Stefan Löfven var ofta med, men yttrade sig aldrig!

Ska vi vara

för eller emot

kärnvapen?

Nordkorea ”ska arbeta mot total kärnvapennedrustning på Koreahalvön”, uppger idag en TT-artikel publicerad i Svenska Dagbladet. Det förstår jag som att Nordkorea ska motarbeta total kärnvapennedrustning. Och, för all del! Så är det nog också i verkligheten! Den diktator som gör sig av med sina vapen blir snart avrättad.

Sina vapen är nämligen det enda som en diktator kan förlita sig på, eftersom han har hela folket som sina fiender. Skulle detta folk få för sig att revoltera så måste diktatorn i sista hand avlossa sina vapen eller dö. Det är diktatorns lilla enkla dilemma. Bättre då att vara en demokratisk ledare och ha möjlighet att avgå när det bränner till.  

På senare tid har jag noterat att det allt oftare skrivs att någon ska arbeta ”mot något”, när det faktiskt handlar om att ”arbeta för något”. Det kan, välvilligt, tolkas som att arbeta i riktning mot ett fjärran mål och det känns liksom mindre förpliktigande, lite försiktigare formulerat, lite diffusare, lite fegare…

Egentligen bör Kim Young Un ha sagt, översatt till TT-svenska, att han lovat Donald Trump att ”arbeta för total kärnvapennedrustning på Koreahalvön” – för det är väl ändå det som de båda så kallade ledarna försökte få omvärlden att tro efter deras lilla samtal i ämnet.

Min gissning är att formuleringen ”arbeta för total kärnvapennedrustning” låter alldeles för kategoriskt för TTs översättare. Det låter nästan som om de båda figurerna, gemensamt och kollektivt anslutit sig till ICAN, The International Campaign to Abolish Nuclear Weapons, som nyligen fick Nobels Fredspris för sitt arbete för ett globalt kärnvapenförbud, en kärnvapenfri värld. Den som arbetar mot ett globalt kärnvapenförbud bör rimligen inte få Nobels Fredspris!

En som verkligen arbetar för ett globalt kärnvapenförbud är Pierre Schori, socialdemokratisk minister, EU-parlamentariker, svensk FN-ambassadör och nära medarbetare med Olof Palme under många år, när Sverige kraftfullt gick i spetsen för kritiken mot kärnvapenrustningarna. I Svenska Dagbladet skriver Pierre den 29 juli att ”Ödesfrågan i valet är kärnvapen”. Jag håller verkligen med honom! En av mina bästa vänner, Erik O Sjödin, skriver i ett epostmeddelande från Kramfors ”Äntligen någon som berör fredsfrågan inför valet!”

”Vi bäddar för kollektivt självmord om vi överlämnar ansvaret för en kärnvapenfri värld åt Donald Trump, Kim Joung Un, Vladimir Putin, Benjamin Netanyahu och de fem andra kärnvapeninnehavarna.” Skriver Pierre Schori.

Vi vet att utrikesminister Margot Wallström vill att Sverige ska underteckna FN-resolutionen om kärnvapenförbud och att Sverige inte ska bli medlem i Nato. Stefan Löfven ligger, som partiordförande och statsminister, lågt. Partiledningen tycks tro att vårt parti skulle förlora på en valdebatt om säkerhetspolitik. Det tror inte jag!

Och nu ska jag avslöja en hemlighet!

På 80-talet drog jag igång en ”Facklig aktion mot kärnvapen”. Stora delar av fackföreningsrörelsen inom såväl LO, som TCO och SACO ställde sig bakom förslaget om ”ett kort produktionsstopp” i hela landet som protest mot kärnvapenrustningarna. När jag i en intervju frågade Olof Palme om vad han tycke om vårt förslag till ett kort produktionsstopp så sa han ”Det vore fint det…”

Tyvärr förlorade vi en omröstning på LO-kongressen med bara 20 röster. Men vårt förslag spelade stor roll för den då växande antikärnvapenrörelsen i Sverige och internationellt. Vår ide spred sig till bl Finland och Västtyskland som verkligen genomförde korta produktionsstopp. Jag är övertygad om att 1980-talets starka folkrörelse mot kärnvapnen var en avgörande orsak till Sovjet-systemets sammanbrott dessutom. 

Vi höll möten i riksdagshuset under ledning av riksdagsmannen Jan Bergqvist från Göteborg, sorgligt nog avliden i allt för tidig ålder. Där deltog ofta Stellan Bäcklund från Örnsköldsvik, som jag talade med i telefon här om dagen, Anders Gidlund, klubbordförande på Hägglunds & Söner i samma stad, tyvärr också avliden allt för ung och så en annan ung man, svetsare vid samma krigsmaterielföretag, vid namn Stefan Löfven.

Jag minns att Stefan aldrig yttrade sig. Han var tidigt försiktig med sina ord. Men tids nog tvingas han säga något avgörande om både kärnvapenförbud och svensk Nato-anslutning. Om någon kan säga något slutgiltigt i de frågorna så är det han. Högeralliansen vet vi var vi har. De får inte komma till makten.

Även mitt val avgörs av frågan om kärnvapen och Nato, men också av miljön och kampen för ett mera jämlikt Sverige och en mera jämlik värld. Men kärnvapnen handlar om allt detta – i jämförelse med en kärnvapenexplosion ter sig även den värsta skogsbrand som beskedlig och det är svårt att föreställa sig en värre miljöförstörelse än det allt utplånande kärnvapenkriget. Militären är för övrigt mänsklighetens allra värsta miljöförstörare, även om den ibland kan hjälpa till med att släcka en skogsbrand. Dessutom kunde de enorma kostnaderna för militären användas till att minska fattigdomen i världen. Det vi bekämpar är i själva verket den samlade, kollektiva dumheten!

Bror Perjus
Facklig redaktör, fredsaktivist, journalist, författare