Avgå Lena Mellin! Du har trampat igenom golvet till det politiska träsket...

Ibland får jag för mej att jag ska köpa Aftonbladet för att läsa ledar- och kultursida och en och annan krönikör. För det mesta ändrar jag mej när jag ser löpsedeln med braskande rubriker och snaskandet i kändisars privatliv. Men nyligen gick jag via S-bloggarnas webb in på riksdagsledamoten Monica Greens blogg och läste en mild tillrättavisning under rubriken ”Hur seriös är du själv Lena Mellin?” Det fick mej att gå vidare till Aftonbladet och läsa vad Lena Mellin nu skrivit.  

Rubriken på Mellins text är ”De är lata och idélösa”. Och den handlar om våra 349 valda ledamöter i Sveriges Riksdag; alltså landets främsta politiker, de främsta företrädarna för vårt lands demokratiska system, valda av oss alla i allmänna val.

De ”förtjänar inte respekt”, förklarar Mellin grötmyndigt och pompöst. De är ”lata, idélösa och tar inte sitt uppdrag på allvar”. Mellin gör rutinmässigt en avgränsning. Textens påstås handla enbart om de ledamöter ”som inte ids skriva sina egna motioner”. Men vid ett besök i riksdagen på Helgeandsholmen i Stockholm, kan Mellin med sin klärvoajanta förmåga genast ”ana (…) en utbredd självgodhet” så fort hon ”kliver innanför dörren”.   

Sedan citerar hon ”statsminister Fredrik Reinfeldt” som brukar påpeka att ”politik är en förtroendebransch”. Och han har ”helt rätt”, försäkrar Mellin. Vem säger emot? Sedan går hon på om vårt lands främsta politiker! ”De är lata”. ”De saknar idéer”. ”De tar inte sitt uppdrag på allvar”. De ”förtjänar inte respekt”.

Slutligen kommer det centrala i Mellins budskap!

”Jag, skriver hon, jobbar också i en förtroendebransch. Jag kan ha deadline dygnet runt, året runt och lämningstid om en timme eller ännu kortare.” Och jag, Lena Mellin, brukar minsann inte ”stjäla texter från andra”. Kort sagt! Hon berömmer sig själv ohämmat. Hon är den mest fantastiska person. Hon jobbar dygnet runt! Kläcker ur sig helt egna, unika texter på några minuter! Den duktigaste av alla duktiga! Duktigare än alla ”självgoda” politiker på Helgeandsholmen.

I själva verket är hennes text ihoprafsad på underlag från en annan journalists artikel om en datakörning som visar att 12 procent av de drygt 3 500 motioner som lämnats in av riksdagens ledamöter i år ”innehåller delar som kopierats utan källhänvisning”.  

Lena Mellin bidrar till den allra värsta sortens politikerförakt. Hon gör det i en tid av växande politikerförakt, som främst beror på att ekonomins globalisering skapat en allt mer oregerlig finansmarknad och därmed växande svårigheter för demokratin. Det har i sin tur bidragit till en växande fascism i främst Europa, med tilltagande intolerans mot flyktingar från krigshärjade områden och allt starkare populistiska partier. I en sådan situation öppnar Lena Mellin på vid gavel dörrarna till den svenska demokratins främsta säte, Helgeandsholmen, så att de demokratiföraktande kan storma in.

Lena Mellin är inte vilken journalist som helst. Visst, hon är i förtroendebranschen, med den norska finansfamiljen Schibstedts fulla förtroende. Hon är biträdande ansvarig utgivare och chef för samhällsredaktionen för den största dagstidningen i Norden. Hon lyfts fram som seriös politisk kommentator i radio och TV. Men nu har hon trampat igenom golvet till det politiska träsket. Hon, om någon, borde avgå!

Bror Perjus