Stefan Löfven var ofta med, men yttrade sig aldrig!

Ska vi vara

för eller emot

kärnvapen?

Nordkorea ”ska arbeta mot total kärnvapennedrustning på Koreahalvön”, uppger idag en TT-artikel publicerad i Svenska Dagbladet. Det förstår jag som att Nordkorea ska motarbeta total kärnvapennedrustning. Och, för all del! Så är det nog också i verkligheten! Den diktator som gör sig av med sina vapen blir snart avrättad.

Sina vapen är nämligen det enda som en diktator kan förlita sig på, eftersom han har hela folket som sina fiender. Skulle detta folk få för sig att revoltera så måste diktatorn i sista hand avlossa sina vapen eller dö. Det är diktatorns lilla enkla dilemma. Bättre då att vara en demokratisk ledare och ha möjlighet att avgå när det bränner till.  

På senare tid har jag noterat att det allt oftare skrivs att någon ska arbeta ”mot något”, när det faktiskt handlar om att ”arbeta för något”. Det kan, välvilligt, tolkas som att arbeta i riktning mot ett fjärran mål och det känns liksom mindre förpliktigande, lite försiktigare formulerat, lite diffusare, lite fegare…

Egentligen bör Kim Young Un ha sagt, översatt till TT-svenska, att han lovat Donald Trump att ”arbeta för total kärnvapennedrustning på Koreahalvön” – för det är väl ändå det som de båda så kallade ledarna försökte få omvärlden att tro efter deras lilla samtal i ämnet.

Min gissning är att formuleringen ”arbeta för total kärnvapennedrustning” låter alldeles för kategoriskt för TTs översättare. Det låter nästan som om de båda figurerna, gemensamt och kollektivt anslutit sig till ICAN, The International Campaign to Abolish Nuclear Weapons, som nyligen fick Nobels Fredspris för sitt arbete för ett globalt kärnvapenförbud, en kärnvapenfri värld. Den som arbetar mot ett globalt kärnvapenförbud bör rimligen inte få Nobels Fredspris!

En som verkligen arbetar för ett globalt kärnvapenförbud är Pierre Schori, socialdemokratisk minister, EU-parlamentariker, svensk FN-ambassadör och nära medarbetare med Olof Palme under många år, när Sverige kraftfullt gick i spetsen för kritiken mot kärnvapenrustningarna. I Svenska Dagbladet skriver Pierre den 29 juli att ”Ödesfrågan i valet är kärnvapen”. Jag håller verkligen med honom! En av mina bästa vänner, Erik O Sjödin, skriver i ett epostmeddelande från Kramfors ”Äntligen någon som berör fredsfrågan inför valet!”

”Vi bäddar för kollektivt självmord om vi överlämnar ansvaret för en kärnvapenfri värld åt Donald Trump, Kim Joung Un, Vladimir Putin, Benjamin Netanyahu och de fem andra kärnvapeninnehavarna.” Skriver Pierre Schori.

Vi vet att utrikesminister Margot Wallström vill att Sverige ska underteckna FN-resolutionen om kärnvapenförbud och att Sverige inte ska bli medlem i Nato. Stefan Löfven ligger, som partiordförande och statsminister, lågt. Partiledningen tycks tro att vårt parti skulle förlora på en valdebatt om säkerhetspolitik. Det tror inte jag!

Och nu ska jag avslöja en hemlighet!

På 80-talet drog jag igång en ”Facklig aktion mot kärnvapen”. Stora delar av fackföreningsrörelsen inom såväl LO, som TCO och SACO ställde sig bakom förslaget om ”ett kort produktionsstopp” i hela landet som protest mot kärnvapenrustningarna. När jag i en intervju frågade Olof Palme om vad han tycke om vårt förslag till ett kort produktionsstopp så sa han ”Det vore fint det…”

Tyvärr förlorade vi en omröstning på LO-kongressen med bara 20 röster. Men vårt förslag spelade stor roll för den då växande antikärnvapenrörelsen i Sverige och internationellt. Vår ide spred sig till bl Finland och Västtyskland som verkligen genomförde korta produktionsstopp. Jag är övertygad om att 1980-talets starka folkrörelse mot kärnvapnen var en avgörande orsak till Sovjet-systemets sammanbrott dessutom. 

Vi höll möten i riksdagshuset under ledning av riksdagsmannen Jan Bergqvist från Göteborg, sorgligt nog avliden i allt för tidig ålder. Där deltog ofta Stellan Bäcklund från Örnsköldsvik, som jag talade med i telefon här om dagen, Anders Gidlund, klubbordförande på Hägglunds & Söner i samma stad, tyvärr också avliden allt för ung och så en annan ung man, svetsare vid samma krigsmaterielföretag, vid namn Stefan Löfven.

Jag minns att Stefan aldrig yttrade sig. Han var tidigt försiktig med sina ord. Men tids nog tvingas han säga något avgörande om både kärnvapenförbud och svensk Nato-anslutning. Om någon kan säga något slutgiltigt i de frågorna så är det han. Högeralliansen vet vi var vi har. De får inte komma till makten.

Även mitt val avgörs av frågan om kärnvapen och Nato, men också av miljön och kampen för ett mera jämlikt Sverige och en mera jämlik värld. Men kärnvapnen handlar om allt detta – i jämförelse med en kärnvapenexplosion ter sig även den värsta skogsbrand som beskedlig och det är svårt att föreställa sig en värre miljöförstörelse än det allt utplånande kärnvapenkriget. Militären är för övrigt mänsklighetens allra värsta miljöförstörare, även om den ibland kan hjälpa till med att släcka en skogsbrand. Dessutom kunde de enorma kostnaderna för militären användas till att minska fattigdomen i världen. Det vi bekämpar är i själva verket den samlade, kollektiva dumheten!

Bror Perjus
Facklig redaktör, fredsaktivist, journalist, författare

Feminismen är demokratins kamp mot våldet och ett avgörande medel i kampen för ”Det jämlika samhället”.

Vaken, mitt i natten, tänker jag på fyra kvinnor som gjort starkt intryck på mig.

Min mor, förstås. Jag beundrade min mor. Det gör nog de flesta. Min mor var en mycket stark kvinna som höll ihop vår familj under svåra förhållanden. I vår familj rådde inte jämställdhet. Där rådde matriarkat. Min far lämnade varje vecka ifrån sig sin lön till henne. Trots starka vredes- och våldsutbrott så fogade han sig alltid. Det var mor som bestämde. Våldet fick vika sig för förnuftet.

Margot Wallström, Sveriges utrikesminister, som så oerhört nyskapande formulerat begreppet ”en feministisk utrikespolitik” och därigenom lyft fram alla världens kvinnor och deras avgörande betydelse för fred och utveckling för alla världens folk.

Michele Obama, som med sina ord ”When they go low, we go high” i USAs presidentvalrörelse blev den perfekta motsatsen till Donald Trumps sätt att vara och leva, en av manlighetens lågvattenmärken.

Madeleine Albright, den tidigare utrikesministern i USA, som sa att ”det finns en särskild plats i helvetet reserverad för kvinnor som inte ställer upp för kvinnor”.

Och en av mina grundläggande övertygelser är att kvinnans frigörelse, jämställdhet och feminism är avgörande i kampen för ”Det jämlika samhället”.

Ordet jämlikhet använder vi när vi diskuterar den ekonomiska klyftan mellan de som tjänar mera och de som tjänar mindre.

Ordet jämställdhet använder vi för att beskriva den ekonomiska klyftan mellan kvinnor och män.

Men båda de orden har givetvis också en mycket bredare innebörd för oss. Det handlar om makt, livsvillkor, status, oberoende, trygghet, ja även hållbar ekonomisk utveckling o s v.

Sedan har vi ordet feminism som också handlar om jämställdhet. Men feminismen är en mera utvecklad, genomtänkt och sammanhängande ideologi.

Feminism säger att ojämställdhet inte enbart beror på enskilda individers uppträdande mot varandra, utan säger också att orättvisor mellan kvinnor och män till stor del upprätthålls av maktstrukturer i samhället. Därför är ordet feminism betydligt mera kontroversiellt än det mera utslätade begreppet jämställdhet.

Men det finns som bekant många kvinnor som har mycket högre löner och bättre ställning i samhället än många män. Större delen av världens manliga befolkning lever också under fattigdom och misär – det säger feminismen ingenting om.

Därför är begreppet jämlikhet mera övergripande och heltäckande. Jämställdhet och feminism är ett delvärde av begreppet jämlikhet. Jämställdhet säger att klyftorna ska minska mellan män och kvinnor, men jämlikhet säger att klyftorna ska minska mellan alla människor.

Kampen för ett feministiskt samhälle är därmed också och ändå en kamp för ett jämlikt samhälle, eftersom det generellt är kvinnan som tjänar mindre, har sämre arbetsvillkor, lägre löner och oftast en underordnad ställning i familjen.

Kvinnan har allmänt tvingats till underordning sedan tidernas begynnelse, antagligen och ursprungligen som ett resultat av mannens större fysiska styrka, alltså våldet som maktmedel.

Därmed kan man också se kampen för feminismen som demokratins kamp mot våldet och ett av de avgörande medlen i kampen för ”Det jämlika samhället”.

Det är därför som vi är några i Tyresö Arbetarekommun som verkar för att såväl socialdemokraternas landstingspolitiska handlingsprogram i Stockholms Län som det kommunalpolitiska programmet i Tyresö ska ”genomsyras av ett feministiskt synsätt”- logiskt eftersom vi redan har en feministisk utrikespolitik och en feministisk regering och varvade listor, varannan kvinna och varannan man i alla politiska val.  

Det hävdar jag som överlevde min barndom tack vare att det rådde matriarkat i min familj.

Bror Perjus

Margot Wallström spelar i en annan liga än Karin Enström och Tomas Tobé?

Frestelsen för den borgerliga oppositionen blev för stor. Moderater som Karin Enström och Tobias Tobé försöker utnyttja den futtiga lägenhetsaffären för att komma åt Margot Wallström, regeringens mest populära, erfarna, tydliga och slagkraftiga minister.

Margot Wallström är en världspolitiker och en oerhört stor tillgång för regeringen. Hennes idé om en ”feministisk utrikespolitik” har gjort henne till ”en av årets främsta globala politiska tänkare” enligt den ansedda tidskriften Foreign Policy.

Den ”feministiska utrikespolitiken” är en genial idé i flera avseenden. Det är framför allt ett sätt att uppmärksamma de allra mest förtrycka och fattiga bland alla förtryckta och fattiga, det vill säga kvinnorna, men också barnen, den kommande generationen, som kvinnorna tar det största ansvaret för.

Vidare är konflikten mellan de allra fattigaste och de allra rikaste den främsta orsaken till våld och krig. Allra mest utsatta för våldet och kriget är just kvinnor och barn, samtidigt som männen ofta gör sig själva till krigets hjältar och en sorts förryckta macho-ideal för framtida generationer.

Den ohyggligt destruktiva, resurskrävande och miljöförstörande vapenindustrin, militären och våldet har alltid betraktats som utrikespolitikens främsta medel. Med en ”feministisk utrikespolitik” kan helt andra kvalitéer i utrikespolitiken lyftas fram; som dialog, samtal, samförstånd.

Utrikespolitiken har alltid varit dominerad av män, oftast av brutala manschauvinister som ägnat sig åt tuppfäktning av det allvarligare slaget med kärnvapen som det ultimata tillhygget och mänsklighetens utplåning som yttersta hot och konsekvens. Utrikesministrarna, försvarsministrarna generalerna och vapenindustrins ägare och direktörer har nästan undantagslöst varit män.

Margot Wallström har, med den ”feministiska utrikespolitiken”, skapat ett alternativ till denna primitiva, manschauvinistiska, våldsfixerade utrikespolitik. Den ”feministiska utrikespolitiken” lyfter fram kvinnors rätt och möjlighet att blanda sig i och gradvis förändra utrikespolitiken i en fredlig och konstruktiv riktning.

Sådana analyser har varit i det närmaste obefintliga i våra borgerligt och småborgerligt dominerade massmedier – det gäller också Sveriges Radio och TV. Själv kan jag faktiskt inte påminna mig ha läst hört eller sett någon enda djupgående, genomtänkt och initierad analys av vad begreppet ”feministisk utrikespolitik” innebär och kan betyda för världspolitiken i framtiden. Det har mest inskränkt sig till sådana infantila frågeställningar som; ”Vad hjälper egentligen feminism mot ubåtskränkningar?”

Innan Margot Wallström blev utrikesminister så var hon FN:s särskilda representant med uppdrag att uppmärksamma sexuellt våld i krig och konflikter. Då bodde hon ensam i en lägenhet på 33 kvm på 39e våningen mitt i New York. Jag får cellskräck bara jag tänker på att ta hissen upp till en sådan lägenhet. Där fick hon bo ensam, långt från sin familj i Värmland och sova med öronproppar för att slippa oljudet från gatan, avslöjar Hemmets Journal av alla medier.

Då reste hon runt och granskade de fruktansvärda brott som ständigt begås mot kvinnor i krig av adrenalin- och testosteronstinna hannar. Sedan tillbaka till New York för att rapportera i FN om ohyggligheterna och så ut i världen igen för att agitera mot våld och krig och kvinnoförtryck.  

Under lediga stunder gick hon ut och jobbade som volontär med soppkök, bära hem mat till gamla på Manhattan och hjälpa hemlösa i kvarteret där hon bodde.

Innan hon fick uppdraget att rapportera om övergrepp mot kvinnor i krig, så var hon Sveriges EU-kommissionär och en tid EU-kommissionens biträdande chef. Och innan dess kulturminister, socialminister och civilminister i Socialdemokratiska regeringar.

Hon har, tillsammans med sin man Håkan, genomlidit den djupa outplånliga sorg det innebär att förlora ett barn, en son som föddes i april 1992 men avled kort efter födelsen.

Bror Perjus

 

 

Rör inte vår Margot! Massmedia bestämmer inte.

Massmedia ska granska, avslöja missförhållanden och lyfta fram kritik. Men inte bestämma!
Nu gäller det för arbetarrörelsens ledning att ha is i magen. Den här gången ska vi rida ut krisen!
Utrikesminister Margot Wallström ska inte avgå.
Statsminister Stefan Löfven och hela regeringen ska enhälligt, entydigt och kraftfullt ge Margot Wallström sitt stöd!

Det är statsministern som utser och avskedar ministrar. Ingen annan! I andra hand är det socialdemokratiska partiet och dess medlemmar som bestämmer vem som ska företräda och leda partiet. Slutligen, och i sista hand, är det väljarna som avgör vem som ska vara både statsminister och utrikesminister.  Inte massmedia!

Anneli Nordström ska heller inte avgå! Vem som ska vara Kommunals ordförande ska fackförbundets kongress avgöra med ledning av kongressledamöternas känsla och kunskap om vad de enskilda medlemmarna tycker.

Utrikesministerns tillfälliga hyreslägenhet i Kommunals fastighet är en groteskt uppförstorad historia, precis som Håkan Juholts så kallade lägenhetsaffär.  En representant för ”Institutet mot mutor” säger att bara misstanken är allvarlig. Så lättvindigt. Det är bara att uttala en misstanke och sedan påpeka att det är "allvarligt".

Utrikesministern påstås ha gjort sig beroende av Kommunal genom att hyra en lägenhet i fackförbundets fastighet. Men hos vem skulle i så fall ministern hyra? Hos en privat fastighetsägare kanske och göra sig beroende av en privat fastighetsägare? Kan en socialdemokratisk minister över huvud taget hyra en bostad utan att bli misstänkliggjord för tagande av muta?

Självklart kan en minister köpa en bostadsrätt i Stockholm med rimlig närhet till regeringens kansli! Men är det inte tillåtet för en minister att bo i hyreslägenhet, inte ens tillfälligt? Enklare är det förstås om alla ministrar är miljonärer, helst mångmiljonärer och kan köpa lägenheter precis när som helst och var som helst, till vilka priser som helst - om de nu absolut ska ha någorlunda nära till jobbet i regeringskansliet.

Kanske är det dit man vill komma? Bara mångmiljonärer ska vara ministrar! Och den som är socialdemokrat och mångmiljonär är väl ingen riktig socialdemokrat och ska under inga omständigheter argumentera för jämlikhet. Då gör den sig skyldig till dubbelmoral. Och det är mycket värre än att öppet vara helt omoralisk och stenhårt agitera för bättre villkor för just mångmiljonärer och ständigt ökade ekonomiska klyftor som de superrika finansfamiljerna och deras superavlönade, bankdirektörer och koncernchefer.

Nu har utrikesministern själv sagt upp lägenheten i Kommunals fastighet. Eftersom hennes familj bor i Värmland så får hon väl själv får bo hos någon bekant i Stockholms-trakten tills vidare, för att kunna fullfölja sin uppgift som utrikesminister för landet Sverige. Jag försöker alltid efter begränsad förmåga agitera så gott jag kan för ett jämlikt samhälle. Men någonstans går det ändå en gräns. Sveriges utrikesminister bör inte vara beroende av att bo som en inhysing i nåder hos en bekant.

Nu vevas återigen alla regeringens och utrikesministerns ställningstaganden i massmedias alla kanaler. Precis som om kritiken mot den Saudiarabiska diktaturen, som hugger av händer och piskar ihjäl sina kritiker, har något sorts mystiskt samband med nakendansen i Kommunals restaurang!?
Eller kritiken mot den demokratiska staten Israel för övervåld mot palestinier? Eller att inte skicka JAS-plan mot IS/Daesch? Eller det uteblivna erkännandet av Västsahara? Eller militär/civil värnplikt?

Sådana samband ser bara den som är helt introspektiv och saknar förmåga att skilja på stort och smått. Margot Wallström ska fortsätta som utrikesminister, ersättare för statsministern och en stark, tydlig och populär ledamot av regeringen. Även om det irriterar militär, vapenproducenter och i buskarna smygande säkerhetsagenter.

Det som hänt i Kommunal är allvarligare. Särskilt behandlingen av anställda i förbundets restaurang med sextrakasserier och uppsägning av en gravid som protesterade mot förflyttning och lönesänkning. Sådant får ingen arbetsgivare ägna sig åt! Och absolut inte ett fackförbund som faktiskt ska försvara de anställdas trygghet i alla lägen och dessutom kämpa för lagar och avtal som garanterar anställningstryggheten. Det är mycket grannlaga för ett fackförbund att bedriva kommersiell verksamhet. Det är lätt att chefer på armlängds avstånd från den fackliga organisationen börjar uppträda som dåliga arbetsgivare.

Men vem som ska vara förbundsordförande ska avgöras av förbundskongressen i vår. Kongressen måste dessutom rejält och grundligt diskutera igenom förbundets principer och moral på alla nivåer. Om förbundets ordförande avgår nu är risken stor att alla nöjer sig med det och sopar hela den mycket större frågan under mattan, som för övrigt gäller hela arbetarrörelsen.

Bror Perjus

Partiledaren kan inte lyssna på Rörelsen om Rörelsen ingenting säger!

Det är fint och inspirerande att vara en vanlig medlem utan förtroendeuppdrag i Tyresö Arbetarekommun. Det är en stark och traditionstyngd Arbetarekommun. Bland medlemmarna finns en tidigare partiordförande och statsminister, en tidigare partisekreterare och en tidigare minister, en nuvarande riksdagsledamot och många fler mycket kunniga kommun- och landstingspolitiker, men framförallt ”vanliga” aktiva, engagerade, ansvarstagande medlemmar.

Nio gånger per år hjälps vi åt att bära ut en egen producerad lokaltidning, Tyresö Nyheter, till alla hushåll i kommunen. Tidningens professionella redaktion arbetar helt ideellt. En fantastisk prestation! Bara att bära ut tidningen är en meningsfull och konkret politisk arbetsuppgift. 

Men jag har en stark känsla av att många av våra arbetarekommuner, precis som Tyresö, måste vitaliseras politiskt. Vi måste mycket tydligare lägga oss i vilken politik som det socialdemokratiska partiets högsta ledning ska driva. Det är, tror jag, avgörande för att svensk socialdemokrati åter ska kunna bli den dominerande demokratiska kraften i vårt land.

Och Tyresö Arbetarekommun håller på att vitaliseras politiskt!

Särskilda diskussionsmöten arrangeras nu där vi fritt och öppet diskuterar den i samhällsdebatten just nu mest brännande frågan. De diskussionerna kan sedan bli vägledande för senare beslut vid arbetarekommunens allmänna medlemsmöten.

Vi började diskutera invandring och migration. Där fanns inga stämningar för begränsad invandring. Däremot starka krav på bättre resurser för mottagning av nya invandrare – vilket är motsatsen; ett engagemang för människor som flyr från terror, tortyr och krig.

Vi fortsatte med - den främst i storstadsregionerna - oerhörda bristen på bostäder och framförallt bristen på hyresbostäder med rimliga boendekostnader, särskilt för ungdomar.

Nästa möte ska handla om jämlikhet. En utgångspunkt kan bli ett uttalande om jämlikhet som redan antagits av arbetarekommunens medlemsmöte. Det fanns då ingen tradition av att anta skriftliga uttalanden vid medlemsmöten. Men efter en gedigen bearbetning i två arbetsgrupper och tre medlemsmöten antogs ett uttalande som var klart bättre än mitt utkast.

Där står bland annat följande:

”Det mer jämlika samhället är det ekonomiskt mest effektiva samhället. Ibland påstås att socialdemokratin måste tona ned kravet på jämlikhet för att dra till sig röster från en växande medelklass. Det är precis tvärt om! Det jämlika samhället är bättre för det allra största flertalet.”

Det är ett radikalt ställningstagande i en gammal klassisk socialdemokratisk tvistefråga. Uttalandet bygger på den banbrytande forskningsrapporten ”Jämlikhetsanden” (Pickett/Wilkinsson, Karneval Förlag 2010).

På arbetarekommunens årsmöte antogs ytterligare ett uttalande. 

Rubrik: "Kraftfullt stöd för utrikesminister Margot Wallström”, för hennes feministiska utrikespolitik och hennes kritik mot den saudiska regimen. Det ser vi som en mycket smart och framsynt vidareutveckling av Olof Palmes och Anna Lindhs aktiva utrikespolitik.

Tyresö Arbetarekommun har också ställt sig bakom en motion om en ”strategi och ett handlingsprogram för demokratins globalisering”. Motionen antogs av den socialdemokratiska partikongressen i Göteborg 2013, tillsammans med en motion från Göteborg om direktvalt FN-parlament. Det beslutet följer vi nu upp med en uppmaning till partiledningen att snarast tillsätta en arbetsgrupp för att utforma en sådan strategi och handlingsprogram.

Alla de här besluten i Tyresö Arbetarekommun ska finnas att läsa på vår hemsida och kan laddas ned och användas av alla som är intresserade; www.socialdemokraterna.se/tyreso

Våra förtroendevalda på olika nivåer är självklart viktiga bärare av våra politiska ställningstaganden. Men erfarenheten säger att det är först när vi väldigt noga och exakt diskuterar och skriver ned våra ställningstaganden i form av uttalanden och motioner som de blir riktigt tydliga.

Därför är det - tror jag - helt avgörande för vår partiorganisations vitalisering att alla basorganisationer i partiet börjar arbeta med konkreta, genomarbetade, skriftliga uttalanden som tar ställning i de aktuella kontroversiella politiska frågorna precis när de är som mest aktuella. I vår tid händer allt mycket fort och debatter sprids omedelbart via sociala medier och massmedia. Det är inte tillräckligt att vänta på partikongresser och årsmöten på olika nivåer.

Tage Erlander uppmanade vid partikongressen 1969 sin nyvalde efterträdare Olof Palme att ”lyssna på Rörelsen”. Men det är omöjligt för en partiledare att ”lyssna på Rörelsen” om Rörelsen ingenting säger.

Bror Perjus

Byt ut kommunalråd (S) som inte förstår vad vårt parti står för!

Det står och väger inom socialdemokratin i vårt land. Kanske är det avgörande för demokratins framtid i hela Europa och därmed för resten av världen. Utrikesminister Margot Wallströms rakryggade kritik mot den saudiska regimen visar hur avgörande våra vägval kan vara. Men nu handlar det också om invandringen.

Ja eller nej till ytterligare skärpning av reglerna för invandring till Sverige diskuteras allt mer intensivt och öppet. Diskussionen kretsar kring förslag som Kristdemokraterna och Folkpartiet redan ställt sig bakom. Men det är framförallt Sverigedemokraterna som drivit de två förslagen.

     1)      Ska den som redan fått uppehållstillstånd i Sverige tvingas ta ett ökat försörjningsansvar för anhöriga som vill komma hit?

     2)      Ska Sverige i ökad utsträckning använda sig av tillfälliga uppehållstillstånd?

Syftet är att begränsa fattiga, förföljda flyktingars möjlighet att komma till Sverige och få en trygg fristad här. Sverige är det industriland som i förhållande till folkmängden tar emot flest invandrare. Men det är också ett av de länder vars befolkning har den mest positiva inställningen till invandrare.

SVTs Rapport har nu frågat samtliga socialdemokratiska kommunalråd om sin inställning till de båda förslagen. Det visar sig då att 23 procent vill öka försörjningskravet, 31 procent säger nej och 47 procent ”vet inte” - de passar. På frågan om tillfälliga uppehållstillstånd säger 15 procent ja, 50 procent nej och 35 procent ”vet ej”.

Om Rapports undersökning är korrekt, då är den stora andelen ”ja” och ”vet ej” alarmerande. Närmare hälften av kommunalråden är i så fall inte beredda att försvara vårt partis politik i en av vår tids ödesfrågor. Sådana kommunalråd bör bytas ut!

Det handlar om socialdemokratins mest grundläggande värderingar; solidaritet och människosyn. Om vi viker ned oss för Sverigedemokraternas propaganda och vänder oss emot vårt samhälles fattigaste och mest förföljda så överger vi också våra mest grundläggande värderingar! Frågan är då vad som finns kvar av socialdemokratin som idé och politisk kraft?

Många som vill begränsa invandringen ytterligare tror att det är nödvändigt för att stoppa Sverigedemokraternas opinionsmässiga framfart. Det fungerar precis tvärt om!

Om socialdemokratin ansluter sig till Sverigedemokraternas politik så blir det en bekräftelse på att de har rätt! Därmed öppnas alla slussar på högerkanten. I de länder där socialdemokratin agerat så har resultatet också blivit kraftiga framgångar för nationalister, högerextremister, fascister och nazister. Det främsta exemplet är Danmark. Om vi inte pressar tillbaka högerextremismen ideologiskt och politiskt kan socialdemokratin aldrig mer bli den dominerande politiska kraften i vårt land!

Svensk socialdemokrati är den sista verkliga spärren mot sådana högerextremistiska tongångar i Europa. Vår seger kan vi bli ett avgörande exempel och bidra till att vända den utveckling mot ökad högerextremism som just nu pågår i vår världsdel med en så skrämmande historia bakom sig.

Människor som i många fall kanske gjort sig av med alla sina tillgångar i flykten från diktaturer och krig kan inte belastas med en ökad försörjningsbörda för anhöriga - barn, makar och föräldrar - som vill återförenas med de sina. Det är helt enkelt ogenomförbart. Att därtill utfärda tillfälliga uppehållstillstånd till förföljda och hårt pressade människor är att öka otryggheten för redan svårt traumatiserade. Förslagen är kontraproduktiva och skulle ytterligare öka de sociala motsättningar som Sverigedemokraterna bygger hela sin politik på.

Kommunalrådet Jimmy Jansson, Eskilstuna, sa till Rapport. ”Sverige bygger på principen att man ska jobba, försörja sig själv och stå på egna fötter.” Självklart! Men socialdemokratin står också för solidaritet med utsatta. Och det är cyniskt att säga så till förföljda, traumatiserade, arbetslösa och bostadslösa människor som nyss anlänt från diktaturer och krigszoner. 

Göran Dahlström, kommunalråd i Katrineholm säger att ”Det kommer alldeles för många än vi har råd till.” Det är klart att det till en början finns en kostnad för utbildning och uppehälle för nyanlända. Men i det längre perspektivet är invandring en ekonomisk tillgång för vårt land.  Och har länder som Grekland, Turkiet, Jordanien bättre råd än vi med dessa initialkostnader?

Om kommunalråden i Katrineholm och Eskilstuna är rättvist citerade och klippta av Rapport-redaktionen så bör deras partimedlemmar ta dem i örat eller byta ut dem mot företrädare som vet vad socialdemokratin står för. Det tycks också gälla ytterligare ett antal kommunalråd. Dags att ta itu med all mesighet i partiet och skärpa kampen mot högerextremismen. Sverigedemokraterna är problemet inte invandringen! 

Bror Perjus

Tidigare ordförande för socialdemokraterna i Lidingö, samt ombud på två socialdemokratiska partikongresser och en LO-kongress. 

Expressen och Svenska Dagbladet har startat sina valkampanjer

Expressen och Svenska Dagbladet har nu startat sina valkampanjer mot socialdemokratin. De politiska reportrarna tävlar om att sänka det rödgröna blocket och säkra en fortsatt borgerlig regering. Frågan är hur fortsättningen blir i de borgerliga medierna fram till valdagen 14 september? Det kan avgöra till de borgerligas fördel.

Expressen är som vanligt värst!

I fredags dominerades första sidan av rubriken ”EXPRESSEN AVSLÖJAR: Löfven anklagas för smutskampanj. S kopierade privatpersoners mejl”. Det är den desperat scoop-jagande politiske reportern Niklas Svensson som skrivit en fullständigt substanslös artikel.

Den handlar om en PR-konsult, anställd av socialdemokraterna i Stockholms stad, som begärt ut epost från FP-politikern och borgarrådet i Stockholm, Lotta Edholm. Det är helt förenligt med svensk grundlag och offentlighetsprincip. Sedan har PR-konsulten kontaktat en person som i ett mejl till Lotta Edholm kritiserat den borgerliga politiken. PR-konsulten har frågat om den personen accepterar att socialdemokraterna offentliggör kritiken i sin valkampanj i Stockholm.

I artikeln är det absolut ingen som anklagar Stefan Löfven för någon ”smutskampanj”. Det närmaste Lotta Edholm själv kommer är när hon säger ”Det är kränkande att enskilda nu riskerar att bli uthängda i en socialdemokratisk smutskampanj”. Märk väl ”enskilda riskerar”. ”Enskilda” har inte blivit ”uthängda”. En person är tillfrågad och har chans att säga både ja och nej.

Stefan Löfven själv är ö h t inte inblandad. PR-konsulten arbetar för socialdemokraterna i Stockholms Stad, en bra bit bort från partiledaren Stefan Löfven som på Expressens första sida får hela ansvaret för en aktion som i sig inte är anmärkningsvärd. Det här handlar snarare om Expressens smutskampanj mot Stefan Löfven! Bildvalet är medvetet illasinnat. På första sidan väljs en bild där Löfven råkar se riktigt skurkaktig ut. På insidan väljs en bild där en person i huva med misstänkt utseende syns strax bakom Löfven. Lotta Edholm däremot ser närmast änglalik ut på båda bilderna.

Artikeln blåses upp över hela förstasidan och på två helsidor på bästa nyhetsplats i Expressen. Samma dag som Stefan Löfven vid en presskonferens offentliggör att Margot Wallström, går in i valrörelsen med full kraft. Hon är en av socialdemokratins mest lysande och rutinerade företrädare. Hon har närmast oslagbara politiska meriter som riksdagsledamot, statsråd, miljökommissionär och vice ordf i EU-kommissionen, samt en mycket uppmärksammad insats inom FN för arbetet med att organisera skydd för hårt utsatta kvinnor i krigsområden.

Välplanerat och nyhetsmässigt fullkomligt omdömeslöst av Expressens redaktionsledning, med ett enda medvetet syfte; att ”sänka” en positiv socialdemokratisk nyhet!

Å så Svenska Dagbladet då!

Tidningen meddelar idag, lördag, till vår stora förvåning, över hela sin förstasida, att moderaterna ökat med 3,4 procent. Det hade förstås blivit en rejäl ”kick” för de borgerliga, om det hade varit sant. För säkerhets skull manar dessutom den politiske reportern Göran Eriksson, även det på första sidan, de borgerliga till ”en valspurt som överträffar alla andra”.

Den som läser texten på insidan och granskar staplarna upptäcker emellertid att moderaternas ökning inte är 3,4 utan 0,7 procent sedan förra mätningen. Och fortfarande leder S, V och MP med 49,3 procent över Alliansens 38,5 procent. Det är mer än tio procent. Dessutom åker både C och KD, enligt mätningen, ur riksdagen och tar med sig ytterligare 7,8 procent av de borgerligas röster. Därmed är den så kallade Allians-regeringens underlag helt utplånat. De människoföraktande Sverigedemokraterna däremot kan vara på väg mot en kraftfull vågmästarposition. Så hade rimligen den viktiga nyheten presenterats på en seriös morgontidnings första sida.  

Men som sagt, Expressen och Svenska Dagbladet, har börjat sina valkampanjer för en borgerlig valseger och därmed tappat omdömet. Frågan är om det räcker för en borgerlig valseger?

Bror Perjus