Nu tar vi den öppna striden mot demokratins dödgrävare

Mobilisera (S)

för extraval!

Det vi upplever just nu är ett parlamentariskt kaos och ett växande hot mot demokratin. Det är inget ”naturligt inslag” i demokratin! Dag efter dag samma rapportering från partiledare som säger samma sak gång på gång. Det framstår som ett intrikat spel i riksdagens korridorer mellan strykrädda alternativt maktsugna politiker.

Värst är moderatledaren. Han är beredd att bilda precis vilken regering som helst! Med vilken politik som helst! Det kan vara en 3+2+1-regering, egentligen en 4+3+2+1-regering! Och med vilket stöd som helst i riksdagen! Gärna från ett obskyrt, högerpopulistiskt parti med nazistiska rötter och kvarstående nazistiska rester väl inbäddade i sin organisation - ett parti som fått alldeles för mycket uppmärksamhet. Samtidigt har alldeles för lite uppmärksamhet riktats mot Socialdemokraterna.

Det är inte Sverigedemokraterna utan Socialdemokraterna som kan föra oss ur detta farliga dödläge! Det vi upplever är en skrämmande flashback till vår fördemokratiska historia! Den enkla slutsats vi kan dra är att kaoset kommer att bestå så länge inte Socialdemokraterna kan återta sin position som demokratins stabila bas och bastion.

Tage Erlander regerade i 23 år, längre än någon annan demokratiskt vald regeringschef. Han formulerade det perfekt när han sa ”Liberalismen är en ömtålig planta som trivs bäst i skydd av en stark socialdemokrati”. Vi får se om Centerns och Liberalernas överlevnadsinstinkt är tillräcklig för att de ska förstå att krypa i skydd nu när konservativa ånyo vill bilda allians med högerextremismen.

Det avgörande som hänt är att Socialdemokraterna förlorat 10-15 procent av det naturliga väljarstöd som sedan 1930-talet utgjort grunden för en väl fungerande demokrati, en stabil, långsiktig politik och uppbyggnaden av det mest effektiva, produktiva och jämlika samhälle som världen skådat. Det borde vara betydligt mer värdefullt att lyfta fram ur historien än de stinkande rester som nu pyser ut digitalt i vårt samhälle.

Men det svenska socialdemokratiska partiet är, i motsats till flertalet systerpartier i vår omvärld, fortfarande stark och intakt, tack vare sin fortfarande väl fungerande fackligt-politiska samverkan som utgör en garanti för demokratins förankring i folkdjupet. Socialdemokratins ledning kan gärna försöka förhandla fram en tills vidare fungerande koalition med de ambivalenta, villrådiga och ömtåliga ”liberala” partierna. Det gick på 1930-talet! Då räddades demokratin och vårt land från att dras in i Andra Världskriget. Det fungerade igen under efterkrigstidens 1950-tal! Det var fortfarande möjligt att samverka med Olof Johanssons parti efter den brutala ekonomiska krisen 1992. Tyvärr är dagens Centerparti inte lika väl förankrat i den svenska myllan som dess föregångare Bondeförbundet. Det mesta talar för att dagens Centerparti är fast cementerat i Stureplans betongplattor.

Så ska vi förhandla så ska vi förhandla ur en styrkeposition. Därför måste partiet omedelbart mobiliseras för en ny valrörelse och ett extraval. Som aktiv gräsrot i partiet är jag beredd, när signalen kommer, att åter gå runt och knacka dörr, sätta upp valaffischer, sprida flygblad, delta i torgmöten och dela ut röda rosor med budskapet om jämlikhet och solidaritet.

Det är dags att på allvar ta den hårda och öppna striden mot demokratins dödgrävare för fortsatt utveckling av demokrati, välfärd och jämlikhet. Sverige har visat vägen förr! Vi måste göra det igen. Den globala trenden är ännu mera avskräckande än det som händer i vårt land. När den ekonomiska maktkoncentrationen ökar, när klimathotet inte längre kan förnekas, när krigshetsen sakta trappas upp, när agenter mördar och mördas och när supermaktsledare börjar tala om sina nya, användarvänliga kärnvapen – då måste folkens demokratiska krav på en ny och helt annan färdriktning formuleras klart och tydligt. Det lyckades vi inte med i den ordinarie valrörelsen! Det är dags att göra om och göra rätt!

Bror Perjus

Journalist, författare, gräsrot

   

Vaddå, högerfronten hotar spricka!

SD måste

legitimeras

Under den yta som består av talmannen Anders Norlén, arbetar nu mycket starka krafter för att legitimera Sverigedemokraterna. Inte därför att krafterna älskar Sverigedemokraterna. Nej, de ogillar, ja föraktar Sverigedemokraterna! Det är något som katten släpat in på den glänsande östermalmsparketten.

Men Sverigedemokraterna kan användas för att äntligen genomföra en radikal högervridning av Sverige. Och då spelar det ingen roll om Sverigedemokraterna är ett hot mot demokratin eller inte. Högern har aldrig haft särskilt mycket till övers för demokratin. De bekämpade demokratin från allra första början. De vred och vände på sig av olust, men accepterade den gradvis i takt med att svenska folket organiserade sig i fackföreningar och i ett politiskt parti och genomdrev allmän och lika rösträtt.

Det var ett politiskt parti som visade sig kunna styra rätt bra. Sverige räddades ur 20- och 30-talens ekonomiska kriser, hölls utanför kriget och utvecklades till världens kanske mest jämlika och välmående land.

Krafterna irriterades högeligen när de inte ens vågade ifrågasätta den svenska modellen, eftersom den var så oerhört lönsam. Friska, starka, väl utbildade arbetare, kvinnor och män, producerade och konsumerade i en omfattning som gjorde dem bara rikare och rikare.

De kunde inte bortförklara att de tjänade oerhört mycket pengar på den svenska modell som de hatade. Men de hatade den därför att de inte själva fick hela äran av all denna produktion, all denna export och alla rikedomar som de kunde samla på sig. Inget land i världen kunde konkurrera med Sverige som med god vinst exporterade hälften av hela sin industriproduktion.

Men nu finns äntligen chansen! Tack vare Sverigedemokraterna! Ett helt nytt parti, obefläckat av den politiska makt som de alltid betraktat som korrumperande. Ett parti helt utan ideal och principer som lyckats lura över nästan hälften av medlemmarna i Landsorganisationen, LO, från Socialdemokraterna till högersidan.

I det läget ska ingen förhindra det avgörande maktskiftet! Nu ska den förhatliga arbetsrätten avskaffas, de lägsta lönerna, a-kassa, sjukförsäkring och socialbidrag ska sänkas rejält. Folk ska lära sig veta hut och göra vad de blir tillsagda att göra. Inga Reinfeldtska halvmesyrer med ”öppna hjärtan”. Hjärtat ska stängas av. Nu ska hjärnan bestämma, det sunda förnuftet!

Men plötsligt har någon fått för sig att skriva en ledare i DN precis på tvärs mot allt detta sunda förnuft.  Mitt i talmansrundan, onsdag den 26 september, landar en DN-ledare som tror att Annie Lööf ”skulle kunna tolereras av en riksdagsmajoritet” som statsminister. Samma dag varnar, på DN Debatt, några hjärtliga direktörer som Robert Weil, Proventus och Carl Bennet: ”Inflytande för SD äventyrar viktiga värden för näringslivet”.

Så, den 29 september, ett uttalande från 261 tjänstemän i regeringskansliet. De är oroliga för att ett parti som inte ser judar och samer som riktiga svenskar ska inta kansliet. Och en göteborgsdocent i lärdomshistoria, Andreas Önnerfors, får stöd från 800 på facebook som kräver att Alice Teodorescu, politisk chef på Göteborgsposten, ska avskedas för ”öppna antisemitiska konspirationer”.

Men, vaddå? Högerfronten hotar att spricka! Vad gör Annie Lööf som fått sin bildning av näringslivets hjärnkontor Timbro tillsammans med Ulf Kristoffersson? Sverigedemokraterna kan spelas ut och socialdemokraterna återfår kanske kommandot!

Då rycker sunda förnuftet ut. Lördag den 29 september korrigerar DNs ledarsida onsdagens position med hjälp av en stor bild på de legendarer under Fredrik Reinfeldts ledning som en gång träffades hemma hos Maud Olofsson i Högfors och bildade Alliansen. Nu ska borgerligheten ”värna arvet från Högfors”. Alliansen ska hålla ihop. Inget solospel för Annie Lööf. Det kan sluta i en ”mardröm” påpekas avslutningsvis.

Dagen efter, den 30 september, meddelar DNs opolitiska kommentator Ewa Stenberg att ”partiledarna … snart måste kunna förklara vari det oacceptabla består i Sverigedemokraternas politik”.

Nu har också Svenska Dagbladets ledarsida vaknat till försvar för Sverigedemokraterna och Alice Teodorescu. Chefen Tove Lifvendahl tar till Franklin D Roosevelts ord från 1933; ”the only thing we have to fear is fear itself…” Men det var inte ett försvar för nazism och antisemitism, utan något helt annat.

Göteborgsdocenten och de 261 tjänstemännen i regeringskansliet jämförs av Lifvendahl  med de krafter som plågade Kinas folk under rysk och japansk ockupation, kommunistisk terror, och medeltidens ” häxprocesser” i vårt eget land.

Nog förefaller det som om en viss oro börjar breda ut sig i det borgerliga lägret på grund av de något knepiga regeringsförhandlingarna?!

Bror Perjus

För sent började ledningen tala om jämlikhet!

Var de rädda

för att

bränna tungan?

Den svenska socialdemokratin har såhär långt klarat eldprovet. Valrörelsen 2018 är en arbetsseger. Valarbetarna, fotfolket, har uppenbarligen gjort en enorm insats. Förmodligen är det en av de bästa valrörelser som partiet presterat, organisatoriskt!  

Partiet behåller sin styrka, sin kraft och sin sammanhållning. Det behåller sin position som det största och politiskt dominerande partiet i landet.  Det har inte drabbats av den försvagning som tyvärr drabbat flertalet andra demokratiska vänsterpartier i vår omvärld.

Det finns två orsaker till detta. Högerkrafternas hot mot demokratin har fått partiets medlemmar att inse allvaret i årets allmänna val. Partiets inre organisationen har förbättrats, utom på en punkt, när det gäller den fackligt/politiska samverkan som dessvärre försämrats.    

Men oavsett hur det går med regeringsinnehavet så krävs nu - framför allt - också en politisk, ideologisk radikalisering och vitalisering för att den svenska socialdemokratin ska kunna gå vidare och åter bli det självklara, regeringsbärandet partiet och den förebild som socialdemokratin internationellt är i skriande behov av.

Partiet har lyckats klara övergången från det mekaniska till det digitala samhället, som är en större och mera genomgripande förändring än industrialiseringen, eftersom den genomgripande förändrar allt i samhället; produktion, distribution, de fysiska kommunikationerna och de intellektuella kommunikationerna, forskning, utbildning och media och inte minst demokratins villkor.

Men den snabba samhällsomvandling innebär inte att det blir mindre viktigt att hålla samman samhället och öka jämlikheten mellan människor. Tvärt om! Kampen för jämlikhet blir ännu mycket viktigare. Samhällsomvandlingen är själva grundorsaken till de växande ekonomiska klyftorna, de växande materiella orättvisorna och de sociala problem som håller på att driva isär samhället och ställa grupper av människor mot varandra.

Jämlikhet, som är det socialdemokratiska partiets ideologiska kärna, blir därför inte mindre viktigt utan istället oerhört mycket viktigare. Det är en insikt som den socialdemokratiska partiledningen ännu inte riktigt lyckats ta till sig på fullt allvar. Först i slutskedet av den här valrörelsen har ledande företrädare gått ut och talat om jämlikhet.

Men allmänna förslag om skärpt beskattning av stora kapitalvinster och banker lyftes in allt för sent i valrörelsen. Kritiken mot privatiseringar och vinster i välfärden var allt för försiktiga. Den skicklige analytikern Per Molander utsågs plötsligt i valrörelsens sista veckor att leda en utredning med uppdrag att lägga fram grundläggande reformer för att minska de ekonomiska klyftorna. Det borde han ha fått börja med direkt efter valet 2014.

Statsminister Stefan Löfven och finansminister Magdalena Andersson började först i slutskedet lite trevande att använda ordet jämlikhet. Det var som om de försiktigt prövade på att bita i ett hett nygräddat bakverk, rädda för att bränna tungan.

Innan dess var det som om några mystiska strateger i bakgrunden, fullproppade med dataanalyser av vilka ord som är gångbara bland väljarna, förhindrat dem från att använda socialdemokratins allra viktigaste ord.

Det medförde att de borgerliga partierna och Sverigedemokraterna kunde orera till stora delar ideologiskt oemotsagda och därmed fick ett övertag, som skapade ett falskt intryck av större trovärdighet bakom deras ständiga, verbala attacker mot idén om det mer jämlika samhället, som är socialdemokratins främsta uppdrag och mål.   

Bror Perjus

Läs gärna också:

Den 21 juni.

https://brorperjus.blogspot.com/2018/06/stefan-lofven-jag-efterlyser-ordet.html

29 maj

http://www.dagensarena.se/opinion/nu-kravs-ett-s-manifest-jamlikhet-och-solidaritet/

Den 3 augusti

https://brorperjus.blogspot.com/2018/08/antligen-infor-valrorelsens-slutspurt.html

Välj mellan tillit och självförtroende eller misstro och hat, välj...

Svenskarnas

stora starka stolta

nationalism!

Det finns en nationalism som är demokratiskt förankrad i ett väl fungerande välfärdssamhälle.

Den nationalismen bygger på förtroende mellan landets medborgare och tillit till omvärlden.

Den nationalismen bygger på stolthet för den egna nationen som en förebild för sin omvärld.

Den nationalismen är samtidigt en internationalism.

Den nationalismen strävar ständigt efter dialog och en allt bättre samverkan med andra nationer och andra folk.

Den nationalismen vill ha ett öppet utbyte av tankar och idéer över alla nationsgränser mellan fria enskilda människor och självständiga, demokratiska organisationer och folkrörelser.    

Den nationalismen vill dela med sig av sina demokratiska erfarenheter.

Den nationalismen syftar till en stegvis utbredning av demokratin till alla länder och på alla nivåer; lokalt, nationellt och globalt.  

Den nationalismen är en förutsättning för en framtida demokratisk, rättvis och jämlik värld.

Den nationalismen vill bidra med ekonomiskt bistånd för en demokratisk och ekonomisk utveckling i länder med svårare interna konflikter och sämre ekonomiska förutsättningar. 

Den nationalismen är för fri handel och ekonomiskt utbyte på en världsmarknad med regler utformade av stater bilateralt och multilateralt genom gemensamma internationella institutioner.

Den nationalismen söker hela tiden att utveckla tillit och fredlig samverkan med andra länder. 

Den nationalismen vill gemensamt, över alla nationsgränser, söka vägar och metoder för att stoppa överförbrukningen av jordens resurser som hotar att förstöra livets förutsättningar för kommande generationer.

Den nationalismen vill se andra nationer och dess folk som sina vänner i arbetet för fred och nedrustning, istället för kapprustning, krig och miljöförstörelse.

Det är en nationalism som symboliseras av vår blågula svenska flagga.

Det är en nationalism som vi svenskar kan vara stolta över.    

Men det finns en helt annan sorts nationalism!  

Det är en nationalism som har sin förankring långt tillbaka i historien, innan demokrati existerade.

Det är en nationalism som vill återskapa ett gammalt auktoritärt, hierarkiskt samhällsskick som bygger på förtryck.

Det är en nationalism som utesluter meningsmotsättningar och därmed alla grundläggande demokratiska och mänskliga fri- och rättigheter.

Det är en nationalism som saknar tillit till sina egna medborgare och som därför måste skapa det totala och fullkomliga kontrollsamhället. 

Det är en nationalism som i grunden bygger på misstro, hot, skräck och paranoia som i sin tur skapar hat. 

Det är en nationalism som utgår från principen om ”ett land ett folk…” 

Det är en nationalism som upplever hotet från omvärlden som en oundviklig konsekvens av sin egen brist på tillit.

Det är en nationalism som till sist tvingas överlåta all makt till en stark ledare.

Det är en nationalism som gång på gång slutat i katastrof för mänskligheten och som nu hotar att sluta i den slutgiltiga katastrofen.

Det är en nationalism som nu åter vinner anhängare i allt flera länder.

Det är en nationalism som nu tycks på väg att ta över makten i länder som vi tidigare betraktat som stabila, självklara, eviga demokratier.

Det är en nationalism som saknar förmåga att skapa det samförstånd, mellan länder och folk, som krävs för att vi gemensamt ska kunna förhindra att jordens ekosystem kollapsar.

Det är en nationalism som betraktar andra nationer som potentiella fiender och därför  bygger upp sin militära kapacitet i det oändliga.

Det är en nationalism som har kärnvapenkrig och allt livs utplåning som sin yttersta konsekvens.

Det är en nationalism som vi svenskar enbart borde känna förakt för och bekämpa med all den kraft vi kan mobilisera.

Vid valet den 9 september 2018 har vi vår möjlighet.

Vi kan lägga vår röst på den nationalism som bygger tillit och självförtroende.

Men vi kan också lägga vår röst på den nationalism som bygger misstro och hat.

Var lägger du din röst?

Bror Perjus

Författare, journalist och samhällsdebattör

Det sprids en infernalisk myt om Sverigedemokraterna!

Den handlar

om demokratisk

renhållning

Omedvetet och medvetet sprids en myt om Sverigedemokraterna. Myten är både märklig och infernalisk. Jag ska försöka förklara varför. Myten säger att partiets framgångar i väljaropinionen beror på att partiet mobbats och förtalats av övriga partier och deras företrädare, som säger sig inte vilja förhandla, eller ens samtala med Sverigedemokraterna i riksdag, landsting och kommun – även om det förhållningssättet nu börjar ifrågasättas bland de borgerliga partierna inför ett hägrande stöd för en borgerlig regeringsbildning.

Myten är märklig såtillvida att Sverigedemokraterna som parti faktiskt är det enda politiska partiet som systematiskt ägnar sig åt mobbing. Sverigedemokraterna har en enda unik politisk fråga på sin dagordning och det råkar vara mobbing. I alla övriga politiska frågor finns det andra partier som företräder de åsikter som Sverigedemokraterna har.

Därför är Sverigedemokraterna ett onödigt och destruktivt parti. Det är ett högerextremistiskt parti med i grunden samma politik i övrigt som de borgerliga partierna och näringslivets mest högeraktivistiska kretsar. De bekämpar tillsammans framför allt varje reform för ökad jämlikhet. Mobbing är det fysiska uttrycket för ojämlikhet.

Sverigedemokraternas hela existens bygger på mobbing av individer och grupper som de betraktar som icke fullvärdiga svenskar. Det är ett parti som mobbar invandrare i allmänhet, oavsett från vilket land eller vilken världsdel de kommer. Invandrare mobbas ohejdat vare sig de kommer från Frankrike, Sydafrika, Brasilien eller Indien.

Men partiet och dess ledande företrädare mobbar inte bara invandrare, utan också svenska medborgare. Partiets ekonomiska talesperson, Oscar Sjöstedt, gapskrattar när fullblodsnazister sparkar på grisar och kallar dem för judar. Vice talmannen i riksdagen, Björn Söder, en av partiets ursprungliga grundare, hävdar att samer och judar inte är fullvärdiga svenskar därför att de har status som minoritetsfolk i Sverige, liksom även sverigefinnar, tornedalingar och romer.  

Syftet med att erkänna minoritetsfolkens status är förstås det motsatta; att skydda och garantera deras rätt till sina egna minoritetsspråk och sin kultur, samtidigt med alla deras övriga rättigheter som svenska medborgare.

Avståndstagandet från Sverigedemokraterna har förstås ingenting med mobbing att göra. Det är ett minst lika viktigt demokratiskt renhållningsarbete som den reformistiska arbetarrörelsen genomförde mot kommunismen och som förmått dagens Vänsterparti att ta avstånd från kommunismens odemokratiska historia.

Sverigedemokraternas politik går ut på att mobba och skapa motsättningar och fiendskap mellan såväl grupper av människor inom vårt land, som mot andra nationer.

Det var just den typen av motsättningar som också byggdes upp av nazismen och fascismen tidigt 1900-tal. Det ledde till en systematiska utrotning av inte bara minoriteter utan också av all demokratisk politisk opposition i land efter land. De nationalistiska motsättningarna ledde till Andra världskrigets totala förstörelse och massmord.

Varför är då myten om mobbingen mot Sverigedemokraterna så infernalisk?

Jo, mobbingen påstås ha medfört att massor av väljare börjat tycka synd om Sverigedemokraterna och bara av den anledningen bestämt sig för att ge partiet sitt stöd. Ibland hävdas det att mobbingen i själva verket är den främsta orsaken till partiets framgångar i väljaropinionen.

Alltså skulle det demokratiska renhållningsarbete som nu utförs mot Sverigedemokraterna vara själva orsaken till Sverigedemokraternas politiska framgångar.

Det demokratiska renhållningsarbetet skulle alltså i själva verket gagna ett parti som har nazistiska rötter, uppenbara rasistiska inslag i sin människouppfattning, ett parti som också bidrar till att öppna en bakdörr för den öppet, råa nazismen i form av Nordiska Motståndsrörelsen.

Svaret skulle då vara att dämpa avståndstagande från Sverigedemokraterna, att normalisera partiet, att förhandla i riksdagen, att acceptera partiet som regeringsunderlag och - varför inte? - då också som regeringsparti!

Det är en infernalisk politisk retorik och analys som gagnar Sverigedemokraterna och högerextremismen. Så ser hotet mot demokratin ut i vårt land idag.

Bror Perjus

Ulf Kristerssons avgörande misstag

Ska våldet
tillåtas
att triumfera?
Ulf Kristersson har under en och samma dag gjort två allvarliga och fullkomligt grundläggande misstag. Det är misstag som gör honom totalt diskvalificerad som statsminister och högste ansvarige för vårt lands säkerhet. Han är uppenbarligen omdömeslös. Han saknar handlingskraft i kritiska lägen. Han är därmed helt olämplig som statsminister.
Misstag 1. Ulf Kristersson har till den brittiska tidningen Financial Times påstått att situationen i Sverige idag, med bilbränder och skjutningar, är lika allvarlig som 90-talskrisen. Jämförelsen med 90-talskrisen skapar intryck av att det finns en omfattande social oro i Sverige som kan spilla över på den svenska ekonomin.

Det saknar förstås all verklighetsbakgrund.

Det är en form av förtal av det egna landet som riskerar skrämma bort utländska investeringar och skada svensk ekonomi. Det är ett mycket försåtligt uttalande, i en situation då svensk ekonomi går utomordentligt bra, bättre än någonsin under Alliansregeringarnas tid. Underskott från den tid då Kristersson satt i regeringen har vänts till överskott. En rad välfärdsreformer har genomförts. Polis och militär har rustats upp. Arbetslösheten har pressats tillbaka och sysselsättningen har ökat rejält.

Det är vad Kristersson borde ha sagt till Financial Times!  

Misstag 2. Samma dag slätar Ulf Kristersson över den moderata riksdagsledamoten Hanif Balis tilltag att, försedd med ett halvautomatiskt skjutvapnet, AR-15, låta sig fotograferas i anslutning till en skola med barn från årskurs 1 till årskurs 9, i Högsätra, en stadsdel i Stockholm.

Här finns inblandad ytterligare en allvarlig politisk skandal i det närmaste nedtystad. Det är Kristdemokraternas högt profilerade företrädare Sara Skyttedal som också poserat offentligt på bild med ett vapen, en revolver med en pipa lika lång som hennes arm. Tilltaget utsattes för högst berättigad kritik av ledarskribenten i Dagens Nyheter, Amanda Sokolnicki. Men inte heller det har medfört något ingripande från Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch Thor.   

Hanif Bali motiverar nu sina vapenbilder på facebook med att han ”är i krig med DN”, Sveriges största och mest inflytelserika morgontidning.

Och han kommenterar sin vapenbild med texten:
”Ser att DN är upprörda över att Skyttedal poserar med vapen. Tänkte ge dem en hjärtinfarkt med att posera med en AR-15. Riktigt fin skyttebana hos Högsätra skola F-9.”

Och vad säger då statsministerkandidaten Ulf Kristersson?
Jo, han säger: ”Jag kan berätta vad jag tycker och hur jag tycker att man ska agera”.

Är det ett statsmannamässigt uttalande?

Hanif Balis ”krig mot DN” är förstås ytterst riktat mot massmedia i allmänhet och press- och yttrandefriheten i vårt land. Därför kräver Jeanette Gustavsson, vd för branschorganisationen Tidningsutgivarna, att få ett samtal med Ulf Kristersson om Hanif Balis tilltag. Det vågar inte Kristersson. Istället skickar han fram sin partisekreterare Gunnar Strömmer som fortsätter att tona ned det som hänt.

Det här är skandaler inom såväl Moderaterna som Kristdemokraterna av samma magnitud som när Sverigedemokraterna Kent Ekeroth, Erik Almqvist och Christian Westling i november 2012 beväpnade sig med järnrör för att slåss på stan.

…Och när SDs ekonomiskpolitiska talesperson Oscar Sjöstedt på film skrattande berättar om nazister som sparkar på får som de kallar för judar.

…Och när SDs riksdagsledamot, vice talmannen i riksdagen, Björn Söder, hävdar att judar och samer bosatta i vårt land sedan hundratals och tusentals år tillbaka inte är svenskar.

Det råkar också vara Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna som i första hand tänker sig att utgöra regeringsunderlag i riksdagen efter valet den 9 september.

Samtidigt marscherar de våldsfixerade nazisterna i Nordiska Motståndsrörelsen på våra gator runt om i Sverige.

Demokratin är hotad! Delta aktivt i valrörelsen! Gå och rösta den 9 september!

Bror Perjus

Det krävs en jordskredsseger för de rödgröna

Alternativet är

fler nazister

på våra gator

Just nu pågår ett intensivt arbete bakom Allians-partiernas kulisser. Det som händer är att marken bereds för Sverigedemokraterna.  

Det är ingen djärv gissning! Så går det till...  

Alla lobby-grupper, tankesmedjor och påtryckare på högerkanten är nu med all säkerhet intensivt upptagna med att, genom sina informella kontakter med samtliga högerpartier, M, KD, L, C och SD, mjuka upp motståndet mot Sverigedemokraterna. Det kommer att lyckas!

Budskapet är följande: Decemberöverenskommelsen var ett misstag! Inte ett år till med en rödgrön minoritetsregering! Utnyttja den stora majoritet som finns i riksdagen! Bilda en Allians-regering med stöd av Sverigedemokraterna, under ledning av Ulf Kristoffersson.

Johan Ingerö har arbetat inom KD, men också inom Timbro, precis som Ulf Kristoffersson. Nu är Ingerö ledarskribent i Sveriges näst största och inflytelserika morgontidning Svenska Dagbladet - traditionellt den ekonomiska elitens talorgan.

I dagens ledare pläderar han öppet för en uppgörelse med Sverigedemokraterna. Han skriver;

”…alla tillgängliga partikompasser visar att avståndet till Jimmie Åkesson är kortare än till samtliga rödgröna partier.”

”….gynnsamma riksdagsuppgörelser måste kunna ingås” med Sverigedemokraterna.

”I annat fall kan de borgerliga tvingas välja en mer smärtsam kompromiss med Socialdemokraterna i, säg, välfärdsfrågor framför en mindre smärtsam med Sverigedemokraterna.”

Han påstår, på fullt allvar, att Alliansen står närmare Sverigedemokraterna i välfärdsfrågor än övriga riksdagspartier. En kompromiss med Sverigedemokraterna är alltså mindre smärtsam än en kompromiss med Socialdemokraterna!  

Märk väl! Samtliga Allians-partier är redan helt eniga på en avgörande punkt. Deras partiledare säger ständigt, offentligt och utan minsta tvekan att den rödgröna regeringens statsminister Stefan Löfven ska avsättas omedelbart efter valet.

Vem som ska bli statsminister och hur en ny regering ska se ut är därmed en helt öppen fråga. För Moderaterna och Kristdemokraterna är den frågan redan helt avgjord. De vill bilda regering med stöd av Sverigedemokraterna.

Liberalernas Jan Björklund har ett visst tryck på sig från övervintrande socialliberaler som inte vill ha en regering på Sverigedemokraternas villkor. Han har kritiserat de övriga tre Allians-partiernas förslag om sänkt dieselskatt som ersättning till bönderna för stora skördeskador efter sommarens extremväder. Sänkt dieselskatt är ”ett skott i foten”, säger han. Självklart! Det förvärrar förstås klimatkrisen och orsakar ännu större skördeskador i framtiden. En träffande kritik, särskilt eftersom det är Alliansens enda förslag som stöd till bönderna.

Men Jan Björklund är en extrem högerliberal som trivs bäst när han får tala om polis, militär, hårda tag, ordning och reda och att folk ska klara sig själva, utan solidariskt stöd från samhället. Han kommer efter valet att foga sig i en mer eller mindre öppen uppgörelse med Sverigedemokraterna.

Centerpartiets Annie Lööf har tidigt profilerat sig som en högeraktivist i stark strid med partiets historia av brett folkrörelseparti, landsbygdsparti och bonderörelsens kooperativa, sociala och ekonomiska samverkan. Hon har fått sin skolning inom storfinansens propagandabyrå Timbro och hon refererar till extremt marknadsvänliga filosofer som Ayn Rand och Storbritanniens mest konservativa regeringschef i modern tid Margareth Thatcher. Partisekreteraren Michael Arthursson kommer från den hyperliberala stockholmscentern och har också arbetat för Timbro.

Det skulle förvåna mej mycket om Lööf och Arthursson är beredda att skjuta en Allians-regering i sank och ge sitt stöd till en blocköverskridande regering.

Mycket tyder på att Sverige får en regering under inflytande från högerextremism och nazism i vårt land efter valet, med ökat utrymme för Nordiska Motståndsrörelsens stormtrupper på våra gator och offentliga platser. Demokratin är hotad, precis som Ingvar Carlsson och flera andra erfarna partivänner varnat för vid flera tillfällen.

Vår enda möjlighet är en formidabel uppryckning av de rödgröna partierna i valrörelsens slutskede. Det krävs en jordskredsseger i förhållande till nuvarande opinionssiffror, såvida vi inte kan räkna med en omfattande revolt inom Liberalerna och Centerpartiet?

Bror Perjus

Äntligen, inför valrörelsens slutspurt!

Per Molander kan
sätta fokus på
kamp mot klyftorna

Äntligen! Igår, inför valrörelsens slutspurt, kom det ett utspel om ökad jämlikhet. Regeringen tillsätter en Jämlikhetskommission. Den ska föreslå hur ”vi långsiktigt minskar klyftorna i Sverige”. 

Per Molander

Budskapet per epost lyder ungefär såhär:

För många människor har de reala inkomsterna i praktiken stått still. En liten global elit med de absolut högsta inkomsterna har dragit ifrån rejält, samtidigt som de avslöjats med att gömma pengar i skatteparadis för att slippa bidra till det gemensamma. Utvecklingen kan få politiska konsekvenser. Grogrunden för enkla lösningar växer. Man börjar peka ut syndabockar. Etablissemanget. Människor från andra länder. Etniska minoriteter. Det riskerar leda till att det demokratiska samhällets grundläggande värden ifrågasätts.

Det är ganska beska piller och bör rimligen bidra till en ny inriktning på valdebatten de sista, veckorna fram till valet den 9 sept. Fokus kan nu riktas mot de snuskigt rika skattesmitarna istället för de människor som har det som allra svårast. Men säker är jag inte. Idag ser jag inte ett ord om beslutet om en Jämlikhetskommission i någon av våra två stora morgontidningar. Kommer media att tiga ihjäl utspelet? 

Recension i DN

Molanders bok

Kommissionen slutbetänkande kommer inte förrän den 31 maj 2020. Men Per Molander ska leda arbetet. Han kan omedelbart påverka valdebatten med några välriktade synpunkter. Han har djupa kunskaper om mekanismerna bakom de växande klyftorna och om vad som krävs för att ändra på färdriktningen. Hans två lysande böcker är ett utmärkt underlag för kommissionen; ”Ojämlikhetens anatomi”, (Weyler 2014) och ”Condorcets misstag” (Weyler 2017).

I Tyresö Arbetarekommun har vi ända sedan mitten av 2015 haft intensiva och  återkommande diskussioner om jämlikhet. Efter tre medlemsmöten antogs slutligen ett uttalande riktat till partistyrelsen med krav på en skarpare politik för ökad jämlikhet. Uttalandet bygger på den banbrytande boken ”Jämlikhetsanden” Picket/Wilkinsson (Karneval 2012).

Nyligen diskuterade vi ett förslag om att gå ut med ”ökad jämlikhet*” som vårt viktigaste kommunalpolitiska budskap i Tyresö. Tyvärr vanns omröstningen av skeptikerna som hävdade att ”jämlikhet” inte är något bra affisch-ord.  

Men när affischerna år 1968 dominerades av orden ”Ökad jämlikhet” så fick partiet 50,1 procent, sitt högsta valresultat någonsin. Enligt en studie beställd förra året av Novus, Katalys och Jämlikhetsfonden, så anser fyra av fem väljare att det är en ”viktig regeringsuppgift att minska de sociala och ekonomiska klyftorna”.

Själv har jag motionerat om ökad jämlikhet till alla de senaste partikongresserna, med ganska ljumma gensvar. Den 28 maj i år publicerade jag ett debattinlägg på Dagens Arena med rubriken; ”Nu krävs ett S-manifest för jämlikhet och solidaritet”.

Det är uppenbart att frågan om ”ökad jämlikhet” som huvudbudskap i valrörelsen är omtvistat i partiledningen. Annars hade Jämlikhetskommissionen tillsatts tidigare. Dessbättre att temat nu lyfts fram  av en kommission under ledning av Per Molander. Det kan bidra till ett lyft för det rödgröna regeringsunderlaget den 9 september.
Bror Perjus

http://www.dagensarena.se/opinion/nu-kravs-ett-s-manifest-jamlikhet-och-solidaritet/

Stefan Löfven var ofta med, men yttrade sig aldrig!

Ska vi vara

för eller emot

kärnvapen?

Nordkorea ”ska arbeta mot total kärnvapennedrustning på Koreahalvön”, uppger idag en TT-artikel publicerad i Svenska Dagbladet. Det förstår jag som att Nordkorea ska motarbeta total kärnvapennedrustning. Och, för all del! Så är det nog också i verkligheten! Den diktator som gör sig av med sina vapen blir snart avrättad.

Sina vapen är nämligen det enda som en diktator kan förlita sig på, eftersom han har hela folket som sina fiender. Skulle detta folk få för sig att revoltera så måste diktatorn i sista hand avlossa sina vapen eller dö. Det är diktatorns lilla enkla dilemma. Bättre då att vara en demokratisk ledare och ha möjlighet att avgå när det bränner till.  

På senare tid har jag noterat att det allt oftare skrivs att någon ska arbeta ”mot något”, när det faktiskt handlar om att ”arbeta för något”. Det kan, välvilligt, tolkas som att arbeta i riktning mot ett fjärran mål och det känns liksom mindre förpliktigande, lite försiktigare formulerat, lite diffusare, lite fegare…

Egentligen bör Kim Young Un ha sagt, översatt till TT-svenska, att han lovat Donald Trump att ”arbeta för total kärnvapennedrustning på Koreahalvön” – för det är väl ändå det som de båda så kallade ledarna försökte få omvärlden att tro efter deras lilla samtal i ämnet.

Min gissning är att formuleringen ”arbeta för total kärnvapennedrustning” låter alldeles för kategoriskt för TTs översättare. Det låter nästan som om de båda figurerna, gemensamt och kollektivt anslutit sig till ICAN, The International Campaign to Abolish Nuclear Weapons, som nyligen fick Nobels Fredspris för sitt arbete för ett globalt kärnvapenförbud, en kärnvapenfri värld. Den som arbetar mot ett globalt kärnvapenförbud bör rimligen inte få Nobels Fredspris!

En som verkligen arbetar för ett globalt kärnvapenförbud är Pierre Schori, socialdemokratisk minister, EU-parlamentariker, svensk FN-ambassadör och nära medarbetare med Olof Palme under många år, när Sverige kraftfullt gick i spetsen för kritiken mot kärnvapenrustningarna. I Svenska Dagbladet skriver Pierre den 29 juli att ”Ödesfrågan i valet är kärnvapen”. Jag håller verkligen med honom! En av mina bästa vänner, Erik O Sjödin, skriver i ett epostmeddelande från Kramfors ”Äntligen någon som berör fredsfrågan inför valet!”

”Vi bäddar för kollektivt självmord om vi överlämnar ansvaret för en kärnvapenfri värld åt Donald Trump, Kim Joung Un, Vladimir Putin, Benjamin Netanyahu och de fem andra kärnvapeninnehavarna.” Skriver Pierre Schori.

Vi vet att utrikesminister Margot Wallström vill att Sverige ska underteckna FN-resolutionen om kärnvapenförbud och att Sverige inte ska bli medlem i Nato. Stefan Löfven ligger, som partiordförande och statsminister, lågt. Partiledningen tycks tro att vårt parti skulle förlora på en valdebatt om säkerhetspolitik. Det tror inte jag!

Och nu ska jag avslöja en hemlighet!

På 80-talet drog jag igång en ”Facklig aktion mot kärnvapen”. Stora delar av fackföreningsrörelsen inom såväl LO, som TCO och SACO ställde sig bakom förslaget om ”ett kort produktionsstopp” i hela landet som protest mot kärnvapenrustningarna. När jag i en intervju frågade Olof Palme om vad han tycke om vårt förslag till ett kort produktionsstopp så sa han ”Det vore fint det…”

Tyvärr förlorade vi en omröstning på LO-kongressen med bara 20 röster. Men vårt förslag spelade stor roll för den då växande antikärnvapenrörelsen i Sverige och internationellt. Vår ide spred sig till bl Finland och Västtyskland som verkligen genomförde korta produktionsstopp. Jag är övertygad om att 1980-talets starka folkrörelse mot kärnvapnen var en avgörande orsak till Sovjet-systemets sammanbrott dessutom. 

Vi höll möten i riksdagshuset under ledning av riksdagsmannen Jan Bergqvist från Göteborg, sorgligt nog avliden i allt för tidig ålder. Där deltog ofta Stellan Bäcklund från Örnsköldsvik, som jag talade med i telefon här om dagen, Anders Gidlund, klubbordförande på Hägglunds & Söner i samma stad, tyvärr också avliden allt för ung och så en annan ung man, svetsare vid samma krigsmaterielföretag, vid namn Stefan Löfven.

Jag minns att Stefan aldrig yttrade sig. Han var tidigt försiktig med sina ord. Men tids nog tvingas han säga något avgörande om både kärnvapenförbud och svensk Nato-anslutning. Om någon kan säga något slutgiltigt i de frågorna så är det han. Högeralliansen vet vi var vi har. De får inte komma till makten.

Även mitt val avgörs av frågan om kärnvapen och Nato, men också av miljön och kampen för ett mera jämlikt Sverige och en mera jämlik värld. Men kärnvapnen handlar om allt detta – i jämförelse med en kärnvapenexplosion ter sig även den värsta skogsbrand som beskedlig och det är svårt att föreställa sig en värre miljöförstörelse än det allt utplånande kärnvapenkriget. Militären är för övrigt mänsklighetens allra värsta miljöförstörare, även om den ibland kan hjälpa till med att släcka en skogsbrand. Dessutom kunde de enorma kostnaderna för militären användas till att minska fattigdomen i världen. Det vi bekämpar är i själva verket den samlade, kollektiva dumheten!

Bror Perjus
Facklig redaktör, fredsaktivist, journalist, författare

Ännu ett varv om Nya Karolinska Sjukhuset

Sätt stopp för

vår tids
karoliner..!
Det här måste vara dagens skämt:
   ”Ulf Norén har levererat bygget av sjukhuset på tid och enligt budget”, säger idag, enligt DN, presschefen för Skanska som äger Swedish Hospital Partners, SHP, tillsammans med Stockholms Landsting som styrs av de förenade högerpartierna.
   Anledningen är att Norén befordrats från vd till ny ordförande för Nya Karolinska Sjukhusets ägarbolag SHP.
   I verkligheten har bygge och drift av sjukhuset sprängt alla budgetramar, kostat tiotals miljarder mer än beräknat, drabbats av ständiga förseningar och skapat problem för hela sjukvården.
   Stödstrumpor köptes in för 6 000 kronor styck!
   Kostnaden för att sätta upp en enda hylla landade på 100 000 kronor.
   Osv, osv…
   Den nu sparkade ordföranden, Gunnar Nemeth, har hela sin tid som ordförande för SHP suttit även i det privata vårdbolaget Capios styrelse. Snacka om jäv! Kanske fanns det tankar om att överlåta hela Nya Karolinska Sjukhuset till Capio…
   Hela bygget av Nya Karolinska har finansierats genom en så kallad offentlig/privat samfinansiering som kostat enorma summor i räntor helt i onödan, till glädje för privata banker som lånat ut pengarna.
   Det här är en sammanblandning utan like av offentligt och privat som bäddat för kostnadsexplosioner, omförhandlingar, förseningar, jäv och intressekonflikter.
   Varning!
   Det är faktiskt den oundvikliga effekten av den  privatiseringspolitik för skolor, sjukvård, kollektivtrafik och arbetsförmedling; ja av hela välfärdssektorn som högerpartierna tänker genomföra om de vinner valet den 9 september?! Risken är överhängande. De har dessvärre en kraftig majoritet i riksdagen redan, tillsammans med yttersta högerns parti…
   Se till så att de inte vinner valet och förvandlar hela Sverige till ett Karolinskt* sjukhus!

Bror Perjus

PS: *Kanske är det inte bara en tillfällighet att sjukhuset fått sitt namn efter Karl XII som med massmobiliserade karoliner och en besinningslös krigspolitik skapade svält och massdöd inte bara i Sverige utan i stora delar av Europa, för att inte tala om efterfrågan på sjukvård. DS  

Breivik, han är väl en barnamördare egentligen!

Ingen tjänar på det!

- Vi ska inte   

politisera Utöja…

Sover djupt. Drömmer om ett samtal, eller kanske är det en inre monolog?

Platsen: DNs ledarredaktion, lördag eftermiddag den 21 juli 2018.

Närvarande; Politiske redaktören, PS och två Ledarskribenter, L1 och L2, eller också bara en ensam ledarskribent. Lite osäkert, diffust, i drömmen. Men det är tre som pratar.

PS: - Imorron är det söndag, 22 juli!

L1: - Javisst, ja! Årsdagen av massakern på Utöja.

L2: - Hela regeringskvarteret i Oslo sprängdes i luften. En hel generation blivande socialdemokratiska ledare med regeringschefen Jens Stoltenberg och hans ministrar  skulle utplånas! För säkerhets skull drog han iväg till Utöja för att skjuta av också en kommande socialdemokratisk ledargeneration! Förre ledaren Gro Harlem Brundtland var ju också där.

L1: - Jovisst fanns det en klassfråga med - höger och vänster..!

L2: - Ja… Det var ju en högerextremist som placerade en laddning vid regeringskvarteret och sedan letade sig upp till det socialdemokratiska ungdomslägret, siktade och sköt socialdemokratiska ungdomar, en och en, så många han hittade på en hel timma.

PS: - Jo, jo, men det är valår! Vi har ett val den 9 september! Massmorden på Utöja ska inte politiseras. Ingen tjänar på det… Inte ens socialdemokraterna!

L2: - Men är inte det som att skriva om de nazistiska utrotningslägren utan att nämna att det var judar som förintades!?

PS: - Judar är inget politiskt parti…

L1: - Det var många andra som också utrotades! Romer, funktionshindrade, liberaler, glöm inte liberalerna! Socialdemokrater också för den delen…! All politisk opposition, faktiskt! Nazismen är skoningslös. Glöm inte att det var krig, världskrig. Alla tyskar som strök med, eldstormen som utplånade hela Dresden, amerikaner, ryssar, europeer, nordafrikaner, japaner, Hiroshima, Nagasaki, atombomberna som utplånade ett par hundra tusen japaner…

L2: - Skriver vi om Utöja så måste vi ändå nämna höger och vänster. Det var en ”högerextrem” terrorist som sprängde regeringskvarteret och sköt ungdomarna i Utöja. 77 döda. 319 överlevde.

PS: - Vi skriver ”ett ungdomsläger på Utöja” och en ”barnamördare”... Breivik var väl en barnamördare?! Ingen koppling till NMR eller Sverigedemokraterna.

L2: - Vi måste nämna att mördaren var en ”högerextrem terrorist”.

PS: - Ja, självklart! Skriv personligt om rädsla, skuldkänslor. Inte så politiskt! En spalt. Men, huvudledaren vad ska den handla om?

L1: Syrien! Mördaren al-Assad. Där är det ju han som är mördaren. Så länge han är kvar blir det aldrig fred, å så flyktingeländet… Putin, Rouhani och Erdogan också.. förstås, gudfäderna… Det är en maffia därnere!

Vaknar, det är tidigt! Sätter mej rakt upp i sängen. Svettas. Går ned till brevlådan och hämtar Dagens Nyheter. Ingen svalka. Hettan och torkan känns också overklig. Rötmånad. Går upp i stugan och kokar havregrynsgröt…

Bror Perjus

https://www.dn.se/ledare/signerat/lisa-magnusson-det-ar-klart-att-nagot-gick-sonder-efter-utoya/

Något att fundera på för Löfven, Damberg och partiet!

Ska vi alltid betrakta

staten som en

potentiell diktatur?

Statsminister Stefan Löfven och näringsminister Mikael Damberg, hela regeringen och hela partiet har något viktigt att fundera igenom noga i samband med #Teliaaffären!

Alla negativa kommentarer till #Teliaaffären bygger på att staten betraktas som en potentiell diktatur med intresse av att ta över massmedia och avskaffa såväl yttrandefriheten som övriga demokratiska institut. Men är inte den överordnade uppgiften i så fall att förhindra staten från att bli en diktatur?

Staten som en potentiell diktatur ställs av kritikerna mot ett myller av inbördes, självständiga, oberoende privata mediaägare som alla, entydigt men outsagt, antas värna demokratin. Men vilka dessa privata mediaägare är som antas utgöra demokratins värn mot staten, bryr sig kritikerna inte särskilt mycket om?

Istället fortsätter de oförskräckt att bygga under sin märkliga föreställning med berättelsen om det destruktiva inflytande över demokratin som mediamogulerna utgjort och utgör – en Berlusconi, Murdoch, Turner, Stenbeck, Schibsted i allians med högerextrema ledare i Ungern, Polen, Turkiet, Ryssland.

Så förknippas dessa figurer på ett ytterligt försåtligt sätt med demokratiskt övertygade och fritt valda politiska ledare – ja, med själva demokratin som ett hot mot sig själv via den potentiellt ständigt farliga staten, som antas vara det enda hotet mot demokrati och yttrandefrihet.   

I själva verket förhåller det sig förstås precis tvärt emot vad kritikerna av #Teliaaffären utgår från. De helt dominerande medierna kontrolleras idag av den privata, ekonomiska eliten som med entydigt kommersiella intressen styr allt mer av världens medier. Här finns det hot mot yttrandefriheten som bäddar för de högerdiktaturer som nu breder ut sig inte minst i Europas länder och steg för steg begränsar demokratin.

Därtill kommer dagens helt globala, digitala, privat ägda, kommersiellt drivna medier som i snabb takt håller på att ta makten över hela världens kommunikation; sådana som Google, Facebook, Twitter, Instagram o s v.

Kommer dessa globala giganters ägare att utgöra en garant för demokratins försvar, överlevnad och helt nödvändiga utveckling i det längre perspektivet?

Knappast!

Vår utmaning är att med demokratiska medel förhindra att kommersialismen helt tar över och att, med staten som medel, garantera en journalistik som är fri och oberoende från såväl partipolitiska, som kommersiella intressen och entydigt verkar i demokratins, pressfrihetens och yttrandefrihetens tjänst..

En svår uppgift bland många andra för politiken i vår tid…

Men det allra sämsta alternativet är att ge upp!

#Teliaaffären utgör en mycket liten bit i det pusslet, vilket antagligen inte ens Telias eller Bonniers ledning själva funderat över. Men i grunden handlar det om principer, synsätt och demokratins villkor i framtiden och då är även den minsta lilla pusselbit viktig.

Kritikerna av #Teliaaffären tycks ha tappat bort den pusselbiten. Kanske ligger den under bordet, eller under någon dammig matta någonstans?

Bror Perjus

Missuppfattningen om Sverigedemokraterna!

De behöver bara

syndabockar,

någon att nedvärdera

Det finns en grundläggande missuppfattning om Sverigedemokraterna. De är egentligen inte ute efter invandrare, flyktingar, asylsökande. Det Sverigedemokraterna behöver är syndabockar. De behöver syndabockar, i princip vilka som helst, som kan användas som hävstång för deras kamp om den politiska makten. Utpekandet av syndabockar är nämligen deras enda exklusiva, unika politiska budskap, deras enda politiska medel. I alla andra frågor finns det andra partier som intar liknande ståndpunkter. Därför måste någon, egentligen vem som helst, pekas ut som mindre värd, ha mindre rätt att leva gott, eller ens rätt att leva.  

Sverigedemokraterna jagar invandrare och exploaterar främlingsrädsla, främlingsfientlighet, xenofobi, för att slippa diskutera människovärde, demokrati och humanism. Men framförallt handlar det om att förhindra en rättvis fördelning av produktionens överskott. Det mest förhatliga för detta parti är det jämlika samhället. Jämlikhet förutsätter nämligen att ingen pekas ut som syndabock. För oss socialdemokrater däremot, är det jämlika samhället vårt viktigaste mål och strävan, det är den ”provisoriska utopi” som vi ständigt kämpar för.

Men för Sverigedemokraterna gäller det att undvika varje samtal om det jämlika samhällets uppenbara fördelar och möjligheter. På den, för hela samhällsdebatten, avgörande punkten så har Sverigedemokraterna, helt och hållet, sammanfallande intressen med alla de borgerliga partierna. Därför är Sverigedemokraterna ett borgerligt, ett extremt, ett högerextremt parti.

Sverigedemokraterna har ett existentiellt behov av att kunna skapa rädsla för ”den andre”, för ”någon annan”, för någon som är ”annorlunda” och ”mindre värd”, någon som kan nedvärderas och nedgöras. Därför hjälper det inte ens om invandringen begränsas till noll. Då tvingas Sverigedemokraterna hitta nya syndabockar.

Om det inte finns några invandrare att ta till så tvingas de peka ut icke invandrare som syndabockar, exempelvis ”samer” eller ”judar” eller andra som så kallade minoritetsfolk betraktade människor. Det har redan förberetts av riksdagens nuvarande vice talman Björn Söder, som möjligen kan tänkas bli den samlade högerns talmanskandidat efter valet den 9 september, den som föreslår statsminister.  

Om inte ens minoritetsfolk finns att tillgå, så börjar de leta efter ”mindre försvenskade”, genom att spåra människors bakgrund i allt flera generationer bakåt för att fastställa graden av eventuell ”svenskhet”. På Gotland, som nyligen varit bataljscen för detta skrämmande framtidsperspektiv, brukar man säga att ”gotlänning är du inte förrän du levt här i tre generationer”. I grunden en fascistisk människosyn, även om den är oskuldsfullt omedveten för det flesta gotlänningar och mest tas på skämt. Liknande talesätt finns för övrigt i de flesta landskap och landsdelar, men det gör inte talesättet mindre skrämmande om det börjar tillämpas på allvar.

Nästa steg är utpekandet av ”undermåliga”, exempelvis handikappade och homosexuella, samt ”folkförrädare”, som kan vara i princip vem som helst som inte underordnar sig den nya makten, i princip alla som står till vänster på den politiska, ideologiska skalan. Den yttersta konsekvensen av Sverigedemokraternas politiska framgångar är nazismen. Det blir till sist slutresultatet om vi med demokratiska medel inte lyckas sätta stopp för deras framfart.

Sådant ser hotet mot demokratin ut i vårt land, i vår tid. Mycket avgörs den 9 september.

Bror Perjus

Ann Heberlein som brygga mellan moderater, högerextremism och nazism

Är det vi ser

ett demokratins

jordskred?

Allting glider. Är vi på väg mot ett jordskred? Allt känns mycket obehagligt. Plötsligt öppnar sig ett bråddjup när jag läser Svenska Dagbladet Kultur idag, söndag den 1 juli 2018. Fyra helsidor om Ann Heberlein av Sam Sundberg, en skicklig och läsvärd skribent. Heberlein har jag försökt undvika. Nu känner jag mig osäker också inför Sundberg.

Heberlein har fått sin senaste bok stoppad av förlaget och startat en kampanj på nätet för att samla in pengar till utgivningen. Hon fick in mer än miljon kronor till sitt swish-konto över en helg!

Ann Heberlein är gift med Erik van der Heeg som i Sundbergs text betecknas som ”radikal islamkritiker”.

Vad betyder det; radikal islamkritiker?  

Erik van der Heeg spred nyligen ett otäckt skämt, skriver Sundberg, med citationstecken kring skämt. ”Skämtet” publicerades på en Facebooksida skapat av den ”kryptonazistiska svenska alt-right-rörelsen” och handlade om att ”hänga politiska motståndare i lyktstolpar”.

Vad är skillnaden mellan ”kryptonazist” och riktig ”nazist”? Är en ”kryptonazist” en något mildare form av nazist?

Vad är den ”svenska alt-right-rörelsen” för sorts fenomen? Betyder det en rörelse som är allright.

Denna ”rörelse” har tydligen lanserat något som fått namnen ”Finspång-rättegångarna” som menar att ”folkförrädare” ska stå till svars inför en krigstribunal när extremhögern tar makten i vårt land.

Ann Heberlein försvarar sin makes Twitter-skämt om att ”hänga politiska motståndare i lyktstolpar” med orden: ”Funderar över vad som är värst – bristen på humor eller tendensen till hysteri?”

Till den ”högerpopulistiska” sajten ”Nyheter idag” säger Heberlein att det hennes make skrivit är ”ett skämt” inte ”nazistisk propaganda”.

”Högerpopulism”, vad är det? Det betyder ju ”folklig höger”. Finns det en sådan höger? Hänger en ”folklig höger” folk i lyktstolpar?

Så långt läsande uppleva jag hur marken glider under mina fötter. Är det vi upplever ett demokratins jordskred? Bråddjupet öppnar sig när det visar sig att Ann Heberlein är vald av moderaternas medlemmar i Lund att representera partiet på deras valsedel till både kommunfullmäktige i Lund och till riksdagen.

Hon behöver bara 3 000 personkryss för att komma in i Sveriges Riksdag. Förmodligen en enkel sak för den som över en helg kan samla in en miljon kronor för sin senaste bok.

Men varför detta relativiserande av politiska beteckningar i artikeln? Varför använder inte Sam Sundberg oreserverat raka beteckningar som högerextremism och nazism?

Givetvis är det en balansgång för Svenska Dagbladet.

Ann Heberlein är flitig skribent i Svenska Dagbladet. Hon skulle ha anlitats av tidningens ledarsida för framträdande under Almedalsveckan, men har nu stoppats.

Ann Heberlein kan uppenbarligen fungera som en brygga mellan moderaterna, Sverigedemokraterna och kretsar i utkanten av Sverigedemokraternas högerflank.

Nu är det inte bara Jimmy Åkesson som tvingas till akut ”renhållningsarbete”? Även Ulf Kristersson måste ingripa. Kan han förhindra Heberlein från att få 3 000 personkryss? Valsedeln är redan registrerad hos Länsstyrelsen!

Bror Perjus