Var de rädda
för att
bränna tungan?
Den svenska
socialdemokratin har såhär långt klarat eldprovet. Valrörelsen 2018 är en
arbetsseger. Valarbetarna, fotfolket, har uppenbarligen gjort en enorm insats.
Förmodligen är det en av de bästa valrörelser som partiet
presterat, organisatoriskt!
Partiet
behåller sin styrka, sin kraft och sin sammanhållning. Det behåller sin position
som det största och politiskt dominerande partiet i landet. Det har inte drabbats av den försvagning som
tyvärr drabbat flertalet andra demokratiska vänsterpartier i vår omvärld.
Det finns
två orsaker till detta. Högerkrafternas hot mot demokratin har fått partiets
medlemmar att inse allvaret i årets allmänna val. Partiets inre organisationen
har förbättrats, utom på en punkt, när det gäller den fackligt/politiska
samverkan som dessvärre försämrats.
Men oavsett
hur det går med regeringsinnehavet så krävs nu - framför allt - också en
politisk, ideologisk radikalisering och vitalisering för att den svenska
socialdemokratin ska kunna gå vidare och åter bli det självklara,
regeringsbärandet partiet och den förebild som socialdemokratin internationellt
är i skriande behov av.
Partiet har lyckats
klara övergången från det mekaniska till det digitala samhället, som är en
större och mera genomgripande förändring än industrialiseringen, eftersom den
genomgripande förändrar allt i samhället; produktion, distribution, de fysiska
kommunikationerna och de intellektuella kommunikationerna, forskning,
utbildning och media och inte minst demokratins villkor.
Men den snabba
samhällsomvandling innebär inte att det blir mindre viktigt att hålla samman
samhället och öka jämlikheten mellan människor. Tvärt om! Kampen för jämlikhet
blir ännu mycket viktigare. Samhällsomvandlingen är själva grundorsaken till de
växande ekonomiska klyftorna, de växande materiella orättvisorna och de sociala
problem som håller på att driva isär samhället och ställa grupper av människor
mot varandra.
Jämlikhet,
som är det socialdemokratiska partiets ideologiska kärna, blir därför inte
mindre viktigt utan istället oerhört mycket viktigare. Det är en insikt som den
socialdemokratiska partiledningen ännu inte riktigt lyckats ta till sig på
fullt allvar. Först i slutskedet av den här valrörelsen har ledande företrädare
gått ut och talat om jämlikhet.
Men allmänna
förslag om skärpt beskattning av stora kapitalvinster och banker lyftes in allt
för sent i valrörelsen. Kritiken mot privatiseringar och vinster i välfärden var allt för försiktiga. Den skicklige analytikern Per Molander utsågs plötsligt
i valrörelsens sista veckor att leda en utredning med uppdrag att lägga fram
grundläggande reformer för att minska de ekonomiska klyftorna. Det borde han ha
fått börja med direkt efter valet 2014.
Statsminister
Stefan Löfven och finansminister Magdalena Andersson började först i slutskedet
lite trevande att använda ordet jämlikhet. Det var som om de försiktigt prövade
på att bita i ett hett nygräddat bakverk, rädda för att bränna tungan.
Innan dess
var det som om några mystiska strateger i bakgrunden, fullproppade med
dataanalyser av vilka ord som är gångbara bland väljarna, förhindrat dem från
att använda socialdemokratins allra viktigaste ord.
Det medförde
att de borgerliga partierna och Sverigedemokraterna kunde orera till stora
delar ideologiskt oemotsagda och därmed fick ett övertag, som skapade ett
falskt intryck av större trovärdighet bakom deras ständiga, verbala attacker
mot idén om det mer jämlika samhället, som är socialdemokratins främsta uppdrag
och mål.
Bror Perjus
Läs gärna också:
Den 21 juni.
29 maj
Den 3 augusti
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar