Hösten 2008 inleddes vår tids hittills värsta ekonomiska kris.
Vid samma tidpunkt började priset på guld stiga.
Spekulanterna, som skapat krisen, sökte säkra placeringar för att skydda sina gigantiska tillgångar undan krisen.
Sedan dess har priset på guld dubblerats till 10 000 kronor för drygt 31 gram. Den legendomsusade finansmannen George Soros sägs vara bland dem som tjänat miljarder på det stigande guldpriset. Men även flera länders Centralbanker har börjat spekulera i guld.
Orsaken till den hysteriska efterfrågan på guld är
en ”enorm misstro mot dollarn som rasat i värde”
hotet om ”kollapsande pappersvalutor och hyperinflation” som tornar upp sig vid horisonten,
”en fruktan för att det moderna finansiella systemet är ett ohållbart pyramidspel”,
en ”finanssektor som de senaste decennierna exploderat i omfång och som visat sig vara oroväckande instabil”.
Det anser i alla fall Andreas Cervenka, lysande ekonomisk krönikör i Svenska Dagbladet. Och han har säkert rätt!
I dagens SvD Näringsliv noterar däremot tidningens expert på råvaruhandeln, Björn Lindahl, att priset på silver rasat med 29 procent, på koppar med 6 procent, på guld med 5 procent, på aluminium med 5 procent, på olja med 14 procent och på zink med 7 procent. Men det gäller bara den senaste veckan.
Sedan konstaterar han:
”I själva verket hoppar priset omkring, oregelbundet och oberäkneligt. Stora ras kan ske utan att det finns någon god förklaring”.
Åjo, nog finns det en ”god förklaring”.
Den lyder som följer: Alldeles för många superkapitalister har alldeles för mycket pengar som de inte kan använda till annat än spekulation. De använder sina gigantiska kapitaltillgångar enbart till att köpa och sälja valutor, aktier, derivat och råvaror, utan annat syfte och resultat än att ytterligare förmera sina redan gigantiska tillgångar.
Därför ”hoppar priset omkring” på ett sätt som Björn Lindahl inte tycks förstå, kanske därför att Andreas Cervenka inte kan skriva det i klartext i Svenskt Näringslivs husorgan Svenska Dagbladet, utan döljer verkligheten bakom den mera neutrala formuleringen att ”finanssektorn de senaste decennierna exploderat i omfång”.
Men, som han så klokt konstaterar; guld ”är ett ganska dåligt material att bygga dagis med”. Det är ”mycket fattigt på näring”. Och ”i tider av ekonomisk oro kan det tyckas mer konstruktivt att investera i producerande företag, i jordbruksmark, skog, bostäder, ny teknik som bidrar till att avvärja klimathotet eller i utbildning av människor”.
Det kunde lika gärna ha formulerats som en uppmaning: Rösta på det socialdemokratiska partiet! För det är precis vad socialdemokratins politik går ut på.
Urban Bäckström begriper däremot inte ett skvatt.
Han var ju moderat statssekreterare i Carl Bilds ekonomiskt katastrofala regeringsperiod i början av 90-talet. Då drabbades Sverige av sin hittills värsta ekonomiska kris. Senare befordrades Bäckström till Riksbankschef. Nu är han vd för Svenskt Näringsliv.
Där passar han bättre, bara ingen lyssnar på honom!
Söndagen den 8 maj uppträder han, med självklar auktoritet, som brandmannen som sprutar bensin på elden i ett inlägg på DN-debatt där han kräver ”strategiska skattesänkningar, på inte minst marginal-och kapitalskatter”.
Det är ett utmärkt sätt att överföra ännu mera spekulationskapital till de spekulanter som just nu är i färd med att lägga grunden för nästa ekonomiska kris, som kanske blir det slutgiltiga globala ekonomiska sammanbrottet.
Nåja, vi ska kanske ändå inte måla fan på väggen ännu!
Vi följer noga förloppet på Svenska Dagbladets Näringslivssida, även om det skildras i förtäckta ordalag.
Bror Perjus
