Något att fundera på för Löfven, Damberg och partiet!

Ska vi alltid betrakta

staten som en

potentiell diktatur?

Statsminister Stefan Löfven och näringsminister Mikael Damberg, hela regeringen och hela partiet har något viktigt att fundera igenom noga i samband med #Teliaaffären!

Alla negativa kommentarer till #Teliaaffären bygger på att staten betraktas som en potentiell diktatur med intresse av att ta över massmedia och avskaffa såväl yttrandefriheten som övriga demokratiska institut. Men är inte den överordnade uppgiften i så fall att förhindra staten från att bli en diktatur?

Staten som en potentiell diktatur ställs av kritikerna mot ett myller av inbördes, självständiga, oberoende privata mediaägare som alla, entydigt men outsagt, antas värna demokratin. Men vilka dessa privata mediaägare är som antas utgöra demokratins värn mot staten, bryr sig kritikerna inte särskilt mycket om?

Istället fortsätter de oförskräckt att bygga under sin märkliga föreställning med berättelsen om det destruktiva inflytande över demokratin som mediamogulerna utgjort och utgör – en Berlusconi, Murdoch, Turner, Stenbeck, Schibsted i allians med högerextrema ledare i Ungern, Polen, Turkiet, Ryssland.

Så förknippas dessa figurer på ett ytterligt försåtligt sätt med demokratiskt övertygade och fritt valda politiska ledare – ja, med själva demokratin som ett hot mot sig själv via den potentiellt ständigt farliga staten, som antas vara det enda hotet mot demokrati och yttrandefrihet.   

I själva verket förhåller det sig förstås precis tvärt emot vad kritikerna av #Teliaaffären utgår från. De helt dominerande medierna kontrolleras idag av den privata, ekonomiska eliten som med entydigt kommersiella intressen styr allt mer av världens medier. Här finns det hot mot yttrandefriheten som bäddar för de högerdiktaturer som nu breder ut sig inte minst i Europas länder och steg för steg begränsar demokratin.

Därtill kommer dagens helt globala, digitala, privat ägda, kommersiellt drivna medier som i snabb takt håller på att ta makten över hela världens kommunikation; sådana som Google, Facebook, Twitter, Instagram o s v.

Kommer dessa globala giganters ägare att utgöra en garant för demokratins försvar, överlevnad och helt nödvändiga utveckling i det längre perspektivet?

Knappast!

Vår utmaning är att med demokratiska medel förhindra att kommersialismen helt tar över och att, med staten som medel, garantera en journalistik som är fri och oberoende från såväl partipolitiska, som kommersiella intressen och entydigt verkar i demokratins, pressfrihetens och yttrandefrihetens tjänst..

En svår uppgift bland många andra för politiken i vår tid…

Men det allra sämsta alternativet är att ge upp!

#Teliaaffären utgör en mycket liten bit i det pusslet, vilket antagligen inte ens Telias eller Bonniers ledning själva funderat över. Men i grunden handlar det om principer, synsätt och demokratins villkor i framtiden och då är även den minsta lilla pusselbit viktig.

Kritikerna av #Teliaaffären tycks ha tappat bort den pusselbiten. Kanske ligger den under bordet, eller under någon dammig matta någonstans?

Bror Perjus