I början av förra seklet rasade en rasade en hård
ideologisk debatt inom den svenska arbetarrörelsen. Den ledde till att en
vänsterfalang bröt sig ur partiet 1917 och bildade ett kommunistiskt parti. Men
socialdemokratin, i vårt land och i andra länder, ansåg att kapitalismen kunde tämjas
med demokratiska medel och inom nationalstatens ram.
Så formades den socialdemokrati som under ett helt
sekel gått i spetsen för demokratins genomdrivande i land efter land och
därigenom spelat en ledande politisk roll i stora delar av världen. Idag står
vi inför en ny avgörande debatt om förhållandet mellan demokratin och
marknaden, men nu i ett globalt perspektiv.
Idag dikteras nationernas ekonomiska villkor av en
global ekonomisk elit. Ett begränsat antal personer kontrollerar de stora
koncernernas globala produktionskedjor. De dominerar alla marknader; såväl
jordbruk, som industri, transport och service. De behärskar också det
finansiella systemets dominerande investmentbolag, riskkapitalbolag,
försäkringsbolag och banker. Deras opinionsbildning är oerhört kraftfull och
genomgripande, eftersom de också kontrollerar världens viktigaste massmedier.
Denna elit samverkar genom gemensamt ägande och personallianser i
koncernstyrelser och i mäktiga organisationer för samråd och lobbying.
Genom sin enastående maktposition ovanför
nationalstaternas räckvidd kan den ekonomiska elitens tillskanska sig enorma
vinster och tillgångar som dessvärre i allt större utsträckning används till
spekulation, alltså en handel med aktier, obligationer, valutor och råvaror som
inte har något produktivt syfte, utan syftar enbart till att skapa nya och ännu
större vinster för den som spekulerar. Denna
spekulation utgör i sin tur drivkraften bakom de allt svårare ekonomiska kriser
som, med allt kortare mellanrum för återhämtning, hemsöker världsekonomin och
orsakar kraftiga hack i den ekonomiska utvecklingen.
Alla de ödesfrågor som mänskligheten står inför i
vår tid kan bara lösas genom lokal demokratisk förankring och demokratiska
beslut på global nivå. Det gäller massfattigdomen, fred i Mellanöstern och
Centralasien, terrorismen, världens resursslukande vapenproduktion, kärnvapen-
och klimathot och spridningen av miljögifter som hotar hela vår livsmiljö.
Men det är framförallt den ekonomiska utvecklingen
som avgör om alla andra stora problem ska kunna lösas. Ingen av mänsklighetens
ödesfrågor kan lösas i en värld som allt oftare drabbas av allt mer
svårhanterliga ekonomiska kriser, med massarbetslöshet och växande sociala
motsättningar som följd. Och världsekonomin kan stabiliseras enbart genom en
mera jämlik fördelning av produktionens överskott, vilket i praktiken är
genomförbart endast med en globalisering av demokratin.
Med det budskapet som grund måste socialdemokratin
formulera en ny och tydlig idé om det framtida samhället, inte bara för vårt
land, utan för hela Europa och hela världen.
”Detta är den
fråga som oroar mig allra mest, sa förre partiordföranden och
statsministern Ingvar Carlsson i en intervju i Svenska Dagbladet den 7 maj 2012
och tillade; ”Nationalstatens metoder
fungerar dåligt och politiken har för litet att sätta emot kapitalets makt. (…)
Vi som tror på politiken har ett stort ansvar i partier och fackföreningar att
utforma strategier. Här finns mycket kvar att göra. (…) Politik måste fungera
på fyra nivåer: lokalt, nationellt, europeiskt och globalt.”
Demokratins globalisering är avgörande för kommande
generationers livsvillkor och kanske för hela mänsklighetens överlevnad. Därmed
utgör demokratins globalisering arbetarrörelsens nya stora utmaning i vår tid.
I debatten om den svenska socialdemokratins framtid får perspektivet inte vara
kortare och mera inskränkt än så.
Därför är vårt krav från Tyresö Arbetarekommun till
partikongressen att partiet utarbetar en strategi och ett program för
demokratins globalisering och att partiet går vidare och initierar ett sådant
programarbete också inom Socialistinternationalen och i andra internationella
politiska nätverk som vi kan samverka med.
Bror Perjus
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar