gemenskap, solidaritet och jämlikhet som omfattar alla människor. 

Gärna en folkomröstning den 22 mars, men inte mot invandringen utan mot Sverigedemokraterna, inte mot alla förföljda och utsatta utan mot cynism, brutalitet och övermänniskoideal.
Bror Perjus