Regeringen planerar ett tillägg till regeringsformens paragraf 1

Utbildningsminister Jan Björklund är ”rent ut sagt förbannad” över att friskolor, precis som det var tänkt, sorterar bort elever som de inte vill ha (SvT Uppdrag granskning).

Justitieminister Beatrice Ask säger; ”Jag delar deras upprördhet” när romerna just fått veta att de alla är registrerade hos polisen (SvD den 25 sept).

Barn- och äldreminister Maria Larsson har meddelat att hon blir ”ruskigt arg” när hon läser om ”barn i utsatthet” (Metro 31 okt).

Det borgerliga regeringen har uppenbarligen kommit på ett nytt sätt att regera landet.

Snart får vi höra att finansminister Anders Borg är ”väldigt ilsken” över att pengarna inte räcker till för alla nödvändiga politiska reformer.

Göran Hägglund, socialminister, kan förslagsvis vara ”ytterligt förbittrad” över äldreomsorgens och sjukvårdens alla brister och svagheter som dagligen avslöjas i massmedia.

Arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson kan lämpligen vara ”oerhört irriterad” över den höga arbetslösheten.

Kommunikationsminister Catharina Elmsäter-Svärd blir snart ”enastående upprörd” över alla tåg som kör fast i snöyran, nu när det åter, till allas förvåning, blivit vinter igen.  

Anna-Karin Hatt, it- och energiminister, blir ”djupt nedstämd” över att mobiltelefonnätet inte täcker hela landet och att sol- och vindkraft byggs ut så långsamt.

Hillevi Engström, biståndsminister, får svära, hoppa jämfota och stampa i golvet på sitt departement när miljarder efter miljarder av våra skattepengar hamnar i händerna på korrumperade diktaturer.

Ewa Björling, handels- och nordisk samarbetsminister, vräker ur sig ett gurglande läte och sparkar in en dörr på sitt departement, i protest mot alla de handelshinder som finns överallt.

Annie Lööf, närings- och regionminister, ”har lätt att hålla sig för skratt” när landsbygden utarmas på skolor, livsmedelsbutiker och busslinjer.

Försvarsminister Karin Enström blir förslagsvis ”jätteputt” om Putin skulle få för sig att landsätta en puton infanterisoldater på Gotland.

Lena Ek, miljöminister, gallskriker, lägger sig på golvet, fäktar med armarna och blir alldeles blå i ansiktet av besvikelse över de enorma mängder koldioxid som släpps ut i atmosfären och hotar hela det ekologiska system som utgör förutsättningen för allt liv på jorden.

Men Carl Bildt, ja, han småler bara åt det mesta från Syrienkriget till amerikanska spioncentralers systematiska avlyssning av världens politiska ledare. Men hans leende döljer en djup depression över att ingen lyssnar på honom; jag är visserligen ”en liten hund”, säger han för sig själv, men jag har ”en stor hunds attityd”. Voff!

Peter Norman, finansmarknadsminister, kan nog tänkas knyta näven i byxfickan mot alla superrika figurer som ständigt ställer till med dessa eländiga ekonomiska kriser.

Erik Ullenhag, integrationsminister, får i uppdrag att ”fräsa som en katt och rulla med ögonen” över segregationen i skolor, på arbetsmarknaden och i bostadsområden.

Ulf Kristersson, socialförsäkringsminister, kan lämpligen vara ”väldigt ledsen” när sjukskrivna tvingas gå till ”socialen” och tigga försörjningsstöd.

Och statsminister Fredrik Reinfeldt då? Vad ska han göra med alla de problem som hans regering ställt till med? Hans mediarådgivare kan förstås rekommendera honom att slita sig i håret, även om det kräver extraordinär talang och handlingskraft även för en viril stridshingst.

Således vill nu regeringen grundlagsfästa sitt nya sätt att leda landet genom ett tillägg (kursiverat härnedan) till regeringsformens paragraf 1:

”All offentlig makt i Sverige utgår från folket och utövas av regeringen genom svordomar, ilskna utrop, stampande i golvet och allmänt sorgsen uppsyn över sakernas tillstånd.”

Bror Perjus