Så svarade, med ett föraktfullt fnysande, en av
socialdemokratins professionella ”tänkare” för en tid sedan, när jag försökte
mej på att väcka en lite framåtsyftande diskussion.
Förr i tiden var man inom arbetarrörelsen inte, som
idag, rädd för att diskutera de verkligt stora frågorna. Olle Sahlström är
författare. En gång i tiden var han ombudsman i LO. Men av någon konstig
anledning fick han sparken. Han brukar berätta om när han läste en lokal
facklig avdelnings protokoll från sent 1800-tal. På den tiden skrev man noggranna
protokoll. Det är verkligen tur, eftersom vi i senare generationer nu kan ta
del av deras väldigt framsynta diskussioner.
Avdelningen hade vid två tillfällen intensivt
diskuterat följande fråga;
Har
livet någon mening?
Dessutom hade mötesdeltagarna efter sina stora diskussioner
alltid en omröstning. Den här gången röstade man alltså om huruvida livet har någon
mening. Efter den första diskussionen ansåg en majoritet att livet var
meningslöst, på grund av usla löner, vidrig arbetsmiljö, orimliga arbetstider, bedrövliga
bostäder…
Men efter den andra diskussionen, strax före omröstningen,
var det en av mötesdeltagarna som begärde ordet. Han sa att han förra gången
hade röstat nej, eftersom han upplevde livet som meningslöst. Men efteråt hade
han funderat länge på frågan och ändrat uppfattning.
-
Kanske livet inte har någon mening för
mej, men livet kanske kan bli meningsfullt för mina barn och barnbarn tack vare
att vi bildat vår fackförening.
Vid
efterföljande omröstning så visade det sig också att en majoritet nu röstade ja.
Livet hade fått en mening!
Då
och då brukar jag dra mej den här berättelsen till minnes och skicka en tanke
av oändlig tacksamhet till de arbetare som sent 1800-tal gick samman och bildade
sina fackföreningar, fick sparken, hotades till livet, svartlistades och
utsatte sina familjer för ännu djupare fattigdom och svält, men som vågade och
lade grunden till den politiska och fackliga arbetarrörelse som helt och hållet
ändrade på livsvillkoren i vårt land och skapade de villkor som vi lever under
idag.
Jag är deras barnbarnsbarn!
Och jag har egna barn och barnbarn som
kanske finns om hundra år!
Det
berättas om den tidigare amerikanske presidenten Bill Clinton, att han vid ett
seminarium i London fått frågan; Om du haft makt att genomföra en enda reform
som skulle gälla för alla människor i hela världen, vilken reform skulle du då
välja att genomföra? Clinton funderade en stund innan han svarade. Kanske hade
vi väntat oss ”fred på jorden”, ”näringsriktig mat till alla människor” eller ”stopp
för all miljöförstörelse”…
Men
han svarade;
-
Obligatorisk förskola för alla barn.
Det har nu den socialdemokratiska partiledningen
bestämt sig för att införa i vårt land, om vi lyckas återerövra regeringsmakten
2014. Kanske är det, som Bill Clinton anser, den allra viktigaste reform som
mänskligheten kan genomföra just nu.
Kanske är det helt avgörande för mänsklighetens
framtid att alla barn får en riktigt bra start i livet, oavsett hur deras
hemmiljö ser ut, även om de föds av brutalt auktoritära föräldrar i cyniska
rikemanshem eller i fattiga hem med arbetslösa föräldrar eller i hem där droger,
våld och kriminalitet härskar, eller där det saknas tillgång till ett språk som
fungerar i vårt samhälle.
All forskning visar att barns tidigaste uppväxtår är
helt avgörande för hur de utvecklas senare i livet; alltså, om deras liv blir
meningsfulla!
Och egentligen handlar väl allt, i ett längre
perspektiv, om människans utveckling till en socialt fungerande varelse?
Stor fråga?
Ja,
men kanske borde vi åter börja diskutera de stora frågorna!
Bror
Perjus
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar