Mitt i den oändligt djupa sorgen…

Mitt i den oändligt djupa sorgen och förtvivlade saknaden efter vår dotter Victoria som lämnade oss den 4 maj, mitt i vår gråt exploderar en bomb och beskedet kommer om terrorattentatet i Manchester. 

   Och vi, hennes mamma Karin, jag och hennes syskon, lever nu i samma sorg, samma förtvivlan som föräldrar och syskon till alla de unga människor som dödades vid Manchester Arena. Och det är näst intill outhärdligt. Och ändå måste vi gå vidare för våra barns och barnbarns skull och för hela mänsklighetens skull, trots att vi förlorat vår yngsta dotter, trots alla bittra förluster för alla föräldrar som förlorat sina barn och barn som förlorat sina föräldrar.  

   Det är först efter Victorias bortgång som vi riktigt börjar förstå vem hon var. Hon var förtegen om sig själv och sitt inre.

Man (Figur i lera av Victoria)

När de fem syskonen, Johan, David, Frida, Hedvig och Victoria satt tillsammans vid ett tillfälle kom de överes om att var och en skulle berätta om vad som är det svåraste i livet. Fyra av syskonen berättade – men när turen till sist kom till Victoria förklarade hon att hon ingenting skulle säga.

   Nu söker vi berättelserna om henne.

Victoria

Jag hittar en text hon skrivit på min dator, början på en ansökan till sin utbildning i Grafisk form och kommunikation vid Universitetet i Norrköping. Den börjar ”jag ska nu skriva ett mycket ärligt brev…” och fortsätter ”Jag är en ung kvinna som vuxit upp utanför Stockholm i den beryktade kommunen Lidingö. För er som inte vet är Lidingö det största vattenhålet i Sverige för miljonärer och rika människor. Där växte flickan upp i en starkt socialistisk ideologiserad familj med en far som var politiskt engagerad. Detta var långt ifrån en okomplicerad barndom. Jag tror att det har givit mig mycket att från min bakgrund växa upp i en sådan miljö som Lidingö. Man kan säga att jag präglats av två olika världar.”

   Victorias lärarinna i låg- och mellanstadiet hade lagt sig till med en fantasieggande tradition. Hon gick igenom varje elev på avslutningsdagen och försökte förutsäga vad var och en skulle bli som vuxen. När hon till sist kom fram till Victoria gjorde hon en kort paus av eftertanke och sa.

-          Och Victoria, hon kommer att bli Sveriges första kvinnliga statsminister!

   Det blev inte Anna Lindh och det blev inte Victoria.

   Jenny, en av Victorias studievänner i Norrköping berättar på Facebook.

   "Hon kämpade på redan när vi pluggade och dolde nog mycket inom sig. Första dagen i nkpg hade vi "lekar i parken" och jag frös massor, Viktoria lånade mig sin tröja. Det är mitt absolut första minne av henne. Jag har tusen minnen av henne, vet knappt vart man ska börja. Ett av mina roligaste är när hon följde med mig till Öland och firade midsommar. Vi fick sova i samma husbil som min mamma och min mammas gubbe. Han snarkade nåt så in i... så Victoria trippade ner från sovloftet mitt i natten och gick fram till den här stora tjocka ganska så respektingivande gubben och väckte honom och frågade om han behövde nässpray. Han glömde det aldrig, och pratade i flera år om tjejen jag tog med mig med till Öland som var så härlig med så mycket skinn på näsan. Jag hade gärna kommit på begravningen men har svårt att ta mig dit från Halmstad där jag bor nu. Jag hoppas ni orkar igenom detta. Kram!" 

   ”Så typiskt vår Vickan! Jag gråter och skrattar när jag läser”.  / storasyster Frida 

   Victoria var så begåvad, så infallsrik, så talangfull, med en så enastående social förmåga – vi såg bara ljusa dagar och möjligheter framför henne. Men allt kolliderade med ångest och depression och till sist orkade hon inte med sitt liv. Under ett antal år fick vi nedslående insikter i psykiatrins brist på resurser som en insiktsfull medkännande personal kämpade med.

   Slutet är svårt att uthärda… 

   För Victoria, för alla som dödades vid Manchester Arena, för Anna Lindh och för hela mänskligheten så måste vi fortsätta vår gemensamma kamp för fred, försoning och nedrustning, mot våld, oförsonlighet och de livsvillkor som är så oacceptabelt orättvisa och ojämlika på vår jord.

   Vi glömmer dej aldrig, Victoria!

Din politiskt engagerade pappa,

Bror Perjus!

Mona Sahlin är inte partiledare längre!

Äntligen får så Mona Sahlin helhjärtat stöd från rikslikaren Dagens Nyheter, landets största morgontidning.

På första sidan idag; en stor bild på en avspänd, självsäker, vackert leende Mona Sahlin som med glittrande ögon berättar om vilka som ”fortfarande” är hennes vänner och att hon ”verkligen inte förstår” vad som sker just nu inom partiet.

På allra bästa nyhetsplats; ett helt uppslag med en lika vacker Mona Sahlin på bild över hela uppslagets bredd, flankerad av den mördade Anna Lindh som vi alla saknar och Bruce Springsteen som är beundrad över hela världen.

Under den symbolmättade bilden; en helt igenom insmickrande intervju.

Mona Sahlin ”är noga med att intervjun inte ska handla om hennes efterträdare”. Men att Håkan Juholt är ”taskig” (detta fruktansvärt fula och simpla ord) och inte tillhör Mona Sahlins vänner, det framgår tydligt. Det är ”ingen hemlighet” att han var en av de personer som låg bakom den kupp som tvingade henne att avgå.

Det rödgröna samarbetet blev ”tyvärr mer rött än vad” hon hade velat och ”flera tyckte att det var provocerande mycket om bögar, kvinnor, invandrare och småföretagare” med Mona Sahlin som partiledare.

Rubriken över uppslaget är ”Väldigt många inom S blickar bakåt”. Inte tillräckligt många, enligt min uppfattning. Vår enda möjlighet att förutsäga framtiden är att studera historien. Framtiden har dessvärre ännu inte inträffat och kan alltså inte studeras med någon vetenskaplig stringens.

Mona Sahlins stora insats var utan tvivel att hon lyfte fram ”bögar, kvinnor, invandrare och småföretagare”.

Det var oerhört viktigt, inte minst därför att det handlar om allas våra mänskliga rättigheter. Ja, småföretagarnas mänskliga rättigheter kanske inte är direkt hotade i vårt land, men den hämmande byråkratin borde för deras del reduceras till fördel för oss alla och hela vårt samhälle.

Mona Sahlin och Thomas Bodström behövs förstås i samhällsdebatten precis som alla andra partimedlemmar. Särskilt nu när de dessutom får fullt stöd i Sveriges största morgontidning.  

Bror Perjus