Lärarna i kris. Socialdemokratin bör genast överge Jan Björklunds havererade skolpolitik!

Tusentals lärare ropar på hjälp. De går sjuka till jobbet. De kan inte sova på nätterna. De hinner inte äta lunch. En jätteenkät bland Stockholms lärare ger en skrämmande bild av villkoren för den yrkesgrupp som har den allra största betydelsen för våra barns framtid. Det avslöjar idag Dagens Nyheters stockholmsbilaga. Situationen är förmodligen inte särskilt mycket bättre i resten av landet.

Lärarna är, kort sagt, på väg att bli sönderstressade och en av de främsta stressfaktorerna är den maniske utbildningsministern Jan Björklund som staplar den ena stressreformen på den andra och sedan ändrar sig och tar tillbaka och ändrar igen. Reformerna hafsas fram utan ordentliga utredningar och analyser av reformernas konsekvenser.

Jan Björklund har nått vägs ände som utbildningsorakel och minister. Hans auktoritära och elitistiska värderingar har visat sig vara fullkomligt fel och destruktiva för skolan. Han bör bytas ut och ersättas med en utbildningsminister med en helt annan syn på skolans utveckling.

Och framför allt annat behöver nu vårt utbildningssystem lugn, ro, stabilitet och förutsägbarhet. Lärarna måste återfå sin möjlighet att utöva sitt yrke med stolthet och med samhällets förtroende.

Det gäller självklart också all annan skolpersonal som under den senaste tiden glömts bort och nedvärderats, som exempelvis skolsköterskor, kuratorer, vaktmästare, matsalspersonal, administrativ personal.

Jag är djupt skeptisk till tjafset med lärarlegitimationer, även bortsett  från allt schabbel med värdering, framställning och distribution av legitimationerna, ett av de främsta exemplen på Björklunds schabbel. Varför ska just lärare tvingas ha en legitimation för att godkännas? Det räcker väl med en bra och adekvat utbildning som för praktiskt taget alla andra yrkesgrupper. Legitimationer förhindrar dessutom en värdefull rörlighet mellan olika yrkesgrupper.

Jag är om möjligt ännu mera skeptisk till de nya tjänsterna som så kallade förstelärare. Plötsligt nedvärderas flertalet av landets lärare till någon sorts andra klassens lärare, andrelärare med sämre lön och sämre arbetsvillkor än förstelärarna. Ovanpå detta läggs ytterligare en stressfaktor; nämligen den enskilde andrelärarens strävan att bli förstelärare.

Även socialdemokratins skolpolitik har betydande brister för närvarande, bland annat är den, av opportunistiska skäl, allt för anpasslig till den Björklund-filosofi som märkligt nog länge betraktats som framgångsrik, men som nu slutgiltigt havererat.

Bror Perjus