Kaoset på arbetsmarknaden borde gjorts till en huvudfråga i valrörelsen?

Ett av två avgörande strategiska misstag i valrörelsen var, som jag skrivit tidigare, att låtsas som Sverigedemokraterna inte finns. Partiet borde ha utsatts för hårda och konsekventa attacker i valrörelsen. Partiets djupt borgerliga och högerextremistiska karaktär borde ha betonats öppet, tydligt och konsekvent.

Socialdemokratins tvekan att angripa Sverigedemokraterna försvaras ibland med att det skulle upplevas som förakt för de 781 000 väljare som röstade på det partiet och att det bara skulle givit partiet fler väljare. Det är en märklig argumentation. Med hårdare angrepp hade många insett vad det partiet står för och färre skulle därmed ha röstat på det partiet.

Det är för övrigt en argumentation som bara tycks gälla i förhållande till Sverigedemokraterna. Varför skulle angrepp på Sverigedemokraterna ge dem fler väljare medan angrepp på Allianspartierna skulle ge dem färre väljare. 

Vi angriper ju Allianspartierna hårt för att få väljare att inse att det samhälle som de partierna vill skapa är ett sämre samhälle för det stora flertalet. Samma sak gäller förstås Sverigedemokraterna som inte bara skulle skapa ett sämre utan ett outhärdligt samhälle.

Visst! Många av Sverigedemokraternas väljare är hyfsade och sansade personer som i betydande utsträckning tidigare röstat på socialdemokratin och som kan förmås att lockas tillbaka. Men det går absolut inte genom att i det närmaste strunta i partiets politik och agerande.

Det finns vänsterpopulister och högerpopulister.

Sverigedemokraterna är ett högerpopulistiskt parti byggt på en negativ och destruktiv människosyn, som innebär att de ger sig på de mest utsatta i vårt samhälle. Det står helt i strid med allt var socialdemokratin står för och borde rimligen inte tilltala vare sig socialdemokrater eller LO-medlemmar.

Däremot stämmer Sverigedemokraternas människosyn väl med de borgerliga partiernas människosyn som också utgår från att löner, sjukförsäkring och a-kassa ska försämras, samtidigt som väldiga skattesänkningar ska gå till dem som redan har de högsta lönerna och kapitalinkomsterna.

En avgörande orsak till överströmningen från socialdemokratin till Sverigedemokraterna är det kaos som skapats på svensk arbetsmarknad. Det borde socialdemokratin ha gjort till en huvudfråga i valrörelsen. Kaoset har flera orsaker. Men de flesta är kopplade till den sanslöst dåligt organiserade invandringen av arbetskraft. Det måste socialdemokratin sätta stopp för. Och det kunde man kraftfullt ha tagit upp i valrörelsen.

Det handlar om den enorma expansionen av bemanningsbolag. Den utökade användningen av visstidsanställningar. Ett fullt utvecklat system för daglöneri som vi trodde hörde hemma i sent 1800- och tidigt 1900-tal - , sms-anställningar som det kallas numera. Och allmänt försämrade arbetstidsregler som öppnat för deltider och delade turer.

Kaoset på arbetsmarknaden har skapat stor bitterhet och bidragit till överströmningen till Sverigedemokraterna. Många inser säkert att det partiet inte vare sig vill eller kan skapa ordning på svensk arbetsmarknad. Sverigedemokraternas enda intresse av invandringen är att profitera politiskt på missnöjet med en allmänt misskött invandring. Men de har ändå röstat på det partiet som en desperat protest mot kaoset.

Kaoset är stort inom flera sektorer, som inom vård och restaurang. Men i stor utsträckning handlar det om situationen på byggarbetsplatserna där det råder rena rama Vilda Västern. Där finns entreprenörer, underentreprenörer och entreprenörer under underentreprenörerna som importerar arbetskraft som får arbeta under slavliknande förhållanden. Det är arbetare utan utbildning och utan kunskaper om arbetsmiljö, skyddsarbete och säkerhetsföreskrifter. Därför pressas nu lönerna samtidigt som antalet olyckor och andra skador ökar radikalt.

För mej som arbetat inom fackföreningsrörelsen i större delen av mitt liv är det obegripligt att socialdemokratin inte med full kraft tagit upp de här problemen i valrörelsen. Det hade kunnat förhindra många väljare att strömma över från socialdemokratin till Sverigedemokraterna.

Kaoset på arbetsmarknaden var en fråga som jag själv tog upp på partikongressen i Göteborg förra året och fick fullt gensvar för från partiledningen. Ändå har den rejält försummats i valrörelsen.  

Men det handlar också om flyktingmottagandet. Jag hade i valrörelsen ett långt samtal med en person som arbetar på en flyktingförläggning. Han kunde under inga omständigheter tänka sig att rösta på Sverigedemokraterna. Men han påpekade att inget annat parti tycktes bry sig om invandringsfrågan.

Exempelvis skickar nu Migrationsverket flyktingar till förläggningarna helt utan hälsokontroll. Personalen får omedelbart ansvar för allvarligt sjuka personer, utan att få någon som helst information om vilka sjukdomar de har. Det kan handla om allvarliga och mycket smittsamma sjukdomar, som innebär risker också för personalens hälsa.

Många flyktingar har mycket svåra psykiska problem. Men bemanningen på förläggningarna är så dålig att de inte har en chans att ta sig an och hjälpa de enskilda flyktingarna. För att lösa de problemen finns det två utvägar. Den ena är att minska mottagningen som Sverigedemokraterna förespråkar. Men den enda acceptabla utvägen är att rejält förbättra bemanningen på flyktingförläggningarna.

Bror Perjus  

Vad återstår nu, bara några dagar kvar till valet!?

Jo, att tala om jämlikhet!

Att tala om att socialdemokratin vill ha ett jämlikt samhälle, ett jämlikt Sverige, ett jämlikt Europa, en jämlik värld.

De borgerliga partierna, Alliansen och Sverigedemokraterna, vill däremot ha ett ojämlikt samhälle. Där går den avgörande skiljelinjen mellan höger och vänster - den avgrund som skiljer oss åt.

Och det är faktiskt bevisat att det jämlika samhället är bättre än det ojämlika samhället. De båda forskarna Kate Pickett och Richard Wilkinson har i sin banbrytande rapportbok ”Jämlikhetsanden” (Karneval förlag), bevisat att ett samhälle fungerar bättre i praktiskt taget alla avgöranden avseenden ju mera jämlikt det är.

Socialdemokratin har alltså rätt!

De borgerliga har fel!

Det vet vi nu! Det är vetenskapligt bevisat.

Med den digitala teknikens hjälp har de båda forskarna kunnat analysera tillräckligt stora mängder jämförbara, empiriska data från de 23 rikaste industriländerna och 50 av USAs delstater. De har rangordnat länderna med utgångspunkt från hur jämlika de är, alltså hur stora eller små skillnaderna är mellan rika och fattiga.

Resultat!

Människor har en bättre hälsa, lever längre, har mindre oro och ångest, färre har psykiska sjukdomar, barnadödligheten är lägre, antalet tonårsfödslar är färre, färre har problem med fetma, drogmissbruk, alkoholmissbruk; våld, kriminalitet och mord är mindre vanligt och färre sitter i fängelse ju mera jämlikt samhället är. Arbetslösheten är lägre i det mera jämlika samhället. Skolresultaten är bättre. De äldre har bättre livsvillkor. Människor har större förtroende för varandra, för myndigheter och för företag i mer jämlika samhällen, vilket är avgörande inte bara för välbefinnandet utan också för demokratin.

”Ökande klyftor och växande otrygghet på arbetsmarknaden är en avgörande orsak till att psykiska sjukdomar ökar och hotar att spränga sjukvårdens ekonomiska ramar i många länder”, skriver forskarna i ”Jämlikhetsanden”.

Är det någon som inte känner igen vårt land av idag?

Försämrad A-kassa, sjukförsäkring och försörjningsstöd är enbart destruktiva reformer. De borgerliga påstår sig vilja ”sänka trösklarna tillbaka till arbetsmarknaden” och minska det så kallade ”utanförskapet”.

Men det är bara hyckleri.

Deras reformer fungerar tvärt om. De ”höjer trösklarna tillbaka till arbetsmarknaden” och de ökar ”utanförskapet”. Syftet med reformerna, som slår mot de som har det allra svårast i vårt samhälle, var att skapa ekonomiskt utrymme för sänkta skatter för de som har det allra bäst. De tio procenten högst avlönade i vårt land har fått 25 gånger så stora skattesänkningar som de tio procenten lägst avlönade.

Men är det inte nödvändigt för socialdemokratin att vädja till mittenväljare och övre medelklass för att kunna vinna valet? Självklart, den som vill överta regeringsmakten måste få stöd av en majoritet bland väljarna. Men ”ökad jämlikhet”, skriver forskarna Wilkinson/Pickett, ”är ett politiskt verktyg för att höja välbefinnandet för hela samhällen”.

Det ska vi berätta för vacklande mittenväljare och övre medelklass!

Bror Perjus