Stentuff match om privata vinster på partikongressen

Det blir en stentuff match om privata vinster i välfärden på den socialdemokratiska partikongressen i april nästa år. Flera opinionsmätningar tyder på att kritiken mot privata vinster i välfärden är massiv. Bland partiets traditionella väljare kräver praktiskt taget alla att vinsterna ska stoppas. Men till och med bland borgerliga partiers väljare tycks ett flertal vara kritiska mot vinsterna.

Personligen har jag med tiden blivit helt övertygad om att privatiseringarna av både skola, sjukvård, äldreomsorg och apotek på sikt försämrar välfärden för det stora flertalet. Så det handlar inte bara om vinsterna utan också om privatiseringarna som sådana.

Självklart blir människor rasande när en grupp läkare köper en vårdcentral, Serafen i Stockholm, för 700 000 kronor och sedan säljer den för 20 miljoner till ett riskkapitalbolag i ett skatteparadis. Det betyder att skattemedel direkt försvinner i ett svart hål.

I senaste numret av Arbetet, f d LO-tidningen, avslöjas att en riskkapitalfond tagit över verksamheten med personliga assistenter till personer med funktionshinder i Skarpnäck, helt utan ersättning till kommunen. Skattebetalarna fick inte ett öre. Nu beräknas verksamheten i bolagsform vara värd nära 30 miljoner. Dags för riskkapitalfonden att sälja vidare?! Ekonomisk spekulation i service till funktionshindrade - kan det bli mera cyniskt?

De genomsnittliga vinsterna i privata välfärdsföretag ligger uppåt 15 procent, ungefär dubbelt så högt som i andra privata verksamheter inom exempelvis industri och handel, tack vare att samhället med skattemedel helt enkelt garanterar vinsterna. Kanske får stora kapitalägare snart för sig att de ska sälja sina industrier och köpa offentlig sektor för pengarna?! I praktiken är det redan vad Wallenberg-sfären gör. De satsar nu för fullt på sitt riskkapitalbolag EQT som går in massivt i välfärdssektorn med skattegaranterade vinster.

I en mycket tillförlitlig genomgång av det juridiska läget visar förre SSU-ordföranden och juristen Ardalan Shekarabi att det är fullt möjligt att via lagstiftning reglera vinstutdelning från välfärden, genom att ställa höga kvalitetskrav (DN-debatt 5 okt 2012). Intressant att det är juridiskt möjligt. EU-regler utgör exempelvis inget hinder. Men upphandling och kontroll kan bli så dyr att det ”minskar den samhällsekonomiska vinsten med konkurrensutsättning”, varnar Shekarabi. Och det är självklart ett av huvudproblemen. Jag tror att kontrollen i praktiken är omöjligt. Är det någon som tror att komunerna kan kontrollera alla de finurligheter som kapitalägare kan hitta på? 

Men det märkliga är att Ardalan Shekarabi tar det som en självklarhet att det ö h t finns en samhällsekonomisk vinst med konkurrensutsättning, trots att t  o m den borgerliga tankesmedjan SNS kom fram till att konkurrensutsättning varken medfört effektivare eller bättre skola, vård och omsorg, efter en ambitiös genomgång av all tillgänglig forskning. Jag tror att konkurrensutsättning är en samhällsekonomisk förlust, som blir ännu större på grund av den allt dyrare byråkrati som krävs för kontrollera av den privata verksamheten.

Det allra allvarligaste med privatiseringarna är att välfärdssystemet i vårt land styckas och bryts sönder och upphör att fungera i områden och för folkgrupper där behoven är som störst och blir överdimensionerade och närmast lyxiga i områden där behoven är som minst. Solidariteten slås i spillror och vårt samhälle dras isär. Klyftor, oro och motsättningar i samhället ökar. En förödande färdriktning, precis på tvärs mot allt som socialdemokratin och arbetarrörelsen står för.

För något decennium sedan gick socialdemokratin till offensiv mot övervinsterna i den privata sektorn, framförallt i den stora industriföretagen. Idag finns det märkligt nog socialdemokrater som lägger ned det mesta av sin energi på att försvara vinster i välfärdssektorn. Hur kan det ha blivit så? Vart tar ideologin och samhällskritiken vägen?

Ardalan Shekarabi lanserar en handlingsplan som går ut på skärpta kvalitetskrav vid upphandling, ”någon sorts tak” för vinstutdelning och rätt för landsting och kommuner att ställa non-profitkrav vid upphandling. Det kan vara delar av en möjlig mera kortsiktig socialdemokratisk strategi. Men det räcker inte! I det mer långsiktiga perspektivet krävs en socialdemokratisk strategi som gradvis ”pressar tillbaka det privata vinstintresset i skattefinansierad välfärd”. Det är vad vi föreslår i en motion till partikongressen från Tyresö Arbetarekommun.

Men det är viktigt att vi inför valet 2014 inte låser partiledningen i en politiskt svår position. Vinster i välfärden blir med all säkerhet den stora tvistefrågan på partikongressen. Men vi bör inte fatta ett beslut som gör att vinstfrågan överskuggar den just nu allra viktigaste politiska frågan inför valet; nämligen hur vi ska pressa tillbaka massarbetslösheten, främst ungdomsarbetslösheten och hur vi ska börja återmarschen mot ett samhälle med full sysselsättning.

Det är med den pragmatiska utgångspunkten vi i Tyresö skrivit vår motion om vinster i välfärden. Därför utgör vår motion en bra plattform för en kompromiss vid partikongressen som kan ena partiet och samtidigt skapa nödvändigt handlingsutrymme för partiledningen.

Bror Perjus