onsdag 30 november 2011

Lena Ek sitter ledigt på två stolar

Ännu en dag har gått. Och inte en rad i Dagens Nyheter om Centerpartiets Lena Ek. Är hon fortfarande och samtidigt både svensk miljöminister och vice ordförande för kärnkraftlobbyn i Bryssel? Kan man vara både/och? Det har sagts att hon ska avsäga sig posten som vice ordförande. Men ännu har ingen offentlig bekräftelse kommit på att hon verkligen har gjort det.
Vad säger för övrigt Thorbjörn Fälldin, Olof Johansson och den avpoletterade miljöministern Andreas Carlgren? De var väl en gång motståndare till kärnkraft? De betraktade kärnkraften som ett hot mot mänskligheten. ”Ingen statsrådspost i världen” var så viktig att de var beredda att dagtinga med denna sin uppfattning. För Lena Ek verkar det vara tvärt om. Hon sitter ledigt på två stolar.
Det här är ett givet drev-tema som Sveriges massmedier struntar i. Men frågan om mänsklighetens överlevnad och allt livs förutsättning på jorden är kanske en för liten fråga för dagens journalister på jakt efter lösgodis, toblerone och gamla hyresavier.
Bror Perjus

söndag 27 november 2011

Miljöministern vice ordförande för kärnkraftlobbyn! Var är nu mediadrevet?

Under 1970-talet vann Centerpartiet först ett val åt borgerligheten på sitt till synes kompromisslösa motstånd mot kärnkraften. Sedan spräckte partiet en borgerlig regering på sitt löfte om att avveckla kärnkraften.
”Ingen statsrådspost i världen är så viktig att jag dagtingar med mitt samvete”, mässade partiledaren och statsministern Thorbjörn Fälldin och tvingades senare på grund av det uttalandet att avgå som statsminister, när han ändå dagtingat och godkänt laddning av flera nya reaktorer.
Idag har Centerpartiet utsett en vice ordförande för kärnkraftlobbyn i Bryssel till svensk miljöminister, Lena Ek!
Det avslöjades i förrgår av Svenska Dagbladet. Fortfarande idag har Dagens Nyheter inte en rad om denna skandal. Kvällspressen tycks också förbigå det hela med största möjliga tystnad.
Så man undrar; var är nu mediadrevet?
Nu när det inte handlar om en hyreslapp, utan en politisk fråga av ödeskaraktär för hela mänskligheten och allt liv på jorden? Då blir det knäpp tyst! Varför? Kan det ha att göra med att en borgerlig politiker avslöjats?

tisdag 22 november 2011

Är Fredrik Reinfeldt dum i huvudet?

Nu har Fredrik Reinfeldt varit i Bryssel och talat om för EU;s ledning att de länder som missköter sin ekonomi ska straffas med indragna miljöbidrag.
Man tar sig för pannan!
Hela Europa, ja hela världen, diskuterar hur pengar ska kunna pumpas in i de euro-länder som är på väg att drabbas av statsbankrutt. Varför? Jo, därför att annars kan hela världen hamna i en djup ekonomisk depression. Då åker vår statsminister ner och talar om för EU;s ledning att vi istället ska dra in pengar från samma länder som straff för att de håller på att gå i konkurs.
Är han dum i huvudet? Ja, med all säkerhet!
Hur kan då samtidigt Financial Times utse hans finansminister till Europas bästa finansminister? Är Anders Borg mera begåvad? Knappast! Anders Borg lever fortfarande högt på den brutala budgetsanering som Göran Persson tvingades genomföra, tillsammans med Vänsterpartiet och det gamla Centerpartiet under Olof Johanssons tid, sedan den globala ekonomiska krisen nästan slagit ut Sverige i början av 1990-talet. Det utrymme som budgetsaneringen skapade har Borg använt för att sänka skatterna, mest för hans egna rikare väljare. Sådant är kvalificerande i Financial Times perspektiv.
Men egentligen borde det inte förvåna.
Moderaterna och hela högerregeringen har den filosofin. Om ett landsting har övernog med ekonomiska resurser och därför kan hålla sig med en hög standard på sjukvården, ja, då ska de belönas med ännu mera pengar, så de kan satsa på en ännu bättre vård, alternativt sänka skatten mest för de som har mest pengar.
Om ett landsting har ont om pengar och tvingas hålla standarden nere på sjukvården, ja då ska de bestraffas med indragna statsmedel, alternativt tvingas höja skatten. Samma sak inom skolans område och inom alla annan samhällsservice.
Det handlar om högerns mest grundläggande instinkt. Den som är rik ska ha ännu mera. För då skapar den rike arbete åt den fattige. Den som är fattig ska bestraffas med sämre utbildning, indragen a-kassa, sämre sjukförsäkring, sämre pension, sämre äldrevård; för då förstår den fattige att hålla sig undan utbildning, förse sig med arbete, helst ett mycket högavlönat sådant, strunta i att bli sjuk och se till så åldrandet stannar av.
Det viktiga för moderaterna är inte att samhället fungerar. Det viktiga är att de ekonomiska klyftorna, orättvisorna, ojämlikheten ökar, trots att allt sunt förnuft och all vettig forskning visar att ökade ekonomiska klyftor bromsar den ekonomiska utvecklingen i ett samhälle och globalt och att alla människor i ett samhälle med stora ekonomiska klyftor mår och presterar sämre.  
Bror Perjus

söndag 20 november 2011

DNs oslagbara smutskastning?!

DN har idag en text om att Håkan Juholt nu INTE begär ersättning för resor. Så begär han ersättning så är det moraliskt förkastligt. Men begär han INTE ersättning är det också misstänkt. Det här börjar bli fullkomligt surrealistiskt. I övrigt innehåller texten bara en upprepning av det som ältats i veckor nu. Plus ett citat om att Reinfeldt litade mer på Mona Sahlin än Juholt när det gäller Sverigedemokraterna. Citatet borde handla om Reinfeldts tillförlitlighet eftersom Sverigedemokraterna i allmänhet röstar med honom. DN ägnar sig enbart åt smutskastning för närvarande. Det tycks inte finnas några gränser, inga hänsyn, ingen som helst journalistisk hederlighet, ingen vilja att försöka vara opartisk och objektiv längre. Det här är ett - förhoppningsvis - oslagbart journalistiskt lågvattenmärke i landets största morgontidning!

Bror Perjus

onsdag 16 november 2011

Anders Johansson har drabbats av hybris!

Anders Johansson är skicklig och framgångsrik som kommunalråd i Sigtuna. Men han ska akta sig för att låta framgångarna stiga honom åt huvudet. Han tycks ha drabbats lite av hybris. Det är ganska tacksamt att vara kommunalråd i Sveriges snabbast växande kommun där skattepengarna forsar in.
När det gäller Håkan Juholts insats i P1s lördagsintervju så har han fel. Frågan om välfärd och vinst handlar om en knepig gränsdragning. Den här gången förde Juholt ett nyanserat resonemang istället för att dra på med hård agitation. Och så får han kritik även för det.
Frågan om över/underskott i statens budget i olika konjunkturlägen är inte mindre knepig. I dagens konjunkturläge skulle man normalt ösa på med ett större underskott för att stimulera efterfrågan. Men det mycket kritiska läget i omvärlden gör det mera osäkert.
När det gäller skatten på pensionärer så framgick det tydligt att det kan ta tid att rätta till den orättvisa som borgerlighetens skattepolitik skapat. Men med tanke på att skatterna för löntagare sänkts med över hundra miljarder så är 17 miljarder till pensionärerna inte oöverkomligt inom en överblickbar framtid.
Slutligen bör Sveriges Television nog ta sig en funderare på hur partierna på ett sakligt sätt ska framställas i samband med partiledardebatter, utan att public service behöver dra på sig kritik för att gå socialdemokraternas, miljöpartiets och vänsterpartiets ärenden. Så märkligt är det inte.
Anders Johanssons omdöme om Juholts svar som ”så djävla illa”, ”dåliga” och ”bedrövliga” är oerhört onyanserat och kraftigt överdrivet. Det är inte lätt att klara sig helskinnat genom den tuffa intervjun. Det gjorde Håkan Juholt.
Det börjar bli en mycket ful ovana bland Stockholms Läns partidistrikts ledande företrädare att läcka försåtliga epostmeddelanden och sms – om de nu inte är så att någon hackat sig in på vissa personers datorer och mobiler. I så fall har vi kanske ett Murdoch-case på gång även i Sverige. I alla händelser är det dags att börja tala med varandra direkt och inte skicka ut vad som helst i cyberspace!

söndag 13 november 2011

Det liberala vinstintressets cynism.

”Jag gör inte gällande att vanvård enbart förekommer hos privata utförare eller att det går att befria äldreomsorgen från liggsår, nedkissade blöjor och smärta. De plågsamma stunderna kan minskas men aldrig utplånas. Livet i dödens väntrum rymmer betydligt mer lidande än vad de flesta av oss orkar förstå.”
Så skriver idag Peter Wolodarski på DNs ledarsida. Så uppgiven blir den som vill sätta vinstintresset före omsorgen om gamla människor.
Det handlar inte om att befria äldreomsorgen, utan att befria människor från vanvård. Kanske kan någon tycka att jag här märker ord. Men är man ledarskribent i DN så har man känsla för ordens innebörd. Det tanklösa ordvalet tyder på bristande inlevelse.
Självklart ska ingen människa drabbas av liggsår. Smärta och ångest kan idag dämpas effektivt med mediciner, men kanske framförallt med närhet till en annan människa. Ingen ska behöva sitta eller ligga i timmar i nedkissade blöjor. Vi ska inte utgå från att omsorgen om gamla människor måste ske i något som kan beskrivas som dödens väntrum.
Sådana formuleringar är uttryck för det liberala vinstintressets cynism.  
Den borgerliga privatiseringspolitikens och vinstintressets förödande effekter inom vård, omsorg, skola och läkemedelshandel börjar nu bli tydliga. Peter Wolodarski är ute efter att rädda det som räddas kan. Han bryr sig inte om de människor som drabbas. Hans ärende är att slå vakt om den ekonomiska elitens möjligheter att tjäna pengar på riskfri, skattefinansierad verksamhet.
Bror Perjus

onsdag 9 november 2011

Den borgerliga politikens fullständiga haveri

Lugn, bara lugn, snart kommer svenska folket att upptäcka att den borgerliga regeringens politiska program fullständigt havererat.
En serie så kallade jobbskatteavdrag har inte skapat ett enda nytt jobb. Istället ökar arbetslösheten. Jobbskatteavdragen har dessutom bidragit till ökade ekonomiska orättvisor och klyftor. De högavlönade har fått större skattesänkningar än de lågavlönade. Ännu mindre har pensionärerna fått.
Den försämrade sjukförsäkringen är en mänsklig katastrof för ett stort antal mycket sjuka människor. Cancersjuka tvingas till arbetsprövning. Desperata hårt pressade människor begår självmord.
Den försämrade a-kassan och sjukförsäkringen har medfört en kraftig ökning av antalet människor som behöver socialbidrag, försörjningsstöd som det kallas. Den som tvingas söka försörjningsbidrag får först göra sig av med alla sina tillgångar, som innebär ökade svårigheter att komma igen och skaffa sig en egen försörjning. Sedan tvingas man leva på en nivå långt under det anständiga. Det drabbar barnen särskilt hårt.
Den så kallade barnfattigdom i vårt land har återigen börjat ökat som en effekt av den borgerliga regeringens hänsynslösa orättvisepolitik. Det är oerhört tragiskt. Idag finns det i alla skolklasser barn som alla vet har fattiga föräldrar. Dessa barn har sämre kläder, de har inte råd att delta i utflykter, de får inte tillräcklig frukost innan de går till skolan och de blir ofta mobbade av andra, mer priviligierade och obetänksamma barn. En sämre start i livet kan ett barn knappast få. En sådan start i livet borde inget barn få.
Privatiseringarna av apotek, äldreomsorg och skolor är däremot en succé. Men inte för den som behöver läkemedel, omsorg eller utbildning, utan för ägarna till de riskkapitalbolag som kan skära guld med täljkniv och skicka de pengar de lurat skattebetalarna på till skatteparadis oåtkomliga för skattemyndigheterna. På det området har regeringens politik för ”bättre företagsklimat” blivit en stor framgång.
Apotekens service och vården av de gamla har däremot försämrats radikalt. Avancerade läkemedel med mindre efterfrågan saknas i de kommersialiserade apoteken. Skandal på skandal avslöjas med försvarslösa äldre som sitter ensamma, sysslolösa och stirrar rakt fram i tomheten eller ligger i sina sängar med nedbajsade blöjor, liggsår och stark ångest.
Den kasernliknande skolpolitiken har skapat stress, växande orättvisor och betygsinflation. Den leder till sämre kunskapsinhämtning och skadad personlighetsutveckling för många barn i den generation som ska ta över ansvaret för vår framtid.
Trafikpolitiken, med privatiseringar av tågtransporterna och bristande underhåll av järnvägar och tunnelbana, har skapat kaos över hela landet med tusentals människor som inte kommer till sina arbeten i tid, till oöverskådliga kostnader för samhället.
Den ekonomiska politiken framstår som framgångsrik. Men det har de borgerliga enbart en stark socialdemokrati att tacka för, som under Ingvar Carlssons och Göran Perssons tid sanerade den offentliga ekonomi som körts sönder under de perioder då moderaternas Carl Bildt och centerns Thorbjörn Fälldin var statsministrar.
Dags för oss socialdemokrater att kraftigt skärpa vår oppositionspolitik och gå till motangrepp. Vi har all anledning att vara stolta över vår historia och att tro på vår framtid! Strunta i opinionsmätningarna och den tramsiga personfixeringen.
Bror Perjus

måndag 7 november 2011

Gustavssons förakt mot sin döda svärmor

Det värsta är nog dessa tusentals elaka, nedvärderande nålstick som nu så lättvindigt delas ut dagligen, dygnet runt, i artiklar på nyhetsplats och kultursidor och i ledare och krönikor, i alla de borgerliga dagstidningarna, men också i TV och radio, i nyhetsprogram, kaféprogram, satirprogram, talkshows och debattprogram.
Ofta är nålsticken omedvetna, de bara slinker fram därför att det ligger så nära till hands. Alla har genom mediadrevet blivit införstådda. Det behövs vara en blinkning så sitter det där. Det är som med mobbning. Ja, det är mobbning. Borde inte alla i alla medier tänka sig för ordentligt och besinna sig?
Det spelar inte någon roll just nu vem som är arbetarrörelsens ledare. Efter de brutala mediadreven mot Stig Malm, Wanja Lundby Wedin, Laila Freivalds, Mona Sahlin och det hittills allra värsta mot Håkan Juholt, behövs inte mer än förstuckna antydningar för att blåsa under misstron mot arbetarrörelsen.
”Bostadsbidrag” säger en stand-up-komiker i ett pratprogram i TV, följt av ett flinande ”hä, hä, hä….” Och då tänker ingen på orimliga hyreskostnader för flerbarnsfamiljer där föräldrar är arbetslösa, sjukskrivna eller bara lågavlönade. Alla tänker på Håkan Juholt. Ledare för ett parti som vill göra allt för att förbättra villkoren för just dessa familjer, som högerregeringen gör allt för att klämma åt under förevändning av att de är för slöa för att lägga in en högre växel, eller ens stiga upp på morgonen och gå till ett arbete och klara sin försörjning själva, trots att de bevisligen arbetar så hårt de orkar, eller helt enkelt saknar ett arbete att gå till eller är sjuka, kanske döende i cancer.
Ett konkret exempel. Rolf Gustavsson i Svenska Dagbladet. En oftast seriös skribent och politisk analytiker. Men söndagen den 6 november skriver han en krönika med rubriken ”Svärmor fick betala för utsvävningarna”. Nålsticket mot arbetarrörelsen kommer på rad 14. ”Hon ville inte snylta genom olika former av bidrag. Hon blev en trogen kund hos företag som Nordea och Folksam eftersom de en gång hade sina rötter i arbetarrörelsens gamla höga ideal. Ändå blev hon blåst på en del av sina surt förvärvade, beskattade besparingar, som svindlades bort genom så kallad personlig rådgivning.”
Underförstått och självklart. Förr hade arbetarrörelsen höga ideal. Men inte nu längre. Numera är arbetarrörelsen självklart, i Rolf Gustavssons ögon, ett gäng snikna, falska förrädare som övergivit sina höga ideal.
Han skriver fint inkännande om sin egen svärmors bortgång, men begår samtidigt ett förräderi mot henne. Han avslöjar ett nedlåtande förakt mot sin svärmor, mot kvinnor och mot äldre i allmänhet. Hon begrep inte bättre än att vara kund hos Nordea och Folksam. Och blev blåst! Rolf Gustavssons svärmor är död och kan inte längre försvara sig. Tänk om hon varit i livet och kunnat försvara sig. Tänk om hon hade sagt att hon tror att arbetarrörelsen fortfarande står för sina ideal. Den risken löper inte Rolf Gustavsson eftersom hans svärmor är död.
För övrigt! Har ingen blivit blåst av SE-Banken och Skandia? Men deras ägare, familjen Wallenberg och andra i den svenska storfinansen, har förstås aldrig haft några höga ideal som de kan svika. Alltså är det helt i sin ordning. Deras låga ideal är att tjäna så många miljarder som möjligt. Ett ideal som det inte finns någon som helst anledning att svika.
Bror Perjus