Missuppfattningen om Sverigedemokraterna!

De behöver bara

syndabockar,

någon att nedvärdera

Det finns en grundläggande missuppfattning om Sverigedemokraterna. De är egentligen inte ute efter invandrare, flyktingar, asylsökande. Det Sverigedemokraterna behöver är syndabockar. De behöver syndabockar, i princip vilka som helst, som kan användas som hävstång för deras kamp om den politiska makten. Utpekandet av syndabockar är nämligen deras enda exklusiva, unika politiska budskap, deras enda politiska medel. I alla andra frågor finns det andra partier som intar liknande ståndpunkter. Därför måste någon, egentligen vem som helst, pekas ut som mindre värd, ha mindre rätt att leva gott, eller ens rätt att leva.  

Sverigedemokraterna jagar invandrare och exploaterar främlingsrädsla, främlingsfientlighet, xenofobi, för att slippa diskutera människovärde, demokrati och humanism. Men framförallt handlar det om att förhindra en rättvis fördelning av produktionens överskott. Det mest förhatliga för detta parti är det jämlika samhället. Jämlikhet förutsätter nämligen att ingen pekas ut som syndabock. För oss socialdemokrater däremot, är det jämlika samhället vårt viktigaste mål och strävan, det är den ”provisoriska utopi” som vi ständigt kämpar för.

Men för Sverigedemokraterna gäller det att undvika varje samtal om det jämlika samhällets uppenbara fördelar och möjligheter. På den, för hela samhällsdebatten, avgörande punkten så har Sverigedemokraterna, helt och hållet, sammanfallande intressen med alla de borgerliga partierna. Därför är Sverigedemokraterna ett borgerligt, ett extremt, ett högerextremt parti.

Sverigedemokraterna har ett existentiellt behov av att kunna skapa rädsla för ”den andre”, för ”någon annan”, för någon som är ”annorlunda” och ”mindre värd”, någon som kan nedvärderas och nedgöras. Därför hjälper det inte ens om invandringen begränsas till noll. Då tvingas Sverigedemokraterna hitta nya syndabockar.

Om det inte finns några invandrare att ta till så tvingas de peka ut icke invandrare som syndabockar, exempelvis ”samer” eller ”judar” eller andra som så kallade minoritetsfolk betraktade människor. Det har redan förberetts av riksdagens nuvarande vice talman Björn Söder, som möjligen kan tänkas bli den samlade högerns talmanskandidat efter valet den 9 september, den som föreslår statsminister.  

Om inte ens minoritetsfolk finns att tillgå, så börjar de leta efter ”mindre försvenskade”, genom att spåra människors bakgrund i allt flera generationer bakåt för att fastställa graden av eventuell ”svenskhet”. På Gotland, som nyligen varit bataljscen för detta skrämmande framtidsperspektiv, brukar man säga att ”gotlänning är du inte förrän du levt här i tre generationer”. I grunden en fascistisk människosyn, även om den är oskuldsfullt omedveten för det flesta gotlänningar och mest tas på skämt. Liknande talesätt finns för övrigt i de flesta landskap och landsdelar, men det gör inte talesättet mindre skrämmande om det börjar tillämpas på allvar.

Nästa steg är utpekandet av ”undermåliga”, exempelvis handikappade och homosexuella, samt ”folkförrädare”, som kan vara i princip vem som helst som inte underordnar sig den nya makten, i princip alla som står till vänster på den politiska, ideologiska skalan. Den yttersta konsekvensen av Sverigedemokraternas politiska framgångar är nazismen. Det blir till sist slutresultatet om vi med demokratiska medel inte lyckas sätta stopp för deras framfart.

Sådant ser hotet mot demokratin ut i vårt land, i vår tid. Mycket avgörs den 9 september.

Bror Perjus