Nu handlar
det om att ”övervintra” i fyra år, om inte Sverigedemokraterna driver fram ett nyval.
Med en historiskt svag koalitionsregering i kraftig minoritet blir det svårt för
Socialdemokratin att genomdriva betydelsefulla reformer. Därför bör kraften främst koncentreras på en djupgående ideologisk analys och debatt inom
partiet om vilket samhälle vi vill ha i framtiden.
Det handlar nu om att återta
initiativet i samhällsdebatten inför nästa val!
Partiet lyckades
den här gången aktivera flera partimedlemmar i den kanske allra kraftfullaste
valrörelsen någonsin. Anledningen var att de politiskt aktiva var oerhört
frustrerade över vad Allians-regeringen ställt till med. Däremot saknades ett lika
starkt engagemang för det budskap, den taktik och den strategi som
partiledningen fastställt.
Men ändå har
arbetarrörelsen nog aldrig tidigare så tydligt framstått som just en ”rörelse”.
I tidigare valrörelser har vi bara delat flygblad i brevlådor och satt upp
affischer.
Nu har vi blivit mycket frimodigare!
Den här
gången knackade vi på varenda dörr och tog ett direkt samtal om vårt samhälles
framtid med den som öppnade. Vi ringde tusentals samtal. Vi organiserade
torgmöten och korvgrillning. Vi affischerade, pratade och agiterade. Vi
genomförde ett par miljoner samtal! Och det var underbart givande för alla oss
som gick runt och knackade och samtalade.
Men det hjälpte inte! Vi gjorde ett
av historiens sämsta valresultat.
Anledningen
är övertydlig! Det socialdemokratiska partiet har förlorat initiativet i
samhällsdebatten.
Allt för
många väljare har gått på...
myten om att skattesänkningar skapar arbeten
och minskar arbetslösheten
myten om att de som tjänar mest behöver
ännu mera för att arbeta mera
myten om att arbetslösa lättare
får nytt arbete om ersättningen från a-kassan försämras.
myten om att försämrad sjukersättning gör sjuka
människor friska fortare
Allians-regeringen
lyckades under åtta år – som Fredrik Reinfeldt sa innan han schappade från
alltihop – göra Sverige mera borgerligt. De lyckades göra egoismen till en viktigare
drivkraft än solidariteten. Och då hjälpte det inte att vi sprang oss trötta,
upp och ned för alla trappor, för att knacka på alla dörrar.
Därför måste socialdemokratin nu
tänka nytt och tänka stort.
Det gäller...
att formulera ett nytt och fantasieggande budskap, en
märgfull och slagkraftig berättelse om hur det framtida goda samhället för alla
ska se ut och
att med det budskapet återta initiativet i
samhällsdebatten
Ett problem
är att en klick politiska funktionärer, experter och strateger har fått allt
för stor makt över partiet och fäst allt för stor vikt vid taktik, strategi och
statistik som antyder vilka frågor som "går" och "inte går hem" hos ”opinionen”. Det är passiv anpassning istället för aktiv förändring. Och det vinner man inte några val på.
Det måste bli en förnyelse nedifrån.
För det krävs en kraftfull studieoffensiv, med
samtal och debatt, som omfattar alla partimedlemmar i föreningar och
arbetarekommuner över hela landet. Det måste alltså bli en förnyelse nedifrån. Partiets medlemmar ute i föreningarna och arbetarekommunerna måste återta makten över partiet.
Det gäller
att utnyttja valrörelsens engagemang, vitalisera medlemsdemokratin och så återställa
partiets förmåga att brett lyssna av vad framtiden kräver. Den kraftfulla ”rörelse”
som mobiliserades i valrörelsen måste nu inspireras till ett djupgående
ideologiskt samtal om vilket framtida samhälle som socialdemokratin vill uppnå
och sedan gå till val på det om fyra år.
Personligen
är jag övertygad om att det är...
ett samhälle där gemenskapen mellan människor är
viktigare än individens egna, kortsiktiga intressen
ett samhälle där människor till fullo inser och
är beredda att radikalt ta itu med de allt allvarligare hoten mot vår
livsmiljö, där vi tillsammans här hemma och internationellt kämpar för solidaritet,
jämlikhet och fred.
Bror Perjus
Håller, som oftast, med dig med tillägget att " ett samhälle där människornas frihet är viktigare än företagens fria framfart"!
SvaraRaderaFrågan måste ställas om partiledningen avsiktligt har drivit en svag valrörelse för att uppfylla Sahlins "långsiktiga" avtal med Mp om Mp-ministrar. De hade ju Mp kunnat bli utan, om det hade räckt med V som stödparti för att få majoritet i riksdagen. En fråga som också måste ställas är om det numera finns så många socialdemokrater, om man ser bortom partitillhörigheten. 40 % är ju vänsterpartister i själ och hjärta. 40 % är miljöpartister ocvh 10 % är borgerliga liberaler. Återstår 10 %, men av de är 5 % ideologiskt desillusionerade karriärister med partibok i S. Återstår alltså 5 %, som fortfarande är sossar i Nils Karlebys och Ernst Wigforss´anda.
SvaraRaderaDe allra flesta S-företrädare, som märks i debatten, tycker alltså att S ska föra något annat partis politik. Och det inte bara i någon enstaka fråga. Hörde i veckan herr godsägaren Göran Persson beskriva hur Mp under hans statsministertid tvingade S att gå med på trängselskatten under hot att avsätta regeringen, och vilket hårt slag det var för S i Stockolm, som hade gått till val på att inte införa trängselskatten. "Men de (Mp) hade ju rätt", sa GP. "Det ser man ju på köerna in till Stockholm under mornarna. Det är dags att höja trängselskatten."
Ja, så har godsägaröverklassen alltid resonerat. Bilåkandet ska vara så dyrt för vanligt folk, så att godsägaröverklassen får ha vägarna för sig själva. Så har S, genom "grön" utressning gått med på Moderaternas vägavgiftpolitik. Alltmedan Moderaterna själva skär pipor i vassen på motståndet mot trängselavgifter.
Är då alternativet att S ska bli en kopia av V? Nej, därför att V:s vurm för gamla
S-krav mer handlar om nostalgi än om att levandegöra det insomnade socialdemokratiska idéarvet. Dessutom har ju även V ställt sig bakom trängselskatterna i Göteborg. Och även åtskilliga övriga delar av den "gröna" högerpolitiken. Mp har gått långt åt höger jämfört med när partiet bildades.
Vi håller nu på att få en regering (S + Mp) som endast 7 % av väljarna vill ha, mot 20 % för en S + M -regering. Luften gick ur "rörelsen" när Löfvén förklarade Mp som en "naturlig" samarbetspartner i regeringsställning, när S-väljarna hoppades att ha frejdigt skulle göra en socialdemokratisk enpartiregering, ev. med V-stöd, till huvudstrategi, och allting annat som reservstrategier.